Radio Uppland om de skjutna

08
Feb
ulla-de-verdier_520

Ulla De Verdier i tjÀnst.

Nu tar alla medier upp frÄgan om de skjutna soldaterna i Afghanistan. SÄ ock Radio Uppland i P4. I egenskap av Uppslabo mot svenska soldater i Afghanistan inbjöds jag till studion pÄ BredgrÀnd 7 ett par kvarter bort för att medverka i ett ca. fem minuters inslag klockan 15.08. Ett par minuter före 15 anmÀlde jag mig i receptionen. Ulla De Verdier hÀmtade in mig och visade mig min höga stol och min mikrofon. Lyssna pÄ inslaget. Klicka pÄ 15.00-15.30 och spola fram drygt 8 minuter.

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , ,

Ta hem de svenska soldaterna nu!

07
Feb

TrÀffade en hedervÀrd medborgare hÀromdan i demonstrationen mot Israels Gazablockad. Vi hade inte setts pÄ ett tag och jag var glad att se honom under Palestinafanorna. Han Àr socialdemokrat och har engagerat sig i kampanjen för Ship to Gaza.

NÀr vi hade sprÄkat lite om solidaritetsarbete i allmÀnhet klargjorde han sina besvÀr med fredsrörelsens krav pÄ hemtagande av de svenska soldaterna frÄn Afghanistan. Han menade att svenska soldater skulle satts in dÀr för lÀnge sedan, dÄ hade kriget aldrig utvecklats som nu. Svenska soldater istÀllet för Natos verkade han mena.

Han vet vad jag tycker. Eftersom demonstrationen handlade om Gaza slĂ€ppte jag frĂ„gan med kommentaren att ”SĂ„ kan man kanske ocksĂ„ resonera.”

Jag trĂ€ffade honom idag igen pĂ„ ett möte om situationen i Gaza med Henrik Pelling och Lotta ShĂŒllerqvist hĂ€r i Uppsala. Samma dag som tvĂ„ svenska soldater och en tolk i svensk tjĂ€nst skjutits ute pĂ„ patrulluppdrag i norra Afghanistan. Undrar hur han resonerar idag? Jag tror han kan vinnas för ett hemtagande nu. Svenska politiker tar ett oerhört stort ansvar pĂ„ sig genom sina huvudlösa beslut i denna frĂ„ga. Ta hem soldaterna nu!

LÀs ocksÄ Stefan Lindgren, Expressens ledare

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , ,

Ship to Gaza – manifestation i Uppsala

31
Jan

Upprörda mÀnniskor möttes i Slottsbacken klockan halv ett igÄr. Man ville Äter visa vÀrlden att blockaden mot Gaza mÄste brytas. Det var inte mÄnga och vintern bet alla nÀsor, fingrar och tÄr. Svenska flaggan bars tillsammans med den palestinska i tÀten av det lilla tÄget. Man gÄr tillsammans mot Israel nu som man för 40 Är sedan gick mot USA.

Fayek Sahle, Palestinier och Uppsalabo, talade till mÀnniskorna pÄ Stora torget och sa de vÀntade men nödvÀndiga orden.

Filmklippet ovan Àr mitt första försök med datorns hÀndiga filmskaparprogram. Det kommer nog mer filmer framöver. Glöm inte skeppet till Gaza PG: 4 63 59-6.

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , ,

Kulturell hussvamp

30
Jan

polischef_520

Det enda jag Ànnu tÀnker lÄta mig uppröras över Àr att vissa mÀn uppenbarligen organiserar sig i sexnÀtverk dÀr smÄ och stora mÀnniskor av kvinnokön mot betalning utsÀtts (eller lÄter sig utsÀttas) för förnedring och livsfarliga övergrepp.

Om det Àr manliga polischefer, direktörer, rektorer, lÀrare eller arbetslösa utlandsfödda som misshandlar spelar faktiskt ingen roll. Att det överhuvudtaget förekommer Àr kÀrnfrÄgan, vilket Àr ett djupgÄende symptom pÄ att samhÀllet rymmer svÄrt sjuka delar. Som hussvamp skjuter de sitt mysélium Àven lÄngt in i de friskare delarna.

Porr- och prostitutionskonsumenter behövde förr aktivt söka sig till marknaden, nu söks varje man upp personligen av porrens och prostitutionens profitörer via datorn. TonÄrsrumpor, urringningar och dejtingannonser skriker överallt. Att de allra flesta mÀn hajar till pÄ dessa signaler Àr knappast onormalt. MÄnga fler fastnar i porrsurfande och sexmissbruk nu Àn före Internets dagar. VÄrt folks kultur tar stor skada. GrÀnser som var sjÀlvklara förr öveskrids nu med ett litet klick.

KvĂ€llstidningarna jagar nu alla detaljer. “Linda 29 berĂ€ttar om sina möten med polischefen Göran Lindberg” skriver Expressen. Hur vet man att Linda inte ljuger? Varför frĂ„gar inte reportern Annsofie NĂ€slund varför Linda inte anmĂ€ler gubbarna som “vĂ„ldtar” henne 50 gĂ„nger?

Göran Lindbergs tidigare före detta uppdragsgivare; Cecilia Wikström, Clas Borgström, Thomas Bodström och andra, förfasar sig över det de faktiskt inte vet ett skit om. Men den kulturella hussvampen Ă€r de – mer Ă€n de flesta andra – ansvariga för. Man hĂ€pnar över den aningslöshet de i praktiken visat genom rödkindat entusiastiskt samarbete med karriĂ€rfeministiska maktmĂ€n.

Göran Lindberg var en omstridd polischef. MÄnga ogillade hans Äsiktspaket, ledarsil och kÀnde instinktiv olust. Tanken att det var nĎt konstigt med den karlŽn, fanns sÀkert pÄ mÄnga hÄll. Fast ingen kunde ana det som nu trumpetas i medierna som sanning. Kulturklimatet hindrade kritiska frÄgor frÄn att stÀlldes öppet.

Att Göran Lindberg nu döms i pressen Ă€r ett demokratiproblem. Jag hĂ„ller inte med UNT:s chefredaktör Lars Nilsson eller Billy Butt, som igĂ„r och idag försvarar namnpubliceringen, fast pĂ„ var sitt vis. Sanningen Ă€r enkel, namnet gick inte att hemlighĂ„lla för att alla nu kör för fullt i konkurrensen om lösnummerköparna – trots att man vet att det Ă€r principiellt fel. Marknaden bestĂ€mmer i praktiken över rĂ€ttssĂ€kerhet och demokrati. Det Ă€r ruttet.

Vare sig han döms eller frias Àr hans liv förstört. Inget kommer att förÀndras. Och den kulturella hussvampen kommer att fortsÀtter att klÀttra upp efter vÀggarna.

________
NÄgra pressalster om Göran Lindberg: Aftonbladet 2010-01-29[1], Aftonbladet 2010-01-29[2], Aftonbladet 2009-01-29[3], UNT 2010-01-29, Expressen 2010-01-29

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Aldrig mer ska jag Àlska nÄgon flicka

27
Jan
percy_lindholmsflickor

Carin, Percy och Margit somaren 1904 pÄ Helsjön

PÄ bilden en ung man pÄ 20 Är mellan tvÄ unga kvinnor pÄ sommaren för snart 106 Är sedan, ett Är före unionsupplösningen med Norge och 17 Är innan svenska kvinnor fick fullvÀrdig röstrÀtt. Det Àr min morfar Percy med Carin pÄ sin högra sida och Margit pÄ sin vÀnstra, som han just lÀrt kÀnna. De befinner sig pÄ kurorten Helsjön pÄ sommarnöje med sina familjer. HÀr kan de umgÄs pÄ ett frimodigt sÀtt som Àr helt omöjligt pÄ vintern i stan.

Percy Àr förÀlskad i Margit, som Àr jÀmnÄrig. Det kÀndes med en gÄng att det var nÄgot speciellt mellan dom. Han Àr ocksÄ sÀker pÄ att Margit kÀnner likadant. Carin Àr Margits Àldre syster. Hon Àr den perfekta kamraten för att deras umgÀnge ska bli stimulerande. Hon vet att Margit och Percy Àr förÀlskade, tycker om att vara med dem och förstÄr att lÀmna dem ifred tillrÀckligt för att de ska kunna ta i varandra som man kÀnner att man mÄste nÀr kÀrleken gripit tag.

De Àr unga men lever i en mycket strÀng tid. Den offentliga moralen fördömer förÀktenskapliga sexuella förbindelser. Drottning Viktoria av England har just dött, sÄ hennes moral hÀnger kvar men har ÀndÄ börjat gÄ ur tiden. Att visa sin kÀrlek Àr svÄrt. Att praktisera den Àr bara en dröm. Men att kÀnna Àr oundvikligt.

Genom att ingÄ sÄ kallade samvetsÀktenskap vÄgade nÄgra enstaka modiga ungdomar offentliggöra att man har en sexuell relation. Att bo ihop var omöjligt och ansÄgs Àn mer provocerande.

Den 20 februari, just detta Är 1904, deklarerade tvÄ studenter vid Göteborgs högskola, Fritiof Palmér och Signe Garling via en annons i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning att de ingÄtt ett samvetsÀktenskap. Det blev stor skandal och intensiv pressdebatt. De straffades genom suspenderdering frÄn sina studier. Det hade alltsÄ just hÀnt denna höst 1904 nÄgra kvarter bort.

Den 22 december hittades en ung medicinstudent Hildur Sandberg död utanför medicinstudenten Adolf Björks bostad pÄ Grönegatan 15 i Lund. De hade ocksÄ deklarerat ett samvetsÀktenskap. Hildur var radikal socialdemokrat, sÀkert skrÀmmande i Margits och Percys ögon, men hennes öde mÄste ha gripit dem. Hur Hildur Sandberg dog har aldrig klarats ut.

Margit och Percy har en mycket lycklig sommar. Den ska följa Percy hela livet som ett hemligt, men hans mest passionerade minne.

PĂ„ hösten i Göteborg, under en promenad i Slottskogen, bekĂ€nner plötsligt Margit sin stora hemlighet för Percy. Hon Ă€r redan bortlovad till Gustaf Ericsson, den berömde Lars Magnus Ericssons son. Det Ă€r avtalat och bestĂ€mt och alltsĂ„ ett givet löfte, som omöjligen kan brytas. De ingĂ„r nĂ„gon slags avtal som innebĂ€r att de ska förbli vĂ€nner, men Percy Ă€r djupt bedrövad och kĂ€nner sig ensam i vĂ€rlden och bestulen pĂ„ sin stora kĂ€rlek. PĂ„ ett stĂ€lle i sin dagbok skriver han ”Aldrig mer ska jag Ă€lska nĂ„gon flicka”.

1906 gifter sig Margit och Gustaf i Berlin, fÄr inga barn och skiljer sig efter nÄgra Är. Percy inleder istÀllet lite pliktskyldigt ett förhÄllande med Carin, som efter Margits sorti blivit förÀlskad i Percy. Men Percy Àlskar inte Carin.

Deras förhĂ„llande pĂ„gĂ„r fyra Ă„r och gĂ„r upp och ner. Percy lovar till slut att gifta sig med Carin – nĂ€r han fĂ„tt ordning pĂ„ sitt nystartade Aktiebolag och nĂ€r förĂ€ldrarna uttryckt sitt samtycke. SĂ„ blir det aldrig. AffĂ€rerna gĂ„r dĂ„ligt och hans far meddelar i brev att familjen kommit fram till att Carin Ă€r ett dĂ„ligt val för Percy. Det Ă€r visserligen lögn, eftersom hans mamma tidigare uppmuntrat dem och tyckt att de ska gifta sig, men faderns uppfattning blir rĂ„dande.

Carin Àr mycket pÄ resande fot. Utbildar sig till pianist och sÄngerska pÄ Singakademie i Berlin och ger konserter i Berlin, Köpenhamn och Göteborg. Carins mamma drabbas av melankoli, vilket gör Carin allt mer sorgsen och mycket upptagen. Mamman tar efter ett par Är pÄ hospital sitt liv.

Percy och Carin glider sakta ifrÄn varandra och Percy inleder i smyg ett nytt kapitel i sitt liv. Under minsta möjliga stÄhej gifter han sig 1913 i Stockholm (han hade ingen anknytning dit)  med en annan Karin. De fÄr tre vÀlskapta barn, som Percy tar stort ansvar för. Karin Àr nÀmligen en tillbakadragen kvinna som allt oftare stÀnger in sig med sin migrÀn.

Percy levde till han blev 89, ett lÄngt och innehÄllsrikt liv, tog sig genom kriser, fann nya möjligheter och hade mÄnga intressen. Men dessa kvinnor som bara försvann i ett töcken?

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

Ge direkt!

23
Jan
olofpalmesskola_520

Bild frÄn nÀtet

Det finns en skola i Artibonitedalen vÀster om huvudstaden Port-au-Prince pÄ Haiti som heter Lekol Olof PalmeOlof Palmes skola. DÀr fÄr ca 200 barn mat och utbildning till stor del tack vare ett entrÀget bistÄndsarbete frÄn nÄgra skolor i SkellefteÄ: Norrhammarskolan, Medlefors folkhögskola och Kusmarksskolan. Titta in i skolan.

Februari 2009 förvandlades ett brÀdskjul till riktig skola. Flera hundra tusen kronor har genom Ären samlats in, pengar som huvudsakligen anvÀnts till att projektera riktiga skolbyggnader. Senaste tillskottet Àr lokaler för Centre Culturel Olof Palme dÀr det för nÀrvarande bedrivs vidareutbildning för lÀrare.

Byggnaderna har klarat jordbÀvningen och stÄr fortfarande. Skolans förestÄndare Vilvert RosiÚr, som bor i Port-au-Prince, Àr oskadd. DÀremot omkom studierektorn för Olof Palmes kulturella centrum, som ocksÄ hör till skolan.

Nu strömmar flyktingar frÄn huvudstaden bland annat ut till Artibonitedalen. Allt stöd till skolan Àr dÀrför bÄde ett katastrofstöd och ett lÄngsiktigt stöd. Att ge ett bidrag direkt till skolan Àr ett bra sÀtt att hjÀlpa. Gör det nu! SÀtt in en summa pÄ bankgiro nr 462-4508.

_________
Nykommet i press och bloggar om Haiti: DN 2010-01-22, SvD 2010-01-22, Motbilder, Shlaug.se

Andra bloggar om: , , , ,

Vem hjÀlper?

21
Jan
brand_1907

Katastrofbrand i Göteborg 1907

Jag har aldrig varit i Haiti. Jag har inte heller varit i Gaza. SÄ Àr det för de flesta av oss. Vet jag dÀrför  mindre Àn alla reportrar och hjÀlparbetare som öser rapporter över oss?

Ibland tror jag – fan ta mig – att jag vet mer. De som trĂ€ngs runt de smĂ„ oaser av relativ sĂ€kerhet mitt i katastrofen ser inte lĂ„ngt. Det som fĂ„ngar deras sinnen och sedan nĂ„r oss Ă€r det oerhörda nĂ€rmast epicentrum dĂ€r mĂ€nniskornas ansikten – döda eller levande – borrar sig in. De ser inte sĂ€rskilt lĂ„ngt.

Och vem hjĂ€lper Gazaborna och vem hjĂ€lper Haitierna? Framför allt Ă€r de de sjĂ€lva. I Gaza knackar man rent alla gamla armeringsjĂ€rn och samlar betongsmulorna i prydliga högar för Ă„teranvĂ€ndning. Det gör man i brist pĂ„ nytt byggnadsmaterial som lovades efter kriget 2008. Matrialet finns, men leveranser hindras av Israel “av sĂ€kerhetsskĂ€l”. Varje mĂ€nniska som kan knacka rent armeringsjĂ€rn Ă€r en sĂ€kerhetsrisk.

I Haiti gör nu varje enskild överlevande sitt allra yttersta för att hjÀlpa sina slÀktingar och grannar som Àr vÀrre dÀran Àn man sjÀlv. Alla dessa enskildas hjÀlpande hÀnder tillsammans utgör en gigantisk hjÀlpapparat, som aldrig kan organiseras av vare sig USA, FN eller internationella hjÀlporganisationer. Haiti kommer att resa sig igen liksom Gazas befolkning. Visst vore det bÀttre med mediciner, experter, maskiner och nytt modernt byggnadsmaterial. Men utan nationell suverÀnitet och en fungerande regering kommer korruptionen, kriminaliteten och behovet av frÀmmande poliser och militÀrer.

En global krigs- och katastrofmarknad vĂ€xer sig allt starkare. Och i dess tross ilar reportrar och journalister omkring frĂ„n vĂ€rldens alla stora medier – för att sprida sina uppdragsgivares bilder. Den hĂ€r industrin Ă€r beroende av att behövas. Vem springer egentligen vems Ă€renden?

Jag har som sagt inte varit i varken Gaza eller Haiti. Men jag tror mig Ă€ndĂ„ inte sĂ€mre informerad Ă€n mĂ„nga blixtbesökande reportrar. Dock, det goda journalistiska arbetet och ögonvittnesskildringarna hjĂ€lper oss att se klarare. LĂ€s Lotta SchĂŒllerqvists reportage frĂ„n Gaza i HD 2010-01-17.  Se ocksĂ„ filmen To Shoot An Elephant pĂ„ www.fib.se.

Och hjĂ€lpapparaten finns faktiskt nĂ€ra oss. Jag menar dĂ„ inte alla glittergalor med stora postgirokonton och egna svindlardirektörer. Nej, i min familj letar vi just nu fram hela och rena klĂ€der och skor, som samlas in av palestinier i Uppsala, som sjĂ€lva kör ner ett lastbilslass till Egypten, som sedan tas in i Gaza via tunnlarna – som myndigheterna dĂ€r gör allt för att stoppa.

Bloggportalen Intressant Bloggar om Haiti och Gaza: Jinge, Motbilder  

Andra bloggar om: , , , ,

Haiti – vad sĂ€ga, vad tĂ€nka?

16
Jan

haiti_520

Inför det oerhörda blir man lÀtt stum. Haiti kan man bara inte beskriva. Jag lÀser och vÀnder mig bort i skam. Försöker glömma att det hÀnda existerar just nu och lÀnge framöver. Men nÄgot mÄste sÀgas och skrivas, men det Àr bÀttre att tiga Àn skriva ihÄligheter.

Men sĂ„ fick jag ett tips av en vĂ€n, som lĂ€st en blogg, som jag lĂ€ste. Äntligen nĂ„gon som förmĂ„r fĂ„nga det hĂ€nda med ord. Denna vĂ€ltĂ€nkta och vĂ€lformulerade betraktelse över Haiti av Erik Berg vill jag nu instĂ€mma i och rekommendera till Dig som lĂ€ser hĂ€r.

Bloggportalen Intressant

Andra bloggar om:

Varning för kulturstrategerna

11
Jan
bokhylla_520

80 cm böcker i vÄr hemmabokhylla, hittade ingen roligare bild.

Kulturen lever farligt. De offentligt betalda företrÀdarna lever i sin egen pseudovÀrld, den sÄ kallade kultursektorn.

I UNT 2010-01-10 frÄgas kulturdirektör Sten Bernhardsson hur han ser pÄ kulturens villkor pÄ 10-talet. Ur texten framtrÀder en monumentbygge av stor tomhet:

Ett kulturhus … grĂ€nsöverskridande arbete … pedagogiskt ansvar … nycklar till kulturen … ökad mĂ„ngfald dĂ€r dans formgivning arkitektur och visuell konst kan mötas och utvecklas … privata kultursfĂ€ren ska komplettera och utmana … demokratisk mĂ„ngfald och en hĂ„llbar utveckling … skapa kulturella mötesplatser … renĂ€ssans för kunskap och bildning … djup och en styrka i klassisk kultur – sĂ€rskilt om den levereras med en “twist” … genom tekniken skapa tillgĂ€nglighet för möten i nya rum …

Svadan följs inte upp av den sjÀlvklara frÄgan: Hur menar du dÄ? Nej, journalisten Gabriella Hernqvist refererar och citerar lydigt. Eller skriver hon som hon gör för att den kejserligt intellektuella nakenheten ska skrika högt mellan raderna? I alla fall fÄr jag en riktig flasch.

Lite orolig Àr Bernharsddon antagligen, för till synes helt opÄkallat sÀger han:

”RĂ€dslan för isolering tror jag Ă€r överdriven eftersom Ă€ven ett möte i den virtuella vĂ€rlden passar framtidsmĂ€nniskan.”

NĂ„, det framgĂ„r emellertid helt klart att “kulturen” nu blivit ett elitisolat. Kulturstrategerna talar bara till varandra och anvĂ€nder konstnĂ€rerna för sina egna syften. Eftersom de Ă€r allt mer beroende av strategerna, sitter de vackert och Ă€ter snĂ€llt ur deras hĂ€nder.

För att bilden Ă€ndĂ„ inte ska bli alltför svart ska ett undantag framhĂ„llas. Reginateaterns chef, Paul Kessel tror pĂ„ lĂ„gbudgetförestĂ€llningar med stor konstnĂ€rlig skicklighet som talar direkt till publiken. “Serious Comedy” kallas det, med rötter i en folklig teatertradition, som tar upp mĂ€nskliga, existentiella och angelĂ€gna problem av etisk, religiös eller politisk art som Ă€r tankevĂ€ckande och oroande. Inte ett ord om att gĂ„ ut pĂ„ pĂ„ gatan för att hitta till mĂ€nniskorna. De kommer – Ă€ven de teaterovana – om man lyckas skapa angelĂ€gen teater av högsta konstnĂ€rliga kvalitet.

Den sÄ kallade kulturpolitiken i stat och kommuner borde inskrÀnkas till vÀlskött infrastruktur; teatrar, musikhus, muséer, bibliotek, samlingslokaler och generella bidragsformer. Kulturpolitiker och strateger verkar inte förstÄ att kulturen vÀxer ovanpÄ det mÀnskliga arbetet (i vidaste bemÀrkelse). Kopplingen mellan arbetet och kulturen (tÀnkandet) fÄr aldrig förringas. Kapas denna förbindelse uppstÄr behovet av kulturstrateger. DÄ lever kulturen farligt, som nu.

Bloggportalen Intressant

Andra bloggar om: , , , ,

Vargjakten Àr kultur

08
Jan
skogsvandring-1904_520

Skogsvandring 1904, fotograferat med sjÀlvutlösare.

Kan inte lÄta bli att irriteras över vargdiskussionens ytlighet. Inte Àr jag för att djur ska plÄgas. Inte heller för att djurarter ska utrotas. Men jag kan, trots att jag Àr storstadsbo sedan barnsben, förestÀlla mig att mÀnniskor med tamdjur i glesbygden ser vargen som ett problem och dÀrmed applÄderar avskjutning av en del.

Naturen har alltid varit nĂ„got mĂ€nniskan tvingats mĂ€ta sig mot. Att forma naturen efter sina behov har man gjort sedan hedenhös. Det som hotar vill man ta kontrollen över, det ligger i mĂ€nniskans vĂ€sen. Inte nödvĂ€ndigt genom att förinta och skövla, men genom att omforma och kultivera. Det finns i princip ingen vildmark lĂ€ngre. Till och med vĂ„ra fjĂ€llvidder Ă€r odlingsmark. Renarna Ă€r inte heller vilda, de Ă€r tamdjur pĂ„ ett sĂ€tt som de endast varit i nĂ„gra fĂ„ generationer. NĂ€r de en gĂ„ng pĂ„ 40-talet blev för mĂ„nga i Norrbotten fraktades de (mĂ€nniskor och djur) med tĂ„g ner till HĂ€rjedalen för att renarna skulle fĂ„ bete och samerna skulle överleva pĂ„ sin nĂ€ring. I Ryssland Ă€r renarna fortfarande oĂ€gda, strövar fritt pĂ„ tundran och behandlas som “vilda” djur.

Vurmen för naturen Ă€r en modernitet. Först med det urbana samhĂ€llets framvĂ€xt under industrialismen upptĂ€cker man “naturen”. Det var moderna borgare som uppfann den kan man sĂ€ga. Min morfar tyckte om att vandra ensam, men helst med vackra kvinnor, ut i skogen. Han fotograferade den. KonstnĂ€rer tog med sina staflier och mĂ„larskrin och gick ut i skogen. Man klĂ€ttrade upp pĂ„ berg och lade sig i mjuka mossan tillsammans. En förutsĂ€ttning för dessa excursioner var att man kunde komma in i en ombonad stuga och kura i flammornas sken framför den öppna spisen.

Skogen var för morfar i början av 1900-talet visserligen en kĂ€lla till rekreation och romantiska utsvĂ€vningar, men ocksĂ„ en outsinlig rĂ„varukĂ€lla. Han medverkade till att den höggs och flottades till sĂ„gverk och upplag. TrĂ€den blev till fabriksbyggnader, bostadsbaracker, vacker snickarglĂ€dje samt exporterades till kolgruvorna i England som sĂ„ kallade pitprops; stöttor i gruvgĂ„ngarna för att hindra det porösa berget att rasa in över knĂ€krypande gruvslavar och smĂ„ ponyhĂ€star. Ska han klandras? Nej, han var en del av vĂ€lstĂ„ndsbygget som sĂ„ smĂ„ningom, tack vare arbetarnas politiska och fackliga organisering, kom Ă€ven dem till del. Det var odling det handlade om, odling i mycket stor skala. Med andra ord kultur – i kamp med och mot naturen.

Grisfabrikerna har jag dĂ€remot mycket svĂ„rt att fördra, svĂ„rare Ă€n att mĂ€nniskorna skyddar sig mot vargarna. Griskannibalismen Ă€r “omĂ€nsklig” okultur, medan vargen hotar en del mĂ€nniskors odling. Att ta itu med det problemet Ă€r alltsĂ„ kultur, trots att nĂ„gra friska vargar led en stund innan de dog.

_________________________
Artiklar om vargjakten: Aftonbladet 2010-01-04, Aftonbladet 2010-01-04, GP 2010-01-03, SR 2010-01-03, SR 2010-01-06

Bloggportalen Intressant

Andra bloggar om: , , , , , ,

Antisionistiska fribytare mÄste överbevisas

29
Dec
fred_1945_520

Avenyn i Göteborg fredsdagen 1945

Det Ă€r förenat med risker att skriva om Förintelsen. Det Ă€r ett begrepp av nĂ€rmast sakral karaktĂ€r. Första gĂ„ngen jag mĂ€rkte det var nĂ€r jag som barn pĂ„ 50-talet frĂ„gade mina förĂ€ldrar om andra vĂ€rldskriget. De var ju med, Ă€ven om Sverige slapp undan tysk ockupation. Av reaktionerna förstod jag att om detta bör man inte tala. NĂ„gra berĂ€ttelser eller förklaringar gavs inte. Det gjorde mig förundrad och Ă€n mer nyfiken. Dolde de nĂ„got? Hade nĂ„gra vi kĂ€nde varit nazister? SĂ„ smĂ„ningom mĂ€rkte jag Ă€ven att vĂ€stsvensk borgerlighet var snarare antitysk Ă€n antinazistisk. Man sĂ„g inte nazismen ur ett politiskt perspektiv, den var mera en slags unik naturkatastrof – ojĂ€mförlig med allt annat ont av mĂ€nniskohand.

Chocken frĂ„n koncentrationslĂ€gerfilmerna efter kriget gjorde borgerligt liberala mĂ€nniskor mĂ„llösa. Av kolonialismens praktik - tillĂ€mpad i det industrialiserade Europa, pĂ„ sina egna medborgare – öppnades en hĂ„l i vilket man inte fick titta in. DĂ„ riskerade man att fĂ„ syn pĂ„ sig sjĂ€lv och förstĂ„ att idĂ©erna om “untermenschen” fanns hos praktiskt taget alla. Vi mĂ€tte skallar och tog för givet att hottentotter var lĂ€gre stĂ„ende. DĂ€rför lades locket pĂ„.

Min första skola hade startats av framsynta judar som efterstrĂ€vade religionsfrihet. Av mina kompisar var flera judar. De var omskurna, vilket vi förstĂ„s kunde se nĂ€r vi bytte om före gymnastiken. Det var enda skillnaden. Senare fick jag Ă€ven veta att min mormors mamma var judinna. DĂ€rmed Ă€r jag Ă„ttondel – om jag nu ska definiera mig enligt tyska lagar av 1938.

SĂ„ lĂ€nge engelsmĂ€n, fransmĂ€n och tyskar konkurrerade om koloniernas rikedomar behövdes inga lagar föra att definiera vilkas liv man kunde slĂ€cka fort och lĂ€tt. NĂ€r Tyskland var slaget efter första vĂ€rldskriget och dignade under krigsskadestĂ„nd och 30-talskris fanns god jordmĂ„n för att söka Ă€ven en inre fiende. Isamband med NĂŒrnbergdagarna 1938 presenterades de sĂ„ kallade NĂŒrnberglagarna dĂ€r judar definierades strikt efter Ă€rftlighet. Vi vet sedan hur det gick.

Nu framtrĂ€der nĂ„gra vĂ€lartikulerade skribenter med buller och bĂ„ng i bloggvĂ€rlden för att vĂ€nda upp och ner pĂ„ bilden av Tredje riket och Förintelsen. De menar att Hitlerregimen inte hade aggressiva ambitioner, utan provocerades till krig i rent försvarssyfte. Tredje riket var inte en aggressiv fascistdiktatur. De menar Ă€ven att det Ă€r en lögn att man Ă€gnade sig Ă„t industriell ihjĂ€lgasning av judar i dödslĂ€ger i Polen. Judarna skulle bara förflyttas österut för att utföra nyttigt arbete. Vi som Ă€nnu inte genomskĂ„dat den stora bluffen kallas “Förintelsetroende”.

Förintelserevisionister har funnits Ànda sedan andra vÀrldskrigets slut, men fört en undanskymd tillvaro och saknat politisk betydelse. Möjligen Àr nÄgot nytt pÄ gÄng nu. I de nya stora krisernas spÄr söker mÄnga Äter syndabockar och enkla förklaringar till alltings djÀvlighet. DÀrför fÄr mystiska rörelser, Àven förintelserevisionister alltsÄ, luft under vingarna. De Àr pÄ frammarsch av samma anledning som Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Nationella fronten i Frankrike och andra.

Den frĂ€mste av vĂ„ra egna förintelserevisionister Àr otvivelaktigt Lars Adelskogh. Han Ă€r en kĂ€nd “esoteriker” och “tredjepositionist” som varit verksam i dessa frĂ„gor i mĂ„nga Ă„r. Hans intellektuella grunddomĂ€n kan i korthet beskrivas som:

“sökande av dolda kunskaper i hemliga lĂ€ror knutna till hemliga sĂ€llskap med invigningsriter, inte sĂ€llan knutna till nĂ„gon religion, samt kategoriska avstĂ„ndstaganden frĂ„n sĂ„vĂ€l kapitalism som kommunism”.

Han ingĂ„r i en grupp som betraktar sig som “fribytare” och samlas ibland i Uppsala, dĂ€r de förelĂ€ser för varandra och sina nĂ€rmaste beundrare, med vilka de nu bygger ett nytt hemligt sĂ€llskap. Tre av de ledande Ă€r alltsĂ„: en intellektuell fascist, en före detta kommunist och en nybliven islamist. Dessa tre idemĂ€ssigt starkt repellerande krafter förenas i nĂ„got de kallar “antisionism”.

Sionismen Ă€r en rörelse frĂ„n 1800-talet för en judisk stat, en slags judisk nationalism. Efter andra vĂ€rldskriget slog sionisterna till i Palestina, fördrev 700 000 palestinier och upprĂ€ttade sin judiska stat. FN antog resolutioner som försvarade palestiniernas rĂ€tt att Ă„tervĂ€nda. England lĂ€t sionisterna hĂ„llas och vĂ€stvĂ€rlden ville inte ha mer krig just dĂ„. Palestinierna – om vĂ€stmakterna över huvud taget mĂ€rkte dem – betraktades pĂ„ sedvanligt kolonialistiskt vis som primitiva och outvecklade.

Sionismen visade sig emellertid anvÀndbar för mÄnga. USA behöver en nÀra allierad mitt i det oljerika Mellanöstern. Det borgerliga Europa (som liksom mina förÀldrar lade diskussionslocket pÄ efter andra vÀrldskriget) för att de dÀrigenom fÄr skuldavlastning för judarnas hemska lidande under kriget. Arabregimer för att man kortsiktigt tjÀnar pÄ splittring i omrÄdet. Det finns sÀkert fler.

Alla judar Ă€r dock inte sionister. En del ser pĂ„ den judiska staten pĂ„ samma sĂ€tt som jag. Alla sionister Ă€r inte heller judar. MĂ„nga stöder helhjĂ€rtat Israel, Sverigedemokraterna till exempel. Men för att fĂ„ israeliskt medborgarskap mĂ„ste man definitionsmĂ€ssigt vara jude samt lojal mot staten Israel. DĂ€rför har Israel lagar för detta, som pĂ„minner om NĂŒrnberglagarna. NĂ„gon berĂ€ttade för mig att jag som Ă„ttondelsjude skulle kunna fĂ„ medborgarskap, men att det Ă€ndĂ„ skulle stupa pĂ„ att jag skriver sĂ„dana hĂ€r artiklar. Sionismen Ă€r alltsĂ„, liksom apartheid var i Sydafrika, ett rasistiskt politiskt system. Jag Ă€r alltsĂ„ en helt vanlig antisionist.

“Antisionistiska fribytare” finns lite varstans i Europa. I Frankrike, dĂ€r de lĂ€r ha bildat parti, har man stiftat lagar mot förintelseförnekelse. SĂ„dan lagstiftning lĂ€r breda ut sig i takt med att “fribytarna” förökar sig. Dessa inskrĂ€nkningar av yttrandefriheten har blivit deras trumfkort. Och sĂ„dan lagstiftning kommer i lĂ€ngden att fĂ„ motsatt verkan och alltsĂ„ spela dem i hĂ€nderna. Enda möjligheten att trĂ€nga tillbaka dem till sina hemliga sĂ€llskapsrum igen Ă€r att förklara kriserna och krigen pĂ„ ett politiskt mera trovĂ€rdigt sĂ€tt.

Nog förekommer det en och annan konspiration, men de Ă€r torts allt krusningar pĂ„ den stora politiska oceanen. Att blĂ„sa upp konspirationer gör att det stora maktspelt om mĂ€nniskans rikedomar kan pĂ„gĂ„ ostört. De “antisionistiska fribytarna” har hĂ€r sin svaga punkt. Liksom den liberala borgerligheten dĂ„ rĂ€ds “fribytarna” idag diskussionen om krisernas och krigens verkliga orsaker.

__________
LÀs ocksÄ Olle Svenning i AB 2009-12-27: I Europa förbereds ett nytt korstÄg

Andra bloggar om: Intressant, , , , , , , , , , ,

Skamligt krypande för Israel

22
Dec

antsemitism_520 

Israel kan alltsÄ pÄverkas. Deras utfall mot Sverige, Donald Boström och Aftonbladet för deras artikel om organplundring var alltsÄ ohÄllbart. Dementierna tvingade till slut fram nÄgon som faktiskt visste nÄgot och hade ovedersÀgliga bevis.

Israels utfall skrÀmmer. Att Israel medvetet smutskastar försvaret av palestinierna och vÀnder det till att det skulle vara judeförföljelser av samma slag som under WW2 Àr nu uppenbart. Att mÄnga svenska medier följsamt drivit Israels linje i denna frÄga, ja t o m ivrigare Àn israeliska medier,  Àr skamligt. Det Àr som att redaktionerna sjÀlvmant inrÀttat sig under ett sionistiskt förmyndarskap. Det kommer sÀkert mer i denna och andra frÄgor runt Israels agerande mot palestinierna.

Med en förhoppning om att Ätminstone nÄgra ska Àgna julhelgen Ät sjÀlvrannsakan och komma ut med klarare blick under 2010 önskas God Jul!

Artiklar i Àmnet:
Donald Bostöms artikel AB 2009-12-17
Nyhetsartikel AB 2009-12-22
Åsa Linderborg i AB 2009-12-22
SvD fortsÀtter glida undan ledarbloggen 2009-12-22

Andra bloggar om: Intressant, , , , , , ,

Saab dör, men kunskapskapitalet kan rÀddas

18
Dec
phanomobilen_520

En sÄ kallad PhÀnomobil frÄn 1910

Saab gÄr nu till historien liksom mÄnga andra gamla bilmÀrken tidigare gjort. Det finns för mÄnga biltillverkare i vÀrlden. NÄgra mÄste bort, sÄ enkelt Àr det. Saab har gÄtt med förlust i mÄnga Är och bara krympt och krympt. I stenhÄrd konkurrens i en global marknadsekonomi var Saab utrÀknat för lÀnge sedan. Koenigsegg och Spyker var inte seriösa. De ville bara plocka russinen ur kakan och kapa Ät sig miljarder genom förmÄnliga lÄn. Vem tror pÄ sportbilar i dagens vÀrld? En ren anakronism.

Klart att det Àr vemodigt. Vi har varit stolta i Sverige över Volvo och Saab. Men med den stora tillgÄngen i allt kunnande som finns hos bilbyggare och bilkonstruktörer finns förstÄs idéer för framtiden. Ur detta kan utvecklas nya betydligt mera moderna produkter Àn 1800-talsuppfinningen automobilen.

Att inte detta kapital skingras Àr förstÄs viktigt. Men med dagens kortsiktiga marknadstÀmnkande finns ingen större anledning till optimism.

Om Sabbs nedlĂ€ggning: DN: Allt kommer att gĂ„ Ă„t skogen, SVT: Ljusmanifestation för Saab, DN: Vi har vĂ€nt pĂ„ alla stenar, SvD: “Jag vill bara ha ett besked”

Andra bloggar om: Intressant, ,

VĂ€nstern och den svenska kulturen

16
Dec

odling_520

Det sĂ€gs att Göring i nĂ„got sammanhang sa: ”NĂ€r jag hör ordet kultur osĂ€krar jag min revolver”. Det lĂ€r emellertid vara osant, men det spelar ingen roll. ”Citatet” kommer ofta upp och passar alltsĂ„ vĂ€l in nĂ€r kulturbegreppet ska nagelfaras. En gĂ„ng skrev jag att det var Goebbels som sa det, och fick genast pĂ„skrivet av f d kulturministern Bengt Göransson att det var Göring.

NĂ„, vill man stĂ„ pĂ„ folkets sida ska man hĂ„na eller fördöma ”kultur”. ”Kultur” och klass hör nĂ€mligen ihop. Att ”fint folk” har ”kultur” Ă€r en vanlig medelklasstanke. Kultur förknippas ur detta perspektiv med boklig bildning och de ”sköna konsterna”, nĂ„got upphöjt över det smutsiga arbetets domĂ€ner. Tacka för att underklassen har nĂ€ra till tankar om att kultur Ă€r nĂ„got frĂ€mmande, vĂ€rldsfrĂ„nvĂ€nt och ibland löjevĂ€ckande och hotfullt. Kultur Ă€r alltsĂ„ i högsta grad politik.

Populister ger sig alltsĂ„ ofta pĂ„ kulturen, eller nĂ€rmare bestĂ€mt elitkulturen/finkulturen. DĂ„ fĂ„r man folket med sig. Hitler gav sig pĂ„ sin tids dynamiskt pulserande (och dekadenta) kulturliv i Weimarrepubliken. Sverigedemokrater, “de Nationella” och Islamister ger sig pĂ„ homokultur, pridefestivaler, pornografi, könsneutrala Ă€ktenskap, kvinnliga prĂ€ster, svĂ„rbegripliga teaterpjĂ€ser, icke förestĂ€llande konst, djĂ€rv arkitektur etc. Göran HĂ€gglund hĂ€ngde pĂ„ det hĂ€r med sina utspel om kultureliten mot verklighetens folk.

Men samtidigt lyfter populisterna fram sina egna rena och “eviga” konst- och kulturideal. Hitler lyfte pompöst nyklassicistiskt formsprĂ„k, tonsĂ€ttaren Wagner, den dĂ„ sedan lĂ€nge bortglömde 1800-talskonstnĂ€ren David Caspar Friedrich, fotvandrandet, sunda och friska levnadsvanor, vilket gjorde alla dessa kulturuttryck suspekta för lĂ„ng tid framĂ„t.

Sverigedemokraterna lyfter nu SörgÄrdsidyllen, Astrid Lindgren, den svenska psalm- och sÄngskatten, skolavslutningar i kyrkan och Den blomstertid nu kommer. Och över alltihop vajar den svenska flaggan vÀrdigt i försommarsolen. Hur kommer det hÀr att pÄverka vÄrt förhÄllande till detta djupt nerplöjda kulturstoff?

Den svenska vĂ€nsterns nedlĂ„tande instĂ€llning till svenska folkliga kulturtraditioner har öppnat upp för populistiska inbrytningar. Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas kulturutspel Ă€r alltsĂ„ en konsekvens av den lucka som uppstĂ„tt nĂ€r Ă€ven ”vĂ€nstern” kan sammanflĂ€tats med stora delar av det politiska etablissemanget. NĂ€r hbt-frĂ„gor, kvinnliga prĂ€ster, könsneutrala Ă€ktenskap blir hela etablissemangets (inklusive vĂ€nstern) förstarangsfrĂ„gor förvĂ€rras bara situationen. ”VĂ€nster” kan nu Ă€nnu enklare förknippas med ”kultur” och ”elit” ur ett underifrĂ„nperspektiv, varpĂ„ ”vĂ€nstern” förstĂ„s tappar sina sympatier i bredare folklager.

Denna samlade överhet har numera helt anslutit sig till att kulturen Ă€r delad i finkultur och en lĂ€gre stĂ„ende folkkultur. Alliansens omdefiniering av ”kulturtidskrifter” Ă€r en utmĂ€rkt illustration till detta; Kultur och samhĂ€llsdebatt hör inte lĂ€ngre ihop.

Det har blivit dags för vĂ€nstern att visa svenska kulturella grundvĂ€rden sin respekt. Det Ă€r fullt möjligt samtidigt som man ser den svenska kulturen som förĂ€nderlig av frĂ€mmande inflytanden. Det Ă€r alltsĂ„ med det mesta som med romanen, boktryckarkonsten, rockmusiken, nyckelharpan, koldolmar och potatis, de Ă€r import frĂ„n andra kulturer. Men, den svenska kulturen finns alltsĂ„ och utgör den mylla i vilken vĂ„ra tankar och förestĂ€llningar om samhĂ€llet – vĂ„rt nationella medvetande – vĂ€xer och frodas. NĂ„gon sa en gĂ„ng att kulturen Ă€r som syret. Tas den bort sĂ„ kvĂ€vs vi sakta.

Hur kan man förresten försvara t ex afrikansk, indisk eller kinesisk kultur, men tycka att begreppet svensk kultur Àr suspekt? En sÄdan tvetydighet kan inte ens förklaras med okunnighet, bara med ren tanklöshet över hur obegripligt mÄngskiftande afrikansk, indisk respektive kinesisk kultur Àr.

Hur hamnade vi hÀr? Det började pÄ 60-talet. DÄ försvann flaggan ur vÀnsterns demonstrationstÄg och förknippas numera av mÄnga som en suspekt symbol. Hur Àr det dÄ med sÄngskatten och psalmerna? De har ifrÄgasatts och förpassats ut ur de finkulturella rummen till bondenostalgins domÀner. Men fÄr vi inte sjunga dem blir vi olyckliga och fördummade. DÀrför har AllsÄng pÄ Skansen, Körslaget och hela körsÄngarrörelsen blivit sÄ populÀra och Àr en svensk kulturell motkraft.

Men, Àr inte psalmsÄng i skolan och pÄ skolavslutningar brott mot skolans ickekonfessionella grund? Nej, psalmsÄng i rimligt mÄtt hör till kulturarvet. Skolavslutningar i kyrkan dÄ? Nej, kyrkorummet Àr mer Àn en kristen kultplats. Den Àr en kulturmiljö som de flesta svenskar kÀnner sig hemma i, som reflekterar vÄr historia, folkets konst och arbete. Runt vÄra kyrkor samlars dessutom tappra smÄ arméer av hembygdsforskare, muséeintendenter, Ärsskriftförfattare, loppisorganisatörer och skrönsamlare vid kaffebord och i studiegrupper. De förvaltar, vÄrdar och utvecklar vÄrt lÄnga minne. Och kyrkorna tillhör som sagt Àven Sveriges barn, oavsett om vi har statskyrka eller inte. De kommer att ta vid nÀr 40-talisterna blivit för gamla, var sÄ sÀker.

Och ska det betraktas som suspekt att kalla det normalt med heterosexuella Àktenskap? Eller att kalla homosexuella Àktenskap onormala? Har ordet normal blivit ett farligt ord i sammanhanget?

En annan av vĂ€nstern försummad del av svensk kultur Ă€r vad mĂ€nniskor sysslar med pĂ„ sin fritid. Det handlar Ă€ven hĂ€r om arbete, Ă€ven om det inte Ă€r lönearbete. Det gĂ€ller allt frĂ„n monumentbyggen i sten och timmer till smĂ„ handarbeten med nĂ„l och trĂ„d. Det Ă€r ocksĂ„ arbete med skrivande, lĂ€sande, korsordslösning, slĂ€ktforskning, samlande, teknik, datorer, veteranbilar, trĂ€dgĂ„rdsodlingar … GrĂ€nslös Ă€r uppfinningsrikedomen och intressebredden. Huvudets och handens arbete Ă€r ju tvĂ„ oskiljaktiga sidor av det mĂ€nkliga intellektet.

I den oreflekterade vÀnstertraditionen lyfter man helst fram de kulturyttringar som öppet avspeglar kampen mot överheten. Denna finns förvisso, men Àr osynligt integrerad i det mesta. Det faktum att mÀnniskor bestÀmmer sjÀlva över sin egen bit av tillvaron Àr Àr ofta nog.

Till ovanstÄende kan lÀggas 40 Ärs urvattnande av historiekunskperna genom skolans underlÄtenhetssynder pÄ omrÄdet samt svenska skriftsprÄkerts försvagade stÀllning. Men det Àr egna jÀttefrÄgor som det inte finns plats för hÀr.

Min granne Harry monterar upp runt 2500 lampor av olika slag pÄ och runt sitt hus vid första advent. De fÄr sedan brinna varje dag efter mörkrets inbrott till midnatt fram till och med nyÄrsafton. DÀr finns alla de vanliga julschablonerna; tomtar, de sju smÄ dvÀrgarna bakom stenar, renspannet med slÀden pÄ vÀg mot himlen, granar som blinkar, slangar som pulserar och lampor, dioder och slingor upp, ner och hit och dit.
 - Men drar det inte mycket ström sÄ hÀr i energikristider, frÄgar jag?
 - Nej, jag tycker Vattenfall ocksÄ ska fÄ lite extra nu till jul.
 - Men blir det inte dyrt för dig?
 - Nej, jag har en hög och bra pension. Pengar Àr inget problem.

AlltsÄ, kampen om den svenska kulturen kommer att bli intensiv. Ska vi göra som vÀnstern i Weimarrepubliken, splittra oss i smÄdelar istÀllet för att förenas pÄ en vettig grund och stÄ emot den antiintellektuella populismen?

Andra bloggar om: Intressant, , , , , , , , , , , , ,

Man lÀr om man har det bra

16
Dec

bloggbild_1500

Barnen ska ha det bra? Det önskar vi oss alla. Inte bara sÄ hÀr till jul, utan Àven mitt i sommaren. Som pÄ denna bild dÀr tre barn frimodigt leker i det mest spÀnnande omrÄde som finns, mötet mellan land och hav.

Det Àr min mamma och mina morbröder pÄ bilden. Med segelbÄten har de tagit sig ut till holmen. Vinden var dÄlig sÄ de fick nog ro en del. Vattnet Àr varmt och man kan obehindrat leka bland stenarna i vattenbrynet. DÀr finns tÄngrÀkor, smÄkrabbor och fiskyngel. Man fÄr akta sig för de vassa havsulpanerna pÄ stenarna i skvalpzonen. Men man Àr inte rÀdd för det djupa vattent, det Àr flera meter bort. Inte heller Àr man rÀdd för krabborna, de kan pÄ sin höjd nypa lite i tÄr eller fingrar.

Bilden Àr tagen 1926 av min morfar, 19 Är innan jag föddes. Det Àr Àven min urbild av sommaren. Jag hade alltid vÄta klÀder och var alltid vÄt om fötterna. Jag kan minnas hur skönt det vara att komma hem och sÀtta pÄ sig torra strumpor efter en hel dag i fuktiga strumpor och stinkande gummiskor. Men pÄ dagen tÀnkte jag aldrig pÄ det.

Vi hade det bra. Vi lÀrde oss hÄlla balansen i en eka. Vi lÀrde oss hur vinden drar i ett segel, hur man gör med ett skot och hur bÄten krÀnger till nÀr man girar mot vinden. Vi lÀrde oss att leva med havet och att akta oss nÀr det blev kallt och farligt. Inget kan vara sÄ inbjudande och skrÀmmande som havet. Det lÀrde vi oss.

Andra bloggar om: Intressant, , ,