1917 (nr 27) Vad gjorde Lenin?

Vilken roll spelade Lenin vid oroligheterna i Petrograd under aprildagarna? Anders Persson gräver vidare...

Notis i Svenska Dagbladet den 8 maj 1917 av deras utsände Ernst Klein. Den avspeglar rykten som då var i svang i Petrograd.

I slutet av april (skiftet april-maj enligt vår tideräkning), höll sig Lenin borta från offentligheten. Han höll inget tal vid Första maj. Han var inte ute och agiterade bland soldaterna under de dramatiska dagarna den 20–21 april (3–4 maj) och följaktligen uppstod det rykten att han var död eller gått under jorden.

Kanske är det Lenins fysiska frånvaro som har gjort att dessa dygn, som kanske inte ”skakade världen” men väl Petrograd, har behandlats lite styvmoderligt av historikerna, i synnerhet de på vänsterkanten. Detta är svårt att förstå av flera skäl:

  1. Miljukovs not och de efterföljande oroligheterna i Petrograd, fick vinden att vända för Lenin och bolsjevikerna efter flera veckor av inre motsättningar och yttre angrepp.
  1. Framgången berodde dock mest på vad den provisoriska regeringen gjorde eller inte gjorde. Dessutom spelade de icke-bolsjevistiska rörelserna en viss positiv roll.
  1. Lenin var verksam som ledarskribent i Pravda, främst med att avslöja den provisoriska regeringens dubbelspel och peka ut den politiska kursen för de vacklande mellanskikten.

Men det är klart, för dem för vilka den ryska revolutionen antingen var en produkt av Lenins geniala politik eller hans kriminella konspirationer, så är aprildagarna lite ointressanta.

Icke desto mindre har jag gjort kortfattade sammandrag av de artiklar Lenin skrev den 20–23 april (3–6 maj). Länkarna går till en engelskspråkig webbplats, men några finns också att ladda ner på svenska i pdf-fomat. En del av Lenins texter publicerades samma dag som de skrevs, i kvällsupplagan av  Pravda, andra dagen efter i morgonupplagan. Jag har funnit det fruktbart att göra åtskillnad mellan de två.

Skrivet och publicerat 20 april (3 maj):

”Bankrupcy?” Tvärtemot vad jag antydde i slutet på artikeln om Lenin och Första maj  verkar han inte ha haft en susning om vad som skulle komma. Därav hans uppenbara överraskning den 3 maj, när det visat sig att den provisoriska regeringen agerat på det falska sätt som han varnat för:

”Noten innehåller en rättfram förklaring av den provisoriska regeringen att Ryssland kommer att kämpa till slutet och att Ryssland fortfarande är trogen sina skyldigheter gentemot de allierade. Denna not är en bombskräll. Bland majoriteten i sovjetens verkställande utskott råder fullständigt förvirring. Hela politiken med ‘överenskommelser’ har lidit bankrutt och det mycket tidigare än vi kunnat föreställa oss.”

Skrivet den 20 april (3 maj), publicerat den 21 april (4 maj):

”The Provisional Government’s Note”: Nu hade Lenin haft tid att  samla sig för en mer genomtänkt ledare, men hade ändå svårt att dölja sin skadeglädje:

”Korten är på bordet. Vi har all anledning att vara tacksamma mot Gjutjkov och Miljukov…”

Noten säger klart ut att kriget ska fortsättas till avgörande seger tillsammans med ”våra allierade”:

”Vem slöt denna allians med ‘våra’ allierade, dvs med de brittiska och franska multimiljonärerna? Jo, tsaren, Rasputin och tsarens gäng, förstås. Men för Miljukov och Co. är detta avtal heligt. Varför? Vissa säger: för att Miljukov är oärlig, att är han en skojare och så vidare.Men det är inte poängen. Poängen är att Miljukov, och Co är ombud för kapitalisterna.

Och kapitalisterna vill ha nya marknader, ny destinationer för sin kapitalexport, nya möjligheter att ordna lönsamma jobb till sina söner. Poängen är nu att de ryska kapitalisterna har identiska intressen med de fransk-brittiska. Orsaken till att de vill fortsätta kriget beror inte på kärlek till fosterlandet eller demokratin, utan för att göra vinst:

– Kämpa vidare – ty ‘vi’ vill plundra. Dö i tiotusental varje dag – ty ‘vi’ har ännu inte krigat tillräckligt och fått vår del av bytet.

Man löser inte problemet genom att byta ut personer eller söka tvinga kapitalister och borgare att inte vara eller inte handla som borgare. Ingen klassmedveten arbetare, ingen klassmedveten soldat, kommer i fortsättningen att stödja en politik som går ut på att ha ”förtroende” för den provisoriska regeringen. Denna politik har lidit bankrutt.”

Skrivet och publicerat den 21 april (4 maj):

”Resolution of the Central Committee of the R.S.D.L.P. (Bolsheviks) of April 20 (May 3), 1917 on the Crisis Caused by the Provisional Government’s Note of April 18 (May 1), 1917”: Händelserna har, enligt Lenin, helt bekräftat partiets politik och det gäller nu för folket att ansluta sig till de revolutionära leden och inte sätta sitt hopp till en ommöblering i den provisoriska regeringen. En sådan kommer inte att innebära någon lösning.

”Appeal to the Soldiers of All the Belligerent Countries”: Finns också att ladda ner som pdf-fil på svenska.

Lenin upprepade här att kriget kan bara komma till ett slut om makten i de krigsförande länderna övergår till det revolutionära arbetande folket och soldaterna.

”Icons Versus Cannons, Phrases Versus Capital”: Det som Lenin skriver här, har aktualitet också i våra dagar: hur ska man ställa sig till ”mellankrafterna”? Vilka är ärliga men vilseledda och vilka bedriver ett skickligt dubbelspel? Med detta lyckas inte Lenin speciellt bra. Det som är lite tröttande är hans ständiga ”skoningslösa slag” emot oliktänkande vare sig de är fiender eller vilseledda:

”Den provisoriska regeringens not om krig till ett segerrikt slut har vållat ilska även bland dem som närde illusoriska förhoppningar om att de kapitalistiska regeringen skulle avstå från annekteringar. Tidningarna, som har fungerat som språkrör för den här småborgerliga politiken av illusoriska förhoppningar, mumlar i dag antingen av bestörtning, som ”Rabochaya Gazeta” [Arbetartidningen, mensjevikisk], eller försöker vända denna indignation mot enskilda personer.”

De som, enligt Lenin, likt Maxim Gorkij i sin tidning Ny Tid och andra, omger sig med tomma fraser av typen att det inte finns ”någon plats i det demokratiska Rysslands regering för en förkämpe för de internationella kapitalens intressen” ger uttryck för en ”kälkborgerligt förstånd”:

”Utbildade människor borde skämmas för att de skriver sådant nonsens. Hela provisoriska regeringen är kapitalistklassens regering. Det handlar om klass, inte om personer. Att attackera Miljukov personligen, att direkt eller indirekt kräva hans avgång är en dum komedi, ty ingen förändring av personligheter kan förändra politiken så länge som de makthavande klasserna är oförändrade.”

Tyvärr kom denna stil av ”skoningslösa slag” att imiteras av kommunister långt in i våra tider.

Skrivet den 21 april (4 maj), publicerat den 22 april (5 maj):

Resolution of the Central Committee of the R.S.D.L.P. (Bolsheviks) Adopted April 21 (May 4), 1917: Efter att ha övervägt den situation som uppstått i Petrograd efter den imperialistiska, annexations- och rovdjursaktiga noten från den provisoriska regeringen den 18 april (1 maj) 1917 och efter ett antal möten och demonstrationer av folket som hölls på gatorna i Petrograd den 20 april, hade centralkommittén för RSDLP beslutat att inte låta oss eller folket skrämmas av hot om ”inbördeskrig”.

Denna propaganda syftar bara till att dölja kapitalisternas ovilja att underkasta sig folkets vilja. För att finna ut denna, borde det ordnas lokalval i Petrograd med omnejd. Därvid måste partiets uppfattningar föras ut till folket genom fredliga (Lenins kursiv) diskussioner.

Ett nybildat arbetarråd, en sovjet, någonstans i det ryska riket.

Mad Capitalists or Weak-Minded Social-Democrats? Lenin polemiserar här mot Rabochaja Gazeta (Arbetartidningen) som skrivit:

”Vi har starkt motsatt oss de av Lenins anhängare som hotar med inbördeskrig. Men nu kommer signalen för inbördeskrig inte längre från Lenins anhängare, utan från den provisoriska regeringen, som har publicerat ett uttalande som gör en fars av demokratiska strävanden. Det här är verkligen ett vansinnigt steg, och kräver en omedelbart och bestämd handling av sovjetiska arbetare och soldaternas delegater för att vi ska kunna avvärja de ödesdigra konsekvenserna av denna galenskap.”

Att Lenin blir förbannad när han blir anklagad för ”krigshets”  är förståeligt, men…

”Fattar Rabochaya Gazeta verkligen inte att dessa utbrott om inbördeskrig nu reses av kapitalisterna för att bryta viljan hos majoriteten av folket? Finns det ett uns av marxism genom att förklara kapitalisternas agerande som ‘galenskap’, när de fångade i det ryska och anglo-franska imperialistiska kapitalets skruvstäd inte kan göra något annat? […] ‘Omedelbar bestämd åtgärd behövs’ förklarar Rabochaya Gazeta snusförnuftigt. Vilken typ av”åtgärd”, mina kära medborgare? Ni kan inte säga vad, ni vet inte själva. Allt ni vet är att orera, för ni har, liksom Louis Blanc, glömt klasskampen, ni har skjutit  åt sidan klasskampen under  ett täcke av småborgerlig frasologi och deklamation.”

Varför måste Lenin ägna hela artikeln åt att hudflänga Rabochaja Gazeta för att de anklagade bolsjevikerna för krigshets. Tidningen hade ju ändå i den politiska huvudfrågan, Miljukovs not, ställt sig på samma sida som bolsjevikerna. Man får en känsla av att Lenin här hade svårt att skilja på huvudsak och bisak. Han verkar dock ha blivit medveten om sin ensidighet, eller så har kollegor i hans närhet gjort honom uppmärksam på det. Ty, som vi ska se, han tacklar problematiken i nästa ledare.

Skrivet och publicerat den 22 april (5 maj):

Honest Defencism [1] Reveals Itself. Finns också att ladda ner som pdf på svenska; Den hederliga försvarsvänligheten sådan den är idag. I denna artikel har Lenin besinnat sig och diskuterar problemet med att de som har fel politisk uppfattning inte nödvändigtvis behöver tillhöra fienden:

”Försvarsvänlighetens massrepresentanter är inte alls insatta i politik: de känner ännu inte till att krigen förs av regeringarna, att regeringarna uttrycker intressena hos de ena eller andra klasserna… Därför resonerar de helt enkelt så här: vi önskar inte annexioner, vi kräver en demokratisk fred, vi vill inte föra krig om Konstantinopel, om Persiens förslavning, om utplundring av Turkiet osv; vi ‘kräver’ att provisoriska regeringen skall avstå från annexioner.

Försvarsvänlighetens massrepresentanter önskar detta uppriktigt, inte i personlig mening utan i klassmening, ty de representerar klasser, som är ointresserade av annexioner. Men dessa massrepresentanter vet inte, att kapitalisterna och kapitalisternas regering kan avstå från annexioner i ord, kan ‘klara sig undan’ med löften och vackra fraser, men inte kan avstå från annexioner i handling.

Därför blev försvarsvänlighetens massrepresentanter så starkt och så legitimt upprörda över provisoriska regeringens not av den 18 april[1 maj]. De kände att de hade blivit bedragna. Detta är krisens kärna och den måste strikt skiljas från enskilda personers och partiers uppfattningar, förväntningar och förmodanden.”

Eller med andra ord: vilseledda människor och falska människor kan låta likadant, ja en förutsättning att de falska ska lyckas med sitt dubbelspel är att de så mycket som möjligt låter som välmenande, men vilseledda medborgare. Det som avgör skillnaden är deras ”klasstillhörighet”, vilka grupp- eller klassintressen de representerar.

Skrivet den 22 april (5 maj), publicerat den 23 april (6 maj):

Lessons of the Crisis. Finns också att ladda ner som pdf på svenska.

”Kriget är förfärligt; just den breda massan känner det allra tyngst; just bland dess led växer den ännu långt ifrån klara insikten om att detta krig är brottsligt, att det förs på grund av rivalitet, emedan kapitalisterna råkat i luven på varandra om delningen av sitt byte. Världsläget blir alltmer invecklat. Det finns ingen annan utväg än en världsomspännande arbetarrevolution, som nu är mera mogen i Ryssland än i andra länder, men som tydligt växer fram (strejker, förbrödring) även i Tyskland. Och massan vacklar: mellan förtroende för de gamla herrarna, kapitalisterna, och förbittring mot dem; mellan förtroende för den nya, den enda konsekvent revolutionära klassen, som banar väg till en ljus framtid för alla arbetande, nämligen proletariatet, och en oklar uppfattning om dess världshistoriska roll.”

Skrivet och publicerat den 23 april (6 maj):

”Resolution of the Central Committee of the R.S.D.L.P. (Bolsheviks) Adopted in the Morning of April 22 (May 5), 1917” Dagens paroller, skriver Lenin, är att förklara bolsjevikernas politik, att kritisera den småborgerliga politiken med förtroende för kapitalisternas regeringar och kompromisser med dem samt fortsätta propaganda och agitation från grupp till grupp i varje regemente, i varje fabrik, och särskilt bland de mest politiskt outvecklade massorna, såsom tjänstefolk, oskolade arbetare etc., eftersom det var deras stöd i den som borgarklassen i första hand försökte vinna under krisen. Till sist:

”…organisera, organisera och återigen organisera proletariatet, i varje fabrik och i varje stadsdel.”

Frågan var aktuell. Lördagen den 3 (16) juni skulle den första Allryska kongressen för arbetar-och soldatråden öppnas i Petrograd. Där skulle Lenin på andra dagen göra ett inlägg som skulle spridas över världen och till och med komma in i Upsala Nya Tidning.

Från sidan 6 i Upsala Nya Tidning den 19 juni 1917 (lite redigerad)

Nästa  avsnitt: Lenin: – Vårt parti är beredd att ta makten i hela landet!

Not
[1] ”Defensism” eller ”försvarsvänlighet” kallades vad som i namn av ”försvar av fosterlandet” eller ”försvar av revolutionen” stödde den provisoriska regeringens krigspolitik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *