Säga vad man vill om skolminister Björklund, men det går inte att förneka att han är flitig. Nu skall också ordningen och redan i skolan utredas, har han just kommit fram till. Eller snarare oordningen och oredan och dessutom de sena ankomsterna. I Pisa-undersökningarna visar det sig nämligen att de svenska eleverna är sämst på att komma i tid till lektionerna. Och oordningen och oredan i den svenska skolan har Pisa-forskarna också uppmärksammat.
Så nu har vi förklaringen till att det kunskapsmässigt går så dåligt för oss i Pisa-mätningarna? De sena ankomsterna, oredan och oordningen. Nej, det vore att dra en förhastad slutsats. Och det helt entydiga beviset på att detta just är en ogrundad slutsats, det står den finska erfarenheten till tjänst med.
Den finska grundskolan är förvisso kopierad på den svenska. Men sedan detta väl var gjort har man inte följt i våra spår. När svenska lärare en bit in på 1970-talet fick höra att de som goda kulturrevolutionärer skulle sluta undervisa och denna uppmaning sedan upprepades på 1980-talet och 1990-talet och en bit in på 2000-talet, så kunde de finska lärarna under samma decennier ostörda fortsätta att undervisa som de gjort tidigare. Ja, som de alltid gjort. Och när den svenska skolan på 1990-talet öppnades för marknadskrafterna, så nobbade Finland det också.
Och idag har vi alltså facit. De finska eleverna är i Pisa-mätningarna totalt överlägsna de svenska och i den finska skolan har man inte heller haft de ordningsproblem vi plågats av.
Den goda ordningen i de finska skolorna är alltså något man fått på köpet, ett slags bonus, för att man till skillnad från oss inte utmanat vad man skulle kunna kalla skolans själ. (Eller omvänt om man så vill: Oredan i den svenska skolan är ”bestraffningen” för att vi utmanat skolans ”själ”.) Och som en bonus får man väl också se det faktum att Finland inte bara är EU-bäst kunskapsmässigt utan också när det gäller likvärdigheten skolorna emellan. Medan skillnaderna mellan våra skolor idag växer i en rasande fart.
Men ”Lärare skall inte undervisa”-tänket har väl ändå Björklund som skolminister gjort upp med. Är det inte idag på nytt tillåtet för svenska lärare att undervisa? Jo, det är det. Men som jag redan nämnt, så är det två pelare som den finska framgångssagan vilar på. Dels sade man alltså nej till vår kulturrevolutionära undervisningsnihilism. Och dels säger man idag nej till vårt marknadsfundamentalistiska elevpengsystem. Som forskningen har visat också är undervisningsfientligt.
Men den forskningen är varken Björklund eller de andra i dagens marknadsfundamentalistiska svenska politiska elit intresserade av. Lika litet som man i 1970-talets kulturrevolutionära Sverige lyssnade på oss när vi i den tidens kunskapsrörelse, gick till storms mot deras undervisningsfientlighet. Utan valde att snöa in på en massa olika stickspår. Precis som man gör idag. Skolbudgeten, ordning och reda, huvudmannaskapet, klasstorleken, sena ankomster, lärarlönerna. Ja, jag vet inte allt vad de hittar på just nu inför höstens riksdagsval.
Det tog trettio år att få det officiella Sverige att erkänna galenskapen i den kulturrevolutionära undervisningsnihilismen. Kommer det att ta ytterligare trettio år att få dagens officiella Sverige att erkänna galenskapen i det marknadsfundamentalistiska elevpengsystemet.
Ja, jag vet inte. Men inte verkar Björklund vara något att lita på i det sammanhanget. I valet mellan marknadsfundamentalismen och skolan, så får nog i hans fall skolan stryka på foten.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Jan Björklund, Bo Persson, PISA, finska skolan, elevpeng
Bra kortfattad sammanfattning av orsakerna till dagsläget i svensk skola.
Svagheten i Perssons argumentering är väl att Sverige hävdade sig ganska väl internationellt fram till 2000-talet. Om Persson hade rätt skulle ju de låga siffrorna ha visat sig redan när PISA började. Vilket de alltså inte gjorde.
Mina kandidater till syndabockar är nedskärningar och skolpeng. Nedskärningarna har resulterat i större klasser, skolpengen har resulterat i att elevernas föräldrar ses som konsumenter som ”har rätt” till höga betyg oavsett prestation. Nåde den lärare som sätter betyg efter prestation, den blir av med klassen!
Jan!
Vi är överens om att elevpengmarknaden i dag är den stora boven i dramat.
Nedskärningarna till trots är vi fortfarande en av de dyraste skolorna i Europa om inte den dyraste. Och i alla fall dyrare än den finska.
Vad jag uppfattat har det gått utför under hela Pisatiden. Och det är den längsta serien vi har. Och utan långa serier går det knappt att belägga något empiriskt. Men i den meningen att kunskaperna tonats ner från 70-talet till Björklund, så är det väl rimligt att anta att det satt sina spår.
Det förvånar mig inte att den svenska skolan är dyr, trots alla nedskärningar. Det man skär ner på är ju sånt som kommer eleverna till del. Pengarna, eller resurserna, läggs istället på meningslös byråkrati och rapportskrivande.
Inom skolan, liksom inom hela den svenska offentliga sektorn, härskar nämligen New Public Management, som innebär ett systematiskt misstroende mot personalen. Enligt den grundläggande ideologin, neoklassisk ekonomi, styrs nämligen alla människor av hagalenskap och lättja. Alla anställda antas därför fuska så mycket de kan. Alltså införs alltfler kontrollmekanismer, inklusive att personalen tvingas ägna alltmer av sin tid åt att dokumentera att de gör något. Självklart kostar detta oerhörda summor.
Därtill kommer skolpengadministrationen som bara i Stockholm kostar en halv miljard om året.
Därmed inte sagt att resurserna på något sätt kommer eleverna till godo.
Du har rätt Jan. Man kan tala om tre avprofessionaliseringar av den svenska lärarkåren. I det aktuella inlägget här på Knuts blogg, tar jag bara upp två av dem. Men i ett inlägg på Stefan Lindgrens Nyhetsbanken för några veckor sedan och det också i samband med en jämförelse med den finska skolan, tar jag upp alla tre. Alltså NPM biten som också du är inne på.