Boken eller datorn?

lasa-bok_300Någon sa att boken kommer att försvinna. Snart finns en enkel och lätt apparat man kan ha i knät i läsfåtöljen eller i sängen med stor fin lättläst text mot tydlig ljusstark bakgrund.

Men det tror jag inte på. En del böcker kommer förstås att sluta nyproduceras, uppslagsböcker och en del faktaböcker. De kommer i framtiden att vara föråldrade redan när de kommer från trycktet.  Wikipedia och annat på nätet kommer att mogna till de verkligt betydande kunskapsbankerna.

Det finns experter på det här området. Kognitionsforskare har säkert kommit fram till något djupsinnigt som jag dock inte tagit del av. Begreppet gränssnitt till exempel – alltså förbindelsen mellan människa och maskin – är intressant och av stor betydelse för it-världens utveckling.

Dock, boken kommer att försvara sin plats tack vare sina unika och ouppnåeliga kvalitéer. Det digitala minnet med sina olika apparater för avkodning kommer aldrig att komma i närheten av bokens funktion och förmåga att koppla till människans alla sinnen. En dataskärm är ju märkligt platt, stel och livlös jämfört med en bok i dina händer. En superslimmad laptop är trots allt obekväm i knät jämfört med en bok. Även om datorn utvecklas till en ljudös skärm, utan tangentbord och sladdar och blir lika lätt som en pocketbok, så förblir den förmodligen lika livlös. Antagligen skulle den också alstra den där i längden så irriterande värm enmot låren.

När du läser en bok tar du inte bara in texten via ditt intellekt, alltså via avkodningen som skapar bilder av berättelsen på din inre teaterscen. Det finns fler dimensioner i bokläsandet. Varje bok du läser har sin egen karaktär. Omslag, format, baksidestext, tjocklek, typsnitt, radavstånd, paginering, redigering, kapitelindelning, papperskvalité, lukt, gammal eller ny, häftad eller bunden, lånad eller egen. Allt ger tillsammans boken en helt egen identitet.

När du läser en bok är du alltid på ett märkligt sätt orienterad om var i boken du befinner dig. Du vet hur mycket som ligger framför dig och hur mycket du redan läst. Den insikten går rakt in i medvetandet via händerna. Du slipper tänka på det. Dina fingrar registrerar vikten åt höger respektive åt vänster, eller så känner tummarna med hjälp av handens övriga fingertoppar relationen mellan antalet olästa och lästa sidor åt respektive håll. Det här går in i medvetandet helt utan någon intellektuell analys. Det är bonusmedvetande som en lång text på en dataskärm aldrig kan ge dig.

Teknokraten invänder kanske att det faktiskt står tydliga siffror som säger vilken sida (av hur många sidor) du befinner dig på, och så är det förvisso. Men den orienteringen kräver en medveten kalkyl som slukar en smula av din koncentration på själva läsandet.

Dessutom vet du ofta efteråt var och när du har läst dina böcker. Jan Myrdals Maj en kärlek läste jag på en hotellbalkong på Kanarieöarna december 1999. Kerstin Ekmans serie Vargskinnet läste jag i fjällstugan i Nyvallen i mitten av 90-talet, Sartres Existentialismen är en humanism läste jag på bussresor mellan Östhammar och Öregrund i början av 80-talet. Per-Anders Fogelströms Stockholmsserie läste jag på tidigt 70-tal mest liggande på min säng i studentlägenheten på Ålidhem i Umeå. Så kan man hålla på. Det hade man säkert inte kunnat om man läst på en livlös dataskärm.

Du får alltså mycket mer i dig när du läser berättelser ur böcker än från dataskärmar. Datorn är ett extremt logiskt redskap som dåligt utnyttjar människans system av mindre medvetna sinnesförnimmelser. Kunskaper införlivas inte enbart genom medvetet och logisk förståelse. Det man bearbetar med sin logiska, intellektuella och kalkylerande förmåga sjunker inte in om inte de undermedvetna processerna är med i kunskapandet. Tänk bara på alla föreställningar om miljön omkring sagoberättande och läsande: I den sköna fåtöljen i lampans sken. I rummet där klockan tickade. I den falnande glödens röda sken. Sent på kvällen under täcket med en ficklampa. I gömstället för att komma bort från mera nyttiga sysslor. I skolan när fröken läste högt. När man själv läste högt med sina barn tätt intill sig. De här omständigheterna kan inte överskattas och är svåra att komma i närheten av ens med en superslimmad laptop. Tänk även på det talade språket och hur lite som i själva verket förmedlas av orden. Man vet att det är en liten del och att allt runtomkring; gester, ansiktsuttryck, ögonkontakt, attityd, tonläge etc, som är minst lika viktigt. Kringfaktorerna kan antingen förstärka eller motverka ordens faktiska innebörd.

Det blir nog med boken som med skrivkonsten. Att skriva för hand är en annan sak än att skriva med dator. Brevväxling mellan människor för 100 år sedan säger mycket mer om den tidens människor än våra dagars mailväxlingar säger om oss. E-post är dränerad på allt annat än sitt sakinnehåll. De saknar både doft och fysisk existens. De är som människor utan kropp. Handskriften kommer att finnas kvar som konstart, medan bruksskrivandet kommer att ske med datorer. Boken kommer att finnas kvar för texter som ska tränga på djupet i människor medan datorn gör grovjobbet i allt nödvändigt skrivande. Boken blir en renodlad kulturprodukt.

Läs vad andra bloggar skriver om: , , ,

  5 kommentarer for “Boken eller datorn?

  1. Anita Lilja-Stenholm
    2009-02-28 kl. 23:28

    Knut! Din hyllning till boken är sann och äkta och borde beLÖNas av bokförläggare runt om i världen. Så oerhört välformulerat och med äkta och träffsäker känsla. LEVE BOKEN och LÄSGLÄDJEN! Vännen Anita

  2. 2009-03-01 kl. 5:05

    Jag tror att du har delvis rätt, men ordet delvis skriver jag eftersom jag tror att det är kortsiktigt. Just dessa argument tror jag faller inom ett antal år. Boken är, som vi känner den, en hanterbar produkt och vi känner till den till 100%

    Detta vet datafolket på alla utvecklingsavdelningar. Redan idag finns det ”papper” som kan ändra innehåll utifrån elektriska strömmar. Jämför gärna med ett ordbehandlingsprograms gränssnitt, men tänk dig att du istället håller i ett papper som är lätt, böjbart och möjligt att med en tumtryckning kan fås att stega fram en sida i taget.

    Själva KÄNSLAN blir identisk med läsandet av en tidning eller bok.

    Idag tar jag ofta ut det jag själv skriver på papper för genomläsning. Regelmässigt sker det om det är mer än 6-700 ord. Det finns nämligen få saker som överträffas av mitt soffhörn med den läslampa jag har där. Men den dag som ”skärmen” väger lika mycket som ett papper, och dessutom går utmärkt att ta med sig till soffan för bekvämare studium, ja då får det bli så. Och, inte minst viktigt, den dagen kommer.

    Det pågår massor av forskning på området och alla stora är involverade i saken. Redan idag finns tekniken men kostnaderna är alltför höga. Ingen skulle betala priset idag, därför kommer det att dröja ytterligare ett antal år.

    Visst, min bokhylla med drygt 1500 böcker skulle se bra trist ut om den var lagrad på en hårddisk. Men du får nog acceptera att mina barnbarns barn knappast kommer att ha stora bokhyllor. Redan nu finns praktiskt taget allt tryckt inskannat så det är nog läge för dig att hacka i dig att du börjar bli till åren… 🙂

    Och det vi idag kan spekulera om kommer om femtio år te sig löjligt ur de då unga generationernas synvinkel. Gutenberg är något som de bara kan läsa om i sina digitala bibliotek. Bibliotek som de då alla har tillgång till i sin mobiltelefon eller vad man ska kalla den Super-HD-Videokamra som de bär med sig i fickan, en grej som har finesser och funktioner som vi gråhårsmän inte ens kan fantisera oss fram till …

  3. 2009-03-01 kl. 5:37

    Intressant och flödande blogg jag mycket väl skulle kunna publicera i nummer 2 av Krattan om jag får.

  4. Hans Söderling
    2009-03-01 kl. 8:12

    Självklart så har boken sin givna plats i läsandets värld. Datorn är ett utmärkt sätt att skaffa sig snabb information på om det mesta. Men att ex läsa Strindbergs Hemsöborna med hjälp av en digital manick låter inte som en höjdare.

    Däremot så undrar jag hur framtiden ser ut för papperstidningarna?

    Trevlig söndag

  5. Carin Ã…berg
    2009-03-01 kl. 13:23

    Håller med dig i det mesta Knut och vill lägga till: Jag kladdar, stryker under, skriver kommentarer i mina böcker. Tar med mig böcker i badet, på bussen och ut i naturen. Visst det går förmodligen att skapa en elektronisk ekvivalent, men frågan är ifall någon bryr sig om att göra det. Att tekniken finns är ingen garanti för att den kommer att bli till en verklig produkt.
    Och du Jinge, jag tror att du har fel: Allt tryck finns inte överfört till elektronisk form…
    Dessutom med lite perspektiv på tillvaron: Hur attans ska allt som redan är inläst kunna hållas aktuellt med den takt som digitalteknikens utveckling har när det gäller operativsystem och filformat/programversioner?? A propso läsbarhet alltså?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *