Bokmanus

Skriva böcker gör man inte så ofta. De flesta gör det aldrig. De flestas historier förblir otryckta. Nu har jag i alla fall skrivit en bok för andra – och eventuellt för sista gången i livet.

Jag har just skickat iväg ett manus till Prisma förlag bifogat i ett mail. Mer än 794 KB blev inte mailet. Som en liten bild ungefär. Tänk, allt jag klämt in av skrivarmöda, tankar, idéer och erfarenheter är alltså inte mer än en liten bild i den digitala världen. Det känns lite futtigt. Men skönt att jag slapp skicka ett tungt kuvert med papper och att Prisma tar på sig utskriften.

grundskola-pa-grundNu är det inte alls säkert att jag får manuset antaget. De har bara lovat att läsa och bedöma för att eventuellt ge ut boken. Det faktum att jag givit ut en bok för drygt 20 år sedan på Prisma kan kanske ha viss betydelse. Den boken hette GRUNDSKOLA PÅ GRUND – scener ur en mellanstadielärares vardag och var sannerligen ingen kioskvältare. Jag har en låda kvar om någon är intresserad.

Den nya boken är en bok i samma stil, en slags uppföljare 20 år senare. Arbetsnamnet är BOKSLUT GRUNDSKOLA. Nu börjar den långa ovissheten innan beskedet kommer – ja eller nej. Just nu är jag optimist, men med tiden kommer det att ändras.

Förra boken vållade diskussion på förlaget. Det berättades mig i smyg. Den var nämligen kritisk mot socialdemokratisk skolpolitik och rent avskyvärd i sin allmänna syn på skolan då, enligt vissa. Men Stig Edling (förlagschef, Vi-journalist mm) slogs för att dom skulle ge ut den. Prisma var på den tiden en del av kooperationen om jag inte minns fel. Nu ingår man i Norstedtskoncernen, som givit ut flera bra böcker om skolan, bl a Roger Säljös Lärande i praktiken och Leif Strandbergs Vygotskij i praktiken. Min bok vilar tryggt i dessa två mera teoretiska böckers idéer. Teoretiska är de, trots titlarnas betoning av praktikens betydelse. Men det är där det ligger något nytt och synnerligen intressant. Min bok är personlig men inte privat, jordnära och högtflygande om vartannat.

Nu börjar alltså väntans tider, det är kanske som att ha blivit med barn. Ska det bli något av detta? Förhoppningarna trängs redan i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *