Byråkrater och religioner

Humnaisterna tar sikte

Humnaisterna tar sikte

Är religion frihet eller tvång?

Den frågan svarar många numera olika på. Med goda argument dessutom. Själv ger jag inte längre något generellt svar på frågan.

Dessa mina funderingar fick rikligt bränsle i dagens UNT. Ett helt uppslag om Religionen vid en korsväg. Vi läser där att för Humanisterna i Uppsala är frågan enkel. Man kan likt byråkraten dra en glasklar gräns mellan religiöst och profant. Större delen av världen har alltid varit patriarkal säger Christer Sturemark, ordförande i Uppsalahumanisterna. När kvinnor tar plats på arbetsmarknaden från männen behöver patriarkatet ett nytt sätt att förtrycka kvinnor på. Bibeln och Koranen blir då användbara. Lätt som en plätt. Han menar vidare att SVT bör sluta med utsändningar av andakter och gudstjänster. De är brott mot radio och tv-lagen. De har även anmält riksdagsdirektör Anders Forsberg och riksdagsstyrelsen till JK för att ha utsatt riksdagsledamöterna för religiöst tvång, då de kallade (obs!) till gudstjänst i Storkyrkan i samband med riksdagens högtidliga öppnande för några veckor sedan.

Visst har dom i princip rätt, men jag kan ändå undra över om man satsar sitt krut rätt, särskilt som man anser att kungen är den enda personen i Sverige som saknar religionsfrihet. Seder och bruk kan man leva med även om de kan reta en och annan principryttare, som just i princip har rätt.
Artilleriet redo

Andra principryttare som också ger sig på vårt kulturella urminne är byråkraterna på Carolina Rediviva – Uppsalas universitetsbibliotek. Man tänker stänga de två forskarsalarna, för att de är så glest besatta nu efter att alla skaffat sig datorer. Institutionerna har inte råd att betala för dessa salar när så få använder dem.

Lars Furuland skriver i samma UNT om att Carolina med sina bok- och handskriftssamlingar är minst lika värdefullt som Linnéminnena. Han manar förstås till besinning. Vad blir konsekvenserna av att göra om denna den fria forskningens högborg till något superrationellt och doftlöst. Där finns något i väggarna som måste vårdas ömt.

Inte är jag religiös på det där vanliga sättet, men banden med det förflutna – som ju var religiöst – behöver vi än mer idag. Klipper vi förbindelsen ligger de onda andarna på lur på Carolinas vind. De kommer då att visa sig som just obegripligt extremistiska rekyler. Dessutom har jag för närvarande Carolina som min arbetsplats, gratis och utan studentlegitimation. En förbluffande öppen och frisk forskarmiljö. Det håller onda demoner och andrar på avstånd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *