Den osynliggjorda antisemitismen och rasismen

Polen-ockuperat-1939

Klicka på kartan för förstoring och detaljstudium.

Jag tillhör inte dem som irriterar sig på att Jan Myrdal i sina texter nämner för läsaren okända namn och företeelser. I stället slår jag upp och letar reda på vad det handlar om. På så sätt har jag lärt mig mycket. På samma sätt väcks min nyfikenhet när Myrdal nämner författare och boktitlar som jag aldrig hört talas om. Ofta resulterar det i ett inköp. Som efter att jag nyligen har läst igenom På tvärs.

De flesta texterna i denna senaste samling av skriftställningar hade jag ju läst tidigare men ändå fastnade jag för några böcker som inte fanns i min bokhylla. En av dem var Antisemiten av S. A. Duse. Skriven 1921 och då utgiven av Åhlén & Åkerlund. Men det exemplar jag fick tag på genom Bokbörsen gav B. Wahlströms bokförlag ut 1934 i serien ”Femton svenska författare”.

Samuel August Duse (1873-1933) har kallats Sveriges förste detektivförfattare och gav mellan 1913 och 1929 ut fjorton detektivromaner med privatdetektiven Leo Carring i huvudrollen. Böckerna var i den nya genren pusseldeckare och mycket populära bland läsarna.

Antisemiten visar sig vara fullspäckad av de antisemitiska fördomar som var allmängods under början av 1900-talet. De stora konspirationsteorierna såsom frågan om Sions vises protokoll och att en judisk världsmakt låg bakom den ryska revolutionen tar Myrdal itu med i texten Maktens tankar styr (sid 205 i På tvärs).

Men i Antisemiten framställs också alla judar som frånstötande till såväl utseende som karaktär. Inte som ett tillfälligt snedsteg från författarens sida utan som ett genomgående tema i boken. Man kunde tro att detta skulle sätta negativa spår i författarens eftermäle.

Men jag letar förgäves efter annat än hedersbetygelser bland de biografier jag hittar på nätet. Inte heller Svensk Uppslagsbok från 1955 ger annat än en kort resumé av Duses liv och författarverksamhet på nio rader. Nationalencyklopedin inskränker sig likaledes till nio rader i den tryckta upplagan. Men på nätet vågar NE sig på en hovsam kritik genom att nämna att Antisemiten har rasistiska inslag vilket får sägas vara en kraftig underdrift.

Men varför förvånas över att ett antal skribenter inte hittar antisemitismen hos en sedan åttio år död författare när samhället är fullt av dem som inte ser rasismen hos en sedan snart sextiosex år existerande statsbildning. Alla de som högtidligt förklarar att staten Israel är en demokrati och har all rätt att existera på den mark man tillskansat sig. När verkligheten är den att Israel är en rasistisk stat som byggts upp på stulen mark efter att ägarna fördrivits.

Det kan ses som ett svårförklarligt faktum att så många lyckas förtränga de historiska fakta som är kända och alls inte är svåra att hitta. Det publiceras ju ständigt nya böcker och artiklar om palestinafrågan att läggas till allt som redan har skrivits.

Långt svårare var det att nå ut med information under andra världskriget när Ture Nerman försökte publicera en bok om de tyska övergreppen i Polen på sitt förlag Trots Allt! Två gånger lät han trycka upp boken Polens martyrium och båda gångerna beslagtogs hela upplagan av svenska myndigheter. Boken kan idag läsas ur ett alldeles speciellt perspektiv. Den annektering den beskriver kom nämligen att upprepas enligt nästan identiska linjer nio år senare i Palestina.

Efter det tyska angreppet på Polen den 1 september 1939 inleddes en omfattande nyordning i Polen. Den västra delen inkorporerades i det Tyska riket och skulle helt rensas från polacker och endast hysa inflyttade tyska medborgare. (Jämför med utropandet av staten Israel och fördrivningen av Palestinas arabiska befolkning). Den östra delen benämndes Generalguvernementet och fick ta emot de fördrivna. (Jämför med Västbanken, Gaza och flyktinglägren i angränsande länder).

Det kan synas pinsamt att skapandet av staten Israel är som en ren kopia av ett nio år tidigare realiserat nazistiskt projekt för att skapa ett rasrent geografiskt område, Men det är den historiska sanningen. För polackerna resulterade nyordningsprojektet i fem millioner civila dödsoffer och först år 1945 återskapades den polska staten.

Palestinierna väntar fortfarande på sin rättvisa trots en rad FN-resolutioner som stöder deras sak. Men för att den rättvisan skall realiseras är de som inte ser rasismen där den finns, och tror sig arbeta för en god sak, alltför många och alltför inflytelserika.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

  2 kommentarer for “Den osynliggjorda antisemitismen och rasismen

  1. Ulla Wennberg
    2014-01-12 kl. 19:16

    Tack för denna utmärkta text Knut!

  2. Knut Lindelöf
    2014-01-12 kl. 21:13

    Ulla!
    Fast Henrik Linde skrev som du väl vet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *