Ingen ny lagstiftning!

Diskussionen om nazist-marschen, motdemonstrationerna den 30 september, Nya Tider, Bokmässan i Göteborg – och yttrandefriheten – är rejält tilltrasslad vid det här laget. Detta är tredje och summernade inlägget av Knut Lindelöf (redaktör).

Janne Josefsson på bokmässan 2014 (Bild Wikipedia)

Först vill jag tacka alla debattörer för en respektfull diskussion som förts utan onödiga övertoner. Olika uppfattningar har brutits och ståndpunkter har i viss mån klarnat. Men saker och ting behöver ändå redas ut.

Enligt min uppfattning spills onödigt krut på detaljer runt själva gatuhändelserna i lördags. De är förstås viktiga i det korta perspektivet, men i ett större sammanhang ser jag dem som underordnade.

Alla som deltagit i diskussionerna är överens om att högerpopulism, fascism och nazism är oönskade politiska monster ur det förgångna, men hur denna politiska giftspridning idag ska bekämpas är man ändå djupt oense om. Och den saken är viktig, ja den är faktiskt avgörande.

För mig är saken ganska enkel. Det gäller yttrandefriheten, varken mer eller mindre, och den kan inte stärkas med nya lagstiftning. Tvärtom är det så att eftersom nya lagliga regleringar måste byggas på ”våldsbenägenhet”, något slags ”värdegrundsresonemang” eller ett  ”åsiktsfilter”, är det en väg man inte bör slå in på. Då passeras nämligen en principiell gräns som öppnar för åsiktskartläggning i stor skala, kanske t o m globalt.

Vi riskerar då en utveckling mot en demokrati av klassisk grekisk typ för de godkända första klassens medborgare. Detta samhälles styrande kommer att finna många goda skäl för att stöta ut icke önskvärda ”efterblivna” och rena ”galningar” på ett för makten gynnsamt vis. Ett sådant samhälle vill jag inte att mina barn och barnbarn ska behöva leva i. Så länge jag orkar tänker jag sprattla emot.

Göteborg 30 september
Vad har nu detta då med Nya Tider, NMR och bokmässan i Göteborg att göra?

Visst var NMR ynkliga och visst var motdemonstranterna imponerande många och sympatiska på alla vis (så när som på några få bråkmakare). Och visst stoppades NMR i praktiken av de vanliga människornas helt överlägsna numerär. Jag tror till och med att det var tack vare motdemonstranternas dominans i gatubilden som polisen fattade sitt beslut att stoppa NMR-marschen och tvinga dem tillbaka med svansen mellan benen. Det här är den bild som allt mer framträder ju fler filmer och uppgifter som kommer fram. För detta har debatten varit värdefull.

Jag var för snabb att dra slutsatser om skeendet på gatorna. Redan på kvällen den 30:e efter att bara ha följt direktsändningarna i några olika kanaler gav jag en bild, men den var felaktig. Stoppandet av NMR bakom Svenska Mässan genomfördes av polisen efter ett utbrytningsförsök – inte av stenkastande motdemonstranter alltså. Det verkar nu helt klart.

Alltså, de som segrade på gatorna i Göteborg var folket och polisen över nazisterna som led ett svidande nederlag. De är säkert tillfälligt försvagade och har garanterat stora interna problem efter det här. Men besegrade är de inte, de är snart tillbaka igen, det kan vi utgå ifrån.

Den stora frågan
Så kommer vi då till den verkliga frågan, som är så svår att få upp till ytan. Var det en seger för demokratin? Mitt svar är: Nej, det var det inte. För att förstå det måste det hela ses i ett större politiskt sammanhang. Grundfrågan är hur händelserna 30 september kommer att påverka vår lagstiftande församling framöver.

Många känner säkert igen följande formulering?

Att nazister åter marscherar på våra gator är helt oacceptabelt … om man inte inom gällande lagstiftning kan finna en framkomlig väg att komma till rätta med detta måste vi överväga att ändra och förstärka lagstiftningen i någon form…

Den har framförts från flera håll på senare tid i lite olika varianter. Mot detta hörs emellertid nästan inga protester. Alltför många – från vänster till höger – nickar istället instämmande och verkar inte se några problem med detta.

Dock, protester mot några hundra mer eller mindre förvirrade nynazistiska existenser samlar tiotusentals människor i stora gatuprotester, medan dessa direkt demokratihotande signaler från maktens innersta rum inte väcker någon indignation över huvud taget. Det här är vad som skrämmer mig.

Ett välformulerat och mycket typiskt argumenterande stycke kom från en person efter mitt förra inlägg här på bloggen:

”Om man tror att man är bättre än någon annan enbart för att man råkar vara född på en viss jordplätt, eller har en annan etnisk bakgrund, så tycker jag att omdömet ”efterbliven” passar alldeles utmärkt.

Är man dessutom beredd att använda våld mot dom som man i sin efterblivenhet föraktar så är man en galning.

Historien är mycket tydlig med att nazismens förespråkare är just efterblivna galningar i den bemärkelsen.

Att man ostraffat kan bedriva öppet organiserat judehat i Sverige är en uppenbar brist i lagen om hets mot folkgrupp som borde åtgärdas.

Yttrandefriheten kan enbart försvaras om den uppfattas som rimlig av svenska folket och om någon hotar den så får vi mobilisera till försvar så gott vi kan, men vi kan inte låta överväganden om en eventuell konspiration mot den hindra oss från att bekämpa nazismen.”

Stycket bygger enbart på indignation, ja det är nästan hämndlystet. Så här låter det allt oftare just på vänsterkanten. I detta stycke saknas helt perspektiv på yttrandefrihetens, demonstrationsfrihetens och organisationsfrihetens essentiella betydelse för demokratin. Det är dels förvånande, men framför allt farligt – tror jag.

Heja Janne Josefsson!
Den ende, med lite medialt genomslag, som entydigt protesterat mot signalerna om lagändringar är Janne Josefsson. Vi andra inklusive Jan Myrdal tvingas hojta ute i marginalen på bloggar och i sociala medier och blir där inte sällan effektivt nedskällda för både det ena och det andra. Min ständige antagonist; kommunisten Benny Åsman säger på Facebook angående mitt förra inlägg: ”Detta är Knut Lindelöfs definitiva politiska haveri. Han kan inte ens längre skilja mellan en seger och ett nederlag för de demokratiska krafterna.”

Det är visserligen olustigt, men Bennys påhopp kan jag stå ut med. Vad som dock är värre, är att kommunister/anarkister av olika fraktioner och valörer inte sällan fungerar som nyttiga idioter i överhetens tjänst, vilket inte heller är någon nyhet. Och det allra värsta är att den demokratiskt sinnade allmänheten också alldeles för lätt låter sig ledas vidare i lagstiftningssignalernas utförsbacke just nu.

Medvetenheten om yttrandefrihetens grundläggande betydelse för demokratin är mycket svag idag. Det är ingen juridisk, formell och tråkig fråga, det gäller faktiskt åsikts- och tankefriheten framöver för varenda en av oss inklusive våra barn och barnbarn – varken mer eller mindre.

Jag önskar mig nu ett stort demonstrationståg som försvarar yttrande- demonstrations- och organisationsfriheten från ny lagstiftning – med Janne Josefsson i täten.

  29 kommentarer for “Ingen ny lagstiftning!

  1. 2017-10-04 kl. 9:13

    Hur gör man med folk som inte mördar, spränger bomber, mordbränner etc etc, vilket ju är olagligt redan enligt gällande lagbok? – Jo, man hittar på lagar som antas klämma åt folk som påstås eller till och med säger sig vilja göra det ena eller andra (vilket för det mesta är tomt prat). ”Du har inte gjort något, men skulle vilja göra något elakt fast vi inte har några riktiga bevis för det, så nu åker du in!” Ta gärna till tomma fraser som ”våldsbejakande extremism” för att motivera nya förbud. Det lär ändå inte drabba de verkligt farliga typerna.

    Stiftar man lagar mot ”nazism” har man glidit ner ytterligare en bit på den branta och hala sluttning som terroristlagstiftningen utgör. Ju längre ner man kommer, desto svårare blir det att klättra upp till en anständig lagstiftning igen.

    Var det inte för väldigt länge sedan som Jan Myrdal sa till Frank Baude i KFMLr något i den här stilen: ”Om nazisterna förbjuds idag, som ni vill, kommer ni själva att bli förbjudna i morgon.” Undrar om FIB/k skulle klara sig undan ett förbud med det politiska klimat som råder idag. Eller för all del KP och Proletären.

  2. Anders Persson
    2017-10-04 kl. 10:04

    Bra rubrik, vi behöver ingen ny lagstiftning. Det räcker med att nassar och andra våldsligor vet att de kommer att mötas av tiotusentals motdemonstranter som genom sin mängd, inte genom att använda våld, kittar igen demonstrationsvägen.

    Men är inte detta olagligt? Jo, ibland, men ibland måste lagen brytas. Det berättigade i att göra detta är ingen juridisk fråga utan politisk. Tio personer som ställer sig i vägen för en tillståndsgiven demonstration kan åtalas, inte tiotusen.

    En progressiv jurist som jag nämnde detta för blev förskräckt. Och det kan jag förstå, jurister tolkar lagen. De har ingen auktoritet att ange när den kan brytas. Det är en politisk fråga och saknar juridiskt regelverk.

    Vi firar 6 juni bl a för denna nya svenska grundlag som kom till 1809. Den är vi med rätta stolta över eftersom den innebar ett brott med ”enväldet”. Men hur kom den till? Jo, genom att några officerare, på egen hand – emot lagen – arresterade kung Gustav IV Adolf i mars 1809.

  3. Anders Åberg
    2017-10-04 kl. 10:16

    Om vi fokuserar på våra dagars yttrandefrihet så tror jag alla på vänsterkanten är överens om att den enskilt största faktorn för dess existens är arbetarrörelsen. D v s en rörelse som idag bara finns på papperet och inte ser ut att gå någon ljusare framtid till mötes.

    Överheten är troligen inte särskilt intresserad av att vanligt folk har yttrandefrihet i sådan omfattning att det äventyrar deras ekonomiska makt och därför kan man misstänka att dagens politiska situation där klasskamp i princip enbart förs från höger, underblåser försök att begränsa vanligt folks yttrandefrihet.

    Finns det då någon organiserad kraft som försvarar av yttrandefriheten idag? Nej, säger jag, inte organiserad, men den har ett genuint stöd i folkdjupet och det var en del av kraften vi såg både i demonstrationerna mot NMR och tidigare mot krigshetsarna i NATO.

    Detta folkliga stöd är det enda bålverk som yttrandefriheten har idag och det hänger väldigt mycket på att det går att mobilisera det stödet ut på gator och torg.

    Att kalla dessa människor som i praktiken är yttrandefrihetens enda stöd för nyttiga idioter är därför att skjuta sig själv i foten.

  4. Anders Åberg
    2017-10-04 kl. 10:35

    Är ett förbud mot att bedriva organiserat judehat ett hot mot yttrandefriheten? Nej det tror jag inte. Det borde dessutom räcka med en striktare tillämpning av rådande lagstiftning om hets mot folkgrupp för att komma åt det.

    Att fokusera på ”våldsbenägenhet” blir däremot konstigt i det här sammanhanget. Det borde ju innebära att alla som har kontakter med USA, som är det mest våldsbenägna världen har skådat sedan ww2. skulle förbjudas att verka.

    Om överheten verkligen vill begränsa yttrandefriheten så gör dom det oavsett vår syn på nazisterna.

    Den stora manifestationen mot NMR är däremot ett stärkande av dom krafter som försvarar yttrandefriheten.

    Tanken att man kan försvara demokratiska fri- och rättigheter mot en aggressiv överhet genom att tassa runt så försiktigt som möjligt är med största sannolikhet felaktig. Finns det ingen materiell grund för generell yttrandefrihet i ett klassamhälle så försvinner den till slut.

  5. Bertil Carlman
    2017-10-04 kl. 11:30

    Om man skall diskutera eventuella ändringar i den lagstiftning som rör yttrande- och demonstrationsrätt(-frihet) i Sverige, måste man då inte mer komma in på vad Sverige är för typ av stat? För egen del har jag t ex helt övergått till att benämna USA, Ryssland, Kina m fl för oligarkier. Pål Steigan m fl har påpekat att de gamla socialdemokratiska partierna i Europa, som har sitt ursprung i det egendomslösa folkflertalet, allt mer sällan arbetar för detta folkflertals intressen.

    Är det i det svenska folkets intresse att Sverige går med i Nato? Och ändå är medlemskap intressant för åtminstone en stor del av SAP:s ledning. Om SAP tillsammans med de andra riksdagspartierna får igenom svenskt medlemskap, eller nästan medlemskap, vad händer då om det säkerhetspolitiska läget skärps ytterligare? Då ”måste” kanske den svenska staten (som den franska) kräva ytterligare begränsningar av yttrande- och demonstrationsrätten(-friheten). Och i vems namn blir det i så fall?

  6. 2017-10-04 kl. 12:21

    1. ”En progessiv jurist”, andra skulle kalla mig obotlig maoist eller reaktionär. Det var alltså jag det.
    Och inte blev jag förskräckt heller när Anders Persson framförde sin variant på att stoppa politiska demonstrationer man ogillar. Jag tror nog att NMR helt medvetet provocerar för att ställa till gatubråk och upphetsade debatter. Jag vill då påminna om att gatunazisterna idag inte utgör det stora hotet mot demokratiska fri- och rättigheter i Sverige. I riksdagsvalet 1932 fick de två nazistpartierna tillsammans 2,2 % av rösterna och extremhögerpartiet Nationella partiet 1,6%. I kommunalvalet 1934 fick nazisterna strax under 30 000 röster i hela landet. Men år 1936 hade väljarstödet sjunkit till 0,9% respektive 0,7%. (forts följer…)

  7. 2017-10-04 kl. 12:54

    2. Nazisterna hämtade sig aldrig efter att antalet röster blev färre än det medlemstal de uppgav. Vad som knäckte dem? Ja, inte var det gatubråk eller lagstiftning som förbjöd nazism eller rasism (hets mot folkgrupp blev brottsligt först efter andra världskriget). Nej, det var satsning på att göra något år arbetslösheten och de alltför låga priserna på böndernas produkter som sossarna genomförde tillsammans med Bondeförbundet och därutöver något som var enklare att genomföra, nämligen strafflagstiftning mot störande av bl a politiska möten och förbud mot politiska uniformer.

    Den senare straffbestämmelsen har avskaffats på 1990-talet med den idiotiska motiveringen att den strider mot yttrandefriheten. Ja, antagligen mot EU:s uppfattning av saken. Men det är inte EU utan vi vanliga människor som hamnar i smeten som vanligt.

  8. Hans Andersson
    2017-10-04 kl. 13:39

    NMR är idag en marginell företeelse som genom AP:s tänk får tuppkammen att växa. Deras politiska betydelse är noll i dagens Sverige vilket även visar sig genom den klena styrka de lyckades mobilisera.

    Detta felaktiga fokus på NMR avleder från de verkliga makthavare som demonterat välfärdsstaten bland annat genom 15 års skattesänkningar. Smyganslutnig till NATO och och redan aktiva militära insatser genom formell anslutning till den brittiska ministyrkan.

    Polischefer som vill åtala folk i grupp och politiker som vill införa organisationsförbud är resultatet av alla nyttiga idioter som medverkat till detta, genom fatala missbedömningar på olika sätt.

    Sorgligt. Hur samla ihop resterna för att ta den verkliga kampen mot den påbörjade demonteringen av grundläggande demokratiska fri och rättigheter i vårt land.

    Härligt att se Erik G i farten igen, den erfarenheten och kompetensen behövs verkligen.

  9. Viveca Isberg
    2017-10-04 kl. 14:13

    Snyggt jobbat Knut Lindelöf!

    Jag tänker ”sprattla emot” tillsammans med dig … om du vill ha sällskap i kampen för rättvisa?

    Det finns inga andra soldater som kommer hjälpa oss förmodligen. Inte heller några förlorare. Vilket betyder att vi alla är vinnare.

    Knut dina idéer och strategier kommer leva vidare för evigt. Folks rädsla för det nya okända gör att de handlar i ett slags affekttillstånd.

    Knut du kommer att få ditt efterlängtade expresståg. Med dig som draglok i högsta fart, tillsammans mot nya mål och ideal.

  10. Knut Lindelöf
    2017-10-04 kl. 14:24

    Viveka I!
    Allt ditt beröm gör mig generad. Men kul att vi nu i alla fall verkar vara några stycken som är ganska samstämda om hur man bör se på sakernas oroande tillstånd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *