Ett annat liv, men ett och samma ändå

Han har fått en enorm uppmärksamhet för sin sjlvbiografiska roman Ett annat liv. Allt borde vara skrivet och sagt redan. Men allt jag hört har varit på temat … hur kunde det då gå så illa? Det är sannerligen inte allt som finns att ösa ur detta sällsynta romanbygge, men lättlästa bok.

Det som sitter i när man läst klart är den gripande historien om en alkoholists räddning. Men den är ändå ganska gängse, fast förstås plågsam att ta del av. ”Som att ligga i en myrstack”, tänderna som ramlade ut, vårdarnas intrigerande med hans anhöriga, kraven på underkastelse etc etc. Det som inte citeras är ”… att ingen läkare sa åt honom att sluta supa.” Han behandlas alldeles för länge som en ömtålig konstnärssjäl som för tillfället var inne i en depression. Det är mycket typiskt. Men han söp inte för at han inte kunde skriva, utan han kunde inte skriva för att han söp. Det kunde dom inte se. Att han själv skulle se det när det pågick var väl att kräva för mycket. Nog om supandet nu.

Boken är alltså mycket mer än hans alkoholism. Den är en tidsbild förmedlad av en skarp iakttagare. Hans milda snällhet sitter emellertid mest på ytan, den är hans rustning sprungen ur det västerbottniska inlandets stränga och fåordiga frikyrklihet, mammans fasta lotsning och den fysiskt frånvarande tidigt döda pappan. Det man inte talar om får man undersöka på annat sätt. Dagens snackgeneration tror att de talade orden föklarar allt. Tala bara ut så löser skiten upp sig. Men orden döljer minst lika mycket som de förklarar. Denna undertext stiger fram ur denna roman, ett stycke visdom kanske. Och han avger som åttaåring ett livslångt nykterhetslöfte i Blåbandsföreningens junioravdelning Hoppets Här. 

Pojken från Sjön, Hjoggböle föds 1935, blir litteraturstudent i Uppsala, delar rum med Lars Gustafsson, skriver kulturartiklar och litteraturkritik i UNT, värvas till Svenska Dagbladets kultursida och hamnar till slut på Expressen bland de frikyrkliga och frihetliga Per Wrigstad och Bo Strömstedt. Han slår igenom med Baltutlämningen, Olof Palme värvar honom till partiet under Vietnamkriget, men han kommer i onåd under IB-affären. En period i Berlin ger perspektiv på vänsterradikalismen. Det fruktbara samarbetet med Anders Ehnmark med Chéz Nous, Mannen på trottoaren, Dotor Mabouses nya testamente … den juridiska striden om vem som ansvarar för orden i en teaterpjäs mm. mm var för mig mycket upplivande at få repeterade. Ett elddop 1978 kommer då han med sina bondska rötter visar förståelse för att Phom Penhs befolkning evakueras för risodling på landet. Författarförbundet rasar och han får fiender.

Det ensamma romanförfattandet övergår så i det socialt dynamiska teaterarbetet. Han både skriver och regisserar. Tribadernas natt blev en exempellös framgång. Den spelades praktiskt taget över hela världen. Till och med på Broadway med Bibi Andersson och Max von Sydow i huvudrollerna. Den historien är oerhörd. Vilken cirkus! – skulle jag vilja säga, om det inte blev så tokigt just i det här fallet. Läs, njut och lär.

Men, främst är dock boken en berättelse om en liten strängt hållen och stillsam pojkes långa resa från Västerbottens inland, där fotbollen och idrotten blev ventil till den stora världen söder om Skellefteå, hela vägen till världens stora scener. I en värld av fantasier och jordnära iakttagelser bemannar han sig mot allt utom spriten – som han till slut också besegrar. Allt tack vare att han under hela resan aldrig klipper banden med det tidigaste och mest danade i det gröna huset i Sjön, Hjoggböle. Hela tiden har han ju dessuom varit helnykterist. Han hade varken avsagt sig eller blivit utesluten ur Hoppets Här.

Läs även andra bloggar om , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *