Ett viktigt bidrag till vad krig innebär

ett-kort-uppehall

Pappa David Rosenberg med sonen Göran. [Bild i privat ägo, från SvD bildserie]

Med sin bok ETT KORT UPPEHÅLL på vägen från Auschwitz vann Göran Rosenberg Augustpriset 2012. Det är den stillsamt dramatisk tillbakablick på hans judiske fars väg från Lódz i Polen, vidare genom den nazistiska koncentrationslägersarkipilagen till Södertelje, där han levde resten av sitt för tidigt själavslutade liv. Göran har alltid känt till denna pappans traumatiska resa, men aldrig fått några detaljer. För detta fanns det inget språk på den nya platsen Södertälje.

Efter att just ha läst Sören Somelius stora, snart ett år gamla, recension i HD finner jag ingen anledning att recensera boken. Läs den först och fortsätt sedan här nedan.

Det är en närmast oöverstiglig uppgift att skriva en gripande bok om centraleuropeiska judars öden åren 1939 till 1945. Ämnet är genomlyst av allt för många oseriösa, förvrängande, revisionistiska och effektsökande medieryttare, och därmed gjorts närmast oåtkomligt för yngre människor, ja även för oss jämnåriga med författaren. Nog vet vi vad som hände. 6 miljoner judar gasades etc. Men vad förstår vi egentligen av det vi känner till? Glömskan har många sidor. Historien har gjorts kosmetisk. Ondskan har schabloniserats. Göran Rosenberg har i alla fall lyckats bidra med mycket väsentlig kunskap om dessa helvetets mekanismer.

Vad lärde jag mig av boken?

Jag minns till exempel mina egna föräldrars tystnad om kriget och nazisternas folkutrotningsprojekt. På 50-talet var jag stor nog att fråga. Men de hade inte heller några svar att ge. Såret var fortfarande vidöppet. Bemötandet var korthugget avvisande, som om att såret inte kan läka om man petar och rotar. Allt gick ju framåt, industrin på högvarv, vi fick tvättmaskin och Volvo, vi levde i den bästa av alla världar med USA som en stor strålande sol där borta i väster.

Jag spårade så småningom den stora obearbetade motsättningen mellan det tyska och det engelska kulturarvet (efter 1:a världskriget) rakt genom min egen familj. Det tyska inflytandet i Sverige var ju urgammalt, medan det engelska före 1850-talet var relativt obetydligt. Man hade helt enkelt behov av att glömma och begrava det där under en tjock tung filt. Så var det på många håll i vårt land. Jag känner väl igen mig i den lille Görans värld, fast jag lekte med mina kamrater i Jakobsdal i Göteborg och han lekte med sina runt de nybyggda husen i Södertälje.

Jag kan inte påminna mig att ordet ”antisemitism” förekommer i boken. Man kan fråga sig varför. I gängse medial mening är det ju en bok om just antisemitism. Men den är så mycket mer. Den berör det mänskliga i ett mycket större sammanhang. Han benämner sitt bostadsområde ”platsen där jag satte ord på världen”. Att sätta ord på tillvaron är viktigare än att lära sig gå, springa, simma och cykla. Det visste Görans pappa, som med lille Göran lekte fram ett språk med bokstavsklossarna, istället för att försöka sätta ord på sitt eget öde. Att författaren undvikit a-ordet är säkert ingen slump. För det var ju inte bara judar som förföljdes. När en grupp kan mönstras ut som stående närmare djuren, kan även andra grupper röna samma öde. Och så var det sannerligen. Det här är för övrigt ett arv från kolonialismen som ingen kolonialmakt kan svära sig fri ifrån.

Jag lär mig att eufemismerna gjorde det möjligt för vanliga människor i Tyskland att leva granne med gaskamrarna och krematorierna. Man härskar alltså med språket. Likaså blir eufemismer i Sverige till stor hjälp för svenska myndigheter att hantera vågen av flyktingar, som ändå bara var en spillra av alla som förintades i det Göran Rosenberg benämner konventrationslägerarkipilagen. Även Sverige hade sin lägerarkipilag där flyktingarna av den svenska psykvården fick diagnosen ”försäkringsneuros” då de ansökte om tysk gottgörelse för ”förlorad arbetsförmåga”, som västtyska staten till slut gått med på.

Den svenska likgiltigheten för krigsflyktingarnas öden var påtagligt. De kallades för ”överlevande”, vilket underlättade att se det som, att med arbete, mat på bordet och bostad var det endast fråga om att nu ”leva vidare”. Inget knussel, vad kunde man mer begära? De trauman som åt David Rosenberg och andra inifrån efter de upplevda fasorna 1939–1945 fanns det mycket lite intresse och förståelse för i det välordnade och krigsskonade Sverige. Det stämmer väl med den där tjocka filten jag själv tyckte mig se i mitt barndomshem så här i efterhand.

Efter kriget gick antisemitismen (och rasismen) under jorden i Södertälje såväl som i Göteborg. Men den grodde sakta där nere i myllan, tittade fram då och då under de följande 50 åren. Men med de nya kriserna och krigen (från 90-talet …) som näringssubstrat blommade den upp i ny fason. Vilka eufemismer gör att vi idag kan fördra dagens samhälleliga och nykoloniala skändligheter? De nya fattigmassorna osynliggörs med begreppet ”mångkulturalism”. Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och Iran, ja hela Arabvärlden ska ”demokratiseras”, ”kvinnorna ska befrias”, ”terroristerna ska bekämpas”, Palestinierna avskiljs med en ”säkerhetsbarriär” … Marken plöjs för att vi ska fördra nya skändligheter.

Jag avslutar med meningarna som inleder Sören Somelius recension:

”David Rosenberg dränkte sig sommaren 1960 i en sjö i närheten av mentalsjukhuset Sundby i Sörmland. Han var 37 år gammal och intagen efter återkommande långvariga depressioner. Efter sig lämnade han sin hustru och parets två barn. Två månader tidigare hade han varit hemma i Södertälje på permission för att lyssna på sin då 11-årige son Göran, som spelade fiol på musikskolans avslutning.”

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , ,

  14 kommentarer for “Ett viktigt bidrag till vad krig innebär

  1. Ulla-Britt Niklasson Göteborgska
    2013-04-02 kl. 16:39

    Naturligtvis är det en tragisk berättelse och en familjetragedi! Man undrar varför man ALDRIG hör om att Romerna liksom judarna led under nazismens förtryck? Judar fick land och upprättelse – vad har Romerna fått?

    Högern bredde ut sig över hela Europa – exakt som på 30-talet. En liten herre i svart mustasch vädrar åter morgonluft! Nyliberalismen leder till ett tredje världskrig! Samma fascister är på gång idag! Sverige medverkar genom att stödja kolonialmakterna som vill fortsätta förtrycket av människor över hela världen!

    Först av allt måste Palestinafrågan lösas! Högerfascismen i Israel breder ut sig! Hur många FN-resolutioner finns det? Vilka har Israel efterlevt? RELIGION OCH KOLONIALISM ÄR ONDSKANS AXELMAKTER!

  2. Christer Strandberg
    2013-04-02 kl. 19:17

    Hans egen inläsning som ljudbok gjorde upplevelsen ännu starkare. Tidsandan på 50-talet skildras utmärkt.

  3. Mats Larsson
    2013-04-04 kl. 8:41

    Du har ju rätt i att förintelsen varit föremål för så många böcker och filmer, mer eller mindre seriösa, att det kan vara svårt att förstå vad som verkligen hände. Din gode vän Omar verkar ju tidvis varit övertygad om att det inte fanns några utrotningsläger. Få händelser är väl historiskt dokumenterade så grundligt som just förintelsen.

    Samtidigt är det nog riktigt att romernas situation inte är lika väldokumenterad. Enligt Wikipedia så har länder som Rumänien, Ungern och Bulgarien en högre andel romer än de flesta andra europeiska länder. Jag tror inte att detta är en tillfällighet. Det vore intressant att höra en expert på området. Men min egen, amatörsmässiga, gissning är att romerna klarade sig bättre (på en mycket brutal skala) i dessa länder, eftersom de bodde i länder som var allierade med Hitler. Rumänien var Hitlers viktigaste bundsförvant p g a oljan. 1940 hade Rumänien förlorat Transylvanien till Ungern (Tyskland och Sovjetunionen var ju då fortfarande bundsförvanter). När Hitler startade kriget mot Sovjet 1941 var både Ungern och Rumäninen med på Hitlers sida. Hitler kunde inte ge tillbaks Transylvanien till Rumänien, men kunde kompensera med köttben österut; Transinitien och Odessa. Rumänerna deporterade många romer österut under brutala former, varvid många dog. Men något systematiskt massmord av romer verkar inte rumänerna ägnat sig åt. När Sovjet invaderade Rumänien 1944 föll diktatorn snabbt och Rumänien kunde i ny skepnad framträda som en av segermakterna.

    Min slutsats är att romerna som bodde i områden som låg under direkt tysk ockupation (t ex Tjeckien, Polen, Vitryssland, Ukraina) klarade sig sämre eftersom tyskarna behandlade dem som judarna och systematiskt skickade dem till utrotningslägren.

    Sedan anser jag att man inte enbart kan fokusera på judar och romer under 1939-45. Nazisterna satte slaverna på ungefär samma skala, men med judarna som högsta prioritet. (Erich Koch, nazistisk guvenör i Ukraina brukade säga att om jag träffar en intelligent ukrainare måste jag omedelbart avrätta honom.)

    Ukraina drabbades hårdare av kriget än t o m svälten 1933; Vitryssland förlorade 25% av sin befolkning, och det finns hundratals ”Lidice” och ”Oradour” i Vitryssland (och Ukraina), varav ett bevarat som ett gripande monument. Under den första krigsvintern svalt och frös 2 miljoner sovjetiska soldater i tysk fångenskap ihjäl, något som knappast verkar historiskt dokumenterat. Hitlers syn på slaverna illustreras också av behandlingen av Leningrad. Min gode vän Sergejs mamma har medalj för att hon överlevde blockaden, men hela hennes mor- och farförldrageneration svalt ihjäl 1941/42.

    Kriget innebar enorma ingrepp i Sovjets befolkningspyamid. Min frus farbror (f. 1923) deltog i Röda Armén i kriget mot nazisterna från första dagen och hela vägen till Berlin. Vid krigsslutet levde 3% av sovjetiska män födda 1923. Jag håller med Stefan Lindgren när han kallar Hitlers angrepp på Sovjetunionen historiens största hatkrig.

  4. Tommy Sjöberg
    2013-04-04 kl. 20:28

    Håller på att läsa ” Spindelnätet” av Joseph Roth där han förutsåg vad som skulle hända i Tyskland, utkom 1923.
    Filmatiserad 1989 ”Das Spinnennetz” av Bernhard Wicki.

    Roth var socialist i sin ungdom men blev konservativ med stark vurm för dubbelmonarkin Ungern-Österrike, född i judisk familj ansåg han att dubbelmonarkin garanterade minoriteterna bättre än andra. Söp ihjäl sig i Paris 1939.

  5. Bo Persson, Piteå
    2013-04-05 kl. 10:11

    Tommy!
    Så Roth skulle ha varit för EU idag, tror du? Anders Björnsson kommer med en bok om honom under året. Om jag förstått det rätt. Blir spännande.

  6. Mats Larsson
    2013-04-05 kl. 10:43

    Jag tror att Roth hade rätt. T ex ukrainarna i Galizien föredrog ju att tillhöra dubbelmonarkin istället för att ligga under Polen (som de gjorde före Polens delning och efter 1918). Så var ju också K.U.K.-armén under första världskriget en salig blandning nationaliteter, med den tappre Svejk i spetsen.

    En lodis i 1910-talets Wien irriterade sig mycket över dubbelmonarkins i hans ögon slappa medborgarpolicy. Lodisen, som var född Österrike proper, ansåg att det var alldeles för lätt att bli medborgare i dubbelmonarkin. Han kom senare att skriva om det i en bok han skrev i tyskt fängelse 1925/26.

  7. Bo Persson, Piteå
    2013-04-06 kl. 13:26

    Mats!
    Vad är i så fall förklaringen till att det var som Roth sa? Ja, jag tror att det hänger ihop med att i förmoderna auktoritära statsbildningar (Här lika med dubbelmonarkin Österrike-Ungern) konfronteras inte de etniska grupperingarna på samma sätt som i välfärdsdemokratiska (här lika ned Weimarrepubliken).

  8. DZ
    2013-04-07 kl. 2:42

    ”Nog vet vi vad som hände”, skriver du, Knut! Och påstår sedan att ”6 miljoner judar gasades”. Vore onekligen ytterst intressant med källhänvisning på denna uppgift, som jag inte sett någon annanstans.

    Det kanske är det samma med ”antisemitismen” för resten. Nu, när du skriver att detta i dag blivna hjärnspöke är frånvarande i Rosenbergs bok, ska jag omedelbart skaffa den för studium. Det du träffande beskriver som ”gängse medial mening” visar ju på någonting helt annat där man nog får nöja sig med att peka på Sveriges helt ledande mediakoncern och vilka som styr och äger i denna. Blir man tydligare riskerar man att bli inburad.

    Men därför ska vi inte se yttrandefriheten som förlorad här i Sverige. I flera länder nere (eller ute) i Europa hade jag riskerat bli inburad redan för första stycket i denna lilla kommentar.

    Så håll tungan rätt i mun, huvudet kallt och försök (i den utsträckning det går) tänka själv!

  9. 2013-04-07 kl. 13:16

    DZ eller, rättare sagt, Dennis Zackrisson (ja, jag tycker att man skall skriva ut hela sitt namn)! Det är naturligtvis missvisande att påstå att 6 miljoner judar gasades ihjäl av Hitlerregimen eftersom många sköts eller mördades på annat sätt (på östfronten var arkebusering den huvudsakliga avlivningsmetoden). Men att utifrån denna Knuts lite slarviga formulering försöka dra i gång en ny revisionistdebatt tycker jag är både omdömeslöst och ansvarslöst, ja rent provokativt. För dem som vill komplettera sina historiekunskaper rekommenderar jag Gita Serenys böcker (se även min nya bok Att skriva i motvind) eller Hannah Arendts bok Den banala ondskan.

  10. Knut Lindelöf
    2013-04-07 kl. 17:16

    Jag har nu läst igenom min egen artikel, rättat några skrivfel och noterat bland annat att DZ (Dennis Zackrisson) reagerar på min uppgift om ”6 miljoner judar gasades etc”. Varför studsar du på denna ”allmänna sanning”? Klart att siffran är inexakt och att många arkebuseringar ingick i den uppskattade totalsumman t ex. Men diskussionen är ju en helt annan. Den handlar om ondskans natur, människans gränser, tänkandets manipulering, civilkurage, krigets mjuka sidor … kort sagt villkoren för en folkets kultur i en hård värld.

    För Dennis, du vill väl inte försöka ifrågasätta (revidera) huvudsidan av nazismens brott?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *