Europakten: en sorgens dag, som sagt

Vill bara ansluta mig till föregående talare – Lena Sommestad – som ser dagens nyhet om att S anslutit sig till regeringens linje om anslutning till Europakten.

Jag är ingen ekonom, men jag har börjat förstå att svältmetoden för att klara livhanken knappast är framgångsrik. Redan tidigt i kapitalismens historia fanns det företagare som förstod att människorna måste få leva ett drägligt liv för att produktionen ska kunna utvecklas. Det var ingen slump att slavsystemet avskaffades t ex. Det blev olönsamt och till slut bara ideologiskt förankrat i föreställningar om över- och underordning av människor, det vi idag kallar fascism (rasism).

Att man kunde tro så då är faktiskt mer begripligt än att dagens europeiska ledare tror att man idag skulle kunna svälta ut och pressa tillbaka den europeiska arbetarklassen till kinesisk eller indisk nivå är ofattbart korkat. Den lösningen finns inte annat än som ”den enda vägen” för bankkapitalet och deras lydiga EU-svans.

Att S nu viker sig är först och främst dåligt för Sverige, men uselt också för S-partiet. Tumskruvarna på ledningen sitter nu på plats igen.

Läs även: DN, Svd

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: ,

  5 kommentarer for “Europakten: en sorgens dag, som sagt

  1. Janne Bjernfeldt
    2012-01-31 kl. 17:42

    Alltså; rätta mig nu om jag förstod fel! Hörde alldeles nyss ett radioprogram på P1 och uppfattade det som att Merkozy, påhejade av Reinfeldt, kräver av Grekland att de skall sälja ut statliga tillgångar för hundratals miljarder (eller om det var ännu mer). Om jag uppfattade informationen riktigt, säger det ju allt om vart EU syftar just nu. Det gemensamma, som Juholt talade sig varm för, skall helt enkelt upphöra. Hursomhelst är väl en splittring av arbetarrörelsen oundviklig efter detta. Eller?

  2. Knut Lindelöf
    2012-01-31 kl. 21:39

    Ja, fortsätter detta får vi eurokritiska socialdemokrater rösta på V.

  3. 2012-02-01 kl. 0:52

    Alla bör nu ha förstått att EU verkligen är ett fredsprojekt. Under 1900-talet startade Europas stora länder förödande krig mot sina grannar för att vinna maktpolitiska fördelar. Numera avsätter stora länder med fredliga medel regeringar i andra länder och bestämmer vilken politik de ska föra. Allt i syfte att vinna maktpolitiska fördelar. I denna bestämda mening är EU ett grandiost fredsprojekt 🙂

  4. Kristoffer
    2012-02-02 kl. 14:34

    Ja, i den meningen är EU inte ett misslyckat projekt. Men nu kastar man bort pengar på en pakt som ändå inte kan förhindra det oundvikliga – EMU:s sönderfall. De flesta imperier faller samman inte p g a yttre hot utan för att de blir för stora.

  5. DZ
    2012-02-02 kl. 21:13

    Jo, vi som varit med ett tag minns ju med förfäran hösten 1992 och det ”resoluta” kronförsvaret, då lett av Mr BIldt och min efternamne Mr 500% (Bengt Dennis). Nu förefaller detta upprepas på Europanivå och med ungefär lika stor sannolikhet att bäras fram till ett ”lyckligt slut”.

    Men, som vi också alla vet, ”lyckliga slut” existerar bara i Hollywood-melodramer. I dag når oss nyheten om att dryga tusentalet kemiingenjörer i Södertälje får söka sig till arbetsförmedlingen. Det som vi tidigare inbillade oss ”bara” kunde drabba arbetarklassen härjar nu bland högkvalificerade specialister.

    Kapitalismen har blivit monopolistisk, imperialistisk och numera ”global”, vilket väl egentligen ska uttydas som att den imperialistiska utsugningen numera nått ända ut i det ”globala” samhällets mest perifera porer. Och den svett som sipprar fram ur dessa framkallas väl snarare av dödsångest än av framtidstro.

    Sjöstedts hållning är väl den enda rimliga. Men hans argumentation höjer sig tyvärr inte över sandlådenivån. Är han rädd för att tala klarspråk? Och väljer, på samma sätt som Lena Sommestad, att fastna i partipolitiska (eller för Sommestad något ännu värre, ”partiinterna”) tirader? Var finns en svensk Ron Paul?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *