Har vi en historiskt stor invandring till Sverige? Enligt SCB ser det ut så här:
Prognoserna är förstås helt otillförlitliga, särskilt att invandringen ska sjunka dramatiskt av sig själv efter 2015.
Sedan 1995 har invandringen otvivelaktigt ökat kraftigt. I dagens globaliserade värld ökar den frivilliga migrationen, vilket skruvar upp invandringssiffrorna såväl som emigrationssiffrorna. Alltså, statistiken rymmer även svenskar som återinvandrat efter att ha varit skrivna utomlands längre eller kortare tid – 20 462 personer 2012. Invandringen låg förra året runt 90 000 personer totalt och ser ut att öka till över 100 000 i år.
Den så kallade ”invandrarfrågan” och frågan om integration som drivs av Sverigedemokraterna berör främst de människor som flyr från förtryck, förföljelse, fattigdom och krig (idag mest från Afrika och Asien). Denna invandring ökar också. 2012 kom från Syrien, Afghanistan, Somalia och Irak sammanlagt ca. 18 000 personer (inklusive anhöriginvandring).
I nedanstående diagram visar den röda linjen en ungefärlig nivån på denna del av invandringen. Diagrammet är konstruerat av mig och bygger på Migrationsverkets färskaste siffror.
Någon minskning eller stopp för denna invandring är knappast möjlig i en demokrati. Den bestäms ju huvudsakligen av omvärldsfaktorer.
Efter att ha konstaterat detta kommer då frågan om denna invandring av människor, ofta religiöst och kulturellt främmande från en oreflekterad så kallad ”svensk” kulturkrets, skapar politiska problem? Svaret idag på den frågan är ja.
Jag vet, detta ”bör” man inte skriva om i Sverige, särskilt inte ur ett vänsterperspektiv. För, det är i svensk samhällsdebatt ett starkt tabu att överhuvud taget tala om invandring som ett problem. Det ska endast Sverigedemokraterna och högerextrema grupper göra och alla andra ska förfasa sig över deras utspel.
Nå, vad är då problemet? Inte är det först och främst att de kommer från främmande kulturer. Nej, det primära problemet är att det svenska samhället sedan 90-talet befunnit sig i en långvarig och djupgående ekonomisk, social och politisk kris. Vi är mycket dåligt rustade för att ta emot alla dessa människor. Sverige har idag en arbetslöshet i hela befolkningen på 8,4% och en genomsnittlig ungdomsarbetslöshet på 25%. I de stora förorterna med vackra namn som Rosengård, Rinkeby, Hammarkullen etc är ungdomsarbetslösheten på sina håll ännu mycket högre. Många ungdomar närmar sig nu medelåldern utan att någonsin ha haft ett riktigt och ordnat arbete.
Men dessa människor bor också nära grannar med överflödet, konfronteras ständigt med orättvisorna och upplever förstås klassklyftorna inpå bara skinnet. De kämpar i stark motvind för sin försörjning och ett hat grundläggs mot det samhälle som talar fagert om mångkulturalism och integration, men som i realiteten stöter ut dem. De ingår i det så kallade prekariatet, en växande del av arbetarklassen som befinner sig i en mycket ”prekär” situation.
En generation ungdomar växer nu upp utan hopp om att någonsin få göra något betydelsefullt i livet. Vad är då naturligare än att sluta sig samman och odla sin egen kultur och religion. För några tar sig denna hatiska frustration mycket spektakulära uttryck. Just idag rapporterades på nyheterna att ett tiotal ungdomar rekryterats till kanonmat i stridande al Qaida-grupper i Syrien. Flera har redan stupat. Andra uttryck för denna ungdomliga desperation är förstås bilbränderna.
Pål Steigan skrev på sin blogg den 30 maj ett inlägg med rubriken Rotløs ungdom? Där resonerar han om sambandet mellan bostadspolitiken (miljonprogrammen), den ekonomiska krisen och den stora invandringen i just Sverige. Han skriver:
”Innvandringa til Sverige har for alvor skutt fart etter 1984. Så innvandrerne kommer til et samfunn i krise, med økonomisk stagnasjon, økende klasseforskjeller og økende arbeidsløshet. Og svært mange av dem havner på bunnen i dette samfunnet, i betongørknene rundt de store byene.”
Han jämför också Sverige med Norge och menar att den svenska landsbygden brutalt avfolkades på 70-talet och människorna samlades i betongförorterna som försörjde de stora industrierna med arbetskraft. I Norge gick man mer varsamt fram då, men står snart inför samma problem när deras postoljekris kommer.
Så kommer 80- och 90-talen och han skriver:
”I løpet av svært kort tid kommer hundretusener av immigranter. De kommer til et land der de ikke kjenner kodene, ikke kjenner språket og der deres kompetanse i mange tilfeller ikke blir verdsatt eller kanskje ikke er relevant. Så havner de i de forstedene som var mislykte allerede da de ble bygd. (83% av innbyggerne i Husby har innvandrerbakgrunn, 90% i Rinkeby.)”
I svensk skoldebatt pratar man mycket lite om det faktum att invandrarbarn med bristande svenskkunskaper drar ner skolresultaten i allmänhet. Men i någon mån är detta nog ändå fallet. Inte för att invandrarbarn skulle vara mindre begåvade, utan för att svenskkunskaper är en nyckelfaktor för skolframgång i Sverige. Vi vet också att skolan i allmänhet befinner sig i sin egen djupa kris på grund av kommunaliseringen, det fris skolvalet och friskolesystemet, som stadigt förvärrar segregationen. Så sjunker skolresultaten i fattigområdenas skolor medan den stora medelklassens skolor knappast ökar sina resultat särskilt mycket. Summan av denna beska kardemumma är att hela den svenska grundskolan sjunker allt djupare ner i sin egen kunskapskris.
Många i Sverige tänker nog i smyg att Finlands framgångsrika skola, som alla idag talar sig varm för, hjälps av landets relativt blygsamma invandring. Kanske är det en bidragande orsak, men knappast av någon avgörande betydelse.
I mina ögon är skolans förfall dubbelt sorgligt eftersom folkskolans, enhetsskolans och grundskolans fundamentala idé alltid varit social utjämning, inte att vara en segregationsmotor som nu.
Det svenska samhället har genom tiderna haft många invandringsvågor och något genuint kulturellt ursvenskt går knappast att urskilja. I Sverige har vi alltid integrerat invandrare, alltså inte byggt parallellsamhällen med skiftande kulturer, religioner eller nationaliteter. Att vi nu är, eller ska bli, ett så kallat ”mångkulturellt samhälle” som USA tror jag alltså inte är en bra idé. Vi är inte fler än att vi alla behöver varandra. Alla ska leva under samma lagar och med lika rättigheter och skyldigheter.
Svensk invandringspolitik har på senare år knappast varit framgångsrik. I en ekonomisk nedgångsperiod har många invandrare kommit som inte kunnat beredas anständig försörjning. Det är grundproblemet.
När marknaden tilläts styra etablering av skolor, sjukvård, barnomsorg och bostadsbyggande blev det som det blev. Med den råa nyliberalismen som byggts upp (ofta med skattepengar) på det raserade folkhemmets ruiner har det också skapats ett billigt lättstyrt löneproletariat med förljugna individualistiska framgångsideal. En social och politisk bomb har byggts in i systemet.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: invandringspolitik, invandrarfrågan, integration, Pål Steigan, bostadspolitik, skolpolitik, ekonomisk kris, prekariatet
Visst fan är folkförflyttningar ett problem. Inte minst för de flyttade själva. Det är bara ljusblå liberaler som tycker att folkförflyttningar är tjusigt och mångfaldigt.
Frågan är vad man gör. Slänga ut folk går inte. Välståndsströmmarna går mot nord, och det är självklart att folk följer efter. För hur dåligt vi än har det här har dom det sämre i sina hemländer. För dom förbjuds av gängse WTO-dogmer att främja sin egen industri, utan ska gubevars upplåta sina territorier åt andra länders, under namn av s.k. frihandel.
Och enligt vanlig folklig moral är det både omöjligt och omoraliskt att hindra fattigt folk från att arbeta.
Såvitt jag kan se finns det bara två saker att göra:
1. Se till att vi får full sysselsättning här. Skrota den nyliberala ”vi är för fattiga för att arbeta”-politiken, bygg landet! T.ex. genom att ställa om ekonomin till lågförbrukning av energi- och andra råvaror.
2. Bekämpa frihandelsdoktrinen för fattiga länder, se till att de får rätt att bygga upp sin egen industri, vilket betyder att skydda denna i uppbyggnadsskedet. Det har alla nu rika länder gjort, det är en skriande dubbelmoral att förbjuda andra att göra det.
”Svensk invandringspolitik har på senare år knappast varit framgångsrik. I en ekonomisk nedgångsperiod har många invandrare kommit som inte kunnat beredas anständig försörjning. Det är grundproblemet.”
Ursäkta, men nog tycker jag det låter lika inskränkt som Sverigedemokraternas resonemang. Som om ”grundproblemet” skulle vara ”svensk invandringspolitik” och inte den globala kapitalismen!
Socialdemokratins nationalistiska traditioner – att slå vakt om det egna landets arbetarklass egenintressen – är ett problem. Den ”reglerade” invandringspolitiken är en del, och en annan del symboliseras av Löfvéns ”globala handslag med kapitalet”. Samarbete med Sveriges exportkapitalister mot ”våra” konkurrenter.
”Proletärer i alla länder, förena er!” borde komma tillbaka som slagord. Inte att börja mumla om att Sverigedemokraterna nog har rätt i sin problembeskrivning.
Hannu!
Tror nog du läst lite slarvigt. Människor behöver arbete och försörjning. Detta är grundproblemet för stora grupper av invandrare idag i Sverige, liksom för många andra svenskar, i grunden en klassfråga alltså. Var i mitt inlägg du läst att ”Sverigedemokraterna nog har rätt i sin problembeskrivning” förstår jag inte.
Ursäkta Knut, men jag förstår inte vad du menar och vem du kritiserar… Självklart är det problematiskt när stora folkgrupper flyttar från ett land till ett annat. VEM tycker inte det? Den nuvarande arbetskraftsinvandringen (från Polen, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen;) och flyktinginvandringen (Afghanistan, Irak, Somalia, Syrien;) är varken större eller besvärligare än tidigare invandrings – och utvandringsvågor. Drygt 1 miljon svenskar (20% av befolkningen) flyttade till Nordamerika 1880 – 1910. Ca 40-tusen turkar har kommit hit sedan 70-talet, varav 3000 från byn Kulu (Konya) med totalt ca 9000 invånare. Bara 1970 flyttade ca. 50000 nordbor (fi, no, dk) till Sverige. Sammanlagt ca 140-tusen människor från f.d. Jugoslavien har kommit hit t.o.m. 2003. Från Chile kom ca 30-tusen efter Pinochetkuppen 1973. Och idag bor ca 450-tusen människor i Sverige med rötter i Finland.
Vi har också en ganska stor invandrargrupp från Kina, men dessa hör man sällan talas om för de syns inte i brottsstatistiken. De arbetar, betalar skatt och sköter sig, men tyvärr håller de sig mycket för sig själva och är inte så integrerade i samhället.
Du har rätt i att arbetslösheten bland framför allt ungdomen är ett gigantiskt problem, som kan leda till sociala konsekvenser på sikt. Dock är vi inte där ännu. 20 av ca 2000 ungdomar i Husby ställde till med 90% av kravallerna. 99% deltog inte utan tog avstånd från det hela. Jag möter framtidstro och hopp hos ”mina” föräldrar och hos de åk 6-elever jag lämnade i förra veckan. En av dessa 50 hade inte fullständigt betyg och hon är svensk-svensk med multipla diagnoser.
Klart att invandringsfrågan måste diskuteras, särskilt som politiken kring frågan havererat. ”Tycka synd om”, ”omhändertagande-politiken” från 90-talet har ersatts av ganska cynisk utlämningspolitik. Tänk att alltid pendeln måste svänga så långt!
Din användning av begreppet mångkulturell förvånar. Alla samhällen och stater på vår jord är förstås mångkulturella! Definitionsmässigt. Bara främlingsfientliga grupperingar vill ändra på detta. Ingen vill ha ghettofiering av samhällena som vi ser i USA:s storstäder och tendenser till även i våra förorter.
Men 95% av de som bor i USA uppfattar sig själva som amerikaner i denna mångkulturella högborg. Fler och fler invandrare i Sverige uppfattar sig själva som svenskar. Rädslor, religiös sekterism är hinder för en fortsatt positiv utveckling i Sverige. Visst är det tragiskt att unga välutbildade svenska muslimer väljer att åka till Syrien och slåss mot andra muslimer (shia mot sunni) och kanske dö martyrdöden i Allahs namn. MEN dessa är en försvinnande liten minoritet. Glöm aldrig det! De flesta muslimer (99%) i Sverige är fredsälskande människor som du och jag.
Vår stund på jorden, Knut, behöver inte vara så dyster som du tecknar den. Ok, kapitalismens kris kommer inte att lösas av sig självt och vi kommer att få uppleva många kriser och kanske t.o.m. statsbankrutter, men tills dess höjer jag glaset och önskar dig en GLAD MIDSOMMAR!
Christer!
Jo, det är sannerligen inte lätt att diskutera ”invandrarfrågan”. Sverigedemokraterna tillåts helt sätta dagordningen. De säger (eller antyder): ”Massinvandring kostar miljarder, förstör den svenska kulturen och tar jobben från svenskar”, varpå alla från höger till vänster säger att Sverigedemokraterna är rasister och fascister. Sedan vevas det där om och om igen. De reella problemen får aldrig diskuteras.
Men som du säger: ”Självklart är det problematiskt när stora folkgrupper flyttar från ett land till ett annat.” Det är ju de problemen jag skriver om. Tycker du att det är fel?
Och vad gäller begreppet ”mångkulturalism” kan det förstås uppfattas på olika vis. De som använder det som en positivt laddad term menar någ väl. Men ett land (stat/nation/folk/språk) under samma demokratiska lag som vårt, menar jag, ska sträva efter integration av sina nykomna medborgare – inte assimilering alltså. Integration är ett bra begrepp som innebär respekt för olikheter, men också respekt för svårigheterna.
Har vi åter hamnat i överideologiernas träskmarker. Inga frågor som stör den stora europeiska integrationen och det nyliberala projektet tillåts ta plats. Nation, etnicitet, biologisk såväl som kulturell tabubeläggs och påstås vara orsak till all intolerans, till alla krig och konflikter.
Om detta är det kulturella och politiska etablissemanget överens. Det är stort när någon inom vänstern vågar sträcka upp ett varningens finger, vågar vända på dessa heta stenar.
För det kan naturligtvis inte vara så att alla våra problem kan lösas med en formel. Oavsett vem som säger det så är det så att den svenska snällismen sticker ut i frågan om invandringen. Är Sverige det land som tar mot mest flyktingar? Finns något annat land än Sverige som accepterar avsaknaden av pass och identitetshandlingar? Består invandringen till Sverige endast till 10% av flyktingar enligt FN?
Vår förmåga att ta emot invandringen håller drastiskt på att försämras, allt fler blir sittande i förläggningar, kommunerna orkar inte längre med att försöka reda upp situationen.
Att Sverige genom sin utrikespolitik är med och skapar dessa flyktingströmmar är det enda skälet jag kan se för att vi skall fortsätta med vad vi nu håller på med. Men denna kopplingen existerar ju inte i det politiska samtalet idag. Främst kanske för att SD liksom Le Pen i Frankrike är en del av den sionistiska internationalen.
Vad gäller övergripande strategier så lär det inte hjälpa med den gamla vänsterns trötta älsklingsfraser.
Jan Wiklund! Dina två punkter är intressanta, men en precisering skulle behöva göras vad gäller synen på arbete och här blir du motsägelsefull.
Ärkeskurken Adam Smith hade inga högre tankar om folks moral, men då det gäller synen på arbete hade han politiska ståndpunkter värda en sömnlös natt:
Hur missbrukar då det nya arbetar-partiet en av sina lärofäder?
Knut !
Jag är också för att integration är huvudmålsättningen. Många kulturer integreras så att den svenska kulturen förändras. Om det fungerar… En sådan förändring pågår och har pågått, alltsedan Svea rike bildades. Mest har påverkan kommit från övriga Europa och USA, men övriga världsdelar har också påverkat t.ex. vår matkultur (sushi, kebab, tortilla etc).
Som sagt, det stora problemet idag är arbetslösheten bland de under 25 och störst är den bland invandrarungdomar i förorterna. Jag ser också allvarligt på att politisk islam får fler anhängare (även om de inte är många). Ett fåtal extremister kan ställa till ett helvete för hela samhällen. Även här i Jordbro har jag den senaste tiden sett fler ganska unga män i långa vita rockar, hätta på huvudet och långt skägg i spetsen för ett gäng ungdomar som jag trodde var ganska sekulariserade. Det känns inte bra. De allt större motsättningarna mellan Shia och Sunni i Mellanöstern är just nu det största hotet för ett storskaligt krig i regionen. Och det kommer i så fall att påverka hela världen.
Men nu är det svensk försommar och årets skönaste och vackraste helg! Glad midsommar!
Jag tror inte grundproblemet är avsaknad av anständig försörjning. Vi kan trots allt erbjuda tak över huvudet och lite socialbidrag till det nödvändigaste. Även om inte du och jag skulle vilja leva under de villkoren.
När USA:s krig i Irak var som värst tog Syrien emot 1 till 2 miljoner flyktingar. Man har 16 miljoner invånare. Idag bor 120 000 människor från Irak i Sverige. De hade aldrig kommit om inte USA krigat och förstört deras land. Samma sak med Syrien. Det förvånar att det hittills bara kommit 18 000. Har det blivit svårare från Syrien än från Irak? Fast Jordanien och Turkiet har ju tagit emot många.
Jag tycker vi inte ska vara rädda att prata om invandringen, men vi ska inte göra det som en fråga om kostnader och anständighet, utan som en krigsfråga. Det är USA (imperealismen) och NATO som skapar problem för oss, genom sina krig.
Vi ska inte vara rädda när vi pratar om t ex Syrien har si eller så många är internflyktingar, att många finns i Jordanien under mycket svåra förhållanden. Gärna reportage och insändare om frågan.
Så fort SD talar om invandringen som en ekonomisk fråga, ska vi kontra med vad det är som skapar flyktingvågorna. Häromdagen visade en OECD-rapport att Sverige tjänade på invandringen.
Ett annat problem är att arbetsgivarna med alliansens hjälp tar hit invandrare från Afrika och Asien för att göra skitjobb och dra ner lönerna. Ytterligare ett problem är att det finns miljoner människor i världen som skulle villa komma till Sverige för att de har ett så eländigt liv där de är. Men det är en annan fråga.
Fakta som talar för sig själv: Det finns 45 miljoner flyktingar i världen. 87 procent av dessa får skydd i fattiga länder. Den vanligaste orsaken till att de flytt är krig. UNHCR tror att 3 miljoner flyr från Syrien innan året är slut. Hälften av flyktingarna kommer från fem krigshärjande länder: Afghanistan, Somalia, Irak, Syrien och Sudan. (Alla länder där USA ställt till det). Var fjärde flykting, globalt sett, är afghan.
Det intressanta med denna Expressenintervju är att den just nu går rundgång i så gott som alla svenska medier och gjort Codrin Scutaru, statssekreterare på Rumäniens arbets- och socialdepartement, till ett möjligt hatobjekt.