Från adivasis till Zaremba

Skogshuggare tar en paus för fotografering i juli 1911 (Foto: P Lundwall)

I Indien lever miljoner människor (adivasis) i stora urskogskogsområden som nu på olika sätt hotas antingen av kommersiell avverkning som skogsråvara eller för att skogen täcker mark som innehåller strategiska metaller t ex. Om dessa skogar pågår sedan många år ett regelrätt krig, där maoistiska motståndsgrupper försvarar adivasis rätt till dessa skogar – även med vapen – mot myndigheterna. Skogarna är en överlevnadsfråga för människor. Mer om detta på Indiensolidaritet.

Det är tänkvärt. I Sverige har skogen länge varit råvarukälla för en stor industri, en så kallad basnäring. Det började med kolningen i bergslagsskogarna för järnframställning på medeltiden och avverkning för skeppsbyggnad längs kusterna under stormaktstiden. Det fortsatte med avverkningar i ännu större skala och flottning längs alla stora älvar till de nya ångsågarna vid kusterna på 1800-talet, som förvandlade timret till byggnadsmaterial i vårt växande industrisamhälle.

Min morfar deltog i denna jakt på travaor i början på förra seklet. Hans nisch blev en restprodukt som fick namnet ”pitprops”. Industriernas ångpannor slukade engelsk stenkol och skruvade upp tempot på sågarna, som spottade ut tall- och grantoppar (för klena för att sågas till plank och bräder) till ”pitprops”. Med dessa kläddes de engelska kolgruvornas långa trånga mörka gruvorter för att bli aningen mindre rasbenägna. Pitprops gav alltså tidvis min morfar goda förtjänster och ökade lönsamheten i hela skogsbruket.

Någon tanke på att de svenska skogarna var en ändlig resurs fanns inte. Detta trots att hela England, svenska västkusten, Gotland och andra platser tidigare kalhuggits på ek och andra lövträd för framför allt fartygsbyggnad. Skogen ansågs ännu som en oändlig resurs.

Men det har trots allt, åtminstone sedan 1800-talet, varit tydlig kamp om makten över skogen. Nordisk familjebok från 1904 berättar:

Baggböla är att ”olofligt hugga timmer i kronans skogar eller å annans egor; hänsynslöst sköfla skog. Ordet bildades efter namnet på Baggböle sågverk, hvars innehafvare på 1860-talet beskylldes för oloflig avverkning.”

Baggböla har senare fått en utökad betydelse i att storbolagens skogsuppköpare åkte runt i stora vargskinnspälsar i hästskjutsar, knackade på i bondgårdarna, bjöd bönderna på brännvin och erbjöd aldrig tidigare skådade penningsummor för tidigare osäljbar skog.

På 70-talet protesterade vi mot kalhyggen, som stred mot vår syn på skogen som Tomtebobarnens värld. Men skogsbolagen (inklusive statliga Sveaskog) har därefter i symbios med lagstiftare och Skogsstyrelsen skaffat sig full kontroll och exklusiva rättigheter som säkerligen indiska myndigheter avundas dem.

Svenska adivasis är sällsynta, men de finns även om de är mera inne på Ghandis ickevåldslinje. Några fick vi stifta bekantskap med i Maciej Zarembas serie i DN ”Skogen vi ärvde”. Där visades också på den kompakta oförståelse för skogens värden vid sidan av virkesvärdet som präglar det svenska skogsetablissemanget. Skogsstyrelsen och jordbruksminister Eskil Erlandsson ser inga som helst problem med det svenska skogsbruket. Allt är i sin ordning, man har tänkt på allt!

Att skogen i framtiden kommer att få betydelse i många andra sammanhang är ändå ganska klart. Att svenskar kommer att få ett ökat behov av skogar för rekreation, bär- och svampplockning t ex. är jag övertgad om. Att turister från stora urbana centra allt mer kommer att söka sig till ”levande” skogar tror jag också. Då är det bra att ha mycket stora och varsamt förnyade skogar kvar.

Polariseringen mellan det skogsindustriella komplexets brutala stordrift och naturmupparnas försvar av sällsynta lavar och småkryp (de enda som organiserat försvarar skogen) beskriver Zaremba på ett komiskt sätt. Men det finns så mycket mer än sällsynta växter och småkryp att försvara. Är det egentligen fråga om att ”naturen” står mot ”industrisamhället, välstånd och arbete”? Nej, det är även en viktig komponent i kulturen som står på spel? Människors förhållande till skogen är ett djupt rotat tankemönster – en mentalitet. När en skog skövlas ser många det som vore det våldtäkt eler en krigshandling mot sin kultur. Skogen härbergerar ju drömmar och hemliga väsen och finurligt nog står dessa andliga värden inte i motsats till att skogen kan brukas av människorna. Skogen ger ju liv skydd och värme i vidaste bemärkelse. Ren natur finns knappt idag. All natur är kultur. Därför menar jag att Zaremba med sin artikelserie slår en bro till Indiens adivasis trots att aristokraten Zaremba sannerligen inte är någon maoist.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , ,

  11 kommentarer for “Från adivasis till Zaremba

  1. 2012-06-14 kl. 7:53

    Klokt och vackert skrivet!

  2. Fjällfina
    2012-06-15 kl. 23:07

    Du har så rätt. Jag är s.k. ”naturmupp” eftersom det märkligt nog är det bästa (enda) verktyg vi har idag för att förhindra skövling. Mitt egentliga intresse är att vi ska bevara skogsmiljöer att vistas i, att mina barn o barnbarn ska kunna vandra, jaga, fiska, bara vara i skogar värda namnet.

  3. Dennis Zackrisson
    2012-06-17 kl. 0:20

    En utmärkt frågeställning och det eftersom kopplingen till skogsmarkskapitalet och dess ombud i regeringen är tydlig. Men hur ska vi göra? Alla vet (eller borde veta) att det inte är Volvo och andra verkstäder som håller Sveriges nettoexport (och på sätt även handelsbalansen) i trim. Volvos nettovärde i varutbytet är väl c:a 0,5% medan skogen har ett nettoinflöde på bortåt 30% av Sveriges totalbehov!

    Den gamle Vietnambulle-redaktören Tommy Hammarström har länge skrivit allt man behöver veta om detta i sina Expressen-krönikor varje vecka. Når han, trots detta, inte fram? Och med fram menar jag till de som kan forma en opinion och sedan driva den fram till avgörande och annorlunda beslut! Borde han inte skriva i FiB/K egentligen och borde inte FiB/K ha en tiopotensigt högre upplaga? Eller, för att drömma oss tillbaka till det allt möjligas 70-tal, hundrapotensigt högre?

    Leve Hans Rosling och den (så gott det nu går) exakta vetenskapen!

  4. 2012-06-22 kl. 2:42

    Ha en trevlig midsommar!
    /Skvitt

  5. Knut Lindelöf
    2012-06-23 kl. 16:44

    Tack detsamma!

  6. Kjell Martinsson
    2012-06-25 kl. 12:19

    Lars Gustafsson har nyligen krävt Eskil Erlandssons avgång. Det är ett krav jag stödjer. Om man rör sej i olika skogsmiljöer är det klart vilka intressen som står i främsta rummet; skogskapitalets! (De hemliga väsen du letar efter tror inte jag på, men leta du på. Vänd på varje sten …)

  7. Knut Lindelöf
    2012-06-25 kl. 13:46

    Du tror att du vet allt kanske? Men gråzonen mellan det evidenta och det obegripliga bör även en Leninist ha en smula respekt för. ”Hemliga väsen” visar sig visserligen ofta ha naturliga förklaringar, men gråzonen minskar inte, den bara flyttar sig. Med det har jag inte sagt att jag tror på tomtar.

  8. Knut Lindelöf
    2012-07-07 kl. 14:36

    Ja, Arne och jag var mycket goda vänner under några år på 80-talet. Vi författade det nu bortglömda ”skoluppropet” (tillsammans med Jan Peterson), som publicerades i DN 31 maj 1979. Arne var en halv generation äldre än jag och erfarnare med en stor och annorlunda beläsenhet än vi ungdomar – som nu också är pensionärer – saknade. Hans perspektiv på upplysningen, kulturen och arbetet är fortfarande högintressant.

  9. Tommy Sjöberg
    2012-08-15 kl. 22:30

    Vem fan är Arne, ett skogsväsen? Finns han med i ovanstående texter.

    Undrar T.S

  10. Tommy Sjöberg
    2012-08-17 kl. 14:17

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4268&artikel=5234530

    Här ett radioprogram som behandlar naturväsen.

    Folkbildaren T.S

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *