Grundskolan är stendöd

skola_300Meningen med grundskolan var att alla barn skulle gå i likvärdiga skolor av hög materiell, kulturell och pedagogisk standard. Att inte skilja patrons och tjänstemännens ungar från arbetarnas och böndernas var en politisk radikal idé. Efter lång politisk kamp mot den gamla högern lyckades en allians av bönder, liberaler och arbetare efter andra världskriget äntligen avskaffa systemet med parallella skolsystem för olika samhällsskikt. Det var omvälvande. Folkbildarna fick rätt, det var givande eftersom kunskaper och erfarenheter forsade över klassgränserna på det att alla blev klokare på sitt sätt. Överklassens bildningsprivilegium underminerades kraftigt. De som förutspådde ett grånivellerat samhälle fick fel. Istället var det ett sätt att ta vara på begåvningsreserven – i allas intresse faktiskt. 1962 var denna unika vision verklighet.

Men inget är för evigt. Redan i slutet av 70-talet vände utvecklingen. Standarden i grundskolan sjönk både kulturellt och materiellt. Det började med SIA-reformen som skulle riva staketet mellan skoltid och fritid, fortsatte med betygsfrihet och Lgr 80 som gynnade en flummig medelklasspedagogik. Så blev det lokal profilering, fria skolval, skolpeng, kommunalisering, lokala arbetsplaner, friskolereformer, individuella löner och hela containern med nyliberalt idégods.

Så började medelklassen röra på sig. De tyckte sig få vatten på sin kvarn. Grundskolan var usel, sämst i världen till och med. Kunskapsförmedlingen måste systematiseras. Enfalden måste få bli mångfald. Satsa på dig själv! Var och en sin egen skola! Eliter är inte fel! Låt de begåvade få luft under vingarna!

Jan Björklund var den politiker som till slut slog mynt av alla dessa försummelser. Med enkla oneliners, tycktes allt kunna förklaras. Han koncentrerade sig på ordningsfrågor och förenklade skolans kunskapsförmedling till en fråga om prov och kontroll. Han undvek däremot den nya ofriheten i skolpengens, valfrihetens, kommunaliserings och friskolereformernas spår.

Men det är värre ändå, inte heller Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet har några allvarliga invändningar mot det som skett. Alla har medverkat till den organisatoriska upplösningen i frihetens namn och lydigt antagit Björklunds förenklande skolspråk. Ingen säger stopp till det förment fria skolvalet, skolpengen eller skattefinansierade friskolor. Resultatet är en förskräckande multiparallell bottenskola med extremt stora standardvariationer där frihet blivit liktydigt med segregering. Sveket är fullbordat. Grundskolan är stendöd.

Texten publicerad i FiB/Kulturfront nr 2-2009

  17 kommentarer for “Grundskolan är stendöd

  1. Kjell Johansson
    2009-02-12 kl. 23:12

    Jag diskuterade skolan i dag med några kvinnliga kolleger med barn på högstadiet och i gymnasiet. Det är kloka kvinnor och de var förbaskade över kunskapsföraktet och att det är så svårt att som förälder tränga genom ordridåerna. Den ena hade varit på ett föredrag och fått känna sig dum och reaktionär när hon ifrågasatte. En tredje kvinna har sitt barn på en friskola och när hon gav exempel därifrån tittade de andra lite avundsjukt på henne. Man skulle kunna gråta över utvecklingen men jag ska i stället skicka en länk till din artikel, Knut.

  2. Sixten Andréasson
    2009-02-13 kl. 19:49

    Jo, Knut, som pensionerad skolmänniska har jag hållit med dig i det mesta. men förstår inte att det skulle varit Jan Björklunds fel.han kommer ju långt senare in i bilden och är närmast att betraktasom en struntfigur.
    Den dåliga trenden går som du tidigare skrivit långt tillbaka och hänger ihop med att socialdemokratin tog över brgerlighetens (läs FP:s) kultur- och utbildningssyn. Har jag inte rätt?

  3. Knut Lindelöf
    2009-02-19 kl. 22:08

    Till Sixten A:
    Jag är helt enig med dig. Det var därför jag skrev: ”Jan Björklund var den politiker som till slut slog mynt av alla dessa försummelser…” Du har helt rätt.

  4. Bo Persson, Piteå
    2009-02-23 kl. 20:57

    Betygen i friskolorna skiljer sig inte mycket från betygen i de kommunala skolorna läser jag på sid 33 i FiB/K 2/09. Och det var ungefär samma siffror i LO-tdningen för några veckor sedan, så man får väl anta att det stämmer.
    Och min fråga till dig, Knut, blir alltså: Vad drar du för slutsatser av denna statistik?

  5. Knut Lindelöf
    2009-02-24 kl. 13:14

    Till Bo Persson:
    Jag drar inga speciella slutsatser alls. Betygsinflationen pågår ständigt. Den drivs på av det så kallade fria skolvalet (gäller både fri- och kommunala skolor). Alla är beroende av att visa goda resultat – för att locka till sig elever. Enligt min åsikt är alltså ”det fria skovalet” ett stort problem, som ingen talar om. Precis som det nu så populära fria vårdvalet som gynnar friska och rika på bekostnad av sjuka och fattiga.

  6. Bo Persson, Piteå
    2009-02-24 kl. 16:13

    Går det då inte att fastställa de faktiska prestationerna? Centrala prov och liknande?
    Jag skulle gärna vilja ha min speciella hypotes prövad. Alltså att frågan om en kunskapskultur i skolan är en helt annan fråga än den om segregationen.

  7. Knut Lindelöf
    2009-02-24 kl. 17:54

    Det går att fastställa (bedöma) prestationerna. Centralprov och liknande kan utvecklas. Men man är mycket enkelspårig om man tror på någon slags objektivitet i sammanhanget. Det kan aldrig bli bättre än rimliga bedömningar. Visst kan det ses som två skilda frågor. Men jag tror faktiskt inte att det är det ur ett samhällsperspektiv. Segregationen gör samhället dummare.

  8. Bo Persson, Piteå
    2009-02-25 kl. 0:15

    Men om alternativen idag är ett ”dumt” samhälle och ett inte riktigt så ”dumt”?

  9. Knut Lindelöf
    2009-02-25 kl. 10:55

    … så väljer jag förstås det mindre dumma, d v s ett utan segregation (gemensam skola utan fritt skolval).

  10. Bo Persson, Piteå
    2009-02-26 kl. 10:44

    Ja, det jag tänkte på var ju de två varianterna av det du kallar den ”dumma” skolan. Det vill säga den segregerade. Den flummiga varianten. Och den icke flummiga.
    Och om det nu är två krig det här handlar om – ett mot segregeringen och ett mot flummet – så är det ju ändå så att vi i det senare idag har vinden i ryggen. Medan vi i det förra idag knappast har några bundsförvanter alls. Så vilket skall vi försöka vinna först?
    BoP
    PS Hälsa din vän Omar att Ronny E har en ”insider”-sketch kring 9/11 i sin senaste revy. Jag har inte sett den i något tidigare sammanhang. Men han har hållit på och ”tjatat” om 9/11 i flera år nu. Så att något var på gång var klart. Det är så han brukar göra. Greppet är fyndigt tycker jag.
    Han kör ett 60-tal föreställningar av hela revyn runt om i landet i vår. Det är i Riksteaterns regi. Något nedslag i Uppsala eller dess omedelbara närhet blir det dock inte.DS

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *