Den som ”hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning” ska dömas till hets mot folkgrupp. Så lyder lagen.
Enligt svensk rättstolkning ska även dessa ”uttalanden” ske ”uppsåtligen” eller i ”annat meddelande som sprids” (d v s i offentligheten). JK preciserar även att begreppet folkgrupp i det svenska samhället inte innefattar ”svenskar” och förklarar: ”… syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet.” Att en majoritetsbefolkning skulle behöva ges någon slags minoritetsskydd skulle innebära att de inte var herrar i sitt eget hus, vilket ändå är en orimlighet för de allra flesta svenska medborgare.
Ovanstående torde vara en allmänt accepterad tolkning av en grundlagslagparagraf, som faktiskt begränsar yttrandefriheten. Och så har det varit länge. Denna tolkning ingår i det paket som yttrandefrihetsvänner försvarat i alla år som jag varit bekant med vår yttrande- och tryckfrihet. Och visst är det som Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet 2012-11-28, att det är få yttrandefrihetsmål angående hets mot folkgrupp i Sverige, men om de är för få vet jag inte. Det visar i alla fall att svenskt rättsväsen har ganska vida ramar för vad man ska räkna som ”hets mot folkgrupp”. Det tycker jag är bra och ger debatten fler frihetsgrader.
Åsa Linderborgs artikel är däremot inte bra. Den är konstig. Hon och Aftonbladet Kultur ämnar nu driva kampanj för att testa om t ex det som Lasse Wilhelmson skrivit i sin bok (Är världen upp och ner?) är att betrakta som hets mot folkgrupp. Att en palestinsk ung kvinna haft just den boken på sitt nattygsbord verkar ha varit droppen som fått Åsa Linderborg att göra ett oövertänkt utfall mot alla som liknar fascister i hennes ögon.
En förutsättning för att förundersökning om brott ska inledas är en anmälan. Men Åsa skriver: ”Vi på Aftonbladet Kultur är trötta på talet om att nån borde anmäla skiten. Nån är alltid nån annan.” Men de på Aftonbladet kan väl göra de anmälningar de finner angelägna, men att driva kampanj i tidningen med hjälp av jurister är ju som att döma människor utan rättegång.
Jag har skrivit om Lasse Wilhelmson tidigare och ogillar fortfarande kraftigt många av hans slutledningar om utvecklingen i världen. Men han är en mycket vänlig och fredlig person som har samma rätt som alla andra medborgare att yttra sin mening. Att Aftonbladets kulturredaktion ser att hans funderingar omkring judendom, marxism, frimurare, 911, förintelsen mm skulle kunna vara ”hets mot folkgrupp” skrämmer mig. Vart är vi på väg? Jag inser att pressen på Åsa Linderborg har varit närmast outhärdligt efter Donald Boströms artiklar om Israeliska organstölder (AB 2011-11-16)? Är det här utspelet en produkt av det?
Att ”stålrörssajterna” på nätet måste granskas och deras åsikter bekämpas är för mig självklart. Men alltså, inte med åsiktsförbud eller hetsjustice. Återkommer till ”stålrörsmännens” syn på yttrandefriheten senare.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: hets mot folkgrupp, Lasse Wilhelmson, yttrandefrihet, Åsa Linderborg
