Historia är blodigt allvar

akvedukt

Alla maktpretendenter med sina tankesmedjor kämpar om maken över tanken. Den som lyckas påverka det allmänna historiska medvetandet grundlägger sin position. Det är det som brukar uttryckas som att segraren skriver historien.

Ibland går maktens tjänare emellertid för långt. Alla från akademiska historiker till politiska partier och ministrar sågar Skolverkets nya förslag till kursplaner. Att grundskolan ska lämna allt före medeltiden till glömskan är förstås ett intellektuellt haveri. Man kommer att få backa.

Ännu värre var det dock i förarbetena till Lgr 80 i slutet av 70-talet. Den tidens flumpedagogiska skolbyråkrater (SÖ) föreslog att historia helt skulle försvinna och uppgå i blocket ”Människans verksamhet – tidsperspektivet”. Från detta fick man förstås också backa.

Ambitionen att ideologisera historieämnet för att svensk ungdom bättre ska förstå ”västerländskt kristna, humanistiska och demokratiska grundvärden” är lika försåtligt som all annan färdigtuggad ideologi. Det är ett typsikt exempel på ideologisk krigföring. I det här fallet EU:s och USA:s. Sveriges ungdom ska nu prepareras med ett krympt perspektiv på befrielserörelser, väpnat motstånd och väpnade uppror. Alla som knorrar mot detta ska buntas ihop till ”talibantolererare” och/eller ”Castrokramare”. Retoriskt fyndigt, men fan så inskränkt.

Befrielserörelser har av makthavarna alltid kallats banditer eller terrorister. Nu är det främst talibaner och muslimer som demoniseras. Det som händer i till exempel Indiens skogiga inre – där Naxaliter (Maoister) är i full färd med en framgångsrik organisering av fattiga i en allindisk rörelse mot överhetens förtryck i globaliseringens spår – passar definitivt inte in i dagens segrarmakters historiebild. Alla som har fräckheten att försvara sig med vapen är banditer. Vem bryr sig om att försöka förstå vad som sker i ett historiskt perspektiv?

I samma anda arbetar den statliga sanningsmyndigheten Forum För Levande Historia. Det havererade projektet Demokratiska Kampuchea analyserades i utställningen ”Middag med Pol Pot” med fånigt inrikespolitiska skyddsglasögon och gjordes till en fråga om vad några svenskar såg eller inte såg på ett besök i landet 1978. Budskapet är att väpnade befrielserörelser genomgående är av ondo och ett led i underbyggandet av Sveriges nya tjänarroll i det världspolitiska spelet.

Att historia är ett blodigt slagfält framgår idag med all önskvärd tydlighet. FFLH accepterades för att man ville stärka minnet av Förintelsen. Men att skambelägga några svenskar, som man gjorde i utställningen Middag med Pol Pot, är bara en hårsmån från gångna tiders häxbål. Blodtörsten hos dessa ”humanister” förvånar, men ännu håller demokratin emot.

Artiklar om saken: SvD 2010-02-19, UNT 2010-02-22, GP 2010-02-21, DN 2010-02-16,
Nya Kursplaneförslaget

Bloggportalen Intressant
Blogginlägg om Naxaliterna
Andra bloggar om: , , , , , ,

  1 kommentar for “Historia är blodigt allvar

  1. Sixten Andréasson
    2010-03-01 kl. 20:08

    Knut, du är inne på en riktig linje. Som du är inne på gäller det anpassa historieuppfattningen till att passa EU:s makthavare och som de vill ha framtiden.

    Såg i en blogg att en gymnasieelev skrivit en uppsats om franska revolutionen, där temat gick ut på att den var helt onödig – ledde bara till dödande och elände. Det hade väl varit i säck innan det kom i påse. Förmodar att det finns lärare som lär ut detta.

    Just nu tänker jag på drevet om svensk Stasiskuld och drevet mot Ilmar Repalu. Nästan alla tidningar jag läst driver detta. Man blir mörkrädd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *