Från Vikingar till Gustav I, kap 19
Mathilda och Sverige

1441
Sent i maj, en söndagseftermiddag, fem år efter nidingsdådet mot Engelbrekt Engelbrektsson, hemma hos skattebonden Nils Olofsson i Marka by i uppländska Roden upphäver flickebarnet Mathilda, Kristina Nilsdotter sitt första skrik. Nils Olofsson sitter bredvid sin hustru, som ligger under den varma fällen i slafen med sin nyfödda, rofyllt sovande Mathilda på vänsterarmen. Nils berättar vad han fått höra i sockenkyrkan idag:

Ett fartyg, som för tre dagar sedan anlöpte hamnen uppe vid Östhammar, hade plundrats väster om Gotland av vilda sjörövare. All last av kläde, salt och kryddor hade de förlorat. En av sjömännen ombord, en yngling från Sanda by, hade huggits ihjäl och blivit mat åt fisk och fågel.
    Farvattnen runt Gotland har blivit farliga. Det är Erik av Pommern och hans hustru Cecilia som efter efter att ha jagats bort från Sveriges tron flyttat till Visby och försörjer sig på sjöröveri mot danska och svenska fartyg.
    Rikets främste storman Karl Knutsson Bonde, som styrt landet efter mordet på Engelbrekt, har mutats med stora förläningar (Finland och Öland), för att lämna ifrån sig makten till Sjörövareriks systerson, unionskung Kristoffer, från det fjärran landet Bayern.
    Byns bönder är trots allt nöjda med att Erik av Pommern fördrivits. De senaste åren har givit goda skördar igen efter många års svårigheter. Men avraden stiger och tar allt mer av det lilla överskott man lyckas arbeta ihop. Kanske kan tiderna bli bättre nu.

1464
Åren segar sig förbi i tidens stränga rytm, bestämd av årstidernas växlingar och arbetet med jorden. Det ena året är det andra ganska likt. Men för Mathilda ändras livet eftersom hon växer och blir stor. Fast hon nu är 23 år och väntar sitt första barn är hon inte gift och har aldrig gått i skolan. Hon kan inte läsa och kan bara räkna till ungefär 50. Men hon har en fästman som är far till det väntade barnet. Han heter Jonas Eriksson, är några år äldre än hon och kommer från Sanda. Till våren ska Mathilda stå brud och till sommaren ska hon få sitt första barn. Hon verkar vara en lycklig ung kvinna, för hon har överlevt barndomens svåra år av missväxt, har ungdomens friska styrka och tycker om sin blivande man.
    Hantverkarna i Östhammar har bildat skrån. Tidigare blev dom ofta lurade av män utan riktigt hantverkskunnande, som försökte göra deras jobb och sälja till billigare pris, vilket ledde till att det såldes dåliga varor och tog arbetet från de riktiga hantverkarna. Matildas Jonas, som på lediga stunder brukade tillverka skor hemma på gården, får inte längre sälja dom i staden, eftersom han inte är upptagen i skomakarnas skrå.
    Sverige har bytt kung flera gånger igen. Kristoffer avlöstes av gamle Karl Knutsson Bonde. Men nu har vi åter dansk unioskung; Kristian I. Stormannaätterna Oxenstierna, Tott och Bonde strider om vem som ska styra i riket under unionskungen. Oredan i ledningen är stor.
    I Roden liksom i andra svenska bygder, bryr sig folket i allmänhet inte om att hålla reda på vad stormän och kungar sysslar med, så länge det inte drabbar deras möjligheter att skaffa mat på bordet. Men för Mathilda och hennes släktingar får kungens framfart en dag dramatiska följder.
    Bröllopet mellan Mathilda och Jonas måste skjutas på framtiden. Det är nämligen så att Jonas farfar, som är byålderman i Sanda, förra året var i Uppsala för att hos ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna framlägga klagomål på en ny skatt, som kung Kristian ville tvinga på alla skattebönder. Ärkebiskopen var rädd att bönderna skulle resa sig i uppror, som under Engelbrekt, och framförde därför klagomålet till kung Kristian. Kungen blev ursinnig och slängde ärkebiskopen i fängelse. Då skickades budkavle i hemlighet från by till by genom Uppland för att samla till uppror mot den danske kungen. Men eftersom bönderna saknade en stark ledare, slogs upproret lätt ner av kungens knektar. Jonas farfar blev tillsammans med andra fängslad och sitter nu i fångkistan på Östhammarshus.
    Flera berövades livet av bödelns stora blanka yxa. Jöns Bengtsson är däremot fri igen. Ilskan och missnöjet med det danska styret bland Upplands bönder har stegrats till vitglödgat hat.

1489
Mathilda är gammal nu. Hon blev så småningom gift med sin Jonas och födde fyra friska barn till världen; Måns, Erik, Sten och flickan Ylva. Livet har dock farit hårt fram med henne och hennes familj de senaste 20 åren. Hon har trots allt hälsa och krafter kvar för att kunna arbeta hårt, vilket är ovanligt i hennes ålder, nästan 50 år.
Efter Engelbrektsupproret har dom höga herrarna lärt att stora beslut ej kan fattas över böndernas huvuden. Kungen har därför börjat kalla även bönderna till sina riksmöten. Mötena kallas riksdagar.
    Oredan i rikets styrelse har fortsatt. Stormannaätterna Bonde, Oxenstierna, Tott och andra försöker ständigt ta ifrån varandra makten över slott, städer, län och hela riket. Dessutom vill danske unionskungen Kristian I ha Sverige.
Ur denna oreda steg en dag herr Sten av ätten Sture; en tapper, erfaren, dristig, kunnig och klok storman. Vid en allmän riksdag i Arboga utropades Sten Sture till riksföreståndare där Jonas farfar var Tiundalands bonderepresentant. (Han som satt i fångkistan på Östhammarshus efter bondeupproret ni minns.) Sten Sture lät bjuda alla bönderna på öl för att få dem på riktigt gott humör. Alltsedan dess kallas riktigt gott öl för "Arboga öl".
    Sten Sture samlade sedan bönderna och några viktiga stormannaätter mot unionskungen Kristian I och dennes svenska stormannavänner. Den avgörande drabbningen stod vid Brunkeberg utanför Stockholm. Herr Sten segrade och Kristian med anhang flydde till Danmark. Kristian vågade sig aldrig mera tillbaka.
    I slaget stupade Jonas Eriksson. Det var nämligen så att man länge hade lidit brist på salt. En sommardag strax före Brunkebergsslaget kom en knekthop från Östhammarsfogden och erbjöd Sandabönderna att köpa billigt salt. De lurades till ett härläger, där de tvångsvärvades till kung Kristians armé. De fördes sedan till huvudstaden, och tvingades till strid mot andra svenska bönder i det stora slaget vid Brunkeberg. Jonas stupade av ett djupt svärdshugg bakifrån i vänster axel från en dansk ryttare då han försökte fly ur det meningslösa blodbadet.

Efter denna strid får Sverige flera år av fred och lugn. I Uppsala grundas vårt första universitet. Gutenbergska boktryckare sätter upp verkstäder i Stockholm och trycker biblar och boken Birgittas uppenbarelser i stora upplagor.
Problemen för Sten Sture är att stormännen har för mycket makt och att unionen fortfarande består. Krig med Danmark är hela tiden ett hot.

Livet i Marka och Sanda lunkar nu på flera år utan störningar från fogdar eller andra herrar. Mathilda gifte aldrig om sig, vilket skonar henne från fler barnafödslar. Hon behåller därför krafter till annat arbete och kan fortfarande, vid 48 års ålder, sköta gården med hjälp av sina barn. Äldste sonen Måns försvann under säljakt i islossningen ute på Galtfjärden för tre år sedan. Det var ett hårt slag, eftersom han övertagit fader Jonas' plats som husbonde på gården. De hankar sig fram trots Jonas' och Måns' död.
    Ett nytt problem har drabbat. Jakträtten har blivit ett privilegium för det världsliga frälset, d v s jaktförbud för bönder och präster. Först var markabönderna rädda för fogdens uppsyningsman, som skulle övervaka förbudet, men han syns aldrig till i deras trakter. Man kan tjuvjaga hur som helst. Några markabor åkte fast förra hösten, men kunde lätt köpa sig fria, med några nysnarade harar.

1511
Mathilda Kristina Nilsdotter är nu åldring. Hon rör sig sakta, krum i ryggen med hjälp av käppar, som Mats, en av hennes 16 barnbarn, gjort till sin farmor. Jonasgården har delats i två delar, med en son som husbonde på varje. Mathilda bor med Stens familj och deras fyra barn. Dottern Ylva är gift i Skäfthammar ganska långt bort och har sex barn, fattigt och eländigt.
    Markabönderna vill att herr Sten ska styra i riket. Men för 14 år sedan, när Kristian I dog, skrevs ett dokument i Kalmar (Kalmar recess) som innebar Sten Stures avsättning som riksföreståndare och att unionskungen Hans återinsattes på Stockholms slott.
    Inte nog med de ändlösa danska krigen. För sexton år sedan (1495) passade ryssarna på att roffa åt sig östra Finland. I Viborgs fästning försvarade sig Knut Posse och hans stålklädda svenska krigare ända tills läget var helt omöjligt. Ryssarna angrep i våg efter våg. Fästningstornet laddades då med en jättesats krut; allt man hade kvar. Svenskarna tågade så ner i staden med fladdrande fanor och låtsades ge upp. Ryssarna stormade in och besatte tornet. Då antändes krutet och hela tornet flög i luften, murarna rasade och stenarna regnade över de anstormande ryssarna, som vände och flydde i vild panik tillbaka in i Ryssland. Posse och hans män jagade efter och högg ner flera tusen. Ryssarna vågade sig efter detta inte tillbaka på lång tid. Denna händelse talade Mathilda och hennes släktingar om, och runt om i alla svenska byar, som den Viborgska smällen.
    Sten Sture är fortfarande i fejd med unionskungen. En sommardag 1501 stod herr Sten med en stor bondehär av dalkarlar utanför Stockholm. Kung Hans blev rädd och seglade hem till Danmark för att hämta hjälp, men lämnade kvar sin drottning Kristina på slottet med en livvakt på 2000 man. Sten Stures uppror spred sig över hela landet och Hans vågade sig inte tillbaka. Sten Sture blev åter riksföreståndare.
    Instängd på slottet satt nu Kristina med sina 2000 soldater. Ingen färskmat kom in, varpå alla till slut blev sjuka. Den 27 mars 1502, efter åtta månader, gav hon upp mot fri lejd hem till Danmark. Då fanns bara 80 kvar i livet. Det berättas att alla källarvalv var fyllda med döda kroppar.
    Sten Sture dog två år senare och efterträddes av en rejäl karl vid namn Svante Nilsson, som också kallades Sture, men var inte släkt med föregångaren. Sanda och Markabönderna andades ut och återgick till sitt fredliga arbete.
* Sten Sture dä död Hemming Gadhs list Moberg 364...

Allt som är fel i landet, till och med dåligt väder, skylls vid det här laget på danska knektar och unionen. Sala silvergruva är nyfunnen och ger stora rikedomar. Tillsammans börjar bönder och bergsmän känna sin styrka mot danska unionskungar och deras svenska stormannavänner.
    Herr Svante reser en dag till Västerås för att förhandla med bergsmännen om skatter till staten. Mitt i förhandlingarna reser han sig likblek och stapplar mot dörren. På yttertrappan faller han död ner. Bergsmännen skyndar sig att bära in herr Svante för att ingen ska se att riksföreståndaren är död. För att slippa en ny dansk kung, skriver dom falska brev i herr Svantes namn till viktiga slottsherrar, klagar att han är sjuk, och ber att de ska låta sonen Sten få styra under Svantes sjukdom. Unge herr Sten får nu tillträde till slotten och hälsas som hövitsman. Då släpps nyheten att Svante är död, och sonen Sten Sture (den yngre) blir ny rikshövitsman.
    Kampen mot danskarna närmar sig sitt slut, men ännu väntar blodiga uppgörelser innan Sverige frigörs från det danska riket. Mathilda får aldrig uppleva den dagen. Hon dör i oktober samma år som Sten Sture den yngre efterträder sin fader Svante Nilsson. Men hennes dotter Ylvas son Olof från Skäfthammar kommer att kunna berätta mycket om dessa ruskiga händelser.

v