Höststormen om friskolan

widar_pernilla_510

Försöker hänga med i vad som blåser upp i stormen efter Carin Jämtins försiktiga förslag att begränsa vinsterna i ”välfärdsföretag” (bl a friskolor). En jag missat att kommentera är Widar Andersson i Folkbladet 2009-07-29, tidigare ordförande i Friskolonas Riksförbund och först bland Socialdemokrater att förbehållslöst propagera för friskolor. Hans bakgrund i Hasselakollektivet grundade tidigt ett förakt för grundskolans flumpedagogik och utvecklades till en romantisk vurm för små kreativa kollektiv. På 90-talet blev av detta fria entreprenörer och företagare. Med den politiska vinden i ryggen har han förstås ingen anledning att tänka om.

Pernilla Ström är en rå nyliberal. I DN 2009-08-08 har hon en signerad ledare, vilket bör tolkas som att DN står bakom hennes resonemang. Hon har poänger som även andra har tagit upp och som faktiskt visar på problem i Carin Jämtins resonemang. Jämtin skriver i ett svar på all kritik hon fått i DN 2009-08-07:

”Jag tror på valfrihet inom välfärden. Jag är benhårt övertygad om att möjligheten att välja skola, hemtjänst eller gruppboende har gjort vardagen bättre både för dem som väljer, och för dem som inte väljer. Men det är möjligheten för medborgaren att välja och välja bort som leder till bättre verksamhet – inte vinstintresse eller driftsform.”

Men det är just detta som en Socialdemokrat borde ogilla. Denna ”valfrihet” – på grundskolans område – är ett kamouflage för befästande av de starkas privilegier.  Det är det som är det viktiga, men som nu Carin Jämtin uttryckligen backar ifrån. Då får hon problem.

I börjagn av 90-talet, före friskolereformerna, övergavs den självklara principen om att alla barn bereds plats sin närmaste grundskola. Det var en slags garanti för att alla grundskolor var goda nog för alla barn. Detta så kallade fria skolval pressade fram lokala skolprofileringar för att locka till sig nya eller för att behålla gamla elever. Det här gynnade också närgångna och ovärdiga diskussioner av olika lärares, skolledares och skolors popularitet. Med det här tog avvecklingen av den likvärdiga grundskolan ett tigersprång. En mobb släpptes loss, som inte gick att stoppa.

Pernilla Ström och andra har alltså en poäng när hon kritiserar Jämtin för att vara för valfrihet men samtidigt emot vinst i vissa privata skolföretag. Dessa ting är svåra att förena.

Friskolor (privatskolor) kan knappast förbjudas. Däremot kan de undantas från skattekakan och fria skolskjutsar. Vill man ha sina barn i privatskolor får man betala vad det kostar. Självklart kommer detta att avskilja ett litet skikt ekonomiskt privilegierade barn, men det blir så få så ur samhällelig synvinkel blir det försumbart.

En andra poäng i Ströms inlägg är att den kommunala skolan läckte pengar. Oprofessionell ekonomisk skötsel och usel skolledning var förtjänade allvarlig kritik och har bidragit till grundskolans upplösning. Av detta har jag plågsam personlig erfarenhet. Skolledare tvingades syssla med allt annat än pedagogisk, organisatorisk och ekonomisk ledning. I kombination med en gammaldags kommunal kommunbyråkrati fästes ett drivankare på all rationell utveckling medan pengarna läckte i alla sprickor och löst sammanfogade enheter. Borde försöka beskriva detta ordentligt någon gång. Liberala skolkritiker som Pernilla Ström fick genom detta goda argument för upplösning av hela skiten. Och så blev det.

Enda hoppet står till att Socialdemokraternas partikongress i oktober pekar på problemet med den nya segregerande parallellskolan.

Andra bloggar om: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *