skolan-1984
Bloggaren i katedern när lärare ännu fick vara lärare (1984)

”Svenska 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap fortsätter att försämras. Det visar resultaten från PISA 2012. Utmärkande är framförallt att resultaten försämrats ytterligare i samtliga tre kunskapsområden mellan 2009 och 2012. För första gången presterar svenska elever under OECD-genomsnittet i såväl matematik som läsförståelse och naturvetenskap.”

Så inleds rapporten på Skolverkets hemsida, som presenterades idag.

Vi har hört det förr. Jan Björklund (Fp) säger att han inte är överraskad, och att han tror att utförsåkningen kommer att fortsätta till 2020. Mer katederundervisning och återförstatligande kan vända utvecklingen menar han. Ibrahim Baylan (S) säger att skolan måste få mer pengar för att göra klasserna mindre och om fortsatta jobbskatteavdrag stoppas kan det genomföras.

Kära läsare! Förvirringen är nu total i frågan om vad som hänt och vad som kan komma att hända med den svenska grundskolan. Ingen vet vad man bör ta sig till. Ledande politiker har stora skygglappar. Dessutom har de (lite i smyg) enats om att inte bråka om friskolor och det fria skolvalet.

Skolfrågan är helt enkelt sönderpratad. Experter och forskare står på kö i radions och TVs nyhets- och pratprogram. De förklarar och förklarar, var och en drar sina käpphästar och försöker övertyga sig själva och andra att de har något väsentligt att bidra med. Men det har ingen längre. Allt är redan sagt oändligt många gånger. Alla har till och med rätt på sitt sätt. Men ingen kan samla nationen runt ett sansat, förnuftigt och trovärdigt rehabiliteringsprogram för den svenska grundskolan.

Skolans kris är nämligen så djup att de som arbetar i den inte längre känner någon samhörighet med mer än möjligen sina egna elever och de i det egna arbetslaget. I bästa fall även med sin egen skola. Men skolan som ett nationellt, socialt och kulturellt projekt är stendöd.

Jag ska inte än en gång lägga ut texten om när förfallet startade och hur det utvecklat sig sedan en generation tillbaka, det har jag försökt göra för många gånger redan. Jag ska bara konstatera att grundskolan kommer inte att kunna rehabiliteras utan att man på nytt kan enas om att Sverige behöver en gemensam bottenskola, en grundläggande medborgarbildning, en enhetsskola för alla.

Alla återblickar på gamla tider kommer att leda fel. Ingenting kommer någonsin att se ut som när Sverige var ett kulturellt enhetligt land. Problemen var av helt annat slag då än idag. Efterkrigstiden (det kalla kriget) var en hoppfull tid i Sverige. Då var det lättare att bygga för framtiden. Den var ju så ljus.

De utmaningar som en ny enhetsskola kommer att ställas inför är något helt annat än den enhetsskola som 1962 blev vår grundskola. En enhetsskola är däremot mer nödvändig än någonsin. En gemensam plattform är ändå rimligt att tänka sig för alla svenska medborgare, även om synen på medborgarskapet också förändrats. Ett skolsystem som tillåter splittring efter klass, religion eller etnicitet måste till varje pris bekämpas. Ett sådant samhälle faller isär och gör att människor bygger in sig i ghetton eller fästningar.

Det är skändligt att vi har ett samhälle där allt fler människor tillåts sjunka ner i okunskap, skuldfällor, arbetslöshet, tillfälliga osäkra jobb, dåliga bostäder, droger och skräpkultur. Denna nya samhällsklass – helt utan trygghet, kanske statslösa, illegala, helt utan framtidstro, som lever för dagen – kommer vad det lider att kräva sin mänskliga medborgarrätt. En ny medborgarrättsrörelse är oundviklig även här i Sverige. Men kanske den kommer att föregås av en nyfascistisk period. Det primära är inte att skapa en större och vassare kunskapselit i konkurrens med Shanghai och Singapore för ökad tillväxt, det viktiga är att förhindra att vårt samhälle krackelerar.

Som ett första steg bort från denna dystopi bör vi se det som en hederssak att skapa en grundskola som en anständig medborgarskola för alla! Människor måste mötas någonstans för att lära känna varandra. Vad är då bättre än att vi låter barn och ungdomar studera, sjunga och leka ihop.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , ,

Föregående artikelVärlden håller på att av-amerikaniseras
Nästa artikelI veckans nummer av Land lantbruk
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

15 KOMMENTARER

  1. Det är mycket viktigt och bra det du skrivit Knut. Ställer upp på allt, faktiskt. ”Ett skolsystem som tillåter splittring efter klass, religion eller etnicitet måste till varje pris bekämpas. Ett sådant samhälle faller isär och gör att människor bygger in sig i ghetton eller fästningar.” Det är så bra, det du säger.

    Friskolorna (tycker inte om ordet och begreppet) måste genast bort. Det borde verkligen vara en ära för staten att hålla i sina medborgares utbildning. Staten, det är ju vi tillsammans, och det mest fantastiska vi kan göra kollektivt för varandra är väl att ta hand om vård och skola gemensamt på det allra bästa sätt.

    Mer resurser till skolan. Och det betyder i första hand, anser jag i a f, fler lärare och annan personal som behövs. För mig var måttet rågat förra året när dottern, som är lärare, berättade att hon och kolleger anmodats lära sig hur diabetessprutor skulle ges, eftersom skolsköterskans timmar reducerats!

  2. Bra att du ryter till och analyserar skolans utförsbacke som Göran Persson påbörjade med sin och Socialdemokraternas kommunalisering.

    Upp på den politiska arenan Knut! Du blir en tillgång med din hjärnkraft!

  3. Idag diskuterade de kommunaliseringen på radion. Vi fick åter höra Göran Perssons rundsnack om det här. Han var helt ointresserad av skolan. Spara pengar var hans enda intresse – men det talade han inte om.

  4. Knut!
    Hur djupt kan skolan sjunka, frågar du. Ja, med marknadiseringen av den, hur djupt som helst. Såvitt jag förstår. Då finns det helt enkelt ingen botten. Så räcker det då inte med att vara mot just detta?

  5. Om man tror på periodicitet i världsekonomin (vilken tes t.ex. Ravi Batra ansluter sig till i boken Den stora världsdepressionen, 1990. Han skrev boken 1982 …) så är 1990-tals krisen fullt i klass med 1930-talskrisen och de sextioårsintervall av allvarligaste slag som Batra funnit. Detta är ju förstås omstritt även om Batra klassades som trea bland världens ekonomer på 1980-talet i en rangordning i USA.

    De kanske tvingande besparingar som kommunerna gjorde får än idag kraftiga återverkningar i hela skolans kultur. Fritidsgårdarna stängdes på löpande band – om inte fritidsassistenterna drogs in, dessa var ofta direkt knutna till skolan och det ”mini-samhälle” som skolan utgjorde.

    Lärarnas ”fria fall” har delvis med yrkesrollen att göra, då de numera får ta helhetsperspektivet, utan att det finns resurser. Idag kräver Anna Johansson (S) i Göteborg inte ens återförstatligande, trots att det i alla andra sammanhang är ekonomin som styr. Säg ”jobbskatteavdraget” – någon?

  6. Här skriver en programansvarig på Timbro att det vore väldigt bra om det gick lättare att ge lärare sparken. Lärarfacken är nämligen det stora hindret för förbättringar inom skolan. Detta i ett inlägg med en ovanligt gammaldags och obehaglig ton. Så det är uppenbart att mycket reaktionära åsikter kommer att finnas i svang nu, i kölvattnet av PISA-resultaten.

  7. Det kanske mest konstiga är att friskolorna tillåts bete sig lite som de vill utan att det får konsekvenser. De fuskar genom att sätta för höga betyg eftersom det gör deras skolor mer populära hos skolungdomar. Och då är frågan: Varför skulle de inte göra det när det innebär mer pengar utan att de egentligen tar några risker? De har alltså incitament att fuska på detta och andra sätt (som att dra ned på undervisningen, spara in på bibliotek, etc.).

  8. Henrik P!
    Det kan du nog ha rätt i. Men en bra sak är väl ändå att rapporten i sig väcker så stor uppmärksamhet. Det var ju inte längesedan som den här typen av rapporter inte uppmärksammades alls. Eller om de uppmärksammades av samtliga partier plus ett kompakt mediasverige avfärdades som helt irrelevanta.

    Och utan Jan Björklund håller jag det inte som särskilt osannolikt att det varit på samma sätt idag.

  9. Henrik P!
    Ytterligare en bra sak med Pisa-rapporten: På Brännpunkt i Svenska Dagbladet i dag – 11/12 – kräver Stefan Löfvén och Ibrahim Baylan en skolkommission.

    Ytterligare tre krav på skolkommission som jag hittat i Stockholmpressen finns att läsa i
    1. Expressen 4/12. Ledare, Malin Siwe. Helsida!
    2. Dagens Nyheter 8/12. Söndagskrönika av Peter Wolodarski, Chefredaktören själv alltså. Helsida!
    3. Expressen 8/12. Ledare. Anna Dahlberg. Tidningens politiske redaktör. Helsida!

    På Kultur i Expressen samma dag har Tf kulturchef Jens Liljestrand en tänkvärd krönika. Och också på Expressen Kultur samma dag finns en liten berättelse: ”Alfons Åberg väljer skola” Missa inte den.

  10. Knut!
    Jag vet inte riktigt hur en ev. skolkommission skulle komma att arbeta. Men jag tänker mig att de skulle vilja lyssna också på utomstående. Kanske till och med på några från den gamla ”Kunskap i skolan”-rörelsen. Men då måste vi givetvis först göra dem nyfikna på oss. Hur gör vi det? Vad säger du om Anders Björnssons rader på FiB.se idag 11/12?

    40 år sent kanske. Men varför inte. Bättre sent än aldrig, brukar det ju heta. Och vi var ju ändå först ut. Och om nu alla stenar ska vändas på …

    Nåja, ännu är allt detta hypotetiskt. Men en och annan tanke på det skadar kanske ändå inte.

  11. Bo P!
    Klart jag funderat på detta. Det är närmast komiskt hur allt vi prognostiserade slagit in. Det har t o m blivit värre än vi anade. Från kärngruppen som som författade uppropet i DN den 31 maj 1979 och sedan ledde bildadet av Föreningen för kunskap i skolan (FKS) finns inte många kvar i livet. Jag känner mig ensam kvar. Har dessutom tappat bort mina gamla anteckningsböcker med alla namn och annat viktigt. Har visserligen dagböcker kvar, men mycket material är borta. En del finns hos Riksarkivet tror jag, deponerades där när föreningen upplöstes. Då var jag inte längre aktiv. Det skulle kunna sökas fram. Har tänkt att försöka berätta om detta, en liten bok kanske, men har inte haft tid eller ork (än). Björnssons lilla text var uppmuntrande. Han var med bland de första undertecknarna, liksom du och många andra.

  12. En ny skolkommission riskerar att bli en pil ut i det blå! Hur löses problemet när en förlegad skolpolitik står i konflikt med forskningens data?

  13. Knut
    Ja. i slutet av 70 talet var det. Jag läser just nu Per Kornhalls ”Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall” från förra året. Pocket skall visst komma i vår. (Leopard)

    För Kornhall finns varken 70-talet eller 80-talet. Först på 90-talet börjar förfallet. Och i hans omfattande och i övrigt mycket intressanta littraturförteckning finns av ”de våra” bara Helldéns ”Platon eller soptippen?” med och han förstår inte att en sådan bok kunde komma ut redan på 80-talet och det med artiklar som till och med var skrivna i mitten av 70-talet.
    Jag tänkte jag skull påminna honom lite om den tiden. Har du uppropet från maj 79 så att du kan maila det till mig?

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.