Upsala Nya Tidning tog in en artikel idag, som jag skrev i ilska efter att ha läst ett debattinlägg frÃ¥n tre ledande socialdemokratiska skolpolitiker 2008-10-04. De anklagade den borgerliga alliansens i Uppsala skolpolitiker för att lägga ner kommunala skolor. Men eftersom jag inifrÃ¥n följde skeendet när dessa socialdemokrater ledde skolpolitiken för nÃ¥gra Ã¥r sedan, vet jag att de hycklar. Samma övergripande princip för skolpolitiken i Uppsala gällde dÃ¥ som nu – BUDGET I BALANS!

Jag skrev artikeln för att jag i hjärtat är socialdemokrat och önskar att partiet ska komma till insikt om sina egna skolpolitiska misstag. Utan denna insikt kommer man inte att kunna forma en riktigt demokratiskt integrerande skolpolitik. Det räcker alltså inte med att nu göra en så kallad makeover och överta Jan Björklunds tillfälliga framgångsrecept, som ju i grunden bygger på socialdemokraternas stora misstag.

Jag återger artikeln här med redaktionens rubrik.  En bild av Göran Persson och Ylva Johansson tätt sammantryckta under ett paraply var en bra illustration. Har tyvärr inte tillgång till den. 

Därför låtsas s som om det regnar

Stavros Giangozoglou m. fl. gör ett bypolitiskt utspel mot den styrande alliansen pÃ¥ UNT-debatt 2008-10-04. De säger sig “tänka lÃ¥ngsiktigt kring att investera i elevernas utbildning” samt att de “tror att nu när elevantalet minskar finns en chans att … minska klasser [och fÃ¥] fler grupprum och bra lärararbetsplatser.” Men, de vet att den politik som nu förs av alliansen fördes av dem själva tidigare. PÃ¥ en direkt frÃ¥ga försommaren 2004 svarade Stavros Giangozolou i lokal-TV att budget i balans är kommunens absolut överordnade mÃ¥lsättning. PÃ¥ hösten samma Ã¥r tvingades (OBS! – tvingades) Giangozolou & Co av en kraftig folkopinion att höja kommunalskatten för att fÃ¥ ihop skolbudgeten.

Just nu gäller det om man ska lägga ner Linnéskolan. I bakgrunden finns också bråket om Musikklassernas lokaler. Den omtalade lokalutredningen har räknat så gott det nu går och gissat att antalet sökande till fristående skolor ska öka från 20 – 30% de närmaste åren. Bara den osäkerheten omöjliggör all vettig planering. Frågorna om skolor och deras lokaler är viktiga. Bra skolor knyter an till traditioner, vilket alltså inte alls behöver vara ett tecken på bristande utveckling. Om Linnéskolan kan man på Internet läsa att den

“… har ett av Uppsalas bästa lägen vid FyrisÃ¥n mitt i staden. I vÃ¥ra lokaler samsas kakelugnar med modern teknik och utgör en trevlig arbetsmiljö för skolans elever och personal. Tillsammans är vi ungefär 800 personer. … Lokalerna har alltid varit använda för utbildningsändamÃ¥l. De tvÃ¥ äldsta byggnaderna användes frÃ¥n början som ett läroverk för flickor och har under mer än hundra Ã¥r varit i stiftelsen Magdeburgs ägo. Byggnaderna har mer än andra förknippats med kommunens flickskola.”

Och, att Musikklasserna skulle vara en tummelplats för bortskämda borgare och deras barn, vilket tydligt kan läsas mellan raderna i vänsterpolitikers skriverier, är samma slags populism som Kommunistiska Partiet ägnade sig åt i sin kamp mot Musikens hus då det begav sig.

Nej, skolan är mer än en undervisningsteknologisk konstruktion. Skolor växer och utvecklas långsamt med människor i centrum och knyter ihop historia och kultur och ger kunskap. Det som nu sker är kulturmord som gör oss alla urarva.

Att skoldebatter urartat till hundslagsmÃ¥lsnivÃ¥ pÃ¥ den kommunala bakgÃ¥rden har sin förklaring i tvÃ¥ stora förändringar i början av 90-talet: Kommunaliseringen, som degraderade skolan frÃ¥n rikspolitik till kommunalpolitik och friskolereformerna som bäddade för segregering. Trots Jan Björklunds alla “skarpa Ã¥tgärder” för ordning, reda och kunskaper fortsätter skolans gettoisering. Glöm inte heller att det var s-politiker som Göran Persson och Ylva Johansson som kommunaliserade och “befriade” den svenska skolan (avstod frÃ¥n att stoppa friskolereformerna). De var alltsÃ¥ alla med och gav Sverige samma skolelände som de flesta andra EU-länder haft sedan demokratins genombrott, men som Sverige faktiskt kom till rätta med genom grundskolereformen 1962. Därför talar inte heller ledande socialdemokrater gärna om det här.

Det krävs nu en folkstorm för att få vänsterpolitiker att återförstatliga skolan och återföra skolpengarna under demokratisk kontroll.

Knut Lindelöf
(Skribent med skolbakgrund)

Läs även andra bloggares åsikter om Linnéskoan, makeover, opportunism, skolpolitik, Stavros Giangozoglu, Uppsala,