Så här vill jag inte se Jan Myrdal
Nov
 |
|  Montage av K Lindelöf |
Till helgen ska Jan Myrdalsällskapet konstituera sig med målet att sprida kännedom om Jan Myrdals liv och verk. Där skulle jag gärna vara med. Har i mer än en generation följt Jan Myrdals idoga arbete som nyttigt obekväm författare. I otaliga fall har jag tagit intryck och lärt mig av hans sätt att resonera i sitt skrivande. I otaliga politiska frågor har jag hållit med - i princip. Han är en av de verkligt få som konsekvent försvarat yttrande- och tryckfriheten, inklusive sina motståndares. Han har förtjänstfullt förhållit sig oberoende gentemot partier och grupperingar på vänsterkanten och envist försvarat de borgerligt demokratiska fri- och rättigheterna. Ja, han är en stor demokrat i ordets klassiska mening, trots allt vad hans belackare kallar honom.
Därför framstÃ¥r det för mig som mycket märkligt att priset, som varje Ã¥r ska utdelas till nÃ¥gon eller nÃ¥gra “vars verk har frändskap med Jan Myrdals verk och dess anda eller … förtjänstfullt bidragit till att skapa kunskap om och förstÃ¥else för Jan Myrdals liv och författargärning”, ska kallas Leninpriset? Det blir obegripligt. Medlemsskaran skulle kunna bli mycket större om man inte begränsade den till dem som ser Lenin som en frihetssymbol. Därför kommer jag inte att delta.
Läs även andra bloggar om demokrati, Jan Myrdalsällskapet, Leninpriset, yttrandefrihet, Jan Myrdal
Jag tror det är ett medvetet val. Har för mig att JM nÃ¥gon gÃ¥ng sagt att han har tre “idoler” som samhällsbyggare; Lenin, Zapata och Mao. Möjligen i ett opublicerat anförande eftersom jag inte hittar nÃ¥got i “läggen” (det kan naturligtvis ocksÃ¥ vara sÃ¥ att jag minns galet, förstÃ¥s).
Vem har sagt att man mÃ¥ste se “Lenin som en frihetssymbol” för att vara med i sällskapet? Skulle tro att mÃ¥nga kommer med av helt andra skäl, som t ex Mats Svegfors och Lars Gustafsson, vilka jag knappast kan tänka mig har Lenin som husgud. Tvärtom kan just namnet “Leninpriset” leda till att intressanta diskussioner startar.
JMs uppfattning om demokrati har alltid innefattat att den är kämpande; rättigheter är inget vi “fÃ¥r” utan nÃ¥got som ständigt mÃ¥ste försvaras mot överhetens anslag. Sett i ljuset av detta blir det valda namnet plötsligt mycket mera begripligt.
Jag Myrdal är den enskilde skribent som betytt mest för min intellektuella hÃ¥llning genom livet. SÃ¥ kommer det att förbli, trots att sällskapet i vardande, säkert i samrÃ¥d med Jan själv, väljer Lenin som symbol för, ja vad dÃ¥ egentligen, frÃ¥gar jag mig? Ja, inte för det som Jan betytt för mig i alla fall. Det är beklagligt att minnet av ett stort författarskap pÃ¥ detta sätt begränsas, det är faktiskt värre, det är dumt. Det självklara och namnet pÃ¥ priset är väl “Jan Myrdal priset”
Kämpande demokrat i franska revolutionenes anda är hans främsta företräde. Där började folkens kamp mot överheten i den moderna tiden (upplysningen). Jag tror inte jag är ensam om att hålla mig utanför, trots att jag borde höra till Jan Myrdals främjare. Det skulle förvåna mig om M Svegfors och L Gustafsson kommer att anluta sig. Men, de kanske har skäl som jag inte känner till. En hotellägare (Lasse Diding) i Varberg lär vara initiativtagare och ekonomisk garant för sjäva priset. Det är kanske han som bestämmer i namnfrågan. admin = Knut
Eller (hemska tanke) är det just ett sätt avskilja sig från sådana som hrr Svegfors och Gustafsson?
Som andra här framhållit har Jan Myrdal på ett för oss betydelsefullt sätt varit obekväm för vår överhet och övriga världens härskare. I sin verksamhet har han då inte undgått att bli obekväm även för en del som varit på samma sida.
För Lenin var det liknande. Han var också uppstudsig och obekväm. Hade fler ledare i arbetarrörelsen också varit det, hade vi kanske sluppit WWI och därmed också WWII. Att fascismen besegrades har vi dock hans skapelse Sovjetunionen att tacka för. Hur historien utvecklades efter hans tidiga död kan han inte lastas liksom inte heller statyer och mausoleum.
Namnet pÃ¥ priset fÃ¥r JM-sällskapet bestämma som de vill. Men “frihetssymbol” tror jag varken Lenin eller Myrdal skulle gilla.
Jag har läst Stefan Lindgrens Leninbiografi. Den ger en intressant bild av Lenins liv och verk samt perspektiv på den bild alla hans motståndare framgångsrikt kolporterat till eftervärlden. Något vet jag, men ändå ganska lite. Men jag för här inte en diskussion om Lenin, utan om hur Jan Myrdals liv och verk bör föras vidare till framtiden. Varför Lenin? Varför inte någon annan av Myrdals förebilder och inspiratörer? Men, än bestämmer han själv, han är ju minst sagt fortfarande levande.
Underbart. Leninpriset! Jag gillar Myrdal. Må småborgarna rasa!
Stefan
Jag gillar också Myrdal. Sällskapet har noga förklarat att priset har en tradition som mycket få kände till, att Artur Lundqvist fått det en gång i tiden etc. Gott och väl, men jag tycker ändå det varit bättre att kalla det för Jan Myrdal-priset. Gillar förresten även Mattias Gardell.
En gång i tiden vågade Jan Myrdal i och för sig utmana vänsterns huvudfåra, på den tiden när Sovjetkritik annars mest hördes från de borgerliga, och så de maoister med vilka Myrdal sympatiserade. Senare har han visat att det egentligen inte alls är frihet och demokrati han försvarar, utan förtryckare som Pol Pot, Khomeiny och liknande figurer.
Magister Nyman!
Pol Pot och Khomeiny är sannerligen inte “liknande” figurer. Jan Myrdal som förkämpe för demokrati, men inte i vanlig 2000-talsk mening. Det har du rätt i.
Hur man kan hylla en person som rättfärdigar ett folkmord är för mig totalt obegripligt. I så fall kan man ju fråga sig hur många folkmördare det kan bli i detta land om det någon gång blir politisk instabilitet här.