För några år sedan så skrev jag ett långt mail till en dam som jag umgicks med, ett mail som av olika anledningar var att betrakta som mycket privat. Det innehåll inga opassande kommentarer eller andra antydningar, problemet var istället att hennes och min relation var av väldigt privat natur. Ingen av oss ville att folk på vår gemensamma arbetsplats (ett statligt verk) skulle veta om att vi umgicks privat.

Jag kanske bör erkänna att det var ett mycket rart mail som hon skulle bli glad för – om hon nu skulle ha fått det. Dessvärre så började hennes förnamn nästan på samma sätt som en annan kvinnas förnamn på arbetsplatsen ifråga och jag märkte givetvis inte att jag av misstag hade skickat det till fel person.

Då jag kom till jobbet morgonen efter så möttes jag av mottagaren av mailet som log som en glad krokodil kan tänkas göra.

(Hämtat ur min alltid aktuella fatabur av personliga tillkortakommanden …)