Försök hålla huvudet kallt och se till sakfrågan i varje diskussion. Om du inte hittar någon ”sakfråga” kan du förmodligen kasta alla inlägg i det runda arkivet!

Omar rör sig över det politiska fältet snabbare än Geigermätarna utanför entrén till Forsmark vid Tjernobylhaveriet. Ta vara på det konkreta i det han säger och glöm hänvisningarna till diverse diffusa dimbilder (se min inspiration av Eddan, modersmålsundervisningen till minne!) i texterna.

Du vet ju att det alltid lönar sig bäst att tänka själv!

Jag har hamnat på en maillista, efter en mycket positiv kontakt med Mohammed O, efter Palestinademonstrationen och Mohameds framträdande i TV.

Sen drösade det in mail, jag har bara läst en bråkdel, men efter hand har jag blivit mer och mer konfunderad, förstått att vi inte är åsiktsfränder.

Men det är mycket personligt, ja faktiskt helt privat och därför känsligt och sårbart. Det finns sällan ord, det bara känns. Mycket svårt att tala om med lärare i en klass.

Rent biologiska frågor är däremot i princip enkelt, men i praktiken också svårt och måste förstås behandlas med försiktighet. Särskilt i skolan bland klasskamraterna. Blygseln tar sig lätt uttryck i grovheter och sexjargång. Se bara på tv-programmet ”Fråga Olle” där vuxna människor uppför sig som tonåringar nästan hela tiden.

Sex- och samlevnadsfrågor har aldrig varit ett ämne för sig, endast moment i olika ämnen. Etiska frågor runt trohet och otrohet, barn, äktenskapsformer, samlevnadsmönster, sex utom och inom fasta relationer etc bör diskuteras mycket, men alltså i många ämnen, t.ex religion, samhällskunskap, historia mm.

Omar har en poäng i att sos bör behandlas ur många aspekter. Men han har fel om han tror att all sos-undervisning propagerar promiskuitet. Problemet är nog att många lärare, som borde behandla frågorna, drar sig på grund av att det nödvändiga samtalsklimatet så sällan infinner sig.

”Det var en mycket intressant artikel Omar skrev. Den “moralkonservatism” den uttrycker, enligt Knut, har jag svårt att se som det dominerande.

Jag är själv intellektuellt formad av det “lössläppta” sena 60-talet, och omfattar på fullt allvar tanken på “fria förhållanden” mellan människor. Ett tag trodde jag detta vore förenligt med äktenskapsinstitutionen, och var gift några år på 1970-talet, men numera lever jag sedan mer än 25 år i ett samboförhållande.

Äktenskapet är ju enbart en form för att reglera förmögenhetsöverföring inom släkter och mellan generationer. Den har inget med kontrahenternas egna önskemål, känslor och åsikter att göra. Det är uttryck för familjens (läs: släktens) diktatur över personliga viljor och strävanden. Under tidigare och mer strävsamma skeenden var detta en helt nödvändig sak för att försöka säkra släkternas fortbestånd. Individen får underordna sig kollektivet. Det är detta som är moralkonservatismen i Omars förkunnelse.

Men, bortsett från detta kan han ju ha alldeles rätt i sin konstruktiva kritik av nuvarande sos-undervisning. Det finns nämligen ett problem med “fria relationer”, som han tar fasta på och formulerar. Det är nämligen inte alls säkert att alla är “fria och tillgängliga” enligt dessa, under det sena 60-talet predikade, normer. Någon kan vara “bunden” av en för tillfället existerande relation, som den andra hälften är på väg att göra sig fri från. Ofta kanske inte detta når intellektet förrän frigörelsen redan är ett faktum på ett mera direkt, känslomässigt, plan.

Jag tror inte att dina “skyddsmekanismer” i form av övervakade relationer och fortsatta samlevnadsdiktat från “familjen” ger människor bättre förmåga att ta itu med problem, som våra kontakter med varandra ständigt förorsakar genom hela våra liv. Men du har fullständigt rätt i att våra barn och ungdomar har rätt att fundera och diskutera kring dessa problem redan i skolan. Det är ju faktiskt deras liv det gäller! Och det har dom all rätt i världen att formulera själva och sedan omformulera igen och igen tills de når den ståndpunkt, som ger samklang i livet mellan känslor och intellekt. Och detta är ett i sanning individuellt ställningstagande för varje människa och vi måste genom en så väl utformad sos som möjligt ge varje individ möjlighet att nå denna insikt. Så ser jag på den här frågan och det vore roligt om fler kunde kommentera detta.

Dvs. svårigheten att ”förmedla” vad som var, vilket var en del i ”varför vi gjorde som vi gjorde”, och att få ”resten” (ungdomen) att fatta vad ”kampen” handlar om? Är inte detta en väsentlig fråga för ”historikerna” och vår historieundervisning???

Måste vi upprepa samma jäkla historia om villkoren för ojämlikhet, förtryck och makt hela tiden???

Ja, kanske…

Bara undrar

Carin

av några alkoholiserade skinnskallar från Uppsala från 1994.

Intressant att Omar m fl efter år av plöjande av tunga litterära verk till sist har kommit till samma slutsats som ett gäng 90-talshuliganer.

Tillåt oss alla småle.