Percys semesterresa 1928
Jun
Sent i augusti 1928, 44 år gammal, efter att i maj ha begravt sin far, gjorde Percy (min morfar) en “semesterresa till Särna” i anslutning till en affärsresa till Dalsland.
Efter avskedet vid faderns dödsbädd skrev han i sin dagbok:
“När jag såg honom kunde jag inte återhålla gråten. Hela mitt föregående lif passerade revy. Han hade ju varit så mycket för mig och jag hade berett honom så mycket sorger och bekymmer. Stackars lille Far, han var mycket trött mot slutet och längtade till vila och nu hade han fått den. God bless his good old soul!”
Detta år lanserade Per-Albin Hansson Folkhemmet som begrepp. Det skedde 18 januari i riksdagen. Gruvarbetare och pappersarbetare strejkade och ansågs få stöd från Sovjetiska gruvarbetare. Sågverksarbetare träffade avtal med sina arbetsgivare efter pappersstrejken. En ny arbetslagstiftning antogs i riksdagen varpå LO och Socialdemokraterna utlyste en tre timmars strejk. Om det här, som säkert påverkade hans affärer, skriver han ingenting. Undrar vad han tyckte?
På många sätt var Percy lyckligt lottad. Han hade god om än en något osäker ekonomi, hade tre friska barn, våning i Göteborg, sommarnöje på Särö och en rad fängslande fritidsintressen (bl a fotografering), som han inte hann med. Men där fanns också stora bekymmer. Hans fru Karin blev allt mer tillbakadragen med sin huvudvärk och beredde honom inte längre varken sällskap, intellektuell eller fysisk närhet. Han bar ett tungt ansvar för alla i familjen. Barnen var hans stora glädjeämne. Han led av sömnproblem, mer eller mindre ständig huvudvärk och hans trävarufirma var en högst “osäker affär”, som han skrev. Han reste mycket runt i landet och till England, vilket Karin allt mer ogillade. Minst en gång om året flydde han ut i naturen för att känna sin frihet.
Han skriver i sin dagbok:
“Ca 3 timmaras besök vid Skåpa. Skildes från J-M i Mellerud, där jag fick tåget norrut, och kom på kvällen till Kil där jag låg på natten.
Avreste kl. 7.25 morgonen därpå från Kil o ankom efter en lång och tröttsam resa kl. 10 på kvällen till Särna via Ludvika och Vansbro. Tog in på Gästis. Inget trevligt intryck. Superi och fylleri. Mitt rum var dock stort och snyggt.
Nästa morgon hämtade jag min cykel på stationen i Särna. Den var polletterad i förväg. En ny Husqvarna cykel som jag nyss köpt och ännu inte åkt på mer än till stationen i Gbg.
Packade ihop mina grejer för att fara för att fara till Njupeskärsfallet. Box med proviant på bakre bagagehållaren, tält och regnkappa på styrstången, jackan på främre bagagehållaren och ränsel på ryggen. Åkte från Gästis kl. 12 och kom fram kl. 6 till Turistföreningens hydda. Sista delen av vägen ca. 3 ½ km skogsstig var mycket svår och jag kunde med största möda leda, skjuta eller draga cykeln. Tappade cykeln flera gånger i den svåraste terrängen – mygg – mygg – mygg. Framkommen till hyddan, som låg mitt emot det storslagna fallet och fjället som här stupar lodrätt, började jag genast laga till min mat. Hämtade vatten nere i ån, kokade kaffe och buljong och stekte skinka. Mycket svårt att elda med veden, som var sur. Kojade vid 9-tiden och sov inte illa.
Uppe kl. 4.45. Härligt väder och storslagen natur. Lagade frukost och var färdig att gå ut kl. 7. Klev ner i dalen och såg på fallet nerifrån. Det tog inte fullt en timma och sedan steg jag med lätt packning upp mot fjället. Fulufjället är ganska ödsligt och enformigt. Snö ligger kvar i nordskrevorna. Efter en timma var jag vid fjällets topp. Tog några fotos och fortsatte till en liten sjö därjag försökte fiska en stund, men fick inte en napp.
Kom ner till hyddan redan kl. 11 och mötte en ung tysk på vandring mot Norge. Jag bjöd honom på kaffe och vi pratade en god stund. Kl. 1 hade jag packat ihop mina grejor och stod färdig för återfärden. Det gick betyfligt lättare utför stigen och tog bara 1 ½ timma att nå landsvägen mot 2 ¼ timma motsatta vägen dagen före. Försökte fiska ett slag i Fuluälven vid “Mörkret”, en bondgård, men inte ett napp.
Körde omkull i lös sand på landsvägen och blev rysligt insmord av våt sand. Några skrubbsår på armar och ansikte. Mycket regn på vägen och blev tämligen genomvåt. Var vid Gästis kl. ½ 7. Åt och gick sedan till sängs trött och mådde inte bra. Huvudvärk, ont i magen och frysningar. Tog ett accetyl, ett huvudvärkspulver och 5 st Cartas little liver pills. Stördes av rumsgrannar.
Nästa morgon låg jag till kl. 12. Efter lite mat åkte jag ut på cykel. Besåg sågverket. Hyflade bräder dåliga. Listverk ganska bra. Cirkelsåg och hyvel. Vackra kortlängder i gran, mest 2″. Besökte sedan den gamla stavkyrkan och därintill minnessten över Buskovius som erövrade Särna och Idre socken från Norge på 1600-talet.
Åkte sedan ner till färjan som leder över till Östomsjön. Träffade en man som gav anvisning på gott fiske i en liten bäck som kommer från Bålsjön. Efter middag på Gästis åkte jag så ut till Bålsjöbäcken ca. 6 ½ km men såg inte ett liv i den. Bäcken var högst en ½ m bred och flöt genom en stor myr. Åkte därefter till Lemmnån? ca. 4 km. Satte cykeln i skogen och följde Bäcken ca. 1 ½ km men fann ingen fisk. Hela marken bestod av vindfällen.
Gick tillbaks genom skogen närmaste vägen efter kompass till landsvägen. Kom fram vid en bro som ledde över en bred å med strid fors och vattenfall med kraftstation. Ämnade fiska nedanför fallet. Men när jag satt ihop spöet fann jag till min förtret att jag glömt krokarna. Detta var den sista ansatsen till fiske på denna resan. Gick tillbaks till cykeln och var hemma vid 8-tiden. Trivdes dåligt på Gästis och beslöt mig på kvällen att resa hem nästa morgon.
Avreste från Särna kl. 8.49. Middag i Vansbro. Nära 6 timmars uppehåll i Ludvika. Regnade hela dagen utan uppehåll. Tog nattåget hem från Ludvika kl. 11.09. Ankom Göteborg vid ½ 8-tiden. Åkte hem till våningen där jag nu sitter och skriver detta och far nu ut till Särö.”
Min mamma (född -19) brukar berätta om cykelresor med syskon eller vänner, dom var spänstiga på den tiden. Från Södertälje till Värmland, mm. Men dom slapp att trängas med så många bilar på vägarna.
Fin bildberättelse.
Visst var det färre bilar förr på vägarna och som inte hade så många hästar under huven att dom kunde hålla 80-90 km utan att bilen började skaka.