AL QUDS-kommittén gör detta och det är en bra sak. Vi bör stödja deras rätt att offentligen formulera och propagera för sin ståndpunkt. Kritik mot denna bör vara saklig och utgå från de framförda resonemangen. Inte som FiB/Ks ordförande utfärda privata bannbullor och tydligt visa dålig insikt i vad motsättningarna gäller.

Vår uppgift är inte att genom ensidiga och ogrundade ställningstaganden, till förmån för någon av sidorna i den äntligen frisläppta debatten inom solidaritetsrörelsen, öka motsättningarna och splittringen. Tvärtom bör vi lyfta fram sakargumenten och söka efter vägar att få olika åsikter att rymmas inom en enad front.

Jag instämmer i att krafter som i etablerade västliga media utmålas som moderata, demokratiska etc. ofta intar en position av femtekolonnare vilket gör dem helt omöjliga på hemmaplan oavsett hur mycket de backas upp av olika etablissemang i väst. Fatahs agerande för att stoppa FN-rapporten är till exempel en katastrof. Det jag ser som mest problematiskt i vad som verkar vara majoritetsståndpunkten i FiB (se till exempel debatten på debattsidorna i senaste FiB om iranfrågan mm) är tendensen att rekommendera tystnad om övergrepp bland USA:s och allierades motståndare med motiveringen att vi inte vet nog om förhållandena på plats. Som jag ser det är det en argumentation som biter sig själv i svansen i och med att det i praktiken blir ett okritiskt stöd till aktuella motståndare till USA med allierade: att tiga är också att ta ställning; och om man nu inte vet nog mycket för att ta ställning, hur kan man då ta ställning på så sätt?

Jag håller annars i princip med det Knut säger om ”trubbigheten” i dina principer från första inlägget. Däremot drar jag andra slutsatser än vad han gör, vilket bl a framgår av debatterna på FiBforum. Rekommenderar dig att gå med och kolla och diskutera där också!

Efter att ha sett vad ni håller på med är jag snart redo att formulera ett gudsbevis!

Hälsar en borgerlig observatör.

Eller var det något annat du ville säga?