Jag såg JanGuillou i förra veckan framträda på restaurang KGB på Malmskillnadsgatan, några meter från trappan där Olof Palmes mördare försvann, där han elegant och glasklart svarade på frågorna om hans förhållande till både de svensak maoisterna och sovjetiska KGB. Det var i samband med att FiB släppte nytrycket av IB-reportagen som bilaga till novembernumret. Han står för det han gjort, även för sina misstag alltså.
Kanske var jag lite för nyanserad i mina skriverier om Jag Guillou tidigare här på bloggen. Men det skadar väl inte att vara lite nyasnerad ibland. Jag vill i alla fall instämma i helhetsbedömningen …sa Linderborg gör i AB 2009-11-15 att Guillou har gjort folket och rättvisan oerhört stora tjänster med sina krönikor, reportage och böcker. Han har förtjänat sin stora publik. Det är den naturliga förklaringen till alla gemena angrepp som kultureliten idag ägnar sig åt mot honom.
Andra bloggar om: Intressant, …sa Linderborg, Jan Guillou
Instämmer också i Ã…sa Linderborgs analys av Guillou. Trots att jag ett antal gånger inte delat hans kanske förhastade slutsatser så går det inte att förminska hans betydelse. Han är en av landets största vänsterintellektuella. Vi behöver fler Guillous som utmanar hegemonin, inte färre.
Guillou skriver idag (22 nov) en alldeles utmärkt och klarsynt krönika i Aftonbladet. Mycket enkelt ger han förslag till en valvinnande politik inom några centrala sakområden. Guillou som den siste rättänkande sossen? Vem kunde tro det för några år sedan.