Han har lätt för det. Men då väljer han robin hoodare från 1100-talet, eller gamla trötta spioner från en flydd närhistoria, nån raggare som behandlats illa osv. Hans tal tränger liksom inte igenom vad gäller Ilan Pappes bok “Den etniska rensningen av Palestina” (har han överhuvudtaget läst den?), av Carl Bildts roll i det falska gullandet med mellanösternfrågorna samtidigt som han är med och försvarar israeliska kanonfabriker i Georgien, och inte minst frågan varför opiumfälten restaurerades av US Army (där stora delar styrs av den “drugdependent” amerikanska maffian) efter att ha varit brända i 3 månaders tid, och nu fördubblat årsproduktionen till över 8000 metriska ton. Han kan ju läsa om vart maffian tog vägen i “Maffian i Havanna”, deras självklara roll i frammanadet av Vietnamkriget osv. Logiska enkla analyser.

Analyserna finns inte där, hos denne “geniale” man för han är inte intresserad av nutidens brännande frågor. Att synas i en kolumn med uppkavlade ärmar räcker för herr Egon Självström, helt enkelt!

Han har skapat sig en plattform, han har därmed ett ansvar, men visar oss ständigt två skinkhalvor. För plattformen kostar visst pengar …?

Det är ju exakt samma fel på sossetoppen. 98% av riksdaggruppen är “kristen” höger, och visar arbetarna i detta land ständigt två skinkhalvor, nu senast på kongressen. In i partiet och rensa, säger jag. Gå in och ta tillbaka arbetarpartiet ist f och tjafsa omkring utanför, med påstådda “vänster” “jag vill bestämma mest”-grupper. Gå in på bred front och samarbeta, och se till att få ett balanserat arbetarparti i detta land. Deras kommunisthat bär inte längre. De kan inte plocka ner vänstern med dagens högertaktik: “hotläge medelst muslimsk terror”. Även om Omar gör sitt bästa, denna usla och självklara RPS/Säk-gubbe.

Folktandvården privatiseras nu i vår kommun, Södertälje akutsjukhus säljs ut, Apoteket plockas med hjälp av “hostile takeover”. Dessa är några exempel på vad ni betalar för den dumhet som “accepteras” hos den “etablerade vänstrerintelligentsian” som Guillou tyck vara en del av.

Ett jävla “sömnpiller-Guillou”. Jag skulle vilja ryta med en enstämmig samklang hos oss alla:
Fan, svenska folk, res er ur “bonde-söker-fru”-sofforna! Annars blir det inom en snar framtid “bonde-har-dräng-och piga-nu-vare-sig-de-vill-det-eller-inte-nej-kamma-er-och-sök-jobb!” Guillou har vi inte mycket hjälp av i det fallet. Han söker nog också nån som kan snyta hans skor…

Ärligt talat: Jag efterlyser fler av Stieg Larssons kaliber, vad gäller samtidsanalys. I den jämförelsen har har Guillou inte skuggan av en chans. Det är som att jämföra Ernst Wigforss med Oscar den andre. Oscar var väl en av de mest liberala kungarna vi haft, och som möjliggjorde den första Konsumföreningen. P g a konkurrens-orsaker… =) Så … nej den jämförelsen passade inte heller. Ha ha …

Hade han haft kontakt med sitt inre barn, hade vi fått mer av förklaringar varför exempelvis Carl Bildt kan passa som svensk utrikesminister, men samtidigt vara/ha varit rådgivare för folkmördande oljeföretag i Sudan. Vi skulle då få se mer av barnens lidande i Darfur.

Istället har vi fått en jävla påhittad skenstropp kallad Carl Hamilton.
Mycket genialt… Eller?

Tack för ordet.

Faktiskt har jag träffat Jan Guillou en gång, strax efter IB-reportagen, då han var i Luleå och pratade på Lillan-teatern innan rättegångarna. Som ordförande i FiB-gruppen (eller inhoppare för någon annan) skulle jag nervöst hälsa honom välkommen. Eftersom jag aldrig uttalat hans namn, sa jag Jan Gilotti. Efteråt for vi tillsammans med Leif Stålhammer och jag tror det var Thomas Lind och åt på Pizzeia Vagabondo, på Tullgatan, troligen den första gången jag åt pizza.

Visst upplevde jag Jan, som lite dryg, men det är väl förlåtet. Vi arbetade ju för samma sak och jag lärde mig att uppskatta hans reportage. Dock har jag inte läst Hamilton-serien och Arn-böckerna, som min sammanboende läst allt av. Hon är nog den store Guillou-beundraren i familjen. Möjligen har vi träffas någon annan gång på någon reportage-konferens eller liknande, där jag förespråkade de texter jag skrev för Norrlandsbulletinen. För mig var det ingen motsättning mellan det stora och det lilla, men för mig var det viktigt med den “masspridda” tidningen, där hela landet var synligt. Det var nog det de övriga i FiB-styrelsen såg hos mig åren jag satt med 1983 -86. Fast visst har jag en känsla av att jag förutom att jag var kamrat även uppfattades som en kuf.

Även jag var under större delen av denna tid aktiv i SKP, men såg lokalt inget större “fraktionsarbete”, det enda är att vi pratade om vad som hände i FiB, vilket jag mer ser som att vi informerade varandra om vad vi sysslade med. Intrigmakeriet i Stockholm var jag helt okunnig om.

Av nämnda namn har jag även träffat Siv Widerberg, som jag högt uppskattade hemma hos Ylva Mårtens. Jag minns ej om det var före eller efter att hon försvann med barnsidan.

Jag har sett många “Kamrater” komma och gå. En del har gjort individuella karriärer och “bytt sida”. Men träffas vi av någon tillfällighet, brukar vi kunna knyta an till sådant vi hade gemensamt och jag tror nog att även jag och Jan G skulle ha mycket att samtala om än idag.