Satsa p̴ svenska Рinte engelska
Nov
Svenska Akademiens förre och nuvarande “ständiga” sekreterare Engdahl och Englund har tillsammans med sprÃ¥kvetarna Josephsson och Lindblom frÃ¥n “SprÃ¥kförsvaret” i en artikel i SvD 2009-11-20 modigt ställt sig i spetsen för kampen mot det engelska sprÃ¥kets utbredning pÃ¥ andra sprÃ¥ks bekostnad.
Med anledning av Forlkpartiets landsmötes beslut att kräva införande av engelska i åk 1 markerar de kraftigt att svenska skolans huvuduppgift är svenska språket. Forskning visar att engelska i ettan inte förbättrar elevers engelskkunskaper i nian. Däremot skulle engelskan ta sin ökade tid från svenska skriftspråket (och/eller annat), vilket skapar problem för både elever med svenska som modersmål och de med främmande modersmål.
Grundskolans läroplan (med timplaner) är vÃ¥rt kanske främsta dokument där det svenska kulturarvet finns formulerat. Det kallas för ett styrdokument. AlltsÃ¥, det ska styra vad som ska läras ut till uppväxande svenskar – alla sveskar. Att vi ska ha ett sÃ¥dant styrdokument rÃ¥der det enighet om. Jag har aldrig hört nÃ¥gon ifrÃ¥gasätta det. Vad som stÃ¥r där fÃ¥r alltsÃ¥ betydelse för hur vÃ¥r svenska kultur (och sprÃ¥k) kommer att utvecklas.
Folkpartikravet pÃ¥ engelska i ettan är ett tydligt exempel pÃ¥ att Jan Björklunds “tuffa skolpolitik” mest är tunn fernissa. Engelska är nyckeln till framgÃ¥ng tror man och fÃ¥r därmed högst status. Men suget efter engelska är ett korkat knäfall för USA-kulturens tillfälliga dominans, en kultur som faktiskt är pÃ¥ tillbakagÃ¥ng. Kinesiska, arabiska, ryska, spanska, tyska och franska är sprÃ¥k som förlorar i status eller aldrig ens kommer pÃ¥ tal. Vi svenskar mÃ¥ste kunna mÃ¥nga sprÃ¥k (inklusive engelska), men som grund för detta mÃ¥ste vi ha ett startkt svenskt modersmÃ¥l.
Här har vi nu ännu ett exempel pÃ¥ vad som kan beskrivas som kampen för “en det svenska folkets kultur”. Det är alltsÃ¥ inget att skämmas för om man stÃ¥r pÃ¥ vänsterkanten i politiken. Tvärt om, det är självklart för alla (inklusive oss till vänster) som har respekt för andra kulturer och religioner och vill verka för fredlig samlevnad. I sprÃ¥ket ligger vÃ¥r kulturella identitet och nyckeln till ömsesidig förstÃ¥else.
Nobelpriset kan man avskaffa (tycker jag), men det svenska sprÃ¥ket mÃ¥ste försvaras (tycker säkert mÃ¥nga fler).Â
Läs också:
Äntligen! av Stefan Lindgren
Om Olle Josephson
Andra bloggar om: Intressant, Svenska Akademien, svensk kultur, svenska språket, Horace Engdahl, Peter Englund, läroplanen, Olle Josephson, Per-Åke Lindblom, språkförsvaret
Bra Knut! Vi skall inte lÃ¥ta SD definiera vad som är svenskt och vad som är osvenskt. Det är t.ex. inte osvenskt att inte vara mot invandrare. Osvensk är däremot den självkoloniserande skola som vi har idag och som Olle Josephson, som du apostroferar, skrev en krönika om i SprÃ¥ktidningen nr 6/08. “Kolonialmakt intar skolan” var rubriken.
Stefan Lindgren ger Knut entusiastiskt eldunderstöd:
http://stefanlindgren.blogspot.com/2009/11/mot-sprakimperialism.html#more
Hej!
Jag har bara till en del följt denna debatt, eftersom jag varit bortrest en tid.
Svenska är mitt första talade språk. Även om meänkieli bokstavligen är mitt modersmål. Jag skriver och talar svenska, som för mig är det vackraste språket i världen. Det är mitt hjärtas språk, just därför är jag intresserad av alla andra språk.
Min erfarenhet som lärare för flyktingbarn är att de som hade ett starkt modersmål även lärde sig svenska snabbare, men att det inte alltid var skolans förtjänst. Skolan ville sedan påtvinga barnen engelska, när de först borde fått utveckla svenskan. Sedan kom redan i sexan, att de skulle börja prova ett så kallat c-språk, oftast tyska, spanska eller franska. De fick vid mina skolor att läsa de språken ett halvår i taget oavsett hur de klarade av svenska och engelska.
De som knäckt en språkkod, hade lättare att lära sig ännu ett språk.
Nu säger visserligen en del att sprÃ¥ket grundläggs redan i treÃ¥rsÃ¥ldern och att barnen lätt fÃ¥r grunderna i engelska genom exempelvis “sprÃ¥kbad”. Men hurpass väl är det utforskat? I Norrbotten finns bra försök i denna riktning vid sprÃ¥kskolor i gränsbygder exempelvis svenska/finska och svenska/samiska.
MÃ¥nga flyktingföräldrar blev negativa till modersmÃ¥lsundervisningen, med samma argument som finsktalande föräldrar i Tornedalen var emot att barnen fick lära sig finska i skolan, när det blev möjligt i mitten av 1950-talet. De kunde säga: “Vi bor ju i Sverige och dÃ¥ skall barnen tala svenska”.
Tidigare hade skolan begreppet “hemsprÃ¥ksundervisning”. MÃ¥nga uppfattade det som att det var ett sprÃ¥k, som man bara pratade i hemmet. ModersmÃ¥lsundervisning ser jag som ett bättre begrepp. Det är ett känslomässigt överfört sprÃ¥k och de som kommer till Sverige kommer förhoppningsvis fÃ¥ utveckla exempelvis bÃ¥de svenska och kurdiska.
På den svenska arbetsmarknaden råder svenskan. Jag anser att de flesta kan lära sig i det närmaste perfekt svenska, men det behöver inte innebära att modersmålet motarbetas.