Sedan fäster jag mig även vid Dennis´ kommentar: “Sådana här personliga texter skulle vara det som skiljer oss, som tror på det allomfattande samtalet, från yttrandefrihetens fiender!”

Dennis har jag också träffat i FiB-sammanhang. Även om jag inte minns något samtal. Han blev snabbt nyfiken på och beställde min bok och öppnade dörrar till en framtida dialog.

Ungefär liknande diskussioner hade jag i slutet av november med Dan Kotka, på Centralen i samband med att jag åkte till JAK-skolan i Skövde och levererade fem stycken blåbärskakor, som de skulle äta till jul. Varför har ingen ännu fastnat för att skriva om JAK-banken för en rättvis ekonomi? Se http://www.jak.se

Om Svenning, Sahlin och Reinfeldt har jag inte mycket att säga. Men jag kommer inte att rösta för en ny borgerlig regering.

Knut är en hedervärd socialdemokrat, med vilken man kan ha ett ömsesidigt givande intellektuellt tankeutbyte i de flesta politiska frågor. Han är klar över sin egen värdegrund och kan obehindrat diskutera sakfrågor med andra av skilda politiska övertygelser. För mig som demokrat, anarkist, glödande antiimperialist och yttrandefrihetsförkämpe har jag alltid känt mig trygg med Knut som motståndare eller (vilket inte är minst viktigt i dag) meningsfrände. Med honom slipper jag säga det uttjatade “med sådana vänner behöver man inga fiender!”

Olle Svenning är en annan typ av socialdemokrat. Med en annan bakgrund än Knut Lindelöfs. Suveränt beskriven i hans roman “Lojaliteter” från 1995 med undertiteln “min far(S)”, som beskriver ett tänkt äreminne över Eric Svenning, född 1901 och så småningom kommunalpolitiker i Malmö och död av självmord 1974. Med denna roman oläst har man missat en inkörsport till förståelsen av varför samhället utvecklats som det gjort under de 35 åren efter Eric Svennings oåterkalleliga beslut att ända sitt liv. Han såg hur det skulle bli och hans son gör det inte, … eller … det är kanske just det han gör. Men han är halvtannat årtionde yngre och hans “lojalitet” är obrottslig med partiet och inte med dess grundsatser! Med honom vore jag ständigt osäker och ständigt beredd att känna judaskniven sjunka igenom de ryggens revben som skyddar hjärtat!

Undertiteln i Svennings (givetvis bortglömda) grandiosa politiska epitaf över sin far kan läsas med såväl kort som långt a. Det senare har sonen Olle förmått illustrera, men han har inte förmått lyfta sig själv (vilket inte är helt lätt, det ska erkännas) över det rent deskriptiva. Här finns utrymme för ytterligare en “bekännelsebok” och jag väntar med spänning på den! Jag ser framåt på det som skulle kunna bli den, av partiet hyllade, ledarskribentens på Aftonbladet(s) litterära (och paradoxalt just därför även politiska) återkomst till verkligheten! Tiden som partikoryfé är ju sedan länge över! Knut har alltid insett detta. Olle S har aldrig insett detta! Mona Sahlin har insett detta till 50%! Det räcker inte, utan min röst kommer även i det kommande valet (om bara NIO månader!!!) att ligga stadigt hos den bäste företrädaren för en vettig välfärdspolitik i landet Sverige, nämligen Fredrik Reinfeldt!

Enhetsfrontsmässigt enar jag mig alltid till 100% med dem som vill ta hem all svensk trupp från det under NATOs befäl organiserade överfallet på de självständiga folken och folkgrupperna i Afghanistan!

Annars dessa ständiga (o)engagerade utrikesreportage, det ena svartare än det andra! Men alla med “rätt” ståndpunkt och “rätt” fakta. I alla fall de “fakta”, som var aktuella för ett halvår sedan! Sitter inte du också i redaktionskommittén, Knut? Det här måste ju skrivas i tidningen. Hade jag varit hemma hade jag självfallet sett detta genombrott (eller bekräftelse ska det väl uttydas) för enhetsfrontstanken.

Nu blev detta tidningskritik till FiB/K. Och det är ju ändå självklart på något sätt, eftersom det är just dessa personliga (OBS inte “privata”) betraktelser vi sedan länge saknat och som tidigare var såväl tidningens som vår förenings grundval. Samtidigt det som gjorde oss värda att läsa!

Kan du inte utveckla hur/varför det är möjligt att svenskarna är helt okunniga om dessa förhållanden. Jag misstänker att folk från forna Östblocket har utvecklat en sund
misstänksamhet mot alla auktoriteter även de som arbetar under demokratins
täckmantel.