Att generalisera ”serieproducerad amerikansk underhållning” som skräp är en väldig föenkling. Det ser jag som snudd på folkförakt. Amerikansk/europeisk/nordeuropeisk/nordisk kultur och tradition kan mycket väl vara också svensk kultur.

Är du agnostiker behöver du väl även det religiösa innehållet åtminstone för din kulturella orienteringen. Den klarar du dig inte utan. Jag tycker du underskattar troende människors behov av en religion. Är du själv troende t ex? Det är jag. Jag tror på det godas kraft t ex.

“Normalt” är inget värdeomdöme, endast ett statisktiskt konstaterande – när det gäller homosexualitet.

De 2500 lamporna ser jag som en slags protest, en kulturell markering på ett oskyldigt om än något apart vis. Inte drabbar det någon särskilt hårt. Som sagt, det får inte bli ”vi mot dom”.

Mera synpunkter tack!

Vad menas med vänstern? Den är väl för en jämnare inkomstfördelning, för en stat som skyddar de svaga och värnar om kollektiva intressen som miljö. För en del innebär det socialism men inte för mig. Jag tar för givet att den är antiimperialistisk. Men de som ställer upp på detta är väl så disparata att de knappast kan ha EN inställning till svensk kultur. Har hela vänstern haft en negativ syn på svensk folklig kultur och tradition? Nej det tror jag inte.

Själv har jag firat jul, påsk och midsommar i alla år och lyssnar gärna på svensk folkmusik och allsång. Det finns annat som är populärt bland en hel del svenskar som ser jag som skräp, speciellt serieproducerad amerikansk underhällning. Denna inställning ser jag inte som folkförakt. Jag tror att en del av det som du beskriver som svensk kultur faktiskt är europeisk/nordeuropeisk/nordisk kultur och tradition. Det är inte kopplat till nationalstaten.

När det gäller psalmerna klarar jag mig mycket bra utan det religiösa innehållet (agnostiker som jag är), men musikskatten är värd att skydda och förvalta. Jag älskar Stilla natt. När du talar om att Sveriges barn kommer att ta vid när det gäller kyrkorna är det inte helt klart om du menar kyrkan som institution eller om det är byggnaderna. Jag ser ingen anledning att inte bevara dessa historiska monument, men det religiösa ser jag inget behov av att upprätthålla.

När det gäller homosexualitet har jag samma inställning idag som jag hade för över fyrtio år sedan. Var och en får göra vad den vill om det inte skadar någon annan. Ordet normalt kan innebära en markering av att något annat inte är acceptabelt. Det är väl självklart att heterosexualitet är normalt i meningen mest förekommande. Till dess fördel talar också omtanke om släktets fortbestånd som dock inte är hotat av sexuella vanor. Här handlar det mest om att visa tolerans och att välja sina ord väl.

Jag har väldigt svårt att förstå poängen med energislöseriet med 2500 lampor, att han har råd är väl inget försvar. Hans höga konsumtion bidrar till att driva upp priset på el vilket drabbar dem som inte har råd.

Allmänt gäller att man gärna kan tala om svensk kultur i positiv form. Vi måste vara försiktiga så att det inte innebär ett sätt att bortdefiniera sådana som inte omfattar den. Det får inte bli ”vi och dom”.

Även Centern kan vara vänster. När de tar sitt förnuft till fånga och inser att kärnkraft är möjligt ännu under många år och att den t o m kan utvecklas, då är de också på min vänsterkant – oavsett hur de etiketterar sig. Det är handlingarna som räknas.

Så länge vi kopplar ihop kulturfrågorna med kapitalismen och dess partier och idologier och ståndpunkter, så kommer vi ingen vart.

Kulturfrågorna är äldre än så och i många fall också äldre än nationalstaten.

Det där med kulturdiskurs förstår jag inte. Och ovanstående vänster är väl i allmänhet för “mångkultur” som ofta krockar med begreppet integration. Jag är för integration, men den tar tid.

Varför vi i Europa ser en högerpopulistisk strömning handlar snarare om liberalismens oförmåga att se att det är sin egen blinda kulturdiskurs som öppnat upp en reflexiv kulturrasism, eftersom kultur anses viktigt att peka på.

Vänsterns (främst vänsterpartiets) problem är då att den böjt sig för den liberala hegemonin och övergett sin klasskamp. Inte att den engagerar sig i jämlikhetsfrågor som hbt, feminism och könsneutrala äktenskap. Jämlikhetsfrågor som sådana står inte i motsättning till klasskamp, och att kritisera sådana engagemang tycks snarare ha med folkromantik än med kritisk analys.