Historia är blodigt allvar
Feb
Alla maktpretendenter med sina tankesmedjor kämpar om maken över tanken. Den som lyckas påverka det allmänna historiska medvetandet grundlägger sin position. Det är det som brukar uttryckas som att segraren skriver historien.
Ibland går maktens tjänare emellertid för långt. Alla från akademiska historiker till politiska partier och ministrar sågar Skolverkets nya förslag till kursplaner. Att grundskolan ska lämna allt före medeltiden till glömskan är förstås ett intellektuellt haveri. Man kommer att få backa.
Ännu värre var det dock i förarbetena till Lgr 80 i slutet av 70-talet. Den tidens flumpedagogiska skolbyrÃ¥krater (SÖ) föreslog att historia helt skulle försvinna och uppgÃ¥ i blocket “Människans verksamhet – tidsperspektivet”. FrÃ¥n detta fick man förstÃ¥s ocksÃ¥ backa.
Ambitionen att ideologisera historieämnet för att svensk ungdom bättre ska förstÃ¥ “västerländskt kristna, humanistiska och demokratiska grundvärden” är lika försÃ¥tligt som all annan färdigtuggad ideologi. Det är ett typsikt exempel pÃ¥ ideologisk krigföring. I det här fallet EU:s och USA:s. Sveriges ungdom ska nu prepareras med ett krympt perspektiv pÃ¥ befrielserörelser, väpnat motstÃ¥nd och väpnade uppror. Alla som knorrar mot detta ska buntas ihop till “talibantolererare” och/eller “Castrokramare”. Retoriskt fyndigt, men fan sÃ¥ inskränkt.
Befrielserörelser har av makthavarna alltid kallats banditer eller terrorister. Nu är det främst talibaner och muslimer som demoniseras. Det som händer i till exempel Indiens skogiga inre – där Naxaliter (Maoister) är i full färd med en framgÃ¥ngsrik organisering av fattiga i en allindisk rörelse mot överhetens förtryck i globaliseringens spÃ¥r – passar definitivt inte in i dagens segrarmakters historiebild. Alla som har fräckheten att försvara sig med vapen är banditer. Vem bryr sig om att försöka förstÃ¥ vad som sker i ett historiskt perspektiv?
I samma anda arbetar den statliga sanningsmyndigheten Forum För Levande Historia. Det havererade projektet Demokratiska Kampuchea analyserades i utställningen “Middag med Pol Pot” med fÃ¥nigt inrikespolitiska skyddsglasögon och gjordes till en frÃ¥ga om vad nÃ¥gra svenskar sÃ¥g eller inte sÃ¥g pÃ¥ ett besök i landet 1978. Budskapet är att väpnade befrielserörelser genomgÃ¥ende är av ondo och ett led i underbyggandet av Sveriges nya tjänarroll i det världspolitiska spelet.
Att historia är ett blodigt slagfält framgÃ¥r idag med all önskvärd tydlighet. FFLH accepterades för att man ville stärka minnet av Förintelsen. Men att skambelägga nÃ¥gra svenskar, som man gjorde i utställningen Middag med Pol Pot, är bara en hÃ¥rsmÃ¥n frÃ¥n gÃ¥ngna tiders häxbÃ¥l. Blodtörsten hos dessa “humanister” förvÃ¥nar, men ännu hÃ¥ller demokratin emot.
Artiklar om saken: SvD 2010-02-19, UNT 2010-02-22, GP 2010-02-21, DN 2010-02-16,
Nya Kursplaneförslaget
Bloggportalen Intressant
Blogginlägg om Naxaliterna
Andra bloggar om: befrielserörelser, Forum för levande historia, historia, kursplaner, Middag med Pol Pot, Naxaliter, väpnat motstånd
Knut, du är inne på en riktig linje. Som du är inne på gäller det anpassa historieuppfattningen till att passa EU:s makthavare och som de vill ha framtiden.
SÃ¥g i en blogg att en gymnasieelev skrivit en uppsats om franska revolutionen, där temat gick ut pÃ¥ att den var helt onödig – ledde bara till dödande och elände. Det hade väl varit i säck innan det kom i pÃ¥se. Förmodar att det finns lärare som lär ut detta.
Just nu tänker jag på drevet om svensk Stasiskuld och drevet mot Ilmar Repalu. Nästan alla tidningar jag läst driver detta. Man blir mörkrädd.