Monthly Archives: april 2010

Förstatliga bankerna, de lever ju redan på staten

Publiceringsdatum by
5
grekland_520

Greklands ruin

När Obama fick igenom sina stödpaket undrade man var alla pengarna kom ifrån. Det sas visserligen att de kom från skattebetalarna, men det verkade ändå som om hela systemet kunde komma på fötter igen. Men nu ser det bara ut att vara en tidsfråga tills nästa kris slår till.

Exemplet Grekland visar vad krisen egentligen handlar om. Kampen står mellan storbankerna och hela stater. Island och de baltiska staterna var signaler på vägen mot att stater snart kommer att falla i kampen mot storkapitalet. Först ut på riktigt är Grekland.

Bankerna har lånat ut pengar utan att tänka på följderna av att låntagarna kan få svårt att betala tillbaka. Det är precis samma sak som de omdiskuterade blixtsnabba SMS-lånen till ungdomar, men nationalekonomiskt betydligt allvarligare. En omfördelning av rikedomar från skattebetalande arbetande människor till bankkapitalet av ofantliga mått pågår hela tiden.

Alltså, bankerna klarar sig inte längre själva, utan försörjs av staten när de överkonsumerat. Swedbank talar idag om sitt fina bokslut. Men hur mycket har skattebetalarna skjutit till för att de ska kunna spela ansvarstagande bank? Och hur stort är balternas bidrag till Swedbanks fina resultat?

Bankerna har blivit ett nytt frälse, som får allt de pekar på av staten, för att staten måste garantera alla skattebetalares besparingar och samtidigt administrera nedskärningarna i offentliga utgifter för att kunna betala bankerna o s v.

I Grekland har nu allt det här gått över styr. Exemplet Grekland visar vad som händer när bankkapitalet inte längre kan försörjas av staten. I Grekland protesterar de skattebetalande massorna, som tvingas halvera sina löner för att staten ska kunna hjälpa bankerna. Och i Tyskland, som är Europas största ekonomi, protesterar också de skattebetalande massorna för att de inte vill hjälpa det bankruttmässiga Grekland. Och därmed är hela Euro-systemet hotat. Kanske är det klokt att hålla sig utanför det där systemet.

Det här är nu ganska lätt att genomskåda, även för en lekman som mig. Förstatligade banker är säkert enda möjligheten att bromsa kasinoekonomin.

Artiklar om Greklandskrisen: SvD – Nu blomstrar Swedbank, Privata affärer, Aftonbladet, e24

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , ,

Livet kommer och går

Publiceringsdatum by
1
Signe

Signe knappt 2 dygn gammal

Den här bloggen är också personlig. Därför kan jag inte undanhålla vad som hände mig den gångna helgen.

Klockan 13 i fredags var det minnsesstund för Gunnar Ohrlander. Kägelbanan på Mosebacke var välfylld av människor ur den förnuftiga delen av det svenska kulturlivet och några till. Det var gripande att höra hans kolleger, systrar och barn tala om honom. Yngsta dottern beskrev Gunnars villkorslösa strid för hennes rehabilitering från sin cp-skada, som mynnat i en fullkomlig seger. Den frimodiga, klarsynta och lyckliga människan som talade var det levande beviset. Jag minns plötsligt hans bok Åsas journal. Gunnars lillasyster antydde mörka stråk från barndomen, men att Gunnar blivit vägvisaren ut i den stora spännande världen – som skulle förbättras. Kolleger vittnade om hans arbetskapacitet, målmedvetenhet och mod. Jag är glad att jag hann dit.

Men jag var tvungen att hasta vidare redan i pausen för att inte missa besökstiden på SÖS BB. Skulle hälsa Signe välkommen till världen och krama om de nyblivna föräldrarna. Det är svårt att beskriva denna lycka. Den är inte omtumlande, den är som ett slags tillfredsställande lugn i hela kroppen. Omvärlden får ett hoppfullt och vänligt ljus. Signes minsta rörelse är en spännande signal att tolka och som man måste besvara på något halvfjolligt sätt. Ett öppnat öga ett brak i byxan, allt är lika märkligt. Ett nytt liv, men också en del av mig.

I lördags på FiB:s årsstämma fick jag en blomma av FiB:s ordförande som tack för mina insatser som webbredaktör för www.fib.se. Nu är det alltså slut på det för min del. Jag har gillat jobbet, men det har blivit allt krångligare de senaste åren. Det har gällt flera viktiga politiska frågor med direkt anknytning till FiB:s plattform. Men FiB är en tungfotad organisation som rör sig mycket långsammare än blogosfären. Om FiB ska  få ett ord med i debatten måste hemsidan kunna reagera snabbt. Föreningsledningen måste skaffa sig beredskap att kommentera dagshändelser inom ett dygn. En ledarblogg är vad som behövs. De problemen hoppas jag att den nyvalda styrelsen kommer att lösa.

Den tid som tills nu fyllts av webbredatörsjobbet kommer att fyllas med annat. Först slutförandet av ”skolboken”, sedan bloggen, snickerier, morfars fotoarkiv och så Signe förstås. Annat kan tillkomma.

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: ,

Avskaffa presstödet

Publiceringsdatum by
8
prollen-nationell

Snart slut på både Nationell idag och Proletären

Presstödssystemet bestod provet. Nämnden förmådde följa lagen och Nationell idag fick presstöd. Men, hur länge kommer systemet att stå pall? Och, är presstödet till nytta för tryckfriheten?

Presstödsnämnden stod inför samma dilemma då samhällsomstörtarna runt Proletären första gången sökte och fick presstöd. Av någon anledning har man kunnat fördra kommunister och annan vänster, kanske för de trots allt har varit en viktig röst i svensk debatt sedan 60-talet. De senaste årens försök att jämställa kommunism och fascism (nazism) och bildandet av myndigheten Forum för levande historia har skärpt villkoren och underlättat byråkratiska lösningar av presstödsdilemmat. Snart kommer man säkert att finna formeln för att kunna avgränsa sig mot de ”antidemokratiska” ytterkanterna.

En rimlig gissning är att Proletären och Nationell idag har ett par år på sig att ordna sin ekonomi för att inte dö den dagen subventionskranen stängs, medan Svenska Dagbladet, Skånskan och kanske den välanpassade vänsterpressen kommer att kunna fortsätta kvittera ut sina bidrag.

Den mera välanpassade vänster är komiskt enig i sitt försvar av det nuvarande presstödssystemet, om än på lite olika sätt. De har ju faktiskt varit framgångsrika på det här området genom åren. Mediaentreprenörerna på ETC har gått i spetsen genom att skickligt utnyttja presstödsreglerna för att ge ut flera lokala ETC-tidningar – som är lagom lite samma ETC som haft svårt att överleva som rikstidning. Därmed får man ut flera gånger fler presstöd än med bara en riks-ETC. I Uppsala finns den nystartade ETC-UppsalaDemokraten. 12 av de 32 sidorna varje vecka är Uppsalamaterial, medan resten är reklam eller allmänt ETC-material, förstås med ETC-trotskisterna Sten Ljunggren och Johan Ehrenberg som tunga ankare. Tidningen är inte sämre än andra välanpassade vänstertidningar. Hygglig men mycket förutsägbar. Jag introduktionsprenumererar.

Förstatidningarna i våra stora städer, DN (Bonniers) t ex, som aldrig behövt presstöd, är förstås kritiska mot hela systemet som ju snedvrider konkurrensen. I sin ledare 2010-04-25 skriver man:

”Tidningsdöden fortsatte trots mångmiljonstödet. … Felet är inte att staten är alltför kyligt objektiv när den delar ut presstödspengar. Så länge innehållet i tryckta skrifter inte strider mot lagen ska staten inte lägga sig i. Felet är att hela presstödssystemet har överlevt sig självt. Det är inte bara kostsamt, utan också ineffektivt och godtyckligt.”

Undantaget på vänsterkanten är Folket i Bild/Kulturfront som av principiella skäl ända sedan starten 1972 avstått från att ens söka presstöd. Motiveringen är att en tidning endast ska vara beroende av sina läsare, inte av staten. Efter IB-affären blev man bara ännu säkrare på den saken. Tack vare denna inställning lever man fortfarande efter 38 år – trots att man gör alldeles för lite väsen av sig i denna och andra profilfrågor. ”Den malligaste morgontidningen” och Folket i Bild/Kulturfront skulle här kunna bilda en liten enhetsfront.

________
Artiklar om frågan: Martin Ahlquist DN-debatt, Bloggaren Svensson, Bloggaren Jinge, Nina Beshara Dagens Arena, Björn Wiman DN-Kultur, Nationell idag, SvD Kulturministern vill se över, Sydsvenskan om Pagrotsky

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Grattis Tomas!

Publiceringsdatum by
10
friapro_520

Fria Pro på retroturne till Uppsala i mars 2003. Bolme bakom micken.

Tomas Bolme fyller 65 vilket genererar tidningsartiklar om hans hittillsvarande bedrifter. Eftersom jag är jämnårig har jag vissa möjligheter att kolla vad som skrivs om honom av dagens unga journalister. Blev lite full i skratt av följande från artiklarna i Värmlands Folkblad och UNT idag (samma text) idag.

”Det som öppnade ögonen var NJA-pjäsen, 1969. Inför repetitionerna intervjuade han och kamraterna järnvägsarbetare och fick inblick i deras livsvillkor.
- Vi träffade arbetare som undrade om de skulle komma hem med lemmarna i behåll. Folk för vilka fem öre mer i timmen spelade roll och gjorde skillnad mellan att cykla eller kunna ta bussen till jobbet. Detta skakade om mig och ändrade min inställning till livet i grunden.
Pjäsen Järnvägen var allmänt omtyckt, dessvärre inte av Ingmar Bergman.”

Vad är felet? Jag blir glatt överraskad om först inkomna kommentar med rätt svar inte kommen från en som är ungefär i vår ålder. Grattis Tomas förresten!

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: ,

Borg är den minst dålige sossen

Publiceringsdatum by
1

Borg-Keynes_520

Lyssnade en stund på riksdagsdebatten om vårbudgeten idag. Alla sysslar nu med valfiske, så ingen är egentligen mer trovärdig än den andra i den såpan. Så tvingas man då lyssna förbi valfiskarna och se om det då finns något kvar.

Jag kan då konstatera att Anders Borg är den som bäst talar för en socialdemokratisk arbetslinje i blandekonomisk anda och till och med utger sig att föra keynesiansk politik samt vilja motverka klyftor och skapa sammanhållning. Han har ännu inte kallat det folkhemspolitik. Men det kommer säkert snart. Att Reinfeldt och Borg tidigare företrädde en folkfientlig nyliberal ekonomisk linje, där marknaden skulle lösa alla problem, är faktiskt historia. Nu har de förstått att en folkhemspolitisk (socialdemokratisk) arbetslinje är ett vinnande koncept.

Därför får Thomas Östros och oppositionen problem. De kan ju inte säga samma sak, utan Östros tvingas låta upprörd och påstå att Borg bluffar och skönmålar, att det är förra sosseregeringens förtjänst att ekonomin är så stark och att alliansen har dolda syften och att de bara gynnar de rika. Det klingar tomt och ihåligt i mina öron, särskilt med tanke på vilken politik Persson och Östros förde senast det begav sig.

I mitt bakhuvudet spökar också Perssonregeringens utrikespolitik, försvarspolitik och skolpolitik. De var knappast mindre dåliga än de vi nu har. Jag skulle så gärna vilja tro på Mona Sahlin och Maria Wetterstrand som regeringsbildare efter nästa val. Men jag tvekar. Om de lovade att dra oss ut ur Afghanistan åtminstone. Om de lovade att hålla oss utanför NATO. Men det kommer dom inte att göra. De är redan för insyltade. Jag är rädd för att de som tänker riktigt socialdemokratiskt kommer att rösta på Reinfeldt och Borg i september.

______________
Artiklar om vårbudgeten: Expressen 1, Expressen 2, Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter 1, Dagenss Nyheter 2, Dagens Nyheter 3,  Svenska Dagbladet

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

Svårt att skriva bok

Publiceringsdatum by
2

skriva-bok_520

Många vet att jag kämpat med ett bokmanus om skolan sedan hösten 2006. Några har jag talat med och en del ser säkert med viss spänning fram mot vad som ska stå att läsa i boken. En del undrar nog varför den aldrig kommer och har av finkänslighet slutat fråga hur det går.

Saken är den att det har varit mycket svårt att skriva denna bok. Mitt eget arbetsliv sammanföll i tiden med grundskolans uppgång och fall. Mitt arbetslivs snöpliga avslutning framstod som en parallell till grundskolans. Det var min bokidé.

Det blev inte bra. I realiteten skrev jag flera böcker på en gång. Jag skulle förklara allt. Dessutom försökte jag dölja min egen sorg och ilska i en massa allmän text om grundskolan som andra redan skrivit mycket bättre. Den boken hade blivit nästan oläslig.

Jag har samarbetat med en erfaren förläggare, som sett problemen och försökt vägleda mig. Jag har strukit, skrivit nytt och skrivit om många gånger. Hela projektet har blivit så segt att jag nu beslutat dra tillbaka mitt manus och söka andra vägar. Så lång tid har nu gått att också mina perspektiv på det som hänt förändrats.

Det som är kvar, och som möjligen kan vara ett bidrag till förståelsen av vad som skett med grundskolan, är min egen historia som skolledare i Uppsala. Där ställdes allt på sin spets, där blev kampen om skolans inriktning knivskarp, jag målades in i ett hörn och blev till slut utkastad. Om detta har jag nu ett färdigt bokmanus. Jag tror att den boken ska kunna komma ut ganska snart.

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: ,

Flickansiktena långt upp

Publiceringsdatum by
Reply

juliaomslag_520

I tidningshyllan på ICA idag kunde jag konstatera att flera tidningar, bland annat FÖRLDRAR & barns temanummer GRAVID, lärt sig konsten att göra omslag. Söta flickor säljer bra. Men om de döljs bakom andra tidningar spelar det ingen roll hur söta dom är. Därför tittar flickorna ut ovanför tidningarna i facket framför. En mycket bekant blivande mamma var det som tittade på på mig.

Snart börjar jag tro på att jag ska bli morfar. Missa inte senaste numret av FÖRLDRAR & barns temanummer GRAVID.

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , ,

Något så ovanligt som en rolig vänsterskribent

Publiceringsdatum by
6

den-blomstertid

Det blir minnesstund för Gunnar Ohrlander den 23 april på Södra teatern i Stockholm. Jag vet inte om jag åker dit, men jag vill gärna. Jag blev mycket bedrövad av meddelandet om hans död.

Inte kände jag honom mycket, men ändå lite. Han var den typiske SKP-aren på något sätt; vänlig, intresserad och inkluderande. Så fjärran från de plakatrevolutionära uttryck som andra vänstergrupper så ymnigt förmedlade på 70- och 80-talen.

Han kontaktade mig första gången 1979 efter uppropet om kunskap i skolan, där jag var en av initiativtagarna. Han var djupt engagerad i skolfrågan. Han och två andra SKP:are reste hela vägen till Östhammar för att tala med mig om hur ett skolprogram skulle kunna utformas för det lilla partiet, trots att jag redan lämnat. Det blev inget av det där programmet, men 1980 kom pjäsen Den blomstertid nu kommer, som spelades av Fria proteatern. 1981 kom hans viktiga bok Kunskap i skolan. Där lyfte han fram den dolda folkskollärartraditionen och sammankopplade den med folkbildningsrörelsen och arbetarrörelsen. En annan liten bok i sammanhanget som han skrev, som jag aldrig glömmer, är Hoppets här, som kopplade ihop arbetarrörelsen och den frikyrkliga läsarrörelsen. Det här var betydelsefullt för mig och många andra.

Han var gränslös och modig i sitt skrivande. Han skrev debattböcker, kriminalromaner, vanliga romaner, om kampen för sin utvecklingsstörda dotter och mängder av satiriska krönikor i sin roll som Doktor Gormander. Han var något så ovanligt som en rolig vänsterskribent.

Jag har sett mycket få kommentarer i pressen om hans bortgång. Jämfört med Kerstin Thorvall som också dog häromdan har det varit mycket tyst, utan några jämförelser i övrigt. Många i medieetablissemanget ser nedlåtande Gunnar Ohrlander som en skrivande vänsteraktivist, inte som den seriöse författaren, den vasse satirikern eller betydelsefulle kulturdebattör han verkligen var. Det är så typiskt för just detta medieetablissemang.

Jag är tacksam att han hann slutföra sitt sista stora skoljobb Den gudarna älskar, som kom i juni 2009. Han gjorde det ingen annan skulle klarat. Ingen annan besatt hans stora kunskap i kombination med hans djärva överblick på skolan. Våra akademiker är alldeles för smalspåriga för att kunna åstadkomma en lika lättillgänglig översikt.

Medan han skrev den ville han träffa mig och höra mina skolerfarenheter. Vi satt ett par timmar och samtalade på ett litet kafé på Bondegatan. Jag frågade hur det var med hans rygg, han hade haft problem med den för ett antal år sedan samtidigt som jag hade en period med ryggskott. Han mindes det knappt och sa att det var inga problem. Att han var svårt sjuk nu berättade han förstås inte. Han såg lite äldre och smalare ut än sist, men det gör vi ju alla.

Jag tror jag ska anmäla mig till minnesstunden i alla fall.

___________
Några andra artiklar om GO: Mats Gellerfelt i SvD, Bo Högrelius blogg, Stefan Lindgren blogg

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

Hermann Göring & Co

Publiceringsdatum by
3

goring_300Min faster gifte sig någon gång på 30-talet med en tysk officer. Det är en spännande men olycklig historia som hon tyvärr till största delen tog med sig i graven. Men det berättas att hon träffade sin blivande man på ett societetsbröllop i Stockholm där Hermann och Carin Göring deltog. Ännu var de tyska Nationalsocialisterna välsedda gäster hos den svenska noblessen.

På bokrean köpte jag Görings Sverige – en hatkärlek av Björn Fontander. Tänkte jag skulle finna något om människorna runt min faster och hennes tyske man.

Fontander verkar lätt besatt av det faktum att nazisternas andre man hade så djupa svenska förbindelser. Han har snokat fram dagböcker och brev i stora mängder och citerar och citerar. Han har även skrivit en bok Carin skriver hem, som bygger på endast hennes brev. Orkar man läsa igenom allt det här framträder en bild av hur den svenska noblessen tänkte och handlade mellan de två världskrigen.

Jag fann dock inget om min faster. Möjligen kan jag säga att jag återupplevde en språkton och en doft av förlamande förfining som präglade en del vuxna i min barndom. Människor av klass! En kuslig förnimmelse av en bortglömd sida av mig själv.

Från överklassens aristokratiska ideal till nazismens var hoppet mycket kort. Gemensamt var svärmeriet för starka handlingskraftiga ledare, höga ideal, stolta deviser och suggestiva symboler. För aristokratin var demokrati liktydigt med kulturellt förfall. Den moraliska upprustningen efter Weimarrepublikens urartade (Entartete) kultur, hade stor dragningskraft. Nationalsocialismens framtoning blev för denna nobless oemotståndlig. När de senare även tågade mot bolsjevismen blev euforin total.

Det var Hermann Göring och hans sköna svenska hustru Carin Göring (gift Kantzow, född Fock) som i dessa kretsar framgångsrikt kunde föra fram Nationalsocialisternas budskap. Adolf Hitler var betydligt mindre attraktiv, en liten oansenlig man utan stil och anor. Hitler behövde den yvigt utåtriktade Göring för att ge nazismen glitter, glans och färg.

För dem inom noblessen med judiska anor och vänner var ändå ”judesaken” en broms. Det förstod Göring, som här försökte tona ner. I Nürnbergrättegången 1946 försvarade han sig genom att förneka att formuleringen om ”den slutliga lösningen” i protokollet från Wannseekonferensen 1942 alls skulle tolkas som ett planerat massmord på judar. Det var bara fråga om att ”slutligt ordna det för Europas judar”, vilket var en närmast human åtgärd.

Att man inte protokollförde planerna på massutrotning med gaskammare och annat är fullt logiskt. Dels var säkert alla i ledningen inte eniga om utrotningslinjen. Göring och andra vacklade möjligen en aning. Dels förstod man att om utrotningslinjen beskrevs i svart på vitt ökade risken att fienden skulle komma över uppgifterna och skapa skadlig motpropaganda. Därför är det logiskt att protokollet från Wannsee formulerades en smula diffust. Göring ansvarade för konferensens pampiga inramningen, men han utsåg Reinhard Heidrich till konferensordförande.

Intressant är att dagens svenska förintelserevisionister använder samma argumentationsteknik som Göring. De diffusa formuleringarna fyller alltså sin funktion.

Om man försöker sätta sig in i förhållandena på 30-talet är det lättare att förstå att det gick som det gick. Överklassens knäfall för Nationalsocialismen är ganska lätt att förstå. Det enda svenska motstånd som nämns är Torgny Segerstedt med sina misshagliga skriverier i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Karl Gerhards ökända trojanska häst. Men i Sverige var motståndet mot nazismen mycket mer än detta. Men det beskrivs inte i denna bok, antagligen för att det knappast berörde Görings svenska kretsar.

Att folk i allmänhet i Tyskland i så stor utsträckning valde Nationalsocialismen är svårare att förklara. Några pusselbitar här är att det tyska folket led av arbetslöshet och osäkerhet under 30-talskrisen. Då fanns inga a-kassor och arbetsmarknadsutbildningar. Man drömde sig tillbaka till kejsar Wilhelms dagar före den stora förnedringen i Versaillefreden 1918. Den tyska arbetarrörelsen splittrades och förmådde därmed inte bjuda nazismen något motstånd. Nazisterna kunde förknippa dem med oredan, krisen och den urartade konsten. Så vann NSDAP en jordskredsseger i riksdagsvalet 1933 och Adolf Hitler blev rikskansler.

Kan man säga att det finns likheter med Europa idag? Ja, men situationen är också mycket annorlunda. Ingen idag säger öppet att man vill avskaffa demokratin, inte ens Sverigedemokraterna. Visst finns det politikermissnöje, visst är arbetslösheten hög, visst skapar folkomflyttningar och krig social oro, visst har vi finanskris och ekonomisk kris. Men bromsen mot öppet totalitära lösningar, som i Tyskland 1933, är ändå stark.

Däremot kan man lära att fascismens ansikte varierar. Det mest eteriska, mest finstämda och de mest sprödbakade små torskar kan bakom fasaden dölja det mest fasansfulla. Det är Hermann Göring, hans två fruar, hans styvson Thomas, hans dotter Edda, hans morbida Carinhall etc, etc tydliga bevis för.

Till sist ska nämnas att historien om Göring som konsttjuv är helt fantastisk. Förmodligen är han den störste i denna bransch någonsin. Det tänkte förmodligen även Carl-Johan Vallgren som på sid 433 och 434 (eller möjligen någon annan stans) måste ha hämtat just sin skicklige konservator - han som blev konstförfalskare - till romanen Kunzelmann & Kunzelmann.

Tänk om jag kunde ringa upp min gamla faster och tala om allt det här. Det hade hon gillat.

________________
Några artiklar om boken: Internationalen, Populär historia,

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Den gångna nyhetsveckan

Publiceringsdatum by
Reply
Stortuvan_520

Två snowboardkillar på väg ner mot Kesudalen. Helags och Norge i väster

Är åter i offentligheten efter en vecka i Härjedalsfjällen. Där är man helt vid sidan av nyhetsflödet i tidningar, TV och Internet. Inte ens radion fungerar bra, det raspar och skrapar. Vädret är det enda man står ut att lyssna på, trots att det ändå alltid blir som det blir.

Hemma alltså vid UNT-högen och alla andra aktualitetsförmedlare. Bläddrar för att se vad jag missat. Eller snarare vilken världsbild som förmedlas från förra veckan.

Det största verkar vara det nyöppnade elektronikvaruhuset MediaMarkt. Första april upptogs 8 helsidor av deras ”MEGA PREMIÄR”. Det kändes som ett dåligt aprilskämt ända tills en halvsida om att Bilprovningen skulle HBT-sertifieras ställde denna konstiga känsla till rätta. Kassabingo för UNT i alla fall. Utgivningen tryggad en tid till.

Vad fick jag veta i övrigt? Kinesiska Geelys köp av Volvo blev nästan klart och i Moskva sprängdes bomber i tunnelbanan som dödade ett 40-tal personer. Unga islamister från Kaukasus pekas ut. Och alla blir än mer skrämda för de där islamisterna.

Ett mord på en äldre kvinna i Landskrona begicks för att hon parkerat lite snett. Mediespelet regisseras slugt av Sverigedemokraterna som pekar ut mördaren, en invandrarpojke, med namn och bild. Landskrona går man ur huse mot våldet. Journalister ställer sina illmariga frågor och stämningsläget skruvas upp enligt regianvisningarna. Ingen säger uttryckligen att mördaren är islamist. Men …

Ett dubbelmord i Växjö, Di Leva misshandlar sin fru och Rocky är tillbaka på upptäcktsfärd i Berlin.

I mitt andra hem Östhammar (ingår i UNT:s spridningsområde) kan Moderaterna inte komma överens om en kandidatlista till kommunvalet. Det blir minst två. Svåra klassmotsättningar sliter nu i partiet. Redan inför förra valet slet sig den moderata Gimogruppen loss och bildade eget. Osämjan gäller mest vilken stil man ska ha i sin framtoning. En och annan katt lär ha smitit in bland hermelinerna. Och sådant måste stävjas känner hermelinerna. Eller var det katterna? Middagsbjudningarna blir inte trevliga framöver. Politiska diskussioner kommer att förstöra stämningen.

Efter år av processande har generaldirektören för Kammarkollegiet, Claes Ljung, dömts – i två instanser – till rivning av sin ”jordbruksbyggnad” (med panoramafönster mot underbar havsutsikt) på den lilla ön Alören utanför Öregrund eftersom något jordbruk inte går att bedriva i klippskrevorna. Han ska överklaga.

Det var i stort sett allt. Inget om hur det går för Sverige i kriget. Det är dock inget att förvåna sig över. UNT och resten av medieetablissemanget har inte riktigt förstått att vi är i krig. Det var väl inga svenskar som stupade förra veckan.

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,