Monthly Archives: juni 2010

Dilsa, Sverige och Israel

Publiceringsdatum by
3
dilsa_520

Dilsa Demirbag-Sten, bild från Wikipedia

Dilsa Demirbag-Sten har skrivit en intressant artikel i DN om invandringspolitiken i Sverige från 1976 (då hon kom med sin mamma och sina syskon från Kurdistan till Sverige) till idag. Hon noterar intressanta egenheter som att när hon kom talade politikerna till dem som samhällsmedborgare i Sverige, oavsett etnisk bakgrund eller religiös tillhörighet, medan de nu tilltalas som invandrare. De hamnade i en blandad skola, medan invandrare idag hamnar i en segregerad. De möttes av en berättelse om Sverige som hållit sig utanför andra världskriget och kunnat producera varor i högt tempo för att möta en enorm efterfrågan och tagit sig från ett fattigt jordbrukarsamhälle till ett av världens ledande länder. Kvinnorna, arbetskraftsinvandringen och flyktingarna löste arbetskraftsproblemet. Nyckelbegreppen i Folkhemmets rekordår var modernitet, storskalighet, effektivitet, produktivitet och delaktighet – en enastående historia. Idag möter invandrare en djupt pessimistisk berättelse.

De ekonomiska kriserna från 80-talet och framåt öppnade för att vända på steken. Integration och arbetsmarknadsåtgärder administrerades, istället för att att ge alla människor riktiga arbeten. Alla politiker står nu för denna segregationspolitik. Endast Sverigedemokraterna presenterar en vision, en nostalgisk vision. Resten liknar mer tråkiga förvaltare av något som alla ser är på väg mot något riktigt obehagligt.

Hon efterlyser en ny svensk berättelse, där alla är lika inför lagen, där inte hudfärg, föräldrars ursprungsland eller religiös tillhörighet ska ha betydelse – sådant ska vara privatsaker så länge det inte skadar andra.

Det hon skriver är mycket bra. Jag instämmer helt i hennes resonemang. Men, jag vill ändå tillägga att just detta resonemang har gjort mig djupt kritisk mot staten Israels berättelse; den som sätter judiskhet till ett medborgarkriterium, som lett till fördrivning av nästan en miljon palestinier 1948 och diskriminering och övervåld mot dem som försökt stanna kvar i sitt land. Hur kan Dilsa Demirbag-Sten vara så förtjust i staten Israels politik?

Läs också: Greider om Dilsa i DN

Bloggportalen Intressant Andra bloggar om: , , , , , ,

Bokcitat

Publiceringsdatum by
4
suckers_520

Grillkolskrift i ett vindskydd vid Assjösjön

”Han började med att konstatera att avregleringen av etermedia i slutet av åttiotalet hade givit upphov till deras nuvarande situation. När dammluckan väl hade öppnats på politikernas order hade landet på bara några år dränkts i en informationsflod utan dess like. Alla dessa tusen och åter tusen nya sändningstimmar i radio och teve (för att inte tala om internet som inte av en slump föddes samtidigt) måste ju fyllas med något. Och inte bara fyllas, de olika formaten måste ju också synas och märkas för att dra åt sig reklampengar och publik. Så påbörjades den negativa spiralen rakt ner i det offentliga helvetet. Ingenting var längre heligt. Ingenting var längre privat. För att märkas måste aktörerna på samma gång vara högljudda och intimiserande, provocerande och bevekande. I detta vulkaniskt inflatoriska mediauniversum gick allt finstilt under. Vad som fanns kvar var en gigantisk exhibitionistisk dumhetsdyrkan, klonade åsikter, etik i upplösning; en djupt degenererad värld.”

Visst är det välformulerat? Pessimistiskt ja, men ganska sanningsenligt. Det står på sidan 367 i pocketutgåvan, men vem är författaren, och vad heter boken?

Bloggportalen Intressant Andra bloggar om: ,

Daniels leende

Publiceringsdatum by
1

daniels_leende

Daniel Westling är uppenbarligen en annan sort är de innersta kretsarna runt kungahuset. Det syns på hans stela leende. Det är inte naturligt, utan ditsatt för att inte ertappas med en butter uppsyn och exponeras som en suris över världen. Bilden av hovet är nämligen helt avgörande för att de ska kunna älskas, avundas och beundras. Med sura miner kan mörkare sidor anas, vilket till varje pris måste undvikas. Lär alltså inte av historien!

Viktoria är uppfödd med ett leende inför offentligheten och kan sin roll, ja har förmodligen blivit ett med den. Men där är ännu inte Daniel, han kanske rent av aldrig kommer dit.

Valet av Daniel Westling som kronprinsessans prins är ett mycket medvetet val. Därmed får man in friskt rött blod i det blåblodigaste av alla omlopp. Inte främst i biologisk mening, utan kulturellt. Man sprider illusionen om att kungahuset står nära folket och att inget är omöjligt – inte ens för en helt vanlig landsortsbo att bli upptagen i kungafamiljen som prins. Sagan lever vidare.

Det var ingen slump att Viktoria på Lejonbacken tackade svenska folket för sin prins.

Det här kan ses som en klok strategi för att stärka monarkins ställning. Kanske är förklaringen till monarkins starka ställning att det snart är det enda som konstituerar och legitimerar den svenska nationen med lite pompa och självmedvetenhet. Man sjöng Du gamla du fria med ett större allvar än på fotbollslandskamper.

En modern konservativ falang i svensk politik betraktar monarkin som oförenligt med demokrati. De vill att Sverige ska följa republikerna Tyskland, Frankrike och USA. Den dolda agendan är att underlätta Nato-anslutning och ett USE – United Sates of Europe.

Kanske ändå Daniels leende bromsar upplösningen av Sveriges nationella oberoende en aning.

Läs även: GP 2010-06-21, Offensiv 2010.06-17, DN 2010-06-14, Expressen 2010.06-16, Norrtelje Tidning 2010-06-18, Jinge 2010-06-21, Guillou i AB

Bloggportalen Intressant Andra bloggar om: , , , , ,

Varning för Israels antisemitism

Publiceringsdatum by
1

Blev igår uppringd av en kvinna på SVT:s Kulturnyheterna. Hon frågade hur svenska solidaritetsorganisationer resonerar med anledning av att Ship to Gaza tydligen mottagit pengar från Malaysias ex-president Mahathir Mohamed, som gjort sig känd som judehatare. I ett programinslag tänkte de ”fördjupa diskussionen” om solidaritetsarbetet genom enhetsfronter.

Sverige har en djupt rotad folkrörelsetradition på penningsamlarområdet. Därför har t ex Greepeace och World Social Forum kritiserats för sina skumma finansieringsmetoder och förblivit udda inslag i en svensk kontext. Andra länder har helt andra traditioner på solidaritetsarbetets område.

Fundrasing är det vanligaste, vilket är något helt annat än våra insamlingar. Fundrasing vänder sig framför allt till rika människor och organisationer för att få in mycket pengar mot att givarna får goodwillbevis i retur.

Nå, svenska Ship to Gaza har enligt en artikel i DN 2010-06-11 samarbetat med en på pappret lika tvättäkta organisation som Greenpeace, nämligen den Cypernbaserade Free Gaza Movement med filialer i många länder, dock ej i Sverige. Free Gaza Movement skryter faktisk på sin hemsida med att man fått pengar från denne Mahathir Mohamed.

Det här visar möjligen en enda sak, nämligen att antisemitism finns bland Israels kritiker. Det borde inte förvåna någon med tankarna någorlunda i ordning. Israel utger sig ju för att vara en ”judisk” stat. Var ska antisemiterna flockas om inte runt dem som kritiserar den ”judiska” staten Israel.

Är därmed Ship to Gaza antisemitiskt? Styrs därmed Ship to Gaza av antisemitiska intressen? Svaret är förstås dubbelt nej. Det är en humanitär aktion med det politiska målet att bryta Israels olagliga blockad mot 1,5 miljoner palestinier.

Ingen i svenska Ship to Gaza är antisemit. Men ingen kan heller garantera att det inte finns någon enstaka Nationaldemokrat (svenska antisemiter och Israelkritiker) som lagt pengar i Ship to Gazas bössor på stan eller skickat in pengar på plusgirot. Allas pengar kan faktiskt göra nytta i det här fallet. Problemet är när bidragsgivarna blir så stora att det skapar ett beroende. Så är inte fallet med några hundralappar från någon anonym Nationaldemokrat.

I Sverige kan vi hålla rågången klar mellan antisemitism och Israelkritik. Det är säkert inte lika lätt i Malaysia. Med fundrasingmodellen skapas säkert beroenden. Det problemet ska inte underskattas. Därför tillämpas andra metoder i det demokratiska Sverige.

Kvinnan från Kulturnyheterna hade uppenbarligen mycket diffusa begrepp om dessa demokratins grundfrågor. Jag sa att man nog borde vara skeptisk till alla påståenden som dyker upp i Ship to Gazas kölvatten, att propagandakriget inte har några gränser och att Israels vänner är i desperat behov av att finna kopplingar till antisemitism. Jag exemplifierade med att IB-agenter fotograferade listor på FNL-insamlingens bidragsgivare och att ekonomiskt oberoende (från staten) alltid betraktats som mycket viktigt inom FiB/K.

Hon ville komma upp med en kamera för att låta mig lägga ut texten om det här, men jag hänvisade till FiB:s ordförande eller till Åke Kilander när det gäller FNL-rörelsen. Vi får se vad det blir av detta i Kulturnyheterna – kanske idag.

Jag snokade själv runt en stund vad som kan ha varit hennes källor och fann Patrik Öhbergs artikel i DN 2010-06-11. Dennes uppgifter om Mahathir Mohameds stöd till Free Gaza Movement är ett övertydligt tecken på Israelvännernas desperata behov den antisemitiska kopplingen. Denne doktorand i statsvetenskap vid Göteborgs universitet har tidigare på Newsmill 2010-01-27 tillsammans med Eli Göndör skrivit ett eländigt angrepp på Ilmar Reepalu, som beskylldes för okunnighet samtidigt som Öhberg/Göndör grovt förenklade och förskönade bilden av sionismen. Artikelns andra mening lyder:

”Hur många liv som tagits och hur fantasirik förföljelse av judar varit på grund av antisemitism är nästan oöverskådlig.”

Jag skulle vilja komplettera med att påstå även följande:

Hur många liv som tagits och hur fantasirik förföljelse av palestinier varit på grund av sionismen är nästan oöverskådlig.

Bloggportalen Intressant Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Oberoende undersökningskommission nu!

Publiceringsdatum by
2
gardell_520

Mattias Gardell sedd genom Photshops hjältefilter

Mattias Gardell som var med på Mavi Marmara, fartyget där nio personer sköts ihjäl, beskriver i Aftonbladet 2010-06-08 händelseförloppet vid Israels attack. Han kräver en oberoende undersökningskommission för att klargöra vad som verkligen hände. Efter en allmän beskrivning av situationen skriver han följande:

”Därför sköts också fotograferna, som exempelvis Furkan Dogan, en nitton­årig amerikansk medborgare som studerade socialvetenskap i Turkiet. Han fotograferade när han sköts ned bakifrån, en kula i ryggen och en i bakhuvudet. När han föll och rullade runt sköts han igen. I ansiktet.”

De flesta var ungdomar, men inte alla.

”Cetin Topcuoglu var 54 år och tränade Turkiets landslag i taekwondo. Han sköts på nära håll i bakhuvudet och dog i armarna på sin hustru.”

Dessa uppgifter måste gå att kontrollera av en oberoende undersökningskommission. Det finns säkert mer förhållanden som kan utredas för att komma fram till vad som verkligen hände.

Det hela framstår som ett chockerande kallblodigt överfall. FN, EU och alla fredsfrämjande krafter i världen måste agera mot en stat som agerar på det här sättet. Men först en oberoende internationell undersökningskommission.  

Läs också: Svensson, Motbilder, Jinge

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , ,

Globala marknaden skapar ett mobbningssamhälle

Publiceringsdatum by
8
mobbning

Den fria marknadens baksida

Det är inte längre främst tunga lyft, giftiga substanser, buller, klämskador eller fall från höga höjder som dödar och lemlästar människor på våra arbetsplatser. Det är individuell stress orsakad av psykisk misshandel. De nya produktionsförhållanden som utvecklas av den fria marknaden i globaliseringens kölvatten är orsaken.

Vi märkte det i skolan redan på 80-talet när man började tala om effektivisering för att spara pengar. Personaltätheten minskade, organisationerna förändrades och människorna skulle bli förändringsbenägna. Då var skolan fortfarande ganska bra, men det skulle snart ändras.

På 90-talet kom så friskolesystemet, utvecklingssamtalen och individuella löner. Tystnaden sänkte sig i personalrummen, facken samverkade allt mer korporativt med arbetsgivaren och en rädsla att inte duga eller vara arbetsgivaren till lags spred sig bland de anställda. Personalgrupper började konkurrera med varandra; barnskötare mot förskollärare, förskollärare mot lärare etc.

Kraven på anpassning i slimmade organisationer drabbade de långsamma, supereffektiva, frågvisa eller över huvud taget originella personer. Samtidigt som kommunen ställde krav på ökad lönsamhet, tvångsplacerade man rehabiliteringsfall mitt i produktionen. Det skapade irritation bland människor som försökte uppfylla kraven. Jag glömmer aldrig när den av utslitna höftleder svårt plågade läraren Birgitta Bylund på en personalkonferens påstod att mobbning bland vuxna är roten till mobbningen bland elever. Det blev alldeles tyst och brände till ordentligt.

Fenomenet vuxenmobbning har Maciej Zaremba behandlat i en stor artikelserie i DN den gångna veckan. Efter grundliga undersökningar i Sverige och andra europeiska länder kommer han exempelvis fram till att i Sverige är man mycket dålig på att komma till rätta med mobbning på arbetsplatser. I Sverige har inte en enda misstänkt rannsakats, trots att man var först i världen med att uppmärksamma begreppet ”kränkande särbehandling” och göra det till ett brott (enligt arbetsmiljölagen). Men Sverige har försummat att det även är ett integritetsbrott mot individen, alltså en form av misshandel.

Det är kanske ingen slump att programmet ”Expedition Robinson” uppfanns just i Sverige på 90-talet och blivit en lyckad exportframgång. Vi ägnade oss alltså även på helgerna åt att titta på hur man intrigerar, bildar pakter och röstar ut varandra – bara på skoj förstås – som mobbare alltid brukar säga.

I till exempel Frankrike och Belgien ser det annorlunda ut. Där har flera domar fallit efter uppmärksammade fall av psykisk misshandel. Tack vare att man definierade om begreppet mobbning till ”psykisk misshandel” blev det lättare att urskilja och lagföra.

Den offentliga sektorn är värst. Den är maktfullkomlig och eftersom det krävs saklig grund för uppsägning av oönskade personer så tillämpas utfrysning och trakasserier tills den oönskade bryter samman och/eller säger upp sig. Om det inte lyckas blir det dyra utköp för skattepengar. Det här är standard, vilket mitt eget öde är ett exempel på. Mer om det i min bok senare i sommar.

Fackens roll skildras också mycket ofördelaktigt. Deras ombudsmän idkar många gånger korporativ samverkan med arbetsgivaren. Man har svårt att tänka om från gruppintressen till försvar av enskilda personers integritet. Inte sällan är en grupp fackmedlemmar inblandade i mobbandet och kan då ibland till och med vittna mot en enskild medlem. Facket ställer sig reflexmässigt på majoritetens sida, vilket blir helt fel i mobbningsärenden.

I vår globaliserade värld har arbetslivet ändrat karaktär. Anpassning är nyckelordet för den anställde. Den som inte anpassar sig manövreras ut med uppluckrad anställningstrygghet och med ökat anlitande av bemanningsföretag. Räcker det inte tar man till mer eller mindre subtila nålstick som sammantaget blir psykisk misshandel. Uppfinningsrikedomen är oändlig och grupptrycket svävar som ett åskmoln över många individer på många arbetsplatser. Den våg av självmord på stora företag som uppmärksammats i Frankrike och som säkert förekommer även i Sverige är den logiska absoluta slutpunkten.

På skolorna kräver man av elever att de ska vara mobbningsspanare, kamratstödjare och slå larm samt våga stå upp mot mobbande kamrater. Men hur vanligt är detta bland vuxna. Nej, bristen på civilkurage i dessa sammanhang är skriande. När mobbningen rullat igång kan den enskilde i realiteten åstadkomma ganska lite på sin arbetsplats. Ansvaret för förhållandena ligger då hos ledningen.

Men, denna stora fråga avgörs framför allt av vilket samhälle som formas av vårt politiska system. När människan som medborgare har ersatts av människan som programmerbart arbetsverktyg och konsument är framtiden dyster.

___________________________
Maciej Zarembas artiklar:
Mobbarna och rättvisan, del 1
Mobbarna och rättvisan, del 2
Mobbarna och rättvisan, del 3
Mobbarna och rättvisan, del 4
Mobbarna och rättvisan, del 5

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , , , ,

Sveriges nationaldag och …

Publiceringsdatum by
3
Rabatt vid entrén till Akademiska sjuknuset i Uppsala

Blomsterrabatt vid entrén till Akademiska sjukhuset i Uppsala

Sveriges nationaldag idag. Vi firar genom att klippa gräs, plantera och rensa i rabatterna, läsa i skuggan under ett träd, äta ute och njuta av det bästa i den svenska försommaren. Det bästa i vårt svenska nationaldagsfirande är att uppskatta och påminna oss om vårt liv i relativ trygghet. Vårt nationella självbestämmande är ändå så betydande att vi i demokratisk ordning kan välja riksdag och kommunfullmäktige. Vi kan i försommarsolen koppla av i förvissningen om att inget utifrån omedelbart hotar våra liv. Inte ens det stundande prinsessbröllopet är särskilt hotfullt. Det är bara tröttsamt.

I bakgrunden hörs radion. Fortfarande dominerar överfallet på Ship to Gaza. Den trygghet vi känner i vårt land idag är vad palestinier borde ha mer av. Men Israel berövar dem alla möjligheter till det. Inte ens cement för att bygga upp sina sönderbombade hus kan de skaffa sig. Jag åker enkelt till byggmarknaden och köper vad jag behöver. Att staten Israel behandlar palestinierna som vi gjorde med gångna tiders hjon är en rasistisk skändlighet.

Israel har utnämnt sig själv till en ”judisk” stat och alltså kopplat sin politik till religion. Det här tog Torbjörn Tännsjö upp på Newsmill 2010-05-31. Han skrev på engelska och försökte därmed nå utanför våra nationella gränser med sitt inlägg. Han vädjade till judar att ta avstånd från staten Israels övergrepp, för att på så sätt visa att staten Israel inte kan uttala sig i alla judars namn. Han menar att det är viktigt för att stävja en våg av antisemitism, som kan väntas i kölvattnet på angreppet av Ship to Gaza-konvojen.

Willy Silberstein gick till angrepp mot detta och annat i SvD 2010-06-04 och vänder det hela till att Tännsjö gör alla judar ansvariga genom att kräva att de ska ta avstånd. Dessa artiklar följdes upp i ett radiosamtal mellan Torbjörn Tännsjö och Jonathan Leman (redaktör för tidningen Expo). Där lyckades Tännsjö hålla sig lugn och saklig trots anklagelserna om antisemitism och påvisa det bakvända i Silbersteins och Lemans resonemang. Alltså, för att hindra antisemitismens utbredning bör Israelkritiska judiska organisationer och personer ta avstånd från Israels övergrepp, som ju annars enklare kan uppfattas som brott i alla judars namn. Judendomen är ju en religion som man kan konvertera till eller lämna. Det är alltså ett personligt val. Att mystifiera judiskhet med blodsband leder åt skogen.

Israels vänner (judar eller inte – jag skiter i vilket) är mycket trängda. Henning Mankell uttrycker saken solklart i en TV4-intervju. De arbetar nu med alla medel för att vända opinionen från Israels uppenbara brott och skapa en bild av att aktivisterna på frihetsflottan egentligen var förklädda terrorister – styrda av Hamas. ”We Con (lurar) the World” heter YouTube-filmen som är ett tydligt exempel på det här. För att vinna opinionen vet man hur viktigt det är att få skratten på sin sida. Skickligt ihopsatt, men mycket obehagligt.

Nu kryper det sakta fram att Israel trots allt diskuterar att lätta på Gazablockaden. Det är en helt otrolig utveckling. Frihetsflottan har vänt utvecklingen och verkligen åstadkommit något för palestinerna. Någon sa att Frihetsflottan varit viktigare för solidariteten med palestinierna än Gazamassakern för drygt ett år sedan. Svårt att fatta, men Israel har nu målat in sig i ett hörn. De är inte ömöjliga att besegra.

Mycket återstår, men målet är ett fritt och oberoende Palestina, där palestinierna kan njuta av sitt vackra land på sin nationaldag, när den än är, precis som vi gör idag.

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Vad ska hända nu?

Publiceringsdatum by
9
palestina_520

Så här kan ett fredligt Palestina se ut

Kritiken mot skurkstaten Israel tog så äntligen fart på allvar, vilket medförde att blockaden bröts. Den svagaste länken Egypten brast. För hur länge får vi se. Men att den brast är ett tecken på att de inte längre kunde hålla fast vid sina skamliga överenskommelser med Israel. Tack vare Ship to Gaza har alltså Gazaborna kunnat börja röra sig aningen mindre ofritt över gränsen och börja handla utanför Israels kontroll. Det är ett första steg mot ett värdigt liv för alla palestinier.

Vad ska hända nu? Även en sargad tiger kan slå hårt. Israel är rustat till tänderna och har även kärnvapen. Skulden kommer Israel med alla medel att försöka placera på Iran och Hamas. De kommer att utmålas som terrorister och fiender till alla världens folk. Alla som inte delar denna syn kommer att stämplas som antisemiter och fiender till staten Israel.

Det är här diskussionen om en fredlig lösning tvunget måste börja. Någon gång måste den löken skalas. Men för att det ska vara möjligt måste palestinska folket enas och samordna alla sina olika politiska strömningar under ett organisatoriskt paraply. Så länge det inte sker kommer Israel att härska. Ett första litet steg mot denna enhet har nu tagits av både Hosni Mubarak och Mahmoud Abbas. Här börjar fredsförhandlingarna nu om Palestinas framtid.

Vad svenska medier verkar ha svårast att förstå är att Palestinafrågan faktiskt inte bäst beskrivs som en konflikt mellan två jämbördiga parter – palestinier och israeler. Den har utvecklats till en fråga om rättvisan mot ondskan, där ondskan representeras av militärt övervåld mot miljoner oskyldiga fattiga civila palestinier och nu även mot protesterande fredsaktivister. Israel representerar idag ondskan på samma sätt som apartheid och nazismen för demokrater representerat ondskan sedan flera generationer.

De svenska röster som kritiserar Ship to Gaza är så få att man faktiskt får leta. Någon ”liberal”, någon okunnig ungmoderat, Per Gudmundsson förstås och Ulf Ekman från Livets Ord är de jag funnit. Eftersom Ekman blint tror på Israels propaganda ”vet” han vad som hände. På sin blogg skriver han bl a:

”Kastar sig besättningen över israeliska soldater med yxor, knivar och andra tillhyggen så bäddar det för eldstrid och nu har det hela utvecklats till en stor tragedi med minst nio aktivister döda, ett femtiotal sårade och sju sårade israeliska soldater. Detta är framkallat av amatörmässiga provokationer som varken ger Gazabefolkningen mat, löser problemet med blockaden eller något annat heller.”

Det är bra att det finns några som vill ta på sig omaket att försöka förstå och förklara vad Israel säger och gör. Tack vare det blir Israels övergrepp än mer öronbedövande. Alla andra (inkl. EU, FN, utrikesministrar, statsministrar etc.) pekar samstämmigt ut Israels aktion som brottslig. Det kommer att få konsekvenser.

Läs också: DN 2010-06-02, AB 2010-05-31, DN 2010-06-02, UNT 2010-06-01, SvD 2010-06-02, SvD 2010-06-01

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,