Jordkällaren

Renovering pågår

Vad ska man med en jordkällare till? Förvaring av potatis året om, hålla svagdrickan kall om sommaren eller ställa in allt som man inte får plats med i kylskåpet när man har stora kalas? Inget av det där är särskilt aktuellt för oss. Svagdricka eller stora mänder svalt tempererade drycker behöver vi sällan. Stora kalas har vi lika sällan och potatis köper vi i små kvantieter på COOP-extra i Börstil.

Trots att jag inte vet vad jag ska med källaren till har jag nu börjat renovera den. Den har legat där och väntat nästan helt dold av syrener länge. Den har stillsamt utmanat mig sedan vi tog Stjärnudden i besittning 2003.

Jordkällaren sommaren 2007

Sommaren 2007 skrev jag lite om den. Då hade jag just rivit ner så mycket av stenarna runt dörren att jag lyckats ta mig in. Sedan hände inget förrän denna augustivecka 2009. Jag började med att röja runt ingången. Ett nog så strävsamt knog som renderade i en jättehög av ris och skott av syrén, gamla krusbärsbuskar och ogräs. Krusbären hade vi knappt sett, än mindre skördat. Kunde inte låta bli att plocka av alla de  fullmogna krusbären från de kapade kvistarna. Det blev en stor skål. Mer krusbärsmarmelad hoppas jag på.

Efter att Anders, som är bonde med stora maskiner, med hjälp av gafflarna på traktorn lyft ner den hotfullt nerhasade storstenen ovanför ingången kunde jag plocka ner stenupplagen på sidorna, som under de senaste 150 åren hasat ut såpass att man inte längre fick upp dörren.

De gamla dörrarna och dörrposterna var alltför ruttna för att kunna renoveras. Nya dörrkarmar är nu tillverkade och infästa på plats på så likartat sätt som jag förmått. Fast spikar och smidda krokar för gångjärnen kommer att ersättas av modernare doningar. Det gamla järnlåset på ytterdörren ska jag försöka återanvända.

Än återstår mycket. Med de stora stenarna ska jag ta hjälp av Harri. Han är en pensionerad finlandssvensk Sandviksjobbare som inte alls låter som de snälla Mumintrollen. Hans bullrande skratt och urstarka kropp ska hjälpa till att få storstenarna på plats. Jag hoppas det kan ske nästa vecka.

Möjligen kan vi behöva förvara kommande skördar från det stora trädgårdslandet som Barbro ska anlägga när hon blir pensinär –  om två år. Kanske kan jordkällaren bli vinkällare? Men då måste man rimligen köpa mer än en baginbox åt gången. Vet förresten inte om vin ska förvaras i det jämnt svala och fuktiga klimat som året runt råder i en riktig naturstensmurad jordkällare. Papplådor duger nog inte som förpackningar då. Förmodligen blir den renoverade jordkällaren bara en sevärdhet för vuxna eller kanske lekstuga åt några barn.

Andra bloggar om: ,

Vagnmakarens vindflöjel

flajel_510

Peo på stegen utan risktillägg

Äntligen är vindflöjeln på plats. När vi köpte Vagnmakartorpet 2003 fanns ingen vindflöjel. I ett mörkt hörn i vedboden hittade jag en underlig trästör med ett handsmitt järnbeslag i ena ändan krönt av lång spets. Fick för mig att det var någon slags ispik. Hade just hört historien om vagnmakarens son som drunknade på Östhammarsfjärden på väg hem från varmbadhusbygget därstädes i slutet av 1800-talet. Stören blev kvar, för den var gåtfull på något sätt och välgjord.

Året därpå kom förra ägaren på besök, en kvinnlig släkting i rakt nedstigande led från vagnmakaren. Stören med beslaget råkade stå framme när vi tittade runt. Jag frågade om hon visste var det var och blev upplyst om att det antagligen var en stång till vindflöjeln som i alla år prytt östra gavelnocken, men som aldrig kom på plats igen efter takrerenoveringen på 80-talet. Var själva vindflöjeln fanns visste hon inte, kanske den smugit sig undan i något förråd. Hon lovade höra av sig om hon hittade den.

Jag hade för länge sedan resignerat om vindflöjeln. Men i våras tittade hon åter förbi för att överlämna den gamla vindflöjeln. Jag blev fånigt glad för den gamla plåtbilen och visste inte riktigt hur jag skulle tacka. Hon fick en kram.

Vindflöjeln är säkert lika gammal som huset, alltså från 1850-talet, om inte ännu äldre. Den är utformad som en tretungad flagga med ett emblem i mitten där en orm slingrar sig runt en pinne, lustigt likt ett dollartecken. Vad det symboliserar visste hon inte. Kanske någon kan hjälpa till och tyda symboliken? En yrkessymbol eller en lokalt präglad betydelse? Det är av mycket tunn plåt, var genomrostad, men fint lagad på de smala utsirade delarna, renborstad från rost och mönjad.

Jag har nu målat den svart.  Med hjälp av vännen Peo och visst besvär har vi lyckats få fast stången på sin gamla plats igen. Peo erbjöd sig att utan risktillägg klättra upp och sätta själva flöjeln på sin pinne, medan jag tog bilden. Nu svänger åter den gamla flöjeln över Vagnmakarens torp.

Andra bloggar om: 

Morris och jag

morris-arbutus

Tapeter finns det i ofantliga mängder. Man storknar av affärens alla stora flaschiga kataloger som väger flera kilo styck. I stort sett allt bläddrar man förbi för att det inte faller en i smaken. Du måste gå på första känslan för att hinna få en liten överblick av allt som finns. Fast det får du inte i alla fall. Innan du orkat igenom hälften av katalogerna på första hyllan är du redan utmattad. Continue reading

Trädbeskärning

Fruktträd växer fort. På fem år blir dom som skatbon med tjocka vattenskott som skjuter som fyrverkeri rakt upp i skyn. Som trädgårdsamatör förvånas man av växtkraften. Lärarkollegan Gunnar, som övergick till trädbeskärning och glasrabarberodling för många år sedan, klippte krikonträdet och det stora äppelträdet i november 2003.

Efter att ha tittat på Söderläge i TV blev vi på det klara med att kraftig beskärning åter var av nöden. Hösten är bästa tiden lärde vi oss också. I dagens höstsol fick den för korta stegen, handsågen och den slitna sekatören mer än göra rätt för sig – får skaffa bättre verktyg till nästa gång. Allt som växte inåt och uppåt tog vi bort. Nu kommer solen att sila igenom lövverket och gynna tillväxten både i och under träden.

Jag hängde i krokig arm för att nå de mest avlägsna grenarna och tänkte på jämnårige kompisen Clas som förra hösten föll ner från stegen när han höll på med det här. Kotfraktur och konvalescent i flera månader. Det är lätt hänt sånt där. Nu är träden i trim ett par år framåt och vi kommer att nå frukten som förhoppningsvis växer än frodigare om ett par år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ovanligt svampår

Det händer att till och med jag lockas med ut i svampskogen runt Stjärnudden. Flera sällstynta svampfynd har gjorts i år. Johanna fann denna ovanligt stolta fjällskivling i lördags. 

Svampar är märkliga växter. De lever till största delen under jordens yta, som isbergen i haven. I symbios med sin träaktiga partner kan dom bli många hundra år gamla. Vid gynnsamma förhållanden om hösten skjuter de upp sina periskop ur marken och tar sig en titt på livet bland löv, kottar, maskar och insekter – uppe i friska luftren. Man kan då skåda dem i sin fulla prakt. Flugsvamparna skrikande röda och farliga, den vita varianten lömskt lik den ädlaste av alla i svampvärlden – kungschampinjonen. Men sporerna under hatten är inte svarta förstås. Och, den lömskaste av alla svampar, hussvampen, som kan äta upp hus. Ett riktigt angrepp går inte att stoppa. Huset måste eldas upp för att man ska få bukt med svampen.

Continue reading

Tänd med värmepistol

Tänd med värmepistolenGrillning hör sommaren till. Jag fick en Webergrill i 40-årspresent. I år, 23 år senare köpte vi en ny. Den gamla var helt upprostad i bottenspjället så att briketterna inte kunde släckas och sparas till nästa grillning.

Det blev ännu en Weber, fast ett nummer större. De hade inte den mindre modellen, så jag fick den till samma pris som den mindres. Den kostade inte mer än den förra gjorde för 23 år sedan. ”För att den görs i Kina nu”, som en kompis konstaterade. Denna ska väl räcka livet ut. När jag är 86 ska väl någon annan ta hand om grillningen. Continue reading

Sommartest

VägvisareDenna sommar har Vagnmakartorpet fått visa upp sina nya stora kvalitéer; rinnande vatten och ett riktigt kök. I vackert väder, men även i ösregn har huset snällt härbergerat sina innevånare. Livet har underlättats betydligt av ett fungerande och hygieniskt kök och rinnande varmt och kallt vatten i två kranar. Det känns högtidligt varje gång man vippar upp det moderna blandarhandtaget. När det var som varmast kopplade vi nya trädgårdsslangen och duschade bakom huset. Med lite varmvatten blev det mycket behagligt.

Continue reading