Mattias Gardell sedd genom Photshops hjältefilter

Mattias Gardell som var med på Mavi Marmara, fartyget där nio personer sköts ihjäl, beskriver i Aftonbladet 2010-06-08 händelseförloppet vid Israels attack. Han kräver en oberoende undersökningskommission för att klargöra vad som verkligen hände. Efter en allmän beskrivning av situationen skriver han följande:

“Därför sköts också fotograferna, som exempelvis Furkan Dogan, en nitton­årig amerikansk medborgare som studerade socialvetenskap i Turkiet. Han fotograferade när han sköts ned bakifrån, en kula i ryggen och en i bakhuvudet. När han föll och rullade runt sköts han igen. I ansiktet.”

De flesta var ungdomar, men inte alla.

“Cetin Topcuoglu var 54 år och tränade Turkiets landslag i taekwondo. Han sköts på nära håll i bakhuvudet och dog i armarna på sin hustru.”

Dessa uppgifter måste gå att kontrollera av en oberoende undersökningskommission. Det finns säkert mer förhållanden som kan utredas för att komma fram till vad som verkligen hände.

Det hela framstår som ett chockerande kallblodigt överfall. FN, EU och alla fredsfrämjande krafter i världen måste agera mot en stat som agerar på det här sättet. Men först en oberoende internationell undersökningskommission.  

Läs också: Svensson, Motbilder, Jinge

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: folkrätt, Israel, Mattias Gardell, Ship to Gaza

Lars Vilks skymmer Feilers Ship to Gaza

Minns ni Dror Feiler och Gunilla Sköld Feilers installation Snövit och sanningens vansinne, som visades 2004 på Historiska museet. Temat upplevdes så provocerande av israeler att det saboterades av såväl privatpersoner som Israels dåvarande ambassadör Zvi Mazel. Då underordnade sig alla makthavare demokratins grundregler om konstens frihet – trots Israels krav på ett ingripande.

Fallet Vilks är i princip ett parallellfall. Nu provoceras en grupp människor (muslimer) av konstverk och kräver myndighetsingripanden. Även nu underordnar sig alla makthavare demokratins grundregler och några krav inskränkningar därifrån är knappast att vänta på kort sikt med anledning av detta. Det är bra.

Samtidigt pågår den viktiga humanitär aktionen Ship to Gaza för att peka på det orimliga i Israels behandling av 1,5 miljoner palestinier i utomhusfängelset Gaza. Dror Feiler är svensk talesperson för detta projekt. Just nu är han, Mattias Gardell, Henning Mankell m fl. på väg med fartyget Sofia till Gazas vita och – enligt folkrätten – fria strand med fredliga förnödenheter till de blockerade Gazaborna.

Vems ärenden springer de svenska islamisterna i denna fråga? Jag talar då inte om de 99,9 procenten svenska vardagsmuslimerna, utan om just den lilla promillen välartikulerade islamister och deras svensknationella svans (Omar & Co). De kräver polisingripanden mot fria föreläsningar av islamkritikern och konstmystikern Lars Vilks och de tror sig ha vunnit en seger när de lyckats provocera andra mindre svenskverbalt skolade muslimer att skapa en sådan oreda att föreläsningen stoppades. Vems ärenden springer de idag?

Deras konstiga position är ett resultat av en djupgående och synnerligen kontraproduktiv motsättning inom den svenska solidaritetsrörelsen för Palestina. Efter att de så kallade “antisionisterna” (Omar, Wilhelmson, Lindqvist m fl.) startade eget efter att ha missslyckats med att rensa palestinarörelsen från sionistiskt (judiskt) inflytande, blev det naturligt att kritisera bland annat Dror Feiler och andra för deras engagemang i JIPF (Judar för Israelisk-Palestinsk Fred) och kalla dem sionister. Nu hotar sionisterna i Israel den humanitär aktionen för Gazaborna medan de svenska “antisionisterna” kritiserar Palestinagrupperna och JIPF, som ligger bakom Ship to Gaza-projektet för att gå Israels ärenden. Bingo!

Medan “antisionisterna” sätter dagordningen för den svenska debatten genom att stoppar fria föreläsningar och kräva inskränkningar i yttrandefriheten kan Israel i lugn och i relativ mediaro planera sitt ingripande mot Ship to Gaza-projektet.

Min slutsats blir att Lars Vilks konstigheter själ medieutrymmet och underlättar för Israel & Co att fortsätta sin skamliga behandling av palestinierna i Gaza. Omar & Co fungerar som Israels nyttiga idioter. Hade de inte gjort det frivilligt hade Israel uppfunnit dem. Och Vilks konstigheter väger konstnärligt sett fjäderlätt jämfört med Dror Feiler och Gunilla Sköld Feilers installation Snövit och sanningens vansinne.

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: Dror Feiler, Lars Vilks, Omar, Shit to Gaza, muslimer, antisionisterna, Palestinagrupperna, JIPF

Två snowboardkillar på väg ner mot Kesudalen. Helags och Norge i väster

Är åter i offentligheten efter en vecka i Härjedalsfjällen. Där är man helt vid sidan av nyhetsflödet i tidningar, TV och Internet. Inte ens radion fungerar bra, det raspar och skrapar. Vädret är det enda man står ut att lyssna på, trots att det ändå alltid blir som det blir.

Hemma alltså vid UNT-högen och alla andra aktualitetsförmedlare. Bläddrar för att se vad jag missat. Eller snarare vilken världsbild som förmedlas från förra veckan.

Det största verkar vara det nyöppnade elektronikvaruhuset MediaMarkt. Första april upptogs 8 helsidor av deras “MEGA PREMIÄR”. Det kändes som ett dåligt aprilskämt ända tills en halvsida om att Bilprovningen skulle HBT-sertifieras ställde denna konstiga känsla till rätta. Kassabingo för UNT i alla fall. Utgivningen tryggad en tid till.

Vad fick jag veta i övrigt? Kinesiska Geelys köp av Volvo blev nästan klart och i Moskva sprängdes bomber i tunnelbanan som dödade ett 40-tal personer. Unga islamister från Kaukasus pekas ut. Och alla blir än mer skrämda för de där islamisterna.

Ett mord på en äldre kvinna i Landskrona begicks för att hon parkerat lite snett. Mediespelet regisseras slugt av Sverigedemokraterna som pekar ut mördaren, en invandrarpojke, med namn och bild. Landskrona går man ur huse mot våldet. Journalister ställer sina illmariga frågor och stämningsläget skruvas upp enligt regianvisningarna. Ingen säger uttryckligen att mördaren är islamist. Men …

Ett dubbelmord i Växjö, Di Leva misshandlar sin fru och Rocky är tillbaka på upptäcktsfärd i Berlin.

I mitt andra hem Östhammar (ingår i UNT:s spridningsområde) kan Moderaterna inte komma överens om en kandidatlista till kommunvalet. Det blir minst två. Svåra klassmotsättningar sliter nu i partiet. Redan inför förra valet slet sig den moderata Gimogruppen loss och bildade eget. Osämjan gäller mest vilken stil man ska ha i sin framtoning. En och annan katt lär ha smitit in bland hermelinerna. Och sådant måste stävjas känner hermelinerna. Eller var det katterna? Middagsbjudningarna blir inte trevliga framöver. Politiska diskussioner kommer att förstöra stämningen.

Efter år av processande har generaldirektören för Kammarkollegiet, Claes Ljung, dömts – i två instanser – till rivning av sin ”jordbruksbyggnad” (med panoramafönster mot underbar havsutsikt) på den lilla ön Alören utanför Öregrund eftersom något jordbruk inte går att bedriva i klippskrevorna. Han ska överklaga.

Det var i stort sett allt. Inget om hur det går för Sverige i kriget. Det är dock inget att förvåna sig över. UNT och resten av medieetablissemanget har inte riktigt förstått att vi är i krig. Det var väl inga svenskar som stupade förra veckan.

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: Afghanistankriget, Alören, Öregrund, Östhammar, Claes Ljung, Di Leva, Geely, Landskronamordet, Media Markt, Sverigedemokraterna, UNT, Växjömordet, Volvo

Det här kan vi studera och intressera oss för, ju mer desto bättre. Men det är en fråga för den historiska forskningen att undersöka och eventuellt göra auktoritativa uttalanden. Att politisera just det armeniska dramat idag, som man gjorde i riksdagen igår, är ankdammsmässigt. Man häpnar åter över hur opportunistiskt lättledda de rödgröna är i sin utrikespolitiska linje. Man spelar Carl Bildt och därmed Nato- och Afghanistanaktivismen i händerna genom att driva fram en omröstning i denna historiska tvistefråga. Inte ens om folkrättsexperten Ove Bring och alla världens historiker vore eniga om saken ska riksdagen rösta om sådant. Det misskrediterar politiken och politiserar historien. De rödgröna skjuter sig åter i foten.

Tidningarnas kommentarer spretar åt alla håll. Liberalt är idag synnerligen kluvet (långt in i s- och v-leden f. ö.). Expressen tycker som regeringen och liberala Ö-viks allahanda som oppositionen t ex. Anders Rönmark bekräftar att det är mest inrikespolitik som hänger intimt ihop med jakten på renegater, vilken är så tydlig i frågan om sionism/antisemitism. Han skriver:

“Ibland måste även diplomatiska svenskar visa vad vi anser om folkmordsförnekare.”

Vad ska man rösta om nästa gång? Ja, varför skulle det sluta med detta?

Stefan Lindgren skriver 2010-03-11:

”En annan aspekt är att om man ska fördöma turkarnas ´folkmord´ på armenier, måste man i samma andetag fördöma kurdernas ´folkmord´ på assyrierna – som i procent var betydligt grymmare. Detta ´folkmord´ skedde under exakt samma tid. … Dessa ´folkmord´ är som kinesiska askar, där en stöt utifrån – som regel en imperialistisk intervention – utlöser kedjereaktioner eller där
imperier medvetet hetsar folk mot varandra enligt principen divide et impera.

Turkiet är ett land som historiskt varit föremål för kolonialmakternas ingrepp. Och ränderna går inte ur när Frankrike vill vägra Turkiet EU-inträde och kriminaliserar ´förnekande´ av folkmordet på armenierna (vilket Turkiet kvitterat genom att kriminalisera förnekande av de franska massmorden i kolonierna – Madagaskar, Algeriet etc).”

Carl Bildts och regeringsalliansens hållning i denna fråga är den enda rimliga.

_______________
Fler artiklar om saken: Folkbladet idag, DN idag, DN idag, AB idag

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: antisemitism, armeniska folkmordet, Carl Bildt, rödgröna oppositionen, sionism

När vi hade språkat lite om solidaritetsarbete i allmänhet klargjorde han sina besvär med fredsrörelsens krav på hemtagande av de svenska soldaterna från Afghanistan. Han menade att svenska soldater skulle satts in där för länge sedan, då hade kriget aldrig utvecklats som nu. Svenska soldater istället för Natos verkade han mena.

Han vet vad jag tycker. Eftersom demonstrationen handlade om Gaza släppte jag frågan med kommentaren att ”Så kan man kanske också resonera.”

Jag träffade honom idag igen på ett möte om situationen i Gaza med Henrik Pelling och Lotta Shüllerqvist här i Uppsala. Samma dag som två svenska soldater och en tolk i svensk tjänst skjutits ute på patrulluppdrag i norra Afghanistan. Undrar hur han resonerar idag? Jag tror han kan vinnas för ett hemtagande nu. Svenska politiker tar ett oerhört stort ansvar på sig genom sina huvudlösa beslut i denna fråga. Ta hem soldaterna nu!

Läs också Stefan Lindgren, Expressens ledare

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: Gaza, Ship to Gaza, Afghanistan, svenska soldater

Israel kan alltså påverkas. Deras utfall mot Sverige, Donald Boström och Aftonbladet för deras artikel om organplundring var alltså ohållbart. Dementierna tvingade till slut fram någon som faktiskt visste något och hade ovedersägliga bevis.

Israels utfall skrämmer. Att Israel medvetet smutskastar försvaret av palestinierna och vänder det till att det skulle vara judeförföljelser av samma slag som under WW2 är nu uppenbart. Att många svenska medier följsamt drivit Israels linje i denna fråga, ja t o m ivrigare än israeliska medier,  är skamligt. Det är som att redaktionerna självmant inrättat sig under ett sionistiskt förmyndarskap. Det kommer säkert mer i denna och andra frågor runt Israels agerande mot palestinierna.

Med en förhoppning om att åtminstone några ska ägna julhelgen åt självrannsakan och komma ut med klarare blick under 2010 önskas God Jul!

Artiklar i ämnet:
Donald Bostöms artikel AB 2009-12-17
Nyhetsartikel AB 2009-12-22
Åsa Linderborg i AB 2009-12-22
SvD fortsätter glida undan ledarbloggen 2009-12-22

Andra bloggar om: Intressant, Donald Boström, Åsa Linderborg, Aftonbladet, Israel, palestinier, organplundring, organstölder

En grupp kyrkligt aktiva i Uppsala med prästen Mikael Lundqvist i spetsen bedriver hjälparbete för missbrukare och hemlösa. Tillsammans med kristna fredsrörelsen och studieförbundet Sensus ordnar de under hösten en serie träffar som de kallar för Kafé Dialog.

Jag var inbjuden att tala om Afghanistan onsdag i förra veckan. Det var samma dag som president Obama tillkännagivit att ännu 30 000 soldater skulle skickas till Afghanistan för att äntligen vinna kriget. Det blev en sällsam upplevelse och lärorik. Förutom några av de hjälpbehövande som låg och sov i kyrkbänkarna hade också samlats ett litet men mycket blandat sällskap för att lyssna till vad jag hade att säga. Mikael Lundqvist, som är blind, hälsade alla välkomna, inledde kort och lämnade mikrifonen till mig.

Jag presenterade ett antal dilemman jag träffat på efter att i snart 40 år ha diskuterat om krig, ockupationer, kolonialism och imperialism. Jag slutade med Irak och Afghanistan.

En medelålders mycket elegant musikterapeut från Polen, som talade klanderfri svenska, hade mycket initierade frågor och reflektioner att bidra med. Flera andra bidrog också med inpass och alla var liksom jag förbluffade över att Sverige efter att ha varit ett alliansfritt och neutralt land nu deltar i Natos (USA:s) omöjliga krig mot afghanerna.

Denna lilla människoskara i Mikaelskyrkan i Upssala förstår betydligt mer av vart detta äventyr kan föra oss alla, än vad regeringar och statsmän i Rosenbad och Vita Hus gör.

Samma budskap som allt mer tydligt uttalas av verklighetens folk framfördes igår i Aftonbladet av Olle Svenning. Han jämför Barak Obamas 30 000 nya soldater till Afghanistan med Tony Blairs stora Irakfiasko. Att, då det begav sig, gå emot Blair och hålla sig till sanning och förnuft fick ett högt pris.

”I juli 2003, när bombkriget mot Irak pågått bortåt fyra månader, fann den brittiska polisen ett lik i Oxfordshire-skogarna. Den döde var David Kelly. Han hade, enligt rapporten, karvat sönder en blodåder med en trädgårdsspade. … Enligt staten drevs omutlige statstjänaren Kelly att ta sitt liv. Utredningar inställdes.”

Han utdelar också följande dråpslag:

”Västvärldens ombud för fred, Hamid Karzai, är vald, inte av folket utan av västvärlden, krigsherrar och knarkhandlare. Väst visade honom sitt underdåniga förtroende sedan han valfuskat samman en majoritet. Tre timmar efter valfuskets inledning jublades gratulationer till fifflaren från Nato, FN, EU och på Bildts blogg. Karzai kan knappast röra sig utanför sin bunker. Hans släkt är djupt involverad i den monstruösa heroinhandeln. Hans hovmän berikar sig på utländskt bistånd.”

Dessa statsmän är liksom våra svenska knähundar mycket illa ute. När det uppenbara blir allmänt uttalat och riskerar att omformas till opinioner och talkörer i stora demonstrationståg, kommer det att vända. Vårt lilla möte i Mikaelskyrkan var ett steg på vägen.

Andra bloggar om: Intressant, Afghanistan, Irak, Barak Obama, Nato, Olle Svenning, svenska soldater, nato, USA, verklighetens folk

Middag med Pol Pot - Ett återskapande av konstnärer bosatta i Kambodja, 2008

Jag besökte utställningen Middag med Pol Pot på Forum För Levande Historia. Myndigheten residerar i magnifika lokaler i Gamla stan med stora skyltfönster mot turiststråket, ett stenkast från riksdagshuset och Rosenbad. Här marknadsför överhetssverige sin politik som om den vore oomstridd och vetenskapligt trovärdig.

Men den bild som ges av Kampucheadramat är förenklad och farligt enögd. Ja metaforen om maoglasögon som användes i reklamen kan returneras som skygglappar på FFLH.

Jag försvarar inte de röda khmerernas mördande. Det är meningslöst att ge sig in i sifferdiskussioner om antalet offer. Antalet offer var tillräckligt för att vida övergå vårt förstånd av vad mänskligt lidande kan innebära. Men skulden till det kampucheanska dramat kan inte bara läggas på de röda khmererna. Dramat i Kambodja är fortsättningen på ett långt och grymt Indokinakrig.

Greppet, som FFLH tar - att koppla fyra svenskars besök hos Pol Pot 1978, att dessa inte såg massmördandet, att de betedde sig anständigt i umgänget med sina värdar, att de sympatiserade med Kina, försvarade folkrättens principer och fördömde Vietnams invasion - är rent fördummande.

Jan Myrdal är huvudperson. Han visas i megaformat i polisens grepp som om han vore en tvättäkta terrorist. Hedda Ekerwald i skala 1:1 visar fascinerad en tusenfoting för en khmerroge-minister, som skrattar vänligt. Undertexten: Fascinerades av tusenfotingar, men det pågående folkmordet verkade inte intressera henne. Det här är skamgrepp.

Att skuldbelägga fyra svenskar, som var i landet några dagar 1978, för kampucheadramat är infantilt – även om Gunnar Bergström önskat visa sina samvetskval offentligt.

Jag lyssnade till en lärare i 30-årsåldern som förklarade för två intresserade elever på studiebesök om hur allt hänger ihop.
 - Hitler och Pol Pot fick med sig massorna och lurade intellektuella i olika länder att sprida sin propaganda. … FNL-röreslen och den så kallade solidariteten med tredje världen på 70-talet var mest kommunistpropaganda.
 - Jaha? svarade eleverna, som om allt nu vore förklarat.

Budskapet blir att befrielsekamp i ockuperade länder är inget att lita på. Mau-mau (Kenya), FLN (Algeriet), FNL (Vietnam), khmerer och talibaner, allt är av samma skrot och korn. Så försöker man få dagens unga att inte ifrågasätta de nykoloniala krigen i Afghanistan, Palestina och Irak.

På slutet av utställningen ska man “reflektera” och komma till de ”rätta slutsatserna”. Där får vi bland annat läsa på en stor skylt:

Kan inte denna kloka, men mycket allmänna, reflektion lika gärna appliceras på Sveriges nyfödda krigslust i främmande länder?

Länkar direkt till artiklar: Lars Linder i DN, Per Wirtén i Expressen, Håkan Holmberg i UNT, Gävle Dagblad ledare

Andra bloggar om: Intressant, Forum för levande historia, Kambodja, Kampuchea, Middag med Pol Pot, Jan Myrdal, Hedda Ekerwald, Gunnar Bergström

Idag när Afghanistanveckan startar försöker DN dämpa stöten av den kritik mot Sveriges afghanistaninsats som kommer att levereras från ABF-huset och från andra ställen i landet. Bakom Afghanistanveckan ligger fritt och frivilligt folkrörelsearbete med den lilla organisationen Afghanistansolidaritet som ettrig motor.

På DN-debatt idag får självaste ÖB Sverker Göranson försvara Sveriges omöjliga krigslinje och lite lagomsolidaritet förmedlas av Svenska Afghanistankommittén. ÖB föreslår att Sveriges Afghanistansoldater ska ledas av en civil chef. Det betyder att han antingen inte förstår sig på hur moderna krig effektivt måste föras (vilket är osannolikt) eller att förslaget är rent kosmetiskt för att tona ner det militära inslaget. Det skulle även underlätta slussandet av biståndspengar till krigsinsatserna. Rent komiskt blir det när ÖB hävdar att svensk försvarstradition ska få afghanerna att förstå sitt eget bästa och börja samverka:

”Framgången ligger i den långa och goda tradition av samverkan som Sverige använt sig av. Det totalförsvarskoncept som legat till grund för försvaret av vårt rike drar vi nytta av i Afghanistan. … En svensk totalförsvarsmodell på export, således.”

I en flankerande artiel skriver Torbjörn Pettersson (generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén). Han vill visserligen öka det civila biståndet, men kräver inte att de svenska soldaterna ska tas hem. Man undrar varför. Kanske är det för att strömmen av biståndspengar då skulle riskera att stängas av med risk att många skolor måste stängas, vilket förstås vore dåligt för många afghaner. De sitter säkert i denna knipa. Nå, han hoppas istället på att USA ska komma till insikt om – precis som Sveriges ÖB gjort – att det militära och det civila (under NATO-ledning) ska kunna samverka i en lagom och framgångsrik mix. De hamnar alltså i samma båt.

DN spelar sin roll som HMV (His Masters Voice – gammalt fint amerikanskt skivmärke) mycket väl idag. Men, det här kriget har så dunkla syften, är så dåligt genomtänkt (inte minst från svensk sida) och omöjligt att vinna i någon rimlig mening att opinionen för at ta hem trupperna kommer att få stor betydelse mycket snart.

Andra bloggar om: Afghanistanveckan, Afghanistan, Svenska soldater, Afghanistansolidaritet, Svenska Afghanistankommittén, Torbjörn Pettersson, Sverker Göransson, ÖB

”Svenska Ahmadinejad-anhängare anförda av Khomeinybeundraren Mohamed ´Gaza har gjort mig till en radikal muslim´ Omar. Diverse antisemiter som rör sig i kretsarna kring FiB/Kulturfront. Och så de kortklippta ”nationella” gossarna som av förhandssurret att döma också känner sig kallade.”

Så skriver Sydsvenskan 2009-09-19. Per Gudmundson skriver i Svd 2009-09-21

“Huvudtalare var den förre redaktören för den islamiska kulturtidskriften Minaret, Mohamed Omar, som nu kommit ut som Förintelseförnekare och antidemokrat. Som andretalare stod Lasse Wilhelmsson, känd från FIB Kulturfront. Och vid sidan av den iranska regimens lojala knektar sågs dessutom ett tiotal svenska nynazister.”

Nu har Israel och deras vänner i Sverige fått precis det man önskar. All palestinasolidaritet och allt Israelmotstånd kan buntas ihop till en brunröd gröt.

Både Omar och Wilhelmson har kunnat läsas i Folket i Bild. Ovanstående är alltså inte ens lögn. Att Omar varit en medial kelgris länge, inte minst i UNT, skriver man inte.

Wilhelmson är en gammal vänsteraktivist som för några år sedan sökte sig till FiB efter att ha gjort sig omöjlig i Palestinagrupperna. Han tröttnade emellertid efter en tid när han inte heller där fick gehör för sina mystiska analyser av judendomen, sionismen och marxismen. Hans högersväng är sorglig, men inte alls ovanlig. Nationalsocialismen är förresten ett exempel på en sådan förening av antikapitalistiska och elitistiska idéer.

Omar är en helt annan figur. Honom har jag beskrivit tidigare just för att jag umgicks med honom under flera år. Han ”gick i frivillig skola” hos mig och fick i våra många långa samtal lära sig mycket om den svenska vänstern från 70-talet och framåt. Hans bruna förflutna berättade han mycket lite om (men på den tiden var han å andra sidan nästan barn). Han var mycket öppen och inne i en omprövningsprocess. Han sökte enkla grandiosa svar, som jag försökte problematisera. En period ville han ha en världsregering för att stoppa miljöförstöringen och glaciärernas avsmältning. En annan gång trodde han sig ha funnit att människan föds till liten eller stor intelligens. De ointelligenta skulle tas om hand och styras av intelligentian. Han var då också  strikt ”opolitisk” i sitt skrivande, vilket jag försökte ändra på. Hans senare kursändring och devota underkastelse under Irans teokratiska styre är rent antiintellektuell. Sådan dyrkan stöter bort alla självtänkande reflekterande människor. Han söker auktoriteter.

Årets Al-Qudsfirande (Jerusalemsdagen) blev i Teheran till en inrikespolitisk konfrontation. “Tack vare” Omars och Wilhelmsons snabbstartade Al-Qudskommitté spreds konfrontationen till Sergels torg i Stockholm den 20 september. Till råga på allt lyckades Wilhelmson bli misshandlad (utan att bli skadad), vilket förstås stärker skenet av heligt martyrskap och framställer med viss rätt “vänstern” som våldsam och odemokratisk. Exakt så jobbar dagens högerextremister.

I denna röra av antisionistisk -, nationell – och islamistisk retorik spelar de upp en bisarr politiskt teater som mycket väl skulle kunna varit betald och regisserad av Israels hemliga internationella destabiliseringskommando. Ett regelrätt medialt hundslagsmål. Nyttigare idioter än Omar och Wilhelmson är svåra att uppfinna.

Andra bloggar om: al-Quds, antisemitism, förintelsen, Iran, Lasse Wilhelmson, Mohamed Omar, Sergels torg