Två böcker om skolan har jag givit ut:
Grundskola på grund
Scener ur en mellanstadielärares vardag
(Prisma 1986)
120 kr (inkl. frakt och moms)
Ett fåtal böcker kvar
Boken skrevs efter drygt tio års erfarenhet av arbetet som mellanstadielärare. Samtidigt som jag då hade erövrat en yrkesidentitet som lärare så hade jag även blivit klar över att utvecklingen i skolan var en utförsbacke bort från folkbildningsideal mot förvarings- och omsorgstänkande. Det var en slags summering av kampen för kunskap i skolan, som inleddes med uppropet i DN 31/5 1979, men även ett försök att konkret beskriva hur en vettig skola skulle kunna fungera.
***
Tack för idag, slut för idag
Kortmemoar ur ett skolarbetsliv
(Tintomara 2010)
150 kr (inkl. frakt och moms)
Det sorgliga slutet på ett intensivt, givande och lärorikt skolarbetsliv.
Så här presenteras boken i en kort text:
”1970-talets klasslärare i småstadsskolan har i början av 2000-talet blivit skolledare på Multiskolan i storstaden. Där blir interna strider och budgetkonflikter med kommunledningen början till slutet. Tack för idag, slut för idag är en berättelse om vägen till skolan och vägen därifrån.”
Material som hamnade utanför boken kan du läsa här.
***
Båda böckerna får du för 200 kr (inkl. frakt och moms).
Beställ böckerna genom att skicka ett mejl till knut@lindelof.nu med din hemadress så skickar jag boken/böckerna med en faktura i kuvertet.
Varför finns inte dina böcker som Daisy för oss som har läsproblem?
Här i Göteborg finns 1 ex av boken från 2010 på biblioteken.
Bibliotek är det viktigaste uttrycket för arbetarkultur, den näst intill
obefintliga debatten om hur biblioteken drivs idag. Hur mycket diskuteras
detta i dina organisationer?
Jag beklagar att de inte finns som DAISY. Att böckerna knappast existerar på folkbiblioteken är också sorgligt. Har du några tips om hur man kan ändra på detta förhållande så vore jag tacksam.
Du blir mer och mer obegriplig i dina kommentarer, jag trodde ju att om man lade ned en massa arbete på att skriva en bok så var det en självklarhet att boken nådde även människor som inte har ekonomi att köpa kontant.
Tips 1 ring vår tids Balzac genivurmaren Guillou.
Tips 2 läs Mauritz Edströms ”Medan värden dör” och kapitlen – Oriatorum för
medelklassen och Ord är gärning.
Vad är svårbegripligt i min kommentar ovan? Guillou har fått och kanske även läst boken, men det satte inga spår i hans skrivande. Min tidning FiB/K, sedan tidningen startade 1972, har inte ens recenserat boken. Många förstår inte vad boken handlar om, de läser den som endast en personlig uppgörelse med mina plågoandar. I UNT (staden dramat utspelar sig) dödade boken genom att ge författaren en tveksam kvinnosyn. Det finns många sätt …
Obegripligt, läs innantill, att du inte ens föreslår dina presumtiva läsare bibliotek som alternativ till kontantköp. Elementärt, käre Blyton! Jag kontrollerade endast den lokala bibliotekskatalogen. Om man kollar i Libris och bibliotek.se ser det något ljusare ut.
Du ville ha tips om hur dina böcker skulle bli tillgängliga på folkbiblioteken, ring Guillou. Han kanske vet hur böcker når sina läsare, vad det så svårt att begripa? När det gäller exemplen ur ”Medan världen dör” är det texter som medelklassvänstern, som har ockuperat Folket i Bild sedan starten, behöver för att komma till självinsikt.
Jag är ingen offentlig person, lever fortfarande under medelklassförtrycket när det gäller arbetslivet och den repressiva toleransen i mitt samhällsengagemang på fritiden. Utsätter mig för stora risker genom mitt skrivande på denna och liknande sidor, men om ett par år när man blir pensionär då skall jag släppa handbromsen.
Har skummat igenom bonusmaterialet till din senaste bok, då såg jag namnet
Makarenko nämnas. Kom i kontakt med honom genom mitt engagemang i Hassela-rörelsen. Sedan ett år tillbaka har jag upptäckt Youtube för att stilla mitt filmintresse, har hittat 100-tals filmer mest klassiker och hör och häpna 2 filmatiseringar av A.M. ”Vägen till livet” och ”flaggor på tornen”. Dom är bara ett @-borta.
Jag är redan pensionär och därför orädd för att bli utsatt för repressalier. Min erfarenhet av att marknadsföra böcker är dålig. Endast framskrivning av opinionsbildare (typ Guillou) eller att få tala om boken i en TV-soffa ger upplaga. Vi är säkert överens om mycket. Även om att medelklassen ockuperat FiB sedan starten. Jag är en av de FiB-aktiva från medelklassen. Med åren har jag dessutom blivit övertygad om att medelklassen har en mycket viktig roll i det sociala framåtskridandet. Den som vinner medelklassens sympati (och röster) regerar landet. Klassamarbete på rätt sätt är nyckeln till välfärd åt de många. Proletariatets diktatur går alltid åt helvete. Jag tror du skulle uppskatta min senaste bok om hur jag blev utkastad ur Grundskolan.
Proletariatets diktatur har jag bara sett vid läsning av Proletären och har aldrig fördjupat mig i. Det jag försöker är att ge arbetarklassen till något annat än att bli marginaliserade överallt när vi i verkligheten är i majoritet. Dom gånger jag gjort min medborgerliga plikt och röstat har det blivit Sveriges socialdemokratiska ARBETARPARTI, har inte sett något alternativ. Historiskt är det ju lätt att konstatera att när den bildade arbetarklassen d.v.s. arbetarrörelsen har haft inflytande så sätter det tydliga spår. 1921 kvinnlig rösträtt, 1932-76 uppbyggnad av välfärdssamhället, 1939-45 rädda oss från krig, 1945 avskaffandet av statarsystemet och valsegern 1968 med 50,2%.
Från 1968 och framåt har medelklassvänstern haft ett stort samhällsinflytande, vilka bestående strukturer har det medfört, förutom en massa privata karriärer? Folket i Bild är ju en produkt av arbetarklassens intrång på den kulturella scenen genom arbetarförfattarna med Ivar Lo, min läromästare, i spetsen. Vårt enda bidrag till världslitteraturen är ju arbetarlitteraturen och dit räknar jag även Astrid Lindgren. Vad har medelklassen åstadkommit?
Vad är ”den bildade arbetarklassen” om inte just bildade arbetare och bildad medeklass i politisk förening? Idag vänder den bildade medelklassen arbetarklassen ryggen. Därför går det utför för oss alla. Men frågan är politisk, därför finns det hopp.
Det blir tydligare för varje gång jag yttrar mig för det första att jag använder mig inte av dom koder som används när medelklassvänstern har sina låtsassamtal med varandra, det går ut på att ni skall distansera er från den stora massan t.ex detta ständiga analyserande av internationella frågor. Jag har inte varit utanför Sveriges gränser på 17 år. Varför diskuteras inte den eländiga situationen bland dom längst ner lika intensivt?
För det andra tror jag inte du läser eller förstår vad jag skriver, i mitt första inlägg (ovan) till dig förklarade jag bevekelsegrunderna. Jag skrev den bildade arbetarklassen d.v.s arbetarrörelsen,
skillnaden är att då dominerade människor ur arbetarklassen med inslag av medelklass. Titta bara hur det ser ut i SAP numera, LO ett särintresse, stackars Juholt hur skall han få ordning på allt som gått snett.
Du vill att jag skall läsa om din tid som lärare, varför? Tycker du synd om dig själv, du verkar ju ha överlevt och snickrar på torpet och flyger till Sydafrika. Vet du inte att flygresor är bland
det som smutsar ned mest.
Du skriver att ”idag vänder den bildade medelklassen arbetarklassen ryggen. Därför går det utför för oss alla.” När jag läste dom 2 meningarna först tänkte jag, är det sant. ”Idag”, medelklassen har alltid vänt a-klassen ryggen, jag som arbetare tycker m-klassen har använt mig och andra för att komma uppåt.
Efter 40 år i FiB/K, aktiv Maoist och SAP-are så har du kommit fram till att den viktigaste komponenten för en positiv samhällsutveckling är att m-klassen injicerar a-klassen. Gode Gud!
P.S Jag ångrar nu att jag inte tidigare gav mig in i debatten för nu förstår jag vad andefattig den är. Har du nånting emot att jag citerar dessa 2 fantastiska meningar?
Så var vi åter på ruta A. Ditt recept tycks trots allt vara en slags ”proletariatets diktatur”. Min fundering om medelklassens medverkan i politiken historiskt och framledes tar du för komisk, ja som en lort på finaste mattan i ditt proletära finrum. Att du skulle få ut något av min senaste lilla bok tror jag inte längre på. Undvik den för din egen skull. Det går ingen ekonomisk nöd på mig. Men det är inte tack vare ett pålitligt och rättvist pensionssystem, utan på grund av att jag hade turen att födas i en solid medelklassfamilj. FiB/K är och förblir en organisation byggd på förnuftigt klassamarbete hoppas jag.
Vi lever i en representativ demokrati och tycker du inte det är konstigt att arbetarklassen är så marginaliserad i dom flesta sammanhang i förhållande till sin storlek. Du kommenterar inte med ett ord mina lästips eller min historieskrivning om arbetarklassens segrar.
Förnuftigt klassamarbete betyder väl med din världsbild att medelklassen ställer förslagen, tar besluten och arbetarklassen skall underordna sig. Ett Marx-citat som är helt förträngt är att: ”Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk”.
Skall du använda dina 2 klassiska meningar i valrörelsen?
Jag är dålig på valrörelser måste jag tillstå. Har svårt att finna mig till rätta när språkbruket och argumenterandet smalnar av i slagordsmässiga förenklingar. Men i rätt sammanhang kommer jag att tala om vikten att skapa förnuftiga allianser mellan arbetarklass och medelklass. Vad tycker du man ska göra åt dagens politiska limboläge? Man kan ju inte bara vara förbannad och förbittrad.
Jag är mycket skeptisk till själva begreppet ”medelklass” och vill bara, i all ödmjukhet, hänvisa till vad jag skrev om detta på Folket i Bilds hemsida för en tid sedan.
När det gäller medelklass anser jag att den diskussion som då och då poppar upp där begreppet mellanskikt är mycket bättre. Då kan man också specificera olika skikt och lägga in t.ex. ideologiska synpunkter. (Medelklass associerar till socialgrupp 1,2 3.) Men mycket – allt? – kvarstår nog att göra om vi skall få en aktuell klassanalys av Sverige idag. (Det pågår ju en process med att göra arbetare till i objektiv mening ”entréprenörer”, d v s egentligen småborgare, vilka deklarerar med F-skattesedel). Sedan har vi fått ett samhälle där alla sitter och kurar bakom nedfälld rullgardin … f´låt persienne skall det vara! Atomisering tror jag några nutida marxister har använt som begrepp i debatten. På kollektiva färdmedel ser man människor som ständigt är uppkopplade någonannanstans, i hemmen låses de flesta in bakom minst två lås och är i praktiken onåbara, tv:n ersätter umgänge, och vid datorn sitter jag …
Förbannad ja, men inte förbittrad. Att ge tillbaka arbetarklassen i första hand deras framtidstro och självkänsla, man har använt oss för att reglera ekonomin alltför länge. I minst 20 år har allt gått medelklassens väg. Jag är förbannat trött på alla som låtsas vara våra vänner men oftast ser till sina egna fördelar. För några år sedan bevittnade jag V:s 1-majdemonstration, där gick man och skanderade klass mot klass, där passerade Kommunalrådet och läkaren som är Palestinagrupperna i Gbg. Dom tillhör ju själva överklassen, vilken klass protesterar dom emot?
Dom flesta av dina kommentarer och etiketteringar går till stor del ut på att krympa mig och mina inlägg. Efter 45 år ute i löneslaveriet har jag under c:a 20 år varit i närkontakt med bildad medelklass och lika länge har man blivit utsatt för alla dom klassiska härskarmetoderna, givetvis under sublima former. När jag tänker tillbaka på de mest korkade man stött på så är nog dom flesta bildad medelklass och det är nog det farligaste man kan uttrycka i vårt samhälle där m-klassen har hegemoni i allas vår vardag. Dom tar det som en provokation bara man öppnar mun och visar att man inte låter sig hunsas. Pratade med en facklig ombudsman om detta. Då sa han att dom största problemen är inom kyrkan med mobbing.
Har på nära håll sett hur man fostrar sina barn, grandios sa Bill. Titta bara på Lundsberg och Jan Guillous Onskan. Känner på mig, utan att ha träffat dig, att du kommer aldrig att förstå vilken kyla som omger m-klassen. Titta på filmen 1900 del 1 av Bertoluchio.
Tack Margareta för tipset. Jag är inte så bra på att föra långa resonemang, ett tecken på den ovilja som människor ovanför mig i hackordningen kräver, när man vill förklara sig så börjar det bulta.
Min enkla teori är att dom flesta jag umgås med tycker att vi lever i ett klassamhälle. Hur jag än vrider och vänder på frågan så tillhör jag ekonomiskt och socialt arbetarklassen. När det gäller kulturellt kapital, som det så fint heter, befinner jag mig nog bland medelklassen. Känner mig besläktad med hur författaren Ivar Lo-Johansson kände när han satt på Författarkongress granne med en Fack-kongress. Han tyckte för övrigt att klasstillhörighet hade med lukt att göra. Problemet är att medel- och överklass vet att dom inte tillhör arbetarklassen och vice versa. Natti Natti.
Hej Margareta! Vet inte varför du deltar i min och Knuts dialog. Min s.k ”revolutionära misstänksamhet” säger att Knut vill ha hjälp med argumenten när dom slirar. Det verkar som han gått i ungdom, tillbaka till gamla Maoisttiden med alla härliga sekteriststrider. Han tror nog att han diskuterar med en övervintrad Stalinist som tror på Proletariatets Diktatur.
Jag skall avslöja för dig att jag var fabriksarbetare när medelklassvänstern kämpade för oss, närmare än ett hus på väg till arbetet där en hundkoja, med namnet FNL på, kom jag oftast inte. På 70-talet var jag medlem i SSU, men någon karriärmänniska har jag aldrig varit. Vi samlade in pengar till anti-fascisterna i Spanien och reste till Portugal med material som skulle användas i uppbyggandet av Socialistpartiet efter diktaturens fall. Det skäms jag inte för.
Under 80-talet arbetade jag som byggnadsarbetare på dagtid och med folkbildning på fritiden i Sjuhäradsbygden. Gjorde ett mycket kort gästspel i SAC som stödmedlem men fortfarande som medlem i Byggnadsarbetarförbundet. Var med och byggde upp Borås Föreläsningsförening under Fibbaren Jan Svennungssons ledning, var cirkelledare i en litteraturcirkel med deltagare från Bibliotekshögskolan, Jan-Erik Johansson från Hedemora, Jan Liden från Stockholm och min inneboende från BHS.
Bor sedan 1989 i Göteborg, där har jag varit kommunanställd som behandlingsassistent, skolvaktmästare, elevassistent och biblioteksassistent fram till dags dato, men efter 25 magoperationer har jag kastat in handduken och det verkar som mitt löneslaveri är över. Mina arbetstider och dom sista 10-årsperiodens sjukdomar har gjort att något kontinuerligt föreningsarbete inte blivit av. På 90-talet var jag nog medlem i FiB/K under 1 år, det såg rätt dött ut, det finns levande och döda kollektiv.
Var under 1990 med och gjorde ett försök att bygga upp Arbetarlistan, men mina erfarenheter av trotskister var obefintliga. Dessa virrpannor gjorde allt konstruktivt arbete omöjligt, det glömmer jag ej.
Det finns en talande historia om hur tenorsaxofonisten Lester Young reagerade när han blev inkallad under 2:a världskriget, han hämtade sig aldrig från sina möten med militärer, trodde inte det fanns sådana människor.
P.S vad betyder ”Din kommentar inväntar granskning”
Tack Tommy för din historia (även om du riktar dig till Margareta)!
Här får alla som vill svara. ”Din kommentar inväntar granskning” betyder att jag granskar alla kommentarer före publicering. Det är förstås för att inte olagliga saker ska slinka igenom. Olika åsikter och diskussioner är jag intresserad av. Smutskastning tjänar sällan något syfte.
Jag är ingen mästare på det där med medelklass eller mellanskikt. Jag är däremot typisk medelklass på alla sätt utom åsiktsmässigt. Jag vet precis vad du talar om när du talar om medelklassig arrogans. Och Ivar-Lo:s skildringar av klasskänslan och klassklyftan är djupt sanna. Men det är klart att jag ser det ur mitt medelklassperspektiv (eller mellanskikts-). Men jag tror att solidaritet över klassgränser är möjligt och därför dumt att döma människor utan att ha talat och i någon mån ha lärt känna dem.
Mina skriverier om proletariatets diktatur kommer sig av att jag haft mycket polemiska diskussioner genom åren med ”errare”. Jag gjorde en för snabb koppling till det, vilket var slarvigt.
Hoppas diskussionen kan föras vidare nu.
Jag utgår från att både M Z och K M tycker att vi lever i ett klassamhälle. Då måste man ju placera in sig själv vad man hör hemma, vi har en överklass och där vill ingen vänstermänniska befinna sig och så har vi en underklass eller arbetarklass och där befinner sig väldigt få av de vänstermänniskor jag kommit i kontakt med. Jag vet vad jag befinner mig, det är inte komplicerat.
Om vi använder min ovetenskapliga modell, vad kallar ni eran position?
P.S Tycker det blir lätt en akademisk diskussion i frågan, för mig handlar det
mycket om identifikation, känslor, lukt, kroppsspråk etc.
Jag orkar inte med denna diskussion längre, får lägga ner all andlig energi
på uppfinningen Dagens Kotka, en blogg som ägs av Knut Lindelöf. Allt pekar mot att man cencurerar mina inlägg om bl.a Breiviks påstådda
schizofreni. Läs och – se följande avvikande kommentarer Aftonbladet 4/12&7/12 och Veckans Brott den 5/12 och jämför med Kotkas utfall mot vänstern.
(Släpper fram denna kommentar endast för att inte bli beskylld för censur. KL)
Efter 1 månads diskussion börjar röken lägga sig, efter 5 år så finns äntligen en bild och namn på Herr Kotka, samma som du Knut ville ha av mig som ev. krönikör. Det är ju bra att man synkroniserar med Folket i Bild, helst om man är anhängare av tidningens policy. Nu har jag äntligen fått ett svar varför mina kommentarer försvunnit, tyvärr Knut ingen av alla dina kryptiska förklaringar, Dan Kotka erkänner censur ”jag tar bort vad jag vill i min blog” inga tekniska problem alltså. Bara gamla vanliga mänskliga som jag misstänkte hela tiden, hur ställer du dig till detta dubbelspel – en princip i FiB och en annan på sin privata blog?
Om man tänker på alla principstrider FiB tagit om yttrandefrihet till försvar av Förintelseintelseförnekares rätt att yttra sig, strider som jag stödjer till 100%, så blir man konfunderad över Dannes hållning. I ett tidigare och till dig framförde jag spekulationen att DK vill uttrycka åsikter som hindras av FiB:s 3 paroller, tror att jag inte är helt fel ute. Du som är redaktör för krönikorna i FiB och fått ta del av en del ur min tankevärld och bakgrund, vågar du anlita någon som blir cencurerad av Fibaren DK?
När jag såg senaste pappersutgåvan av FiB/K kom jag att tänka på tidningen Arbetet och hur den gjordes om innan den lades ned, då man på yttersidan förstorade upp NYHETERNA och förminskade arbetet. Samma sak med FiB, där nedtonades FOLKET I BILD, som är arvet med stolta framgångar som folkrörelse, och begreppet FiB/Kulturfront framhävdes, alltså ett begrepp jag förknippar med medelklassvänsterns bidrag i samband med nystarten på 1970-talet. Detta och att det verkar som Hans O Sjöström bara blir en 1-årig parentes, han verkar ju vara en klok karl. En föryngringsprocess är ju oundviklig då dom gamla 68-kämparna börjar trappa ner, mina erfarenheter av den nya medelklassungdomen som börjar ta över är i stora stycken väldigt formalistisk med mycket bild bl.a. Ännu en generation arbetarklassungdom kommer troligen inte få mycket att säga till om. Håller för tillfället på och läser Ivar Öhmans 50-årsutgivning av FOLKET I BILD. Hoppas jag har fel om tendensen. natti natti.
P.S. Ser redan fram emot morgondagens Dagens Kotka där han skall gå i svaromål mot alla tunga namn som tvivlar eller helt dömer ut slutsatserna om Breiviks påstådda schizofreni.
Bäste Tommy!
Att Dan Kotka (liksom jag) stoppar de kommentarer han (jag) anser olämpliga (på våra resp. bloggar) kan inte kallas för censur, det är nämligen helt i tryckfrihetens anda. Ingen tidning (eller förnuftig bloggare) publicerar allt utan urskiljning. Det vore ansvarslöst. Vad du och Dan Kotka har för oplockade gemensamma höns har jag ingen aning om. Om han vill diskutera med dig är hans ensak.
Kotkas och min enda fastare förbindelse är den jag förklarat flera gånger – att vi schabblat rent tekniskt med hans blogg. Att vi ibland träffas och att jag många gånger uppskattar hans skriverier är en annan sak. Men, tack vare din envisa kritik ägnade jag flera timmar igår åt att trassla in mig i administrationen av wordpresskontot och äntligen funnit ett sätt att få Kotkas kommentarer att inte signalera mig som avsändare. Om det ger mig trassel i något annat sammanhang i cyberrymden vet jag ännu inte. T ex kanske det kan se ut som om det är Dan Kotka som skriver när jag kommenterar på en annan wordpressblogg någonstans. Vi får se. Den dagen den sorgen.
Mina band till Folket i Bild/Kulturfront är däremot mycket starka, så starka att jag kan kritisera både personer och delar av FiB:s centrala arbete utan att en sekund överväga mina sympatier för grundidén om en oberoende radikal publiceringsverksamhet med de tre parollerna som politisk plattform – och folkrörelseuppbyggnaden med sin vidhängande organisationsdemokrati.
Har du någon krönika liggande så kan du skicka den till mig. Jag publicerar gärna människors funderingar som ”Veckans krönika” på FiB:s hemsida. Din livserfarenhet är förstås mycket värdefull och kan berika diskussionerna om hur vi ska vandra vidare i denna av kriser dominerade jämmerdal. Kanske något om Ivar Öhmans 50-årsutgivning av FOLKET I BILD?
Att det är Dan Kotka som kommenterar i rutan med ditt namn och bild har jag förstått för länge sedan. Problemet var att det är inte möjligt att Dan Kotka uppmanar sig själv att kommentera sina kommentatorer, det var problemet.
Censur är D. Ks egna ord. Problemet består i man kan inte samtidigt plädera för startandet av nya folkrörelser och arbetartidningar och har diffusa skäl för att radera inlägg på egen blogg med väldigt få kommentatorer. Har redan redovisat mina skäl för ev. krönikor, får nöja mig med kommentarer när intresset pockar på.
Välkommen igen!