Andreas Malm fortsätter i Flammans julnummer sitt korståg mot vänstern. Angreppen är till den grad hatiska att var och en som orkar igenom allt svaveloset anar annat än politik bakom det hela. Eftersom han inte talar om vad som egentligen triggar honom kan vi bara gissa, men det är egentligen ganska ointressant eftersom det var politik som skulle diskuteras.
    Men utifrån den plattform han nu svingat sig upp till når hans ord långt. Dock tar han en risk. Många kommer sluta lyssna. Minsta lilla kännedom om den vänster som Malm nu demoniserar placerar hans resonemang i just facket stolliga konspirationsteorier, som han ju själv säger sig vara svuren motståndare till. Men många kommer att ta honom till sina hjärtan. Han kan lugnt skickas vart han vill i världen på drakmediernas bekostnad. Han behöver inte ens vara ”embedded”. Snart får vi läsa Andreas Malm från Palestina och/eller Irak som ger en ”nyanserad bild”, garanterat fjärran från den sant blodiga bild som sakta sipprar fram bland annat tack vare ihärdiga ideellt arbetande grupper som IrakSolidaritet, som ju också är dösdömd av Andreas Malm.
    Att Flamman och Aron Etzler ger honom så stort utrymme säger oss att Vänsterpartiet fortfarande har stora problem med både folkrätten samt solidaritetsarbetet med Irak och Palestina.

Som vi vet är det segrarna som skriver historien. Det har vi vetat länge, men eftersom denna insikt har liten betydelse i det stora hela kan maktens intressen styra tänkande och känslor ganska rejält.
    Bilden av ondskan – hin onde – helvetet – till exempel var förr i tiden en liten tomtefigur i svart kroppsstrumpa, röda glödande ögon, svans på ryggen, klövar, en trefot i handen och horn i pannan. Han var lätt att känna igen och var högst verklig. Han finns avbildad i taket på många kyrkor. Dante målade infernot och trollen lurade i skogen. Maktintressen styrde bilderna.
    Vilka formar våra föreställningar om ondskan idag? Under 40- och 50-talen kläddes ondskan i naziuniform, stövlar och tysk hjälm – med rätta kan man väl säga. De nazistiska symbolerna fick genomslag till den grad att till och med det tyska språket och kulturen blev förknippat med krig och fascism – som om inte andra kulturnationer gödde fascism och krig. Goethe och Schiller åkte på huvudet i komposten.
    Nazisternas gaskamrar intog helvetesscenen från Dante och andra djupa föreställningar i människors medvetande. Jag minns min mammas instinktiva avsky för allt tyskt inklusive språket. Hon försvarade däremot det brittiska imperiets framfart som civilisationens banerförare mot barbariet i Afrika och Indien. USA och England blev motvikten till det onda – rättfärdigheten, alltså The Good Guys. Minns filmer som Borta med vinden och Sju vågade livet. Kapten Miki i den lilla serietidningen Vilda Västern formade tidigt min bild av det goda och rättvisa i vår värld.
    Med tiden har denna schablon blivit något gisten. Folkmordet på judar i Tyskland var inte det enda folkmordet i historien, utan endast ett i raden. Britters, belgares, spanjorers, holländares och amerikaners folkmord kunde smetas över och döljas med hjälp av schablonen om ”Förintelsen”. Det fick bli exemplet som fick allt annat att försjunka i historiens mörker.
    När nu The Good Guys (Storbritannien, USA och Israel) beter sig på samma svinaktiga sätt i bland annat Mellanöstern; bombar, ockuperar, hotar, torterar, bygger murar, inskränker demokratiska rättigheter, baktalar och förföljer meningsmotståndare – ja då finns för övermakten allt att vinna på att hålla liv i schablonen av Förintelsen som den enastående ondskan. Inga nyanser tack, inga historiska paralleller tack. Börjar vi se större samband där ondskan med Hitler och förintelsen som nav förbleknar, medan de forna segrarna (för närvarande USA – Israel och Storbritannien) blir allt mer sjaskiga i sin framtoning kan opinionerna komma i rörelse åt okontrollerat håll.
    Därför kallar man antisionism för antisemitism. Därför sprider man skräck för att gammelnazister och andra marginella gruppers aktiviteter, som bland annat innebär tvivel på de officiella dödssiffrorna från nazisternas fångläger.
    I Uppsala anser sig en pensionerad professor ha löst det klassiska geometriska problemet ”vinkelns tredelning med passare och ograderad linkjal”. Han förnekar problemet som evigt, vilket förstås upprört många. Men man kollar hans argument och tar en diskussion. Så går det till i en demokrati. Att förbjuda ”förnekelser” eller ”felaktiga” åsikter är oförenligt med ett modernt samhälle. Det är början till ett teokratiskt system.
    Jan Berghoff; läraren på Åsö Gymnasium, må ha vilka aparta åsikter som helst. Hans arbete om de nazistiska fånglägren finns att läsa på nätet The Holocaust Demography. Vad han sa i Iran går att granska. Ta diskussionen istället för att förbjuda, avskeda och förfasa. Kanske resultatet kan bli att vi fördjupar vår bild av ondskan och även får fram dagens skenheligt demokratihycklande folkmördare till granskning.

Den 13/12 2006 18:44 inkom följande drapa riktat mot mig på ett öppet debattforum adminitrerat av föreningen Folket i Bild/Kulturfront, den förening jag jobbat med sedan 1971, de senaste åren som webreaktör för hemsidan www.fib.se. Det är skrivet av en före detta medlem, utesluten efter att han kapat - "berfriat" - hemsidan från föreningen och därmed uppenbart motarbetat föreningen. Jag återger inlägget i komprimerad form. [Parenteserna] är mina sammanfogningar utan större betydelseförändringar.

"Jag ska fatta mig kort, Knut. [Du ingår i] de intellektuellt nivellerades och kastrerades led. Du har helt enkelt inte alla hästarna hemma! [Diskussion går ej att föra med] folk som saknar nödvändiga resurser till att tänka och formulera sina tankar självständigt. [Från din] formellt rigida låtsasdemokratihorisont [är du] rejält patetisk. Du själv jämte andra [har nått dessa] lågvattenmärken med hjälp av era förment "demokratiska" och uteslutande censurmetoder.
    Du är en helkorkad hjärnvaacumtom bluff med två ben djupt i odemokratisk kvicksand! Om du nöjt dig med att vara obegåvad hade jag accepterat det men du hyser fega ambitioner om att i skyddande lag med likasinnad idioti (märk ordets gammelgrekiska betydelse!) även bestämma över andra.
    ... sådana fegisar som du [vågar inte låta andra komma till tals]. Men sådana enkla principer som dem jag för fram, dem begriper du icke för din egen demokratiska inlevelseförmåga är ofullgången ... dödköttare."

    Jag är nu denne mans största hatobjekt i föreningen, eftersom han skapade själva hemsidan och blev fråntagen ansvaret efter att ha vägrat följa regelrna i svensk tryckfrihet. Forumet har tidvis fyllt en viktig funktion, varit givande och rymt mycket av intresse. Men där har också skrivits saker som några uppfattar som stridande mot föreningens poltiska plattform, som sedan valsat ut i pressen såsom FiB/K:s åsikter (se de två föregående inläggen). Därför har nedläggning av forumet diskuteras. Jag har visat förståelse för nedläggningstanken, men jag tycker det vore bra om den kunde fortsätta. 
    En nybliven medlem hyllar nu denne man som ovanligt klok och profetisk i sitt skrivande och handlande. Som stöd för detta hänvisar han till en nedtystad vetenskaplig teori från USA som kallas "Political Ponerology" - politisk ponerologi. Den beskriver "i klinisk detalj ... skeendet ur ett teoretiskt och generellt vetenskapligt perspektiv" och min belackare har intuitivt förstått hela vidden av vad som är på gång. Detta är förunnat några få utvalda, medan vi andra kan beskrivas till exempel på ovanstående sätt. Den nyblivne medlemmen framstår som den store visionären med svar på samtidens alla svåra frågor och är nu hyperaktiv på forumet. Han har själv presenterat sig som avhoppad mormon, som nu kommit till verklig insikt.
    Bra att man inte är lagd åt det konspiratoriska hållet, men provokatörer kan se ut på många olika vis, och nyttiga idioter har vi sett förr. Om den senaste utveckling håller i sig tror jag nog jag kommer rösta för nedläggning, i alla fall i nuvarande form.

Någon har läst föregående (I skamvrån) som att jag deppar för att jag hamnat i skamvrån. Möjligen kan det läsas så. Tonen var tänkt som aningen ironisk, vilket ofta misslyckas. Det är alltså omvänt. För min egen del är det närmast upplivande att mina ord i någon mån når fram till läsare samt att de även klipps och citeras. Min karriär i det offentliga är sedan en tid passerad och jag behöver inte oro mig för egen del.

    Däremot ser jag en stor fara i att många unga skribenter och andra yrkespersoner i det offentliga tystnar på grund av drevet mot till exempel Ordfront för en tid sedan och Folket i Bild/Kulturfront nu. De flesta hinner inte studera nyanserna genom att gå till källan. De tror i brist på annat på de stora megafonerna. De blir lätt fångade i tankevurpan "ingen rök utan eld", varpå man lägger sig lågt. De stora drakarna göder unga "radikaler" som vågar kasta skit på andra icke rumsrena radikaler. Exemplet nu senast är Andreas Malm som lägger grunden för en spikrak karriär i något drakmedium genom att hysta skit på den lilla oberoende tidskriften och organisationen FiB/K. Han säljer sig som nyttig idiot mot en säker karriär i retur.

    Resultatet av hans dyngspridning om FiB/K (senast i Flamman 7 dec 2006) gör att den otvivelaktigt antisemitiske Ahmed Rami vaknar till liv och tar oss som arbetar med FiB/K till sitt hjärta (Radio Islam). Ingen kan hindra honom, men alla som inte hinner studera nyanserna genom att gå till källan drar öronen åt sig. Andreas Malm, DN och Radio Islam verkar ha inlett ett hemligt samarbete för att knäcka Sveriges enda oberoende folkrörelsestyrda vänstertidskrift FiB/Kulturfront. Eller, det är nog så att DN håller sig med flera nyttiga idioter.

Nu har jag hamnat i dåligt sällskap, faktiskt det sämsta som överhuvudtaget går att finna i detta land; "en rasistisk svartskalles" vid namn Ahmed Rami. Jag är inte ensam utan jag står där i skamvrån tillsammans med en rad personer som haft den dåliga smaken att kritisera en artikel av Andreas Malm på DN Debatt 2006-11-09, där han önskade tidningen Folket i Bild/Kulturfront en snabb död. 
    Vi som nu hamnat på listan över dödskallemärkta svenska antisemiter har åtminstone en sak gemensamt. Vi anser att debatt ska kunna föras även om kontroverisella frågor, samt att vi sätter den principen före politisk korrekthet.
    Ahmed Rami är från Marocko. Han lär ha militärutbildning från hemlandet och ha deltagit i två kuppförsök på 70-talet för att störta monarkin och införa islamisk republik i sitt hemland. I drygt 20 år har han nu energiskt verkat i Sverige för sina udda antijudiska idéer utifrån sin hemsnickrade plattform Radio Islam. Han varken respekterar eller följer svensk tryckfrihetsförodning. Han är en provokatör som förstår finessen med att även ha en massa historiskt intressant material på sin hemsida.
    När han nu klipper våra texter på olika hemsidor och placerar dom på sin (Radio Islam) - utan våra tillstånd - ser det ut som han har oss i sitt stall. Det här är "gefundenes fressen" för de sionistiskt sinnade i vår kulturelit, som just söker sätt att misstänkliggöra all verklig debatt om palestinafrågan. Metoden är den klassiska "guilt by association". Ahmed Rami tjänar på detta sätt sionismen och hjälper inte palestiniernas sak en millimeter framåt.
    Att jag nu hamnat i stolleburen känns lite kymigt, men jag kan bara hoppas att folk förstår sammanhanget.

Följ den fortsatta debattern i FiB/Kulturfront på papper och på www.fib.se.