Jan Myrdal 85

Vårvintersol över Jan Myrdal på yttertrappan i Östra Björkviken 2007. Foto: K Lindelöf

Han har nu varit aktiv författare och samhällsdebattör i 60 år. 1953 debuterade han med den lilla skriften Folkets Hus. Alltid nästan lika hatad (och uppskattad).

När jag började jobba med Folket i Bild/Kulturfront 1971 var mitt intryck att andra fibbare redan var väl förtrogna med hans författarskap. De hade läst hans tidiga böcker; Rapport från kinesisk by, Turkmenistan, Samtida bekännelser …, Kulturers korsväg, Fallet Myglaren, Albansk utmaning m fl. Jag kände endast till hans namn.

Men med första numret 1972 började mitt läsande av Jan Myrdal. Under 40 år har jag sedan följt hans Skriftställningar i Folket i Bild/Kulturfront – trots att jag aldrig varit kommunist. De har varit obeskrivligt upplysande i ordets klassiska mening och en viktig komponent i min personliga bildningsgång. Jag har senare läst många av hans böcker, några har jag uppskattat mycket, Maj en kärlek till exempel, men det korta polemiska formatet i Skriftställningarna, de som griper rakt in i den aktuella debatten, har passat mig perfekt.

Igår fyllde han 85, en hög ålder för en författare. Intellektuellt är han fullständigt obruten och är sprudlande vital. Jag hörde honom tala på ett möte i Märsta i våras. Han klagar visserligen över dåliga knän och tyckte det var svårt att inte kunna hänga med de unga naxaliterna i Indiens djungler där han just varit på besök. Men han berömde dem för deras hjälpsamhet mot en gammal man som han, en hjälpsamhet mot äldre han numera saknar i Sverige. Han kommer att fortsätta sin intellektuella kamp ända fram till målsnöret. Det är jag övertygad om.

Under dessa 40 år med Jan Myrdal har jag också ständigt konfronterats med den kulturella omgivningens bottenlösa förakt för honom och hans verk. Han har av någon anledning varit mycket lätt att sätta peststämpel eller dumstrut på. Han går inte genom TV-rutan som en Peo Enqvist eller en Henning Mankell. Han uttrycker sig mycket hellre polemiskt i en lätt mästrande ton, som enkelt kan vändas till hans nackdel. Dessutom uppträdde han på 80-talet i golfbyxor, vilket var oerhört komiskt i mångas ögon. När han de senaste decennierna dessutom engagerat sig mot vulgärfeminism, homosexäktenskap, för enskildas oinskränkta rätt till udda åsikter (Dag Sandahl, Faurisson m fl) och komplicerat bilden runt ett antal diktaorsregimer etc etc, har hans vänkrets gradvis krympt. Vad han verkligen försökte förklara var det till slut få som försökte förstå. Det har gått så långt att obildade kommunalgubbar och -käringar försökt stoppa honom från att få framträda i kommunalt delfinansierade lokaler.

Det kanske allra svåraste tycker jag var när ungdomar jag hade omkring mig kom till insikt om att den jag så ofta refererade till var en slags samhällelig spottkopp, närmast att betrakta som svensk Pol Pot. Då var det  motigt!

Att han nu oftast nekas plats i de stora tidningarna för sina kommentarer i dagspolitiska och kulturella frågor är inget mindre än en kulturskandal och att han nu även verkar ha svårt att finna ett bra sätt att i framtiden hålla samman sitt enorma bibliotek är ännu en tragedi.

Men vi som följt Jan Myrdal och ser den röda tråden i hans engagemang och lärt oss följa referenserna i hans oerhörda beläsenhet tycker sällan att han skriver i onödan. Han vänder upp och ner på de stora stenbumlingarna, så att vi vanliga smågrusskyfflare får vidare perspektiv.

Stora Gratulationer Jan, och tack för att du givit mig och några till vad du kallar tvesyn.

Läs också: Pierre Gilly och Stefan Lindgren om Jan Myrdal.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: ,

  11 kommentarer for “Jan Myrdal 85

  1. Christer Strandberg
    2012-07-23 kl. 17:23

    Jag har alltid gillat Jan Myrdahls författarskap även om jag ofta ogillat hans politiska ställningstaganden, speciellt hans okritska hyllande av kinesisk utrikespolitik under Mao och stödet till Pol Pot. Hans skönlitterära böcker tillhör det bästa jag läst på svenska. Jag tänker då på Barndom-trilogin, Maj, En kärlek och Gubbsjuka. Även hans reseskildringar från Afghanistan och Indien gillade jag. Han var också den som var mest intressant att läsa under FIB/k:s storhetstid. Du har rätt Knut! Han ska klart hyllas som en stor författare, men inte för att han fyller år. (Jag firar inte födelsedagar.)

  2. Knut Lindelöf
    2012-07-23 kl. 21:39

    Här har hittills bara Christer Strandberg kommenterat, medan just nu 55 korta kommentarer gjorts efter min facebookpuff för ovanstående. Men nästan 200 har i alla fall läst här.

  3. Mats Larsson
    2012-07-24 kl. 19:44

    Den konservative Stig Strömholm skrev den 18 maj 1982 en i mitt tycke
    intellektuellt hederlig och faktiskt helt lysande recention av ”Dussinet fullt”
    i SvD. Här är det verkligen inte frågan om något bottenlöst förakt, utan
    respekt. Och vem skulle inte nu, 30 år senare, hålla med Strömholm
    om att Myrdal, i ”Dussinet”, la alltför mycket krut på konflikter med
    hopplöst underlägsna och nu helt bortglömda motståndare.

  4. Knut Lindelöf
    2012-07-25 kl. 15:40

    På facebook har följande typiska (och intressanta) meningsutbyte pågått nu i två dager. Delge härmed mina läsare som inte har facebook.

    Susanna Kumlien:
    Jag instämmer inte i ditt hot om dödsstraff, Dag Selstam. Eller ditt språkbruk om ”röd drägg” etc. Däremot kan jag hålla med om att Jans utställning av sitt Meccano på Centre Culturel Suèdois, plåtad av Gun Kessle, var en plågsam upplevelse, åtminstone för en betraktare. Och att det föreföll gåtfullt hur den utställningen nått verkshöjd.
    måndag kl. 18:50

    Anders Fahlman:
    JM har något slags hjärnfel men böckerna om hans barndom var fantastisk läsning.
    måndag kl. 18:52

    Susanna Kumlien:
    Ja som sagt. Visst f-n kan karln skriva. Det är inte tu tal om det. Men etiskt har jag ett problem när det gäller att förhålla mig till Jan Myrdal. Kan liksom inte förbehållslöst fira honom (som andra vill här).
    måndag kl. 18:54

    Anders Fahlman:
    Nej, det är svårt att hylla någon som försvarar mord.
    måndag kl. 18:56

    Anders Fahlman:
    ?.. och kanske rentav förespråkar mord.
    måndag kl. 18:56
    Ulla Wennberg:
    Jösses Knut, kommentarerna här ovan håller nästan Flashback- eller Aftonbladetklass… Jag tycker i alla fall du skrivit en trevligt personlig text om Myran. Fast dom kanske var satiriska allihop, vad vet jag?
    måndag kl. 19:08 · Gilla

    Valeria Nagy Seidel:
    Nej aldrig i livet att jag hyllar JM, nej!
    måndag kl. 19:14

    Susanna Kumlien:
    Ursäkta mig, Ulla Wennberg. Jag vet inte vem du är eller vad du menar. Det verkar som om du anser att det innebär någon form av intellektuell underlägsenhet att inte förbehållslöst hylla Jan Myrdal? Om du menar att jag håller samma klass i min argumentation som Aftonbladet- och Flashbackkommentatorer, så håller jag både Aftonbladetläsare och Flashback-klientelet högt i aktning isåfall (utan att ha läst dessa). Jag hoppas och tror du har bättre och mer relevanta argument här.
    måndag kl. 19:21

    Anders Fahlman:
    Fånigt skrivet, Ulla Wennberg.
    måndag kl. 19:23

    Thomas Fahlander:
    Hur ska man förklara det här för barnen….
    måndag kl. 20:03

    Knut Lindelöf:
    Känslorna svallar sannerligen om JM, som alltid. Hans åsikter kan diskuteras, men han gärning är imponerande. Att fördömanden ligger så nära till menar jag blir fördummande.
    måndag kl. 20:05

    Gunnar Lundh:
    ?”Att han nu oftast nekas plats i de stora tidningarna för sina kommentarer i dagspolitiska och kulturella frågor är inget mindre än en kulturskandal …” Jag tillhör de som betraktar Pol Pot-kramaren Jan Myrdal som en kvasiintellektuell plåga.
    måndag kl. 20:12

    Susanna Kumlien:
    Hahaha! Ge upp nu! Eller sag till en kinesisk intellektuell att du till fullo sympatiserar med folkmorden! Lycka till i att propagrra for sanningshalten i vad en svensk 85-aring menar och tycker om Mao! Och Pol Pot! Etc. Motbjudande attityd, verkligen.
    måndag kl. 20:19

    Thomas Fahlander:
    Men HUR kan man hylla en tyrannslickare!? Skäms! Vuxna människan….
    måndag kl. 20:19

    Ulla Wennberg:
    Kul att reta upp folk! jag är inte nån Myrdal-kramare i den meningen att jag tycker allt han säjer och tycker är rätt, men jag håller faktiskt med Knut i hans ursprungliga kommentar här ovan
    måndag kl. 20:30

    Anders Fahlman:
    Ja, Ulla. Alla förstod att det var det enda syftet med ditt inlägg.
    måndag kl. 20:36

    Lars Nilsson:
    För mig är han en av dom som öppnade mina ögon för att se att vi måste ändra fördelningspolitik i världen, för övrigt … intet!
    måndag kl. 20:40

    Knut Lindelöf:
    Det är antagligen jag som åsyftas av T Fahlander? ”tyrannslickare”! Ja, jag känner faktiskt spontan skam av att bli så åthutad. Men jag begriper ändå inte (med mitt förnuft) detta rödglödgade personförakt.
    måndag kl. 20:41

    Anders Fahlman:
    Jag minns när Gun Kessle sa i tv att massakern på Himmelska fridens torg ”var absolut nödvändig”.
    måndag kl. 20:47

    Anders Fahlman:
    Knut, tror du att JM tyckte annorlunda?
    måndag kl. 20:51

    Susanna Kumlien:
    ”Jag har respekt för den islamiska revolutionen i Iran. Det beror både på att jag varit en del i Iran under schahens decennier och på att den islamiska revolutionen i vår tid, när de av Kreml undergrävda kommunistiska masspartierna gått i upplösning, för folken i stora delar av världen faktiskt representerar den enda politiskt organiserade förhoppningen om ett människovärdigt liv.” Jan Myrdal i DN 1982.
    måndag kl. 20:55

    Knut Lindelöf:
    Nej Anders. Jag har hört många säga detta – mellan skål och vägg. Ett argument var då att världen inte skulle klara även ett Kina i fritt fall. Sovjet föll fritt just då.
    måndag kl. 20:58

    Susanna Kumlien:
    ?”Sannerligen detta är tidens tredje ålder! Här skulle Thomas Müntzer och hans bröder i 1500-talets Tyskland känt igen sig. Här har Wat Tyler segrat. Här härskar Jacques Bonhomme. Ty här reste sig jordens fördömda, de fattiga bönderna tog upp kampen mot en härskara fiender, fördrev dem alla och inledde uppbygget av sina drömmars välde av gemenskap, jämlikhet och rättvisa. Allt stämmer in. Till och med satsningen på kollektiven och på de ständiga samråden liksom oviljan att framträda med det egna namnet och jaget.” Jan Myrdal om de Röda Khmererna i boken Kampuchea och kriget (1979), artikeln ”När bondekriget segrat”
    måndag kl. 21:00

    Thomas Fahlander:
    Myrdal är en tyrannslickare!
    måndag kl. 21:02

    Susanna Kumlien:
    Det Myrdal kallar ”drömmars välde av gemenskap, jämlikhet och rättvisa” är alltså Kampuchea under Pol Pot. Stämmer till eftertanke, tycker jag.
    måndag kl. 21:10

    Susanna Kumlien:
    Det är svårt att hitta diktaturer som Myrdal INTE uttryckt sina sympatier för. SaudiArabien är ett undantag (men det är kanske för att det är en monarki?)
    måndag kl. 21:12

    Susanna Kumlien:
    Om Moskvarättegångarna under Stalin: ”Det är inte så att de 30-talsintellektuella bara följde partilinjen när de hävdade att de åtalade var skyldiga till högförräderi […] trots varje partilinje kan jag själv i en genomgång av materialet nu 1983 inte komma till annat än att Radek och andra var skyldiga till högförräderi och att deras motiv var tydliga och begripliga.
    Om Moskvarättegångarna. Källa: Expressen 12/8 1983.
    måndag kl. 21:15

    Carina Margaretha Nurmilehto:
    Jag blev gripen av att läsa Min barndom. Det andra är förbi min horisont.
    måndag kl. 21:16

    Susanna Kumlien:
    Så eftersom Jan Myrdal skrev en bra bok om sin barndom, och dessutom är SVENSK, så kan man lugnt bortse från vad han yttrat i övrigt?
    måndag kl. 21:19

    Sune Kronlid:
    Jag fick, som femtioårspresent, ”En MECCANO pojke berättar” utav min familj. Med stor behållning bläddrar och läser jag då och då denna fantastiska beskrivning av den underbara uppfinningen MECCANO. Men nu förstår jag att jag inte ”får” tycka som jag gör. Jag har även fascinerats av en del av JM:s tidiga skrifter. Men nu känns det som jag borde skämmas för att jag läst dessa verk med stor behållning …dom är ju skrivna av en författare med ”fel” åsikter, åsikter som inrymmer både sådant jag gillar och sådant jag tar starkt avstånd ifrån.
    måndag kl. 21:23

    Carina Margaretha Nurmilehto:
    Jag skrev bara att jag tyckte om boken och att det andra ni diskuterar här är bortom min horisont. Man kan med behållning läsa en bok av en författare utan att vara överens om denne författares övriga yttranden.
    måndag kl. 21:24

    Susanna Kumlien:
    Nu finns det ju här i tråden så att ni kan läsa det själva. Och jag har aldrig påstått att Jan Myrdal inte kan skriva. Tvärtom.
    måndag kl. 21:25

    Anders Fahlman:
    Knut@ Jag har aldrig hört detta uttalas mer än av Gun Kessle. Med det beror nog på vilka man umgås med.
    måndag kl. 21:34

    Peter Larsson:
    Susanna gör det enda intellektuellt hederliga, går till ”läggen”, för att tala myrdaliska, en värdering av Myrdal måste förstås väga in allt, det är väl så med honom som t ex Hamsun. Det går inte att tänka bort hans politiska ställningstagande med argumentet att man inte läst annat, hans skönlitterära produktion bilar s a s på hans politiska världsbild. Sedan finns det en viss hetta bland en del här, vi har ju ett så att säga, en relation till honom, vilket i något avseende kan göra att vi framstår som orättvisa, men samtidigt, talar vi av egen erfarenhet.
    måndag kl. 21:46

    Carina Margaretha Nurmilehto:
    Jag är inte intellektuellt ohederlig för att jag läser en bok av en författare och sedan tar mig rätten att bedöma om jag gillar sagda bok eller ej. Om kravet för intellektuell hederlighet är att man måste läsa allt av alla kan man lika gärna låta bli för det vore ogörligt. Jag förstår däremot att min kommentar om Min barndom kan tas som att jag därmed försvarar allt Jan Myrdal står för politiskt. Det gör jag INTE.
    måndag kl. 21:56

    Susanna Kumlien:
    Eftersom vi inte lever i en diktatur, ar du fri att tycka vad du vill. Inga repressalier! Personligen tycker jag att det ar problematiskt att hylla Myrdal, trots att han skriver bra.
    måndag kl. 22:04

    Carina Margaretha Nurmilehto:
    Problematiskt, just. Susanna Kumlien, jag önskar dig en skön semester!
    måndag kl. 22:06

    Folke Schimanski Ibland har jag blivit perplex och upprörd över hans konstiga ställningstaganden. I övrigt tycker jag han är en frisk fläkt. Hans potens verkar det inte vara fel på.
    måndag kl. 22:21

    Thomas Fahlander:
    Hyllningarna till Myrdal är vämjeliga.
    måndag kl. 22:22

    Thomas Ahlström:
    Svårt
    måndag kl. 23:16

    Dag Engström:
    Säga vad man vill om gubbtjyven, men konsekvent har han varit. Aldrig vikt sig ner sig en tum. Där är en slags iskall logik, som ser skeenden helt utan medkänsla och inne ifrån dessa makters kommandocentral. Jag har inte läst mycket Myrdal, men ser många av hans analyser i tidningsartiklar, inte så mycket som en spegling av hans egna åsikter, utan som en strikt observatör. Yttranden som den om Himmelska Fridens torg, kändes då som en förklaring helt utifrån Kinesiska Partiets perspektiv, ungefär som att hävda att att Vanseekonferensen såg ” den slutgiltiga lösningen” som absolut nödvändig. Är inte helt säker på att han egentligen försvarar diktaturerna, men förklarar deras egen fruktansvärda logik. Jag kan dock ha fel, ty i motsats till herr JM, har jag en tendens att ändra mig och att försöka förklara mig… 🙂
    Igår kl. 06:53

    Susanna Kumlien:
    Ligger en del i det, men isafall en observator som valjer sida och entusiastiskt delger lasaren sin trosvissa övertygelse. Jämför med Ola Wongs lysande journalistik!
    Igår kl. 08:07

    Dag Engström:
    Du har säkert rätt. Kan som sagt inte JM tillräckligt bra och du har troligen bättre koll än jag… 🙂 Fan. Ska man behöva läsa Myrdal ändå? Man blir ju lite eftertänksam när man hör alla dessa utfall från en massa populärliberala bodknoddar… (Avser då givetvis inte Sanna!) Får en gnagande känsla av citat tagna ur sitt sammanhang, lätt gjort med en man som gjort sig känd som en stilist av det mest mästrande slaget…
    Igår kl. 11:19

    Susanna Kumlien:
    Haha Dagge, fattar nog finten fast den var fin! Ja det blir till att studera: de Myrdalska skrifterna 🙂
    Igår kl. 11:54

    Dag Engström:
    Alltså … Sanna; jag var helt allvarlig vad det gäller dig. Är det nån som behöver läsa på lite (i största allmänhet, dessutom… ) så är det väl jag och inte du! 😉
    Igår kl. 12:01

    Janne Bjernfeldt:
    Jan Myrdal är den störste bland intellektuella och historien kommer att hylla honom. Myrdal har haft förmågan – till skillnad från de flesta i denna tråd – att sätta in skeendena i sina historiska sammanhang. Men det är klart, om man utgår från att hela världen cirkulerar och cirkulerat runt Sveriges poltiska system de senaste 75 åren, då begriper man inte ett dugg. Det bästa sättet att bli av med sina fördomar om Jan Myrdal, är helt enkelt att läsa hans verk. Jag föreslår den som inte läst Myrdal att börja med böckerna om 50-talet; När Morgondagarna Sjöng och Maj, En Kärlek. Detta är stor litteratur som också förklarar den tid vi lever i.
    Igår kl. 14:54

    Susanna Kumlien:
    Awww….
    Igår kl. 15:46

    Anita Lilja-Stenholm:
    Antipati oh nej …men sympati!
    för ungefär en timme sedan

    Nils Lindroth:
    Vad man än tycker om Myrdal – nog kan han röra om i grytan …
    för ungefär en timme sedan

  5. Jan B.
    2012-07-25 kl. 17:42

    Janne Bjernefeldt är nästan ensam i denna tråd att inse och förstå Jan Myrdals stora insats och betydelse! Jan Myrdal beskriver den globala utvecklingen utifrån ett sådant historiskt perspektiv som inte ger utrymme för subjektiva, individuella tyckanden! Detta upplevs tydligen av många som obegripligt, men är nödvändigt om man skall kunna se de stora mönstren i de historiska skeendena. Det är helt enkelt absolut nödvändigt att angripa de historiska och politiska skeendena på detta forskande och vetenskapliga sätt, som Myrdal gör med sitt grundliga sätt att tränga in i olika nationers historiska och politiska utveckling.

  6. Tommy Sjöberg
    2012-08-03 kl. 6:18

    Hej Janne B.
    Om man lyssnar på detta radioprogram blev jag fundersam om inte många
    maoister blivit förda bakom ljuset. Därtill synen på hur vi kan, som medborgare,
    påverka samhällsutvecklingen i Sverige i förhållande till den kinesiske.

  7. Tommy Sjöberg
    2012-08-05 kl. 23:10

    Man kan ju sätta in Myrdal och hans författarskap och person i ett svenskt klassperspektiv. Enligt mig är han en radikal medelklassmänniska som arbetar i den traditionen, alla hans förebilder som han har porträtterat i böcker och artiklar är från samma samhällsskikt, Balzac, Dickens, Strindberg, Simenon, Brecht m.fl. Att det är främst människor från medelklassvänstern som okritiskt hyllar böckerna om förhållanden i Asien är ju inte så konstigt när man vet hur tråkigt det är att leva bland medelklassare. Allt spännande finns hos arbetarklassen, som Ivar Lo-Johansson skrev. Att leva i kinesiska grottor är ju kittlande men mig veterligen har
    jag aldrig läst om att JM besökt en fabrik eller liknande i Sverige, hans betydelse för svensk arbetarklass lär väl vara högst marginellt.

    Min favorit, och tillika också en världsförfattare, Ivar L-J bidrog ju avgörande till Statarsamhällets avskaffande, uppmärksammade Zigenarnas och åldringarnas situation m.m. Vilken uppmärksamhet får hans gärning i media i förhållande till JM.

  8. Janne Bjernfeldt
    2012-08-09 kl. 10:50

    Att sätta upp Jan Myrdal mot Ivar Lo är enligt mig helt poänglöst. Jag vill minnas att Myrdal verkligen hyllat Ivar Lo för övrigt.

    Saken är helt enkelt den, att vare sig det socialdemokratiska partiet eller vänsterpartiet, eller för den delen LO, frågat efter Jan Myrdals analyser, kunnande, föredrag etc etc. Hade de gjort det, hade Myrdals betydelse för den svenska arbetareklassen knappast varit ”marginellt”. Men varför skulle de göra det, de är ju, numera helt och hållet, en del av det korporativistiska klassamarbetet. För den som vill vara med och ändra på det, kan det vara en god idé att läsa t ex Jan Myrdal.

  9. Tommy Sjöberg
    2012-08-11 kl. 8:18

    Till Janne B.

    Jag tog fram Ivar-Lo som exempel p.g.a att du tyckte att JM:s böcker ”När morgondagarna sjöng” och ”Maj, en kärlek” var stor litteratur och förklarar den tid vi lever i. Litteratur och övrig kultur handlar enligt mig om identifikation, hur skall människor i arbetarklassen kunna identifiera sig med JM och den miljö han beskriver i sina böcker, han är mest trovärdig i sina självbiografiska böcker.

    Beskriva vår tid? Går det att göra utan att LO-kollektivets liv behandlas? Till skillnad från JM så har Ivar-Lo klassperspektivet med från första raden i boken ”Vagabondliv i Frankrike” 1927 till sista raden i ”Till en författare” 1988. Hyllat Ivar-Lo! är det någon som såg all mediauppmärksamhet 2001 när det var 100-årsjubileum. När det var oppurtunt bland medelklassvänstern att leka arbetarklass fanns han med i diskussionen, men nu är ju hela arbetarklassen ett särintresse som är tärande på samhället istället för tvärtom.

    Du kommenterar inte det radioprogram som sändes med anledning av att det var 50 år sedan JM:s rapportbok från en kinesisk by kom ut. Där väcks frågan om ”det stora språnget” och dess resultat. JM förnekar bestämt att miljoner dog, endast att det var svåra tider och började prata om självmördande indiska! bönder. 2 författare, Perry Johansson Vig och hans Hägerdal, nämner
    45 miljoner döda till följd av kinesiska folkets demokratiska beslut om att starta en katastrofal industrialisering. Är inte det värt att diskutera?

    Vidare påstår JM att svenska medborgare ”inte har ett piss att säga till om” i jämförelse med dom kinesiska som lever under en högre form, än den svenska, av demokrati. Går förslagen ut på remiss i Kina innan beslut eller hur går det till, kan inte någon i gamla f.d maoisters pensionärsklubb berätta det för mig. Diskutera eller ned med huvudet i sanden, bara att välja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *