De allra flesta föräldrar vill att deras barn ska få betyg i skolan trots att betyg i alla tider har varit offentliga handlingar. Vi kan alltså begära ut Thomas Östros skolbetyg. Han hade bra betyg, kan jag avslöja. Jag känner nämligen Inger Wahlström, hans första lärare, som dessutom vid hans ministertillträde vittnade om saken i Aftonbladet. Det här är rimligt. Betyg har endast kuriosavärde efter några år, således ganska harmlöst.

Under senare år har vi fått bestämmelser som säger att varje elev ska ha en individuell utvecklingsplan och att åtgärder för elever med problem ska planeras och dokumenteras i särskilda handlingsprogram. Dessa planer och program ska upprättas i samråd med föräldrar, diskuteras i utvecklingssamtal varje termin och många gånger undertecknas av alla parter, som ett slags kontrakt. Skolan vill på så vis poängtera det gemensamma ansvaret för hem och skola och skolan vill även dokumentera vad som görs, för att ha torrt på fötterna i eventuella framtida tvister. Allt fler anmäler nämligen skolor för allahanda underlåtenhetssynder.

Jag tror att de flesta grundskoleföräldrar litar på att skolan hanterar dessa handlingar med respekt och varsamhet, alltså att de inte lämnas ut till någon utomstående. Men så är inte fallet. I grundskolan råder oklarhet om vad som är offentlig handling. I de flesta skolor är man principlös på området och på Skolverket ger man om man frågar ingen tolkningshjälp. Jag har försökt. Undervisningsrådet Mats Barrdahl på Skolverket i Uppsala svarar inte skriftligt på skriftligt noga formulerade frågor, utan ringer upp och ”för ett resonemang”, vilket betyder att man bara mekaniskt upprepar vad som står i lagen och att varje skola själv måste hantera sina elevhandlingar efter sin tolkning. Varför han inte vill svara skriftligt kan man fundera över.

Vad säger då lagen? Jo, att praktiskt taget allt tjänstemannen (i till exempel skolan) skriver är upprättad allmän handling (utom det som kan betraktas som arbetsmaterial) i tyckfrihetsrättslig mening (TF 2 kap. 3§) och därmed offentlig. Alltså är de flesta elevdokument att betrakta som offentliga på samma sätt som betyg. Dock står i sekretesslagen kap. 7 § 9 att allmänna handlingar i vissa fall kan beläggas med sekretess, exempelvis om handlingen innehåller ”uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator.” eller innehåller ”uppgift om enskilds identitet, adress och andra liknande uppgifter om enskilds personliga förhållanden” eller om ”det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.” Jag tycker detta räcker för att neka utlämning av allt som rör enskilda elever, sekretess alltså.

I ledningsgruppen på mitt förra jobb utkämpades en årslång tvist om denna sak. Vi var sex personer, varav en var chef för oss andra. Två av oss tvistade om principen och de övriga vacklade mer eller mindre hit och dit och försökte hitta kompromisser. Vi kom aldrig till något beslut innan jag slutade, så frågan har nog halkat utanför dagordningen där nu. På min nya skola stötte jag på frågan redan efter några veckor. Vi kom fram till det förnuftiga beslutet att i princip inte lämna ut någonting, utan istället låta våra överordnade på kommundelsförvaltningen fatta beslut efter eventuella överklaganden. Men saken är inte genomdiskuterad bland våra lärare och kunskaperna i frågan är fortfarande bristfälliga.

Ännu är det ingen rusning efter dessa dokument, men jag oroas för framtiden. Vem kan tänkas vara intresserad av att komma åt dessa uppgifter? Elever med problem kostar pengar, duktiga och välanpassade elever är lönsamma. I tider med klen ekonomi vill alla förstås styra ut problembarnen och trixa in det lönsamma elevmaterialet. Alla skolor har möjlighet att hävda platsbrist, fastän skolvalet i princip är fritt. Den här dolda sollningen har redan börjat, först och främst där friskoletätheten är stor, men med ökat antal så kallade profilskolor kommer problem att öka även i den kommunala skolan. Resultatet blir förstås än mer ökad segregation. Det går säkert att tänka sig fler exempel.

Det här kan skapa misstro mellan föräldrar och skola, vilket i sin tur försämrar inlärningsklimatet och försvåras vårt arbete högst avsevärt. Jag skulle vilja kunna gå ut till skolans alla föräldrar och lova dem att alla handlingar (utom betyg) är sekretessbelagda och förvaras lika säkert som psykologens och skolsköterskans journaler. Det förvånar mig att det här ännu inte diskuterats offentligt. När detta blir allmänt känt bland lärare och föräldrar kommer stor oro att sprida sig.

Formaliserade siffer- eller bokstavsbetyg säger mycket lite om elevers privata förhållanden, endast hur läraren anser att eleven hängt med i kursen. Dessutom vet man att många betydande personer haft dåliga betyg i skolan. Men handlingar om elever – formulerade i löpande text – kan antyda förhållanden om eleven och familjen som absolut inte bör spridas. Ryckta ur sitt sammanhang kan de ju läsas och missförstås på tusen sätt. Tryckfriheten kan väl inte vara till för att någon ska kunna snoka i skolbarns och deras familjers privata förhållanden. Nej, här måste sekretess råda som ett slags integritetsskydd. Skolverket bör utfärda tydliga anvisningar om det här.

Publicerad i FiB/Kulturfront 10-2002

Föregående artikelKap 20 – Trolle
Nästa artikelEfter Fadimeh Sahindal
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.