LUDDE och objektiviteten

Det kan vara intressant att gå till källorna (djupt ner i skokartongen) och verkligen kontrollera vad man tänkte för sisådär 40 år sedan. Då gick jag utbildningen till mellanstaidelärare på Lärarhögskolan i Umeå och tog mina första, men ganska tydliga steg i frågan om skolan och undervisningen. Jag – ja många av oss – såg oss som en ny generation lärare som skulle storma ut till barnen i skolan och äntligen lära dem om de verkliga förhållanden som rådde i världen och sopa ut allt gammalt mossigt innehåll – vad det nu var. Vi hade mycket vaga föreställningar om ”ny pedagogik”, men betydligt mer bestämda meningar om att ”näringslivet” och det gamla ”borgarsamhället” hade ett fast grepp om skolans själva innehåll. Vietnamfrågan och IB-affären rullade på för fullt och var det som engagerade oss mest av allt och dominerade även vår syn på den för oss hägrande och ännu ganska främmande grundskolan. Den hade varit ”likvärdig” sedan ca. 10 år och sågs som den bördiga åker vi skulle ut och beså med verklig och sann kunskap.

Nere på djupet i kartongen fann jag serien här nedan. Den skapades av den mångbegåvade Björn Sjöö och mig. Fyra avsnitt blev det, alla lika tendensiösa. Men revolutionen var ändå vänligt godmodig, eller hur? Björn och jag var kurskamrater och blev snabbt goda vänner. Vi snackade ihop intrigen, Björn skissade med blyertspennan och jag ritade samman med bläck till en serie. Det var ett intensivt, kortvarigt men synnerligen stimulerande samarbete som vi båda njöt hejdlöst av. Det blev bra. Inspirationskällorna är tydliga; Jan Lööfs Bellman i FiB/Kulturfront.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: ,

  2 kommentarer for “LUDDE och objektiviteten

  1. Sixten Andréasson
    2012-09-29 kl. 21:06

    Det var väl bra. Rent gulligt. Längtar till den tiden – när jag ser teckningarrna.

  2. 2012-09-30 kl. 11:42

    Helt OK, bara ni inte missade kampen mot revisionismen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *