Jag besökte utställningen Middag med Pol Pot på Forum För Levande Historia. Myndigheten residerar i magnifika lokaler i Gamla stan med stora skyltfönster mot turiststråket, ett stenkast från riksdagshuset och Rosenbad. Här marknadsför överhetssverige sin politik som om den vore oomstridd och vetenskapligt trovärdig.
Men den bild som ges av Kampucheadramat är förenklad och farligt enögd. Ja metaforen om maoglasögon som användes i reklamen kan returneras som skygglappar på FFLH.
Jag försvarar inte de röda khmerernas mördande. Det är meningslöst att ge sig in i sifferdiskussioner om antalet offer. Antalet offer var tillräckligt för att vida övergå vårt förstånd av vad mänskligt lidande kan innebära. Men skulden till det kampucheanska dramat kan inte bara läggas på de röda khmererna. Dramat i Kambodja är fortsättningen på ett långt och grymt Indokinakrig.
Greppet, som FFLH tar – att koppla fyra svenskars besök hos Pol Pot 1978, att dessa inte såg massmördandet, att de betedde sig anständigt i umgänget med sina värdar, att de sympatiserade med Kina, försvarade folkrättens principer och fördömde Vietnams invasion – är rent fördummande.
Jan Myrdal är huvudperson. Han visas i megaformat i polisens grepp som om han vore en tvättäkta terrorist. Hedda Ekerwald i skala 1:1 visar fascinerad en tusenfoting för en khmerroge-minister, som skrattar vänligt. Undertexten: Fascinerades av tusenfotingar, men det pågående folkmordet verkade inte intressera henne. Det här är skamgrepp.
Att skuldbelägga fyra svenskar, som var i landet några dagar 1978, för kampucheadramat är infantilt – även om Gunnar Bergström önskat visa sina samvetskval offentligt.
Jag lyssnade till en lärare i 30-årsåldern som förklarade för två intresserade elever på studiebesök om hur allt hänger ihop.
– Hitler och Pol Pot fick med sig massorna och lurade intellektuella i olika länder att sprida sin propaganda. … FNL-röreslen och den så kallade solidariteten med tredje världen på 70-talet var mest kommunistpropaganda.
– Jaha? svarade eleverna, som om allt nu vore förklarat.
Budskapet blir att befrielsekamp i ockuperade länder är inget att lita på. Mau-mau (Kenya), FLN (Algeriet), FNL (Vietnam), khmerer och talibaner, allt är av samma skrot och korn. Så försöker man få dagens unga att inte ifrågasätta de nykoloniala krigen i Afghanistan, Palestina och Irak.
På slutet av utställningen ska man ”reflektera” och komma till de ”rätta slutsatserna”. Där får vi bland annat läsa på en stor skylt:
Kan inte denna kloka, men mycket allmänna, reflektion lika gärna appliceras på Sveriges nyfödda krigslust i främmande länder?
Länkar direkt till artiklar: Lars Linder i DN, Per Wirtén i Expressen, Håkan Holmberg i UNT, Gävle Dagblad ledare
Andra bloggar om: Intressant, Forum för levande historia, Kambodja, Kampuchea, Middag med Pol Pot, Jan Myrdal, Hedda Ekerwald, Gunnar Bergström
Det är oerhört skrämmande!
Läs gärna vad jag den 16 september skrev i samma ämne:
https://www.dixikon.se/bloggarna/radslan-for-statens-vrede/
Håller med Sixten. När jag i religionshistoria studerade FFLH:s bristande vetenskaplighet förvånas man ständigt över dess fortlevande som statlig myndighet. En tragisk konsekvens är just det som Knut bevittnade; myndighetens roll inom landets undervisning. Jag har i min VFU stött på ett antal pedagoger som uttalar sig kategoriskt positiva till myndigheten. Är det månne postmodernismens dekonstruktion som spökar?
Ja, Margareta, är vi på väg till det totalitära samhället? Dagstidningarna och annan media är ännu mer likriktade än när FiB/Kf började komma ut. Att verka för yttrandefrihet är verkligen nu viktigare än någonsin.
Men har inte nya steg tagits i förtryckandet av yttrandefriheten? Med FFLH, när en statlig myndighet skändar medborgare för att ha en avvikande mening om Kambodjas historia. Attackerna mot Jan Guillou startade med att hemliga uppgifter ställdes till Expressens förfogade – inte av SÄPO, utan den instans som övertagit material därifrån. En skamlig kampanj har startat mot lärare och litteraturvetare som deltagit i kurser i DDR. Namnen på dem begärdes ut i en DN-artikel, som begick hedersmord på Stellan Arvidsson och Brita Stenholm.
FRA-lag antas, som med all rätt kritiseras för kränkning av den personliga integriteten. Men den påverkar också yttrandefriheten negativt. Medför den inte att många tänker sig för när de skriver på bloggarna? Det kan användas mot en. Själv är jag säkert oförsiktig – har inte ordentliga belägg för allt jag skriver här nu.
Statlig TV och radio har nyligen i vinklade program tagit äran av medborgare som vågat ifrågasätta den officiella 911-sanningen. I USA och även andra länder litar man inte på den, med följd att konspirationsteorier – mer eller mindre vilda – uppstår. Men det kan inte vara fel att kräva en ny utredning som efter Kennedymordet. Speciellt skamligt att kasta sig över det lilla kulturförlaget Alhambra och dess chef.
Kulturtidskrifter ska enligt förslag inte få statligt stöd om de inte håller sig strikt till kulturfrågor. Kulturministern anser att kultur främst ska vara till nytta för näringarna. (100-årsminnet av Strindbergs död får inga pengar – han var inte lönsam!)
Jo, är inte det nya, att statsmakten nu så tydligt används mot yttrandefriheten och mot dem som försöker hävda den?
Det är kyliga vindar som blåser just nu, om de kan kallas totalitära vet jag inte, men meningen är uppenbart att skrämma oss till tystnad, bl.a. genom statliga angrepp på enskilda individer.
Desto viktigare då att bekämpa vår egen rädsla, så att vi åtminstone inte frivilligt lägger munkavle på oss själva.
När jag skriver dessa ord hör jag i mitt inre skådespelerskan Lena Granhagen sjunga sången ”Uppmuntran” av Wolf Biermann från 1970-talet: ”Nej, låt dig ej förskräckas i denna skräckens tid…”
Jag tror vi behöver sjunga den sången igen, för att repa mod: ”Vi låter oss ej tystas i denna tysta tid..”
Den där skylten om ”Förenkling” verkar vara en bra sammanfattning av hela utställningen… fast kanske inte på det vis den är tänkt.
Margareta!
Håller med om att Sverige inte blir totalitärt. Och att Lena Granhagens framförande av Biermanns dikt är både gripande och vackert.
Vi ska inte låta oss tystas. Därför skickar jag ett bidrag till Alhambras pg 35 75 60. För annons i jan i SvD eller DN.
Den som är intresserad av förlagets utgivning, skriv till alhambra@alhambra.se
Instämmer med Sixten! Stöd Alhambra! Och gör det innan det är för sent!