Anne Marie – bedragen av två män

Anne Marie Müller med barnen Jacob och Charlotte 1865

Min morfars mormor hette Anne Marie Müller och var en kvinna av god familj i staden Porsgrunn-Skien på Norges sydkust. Hon föddes vintern 1833 och vid konfirmationen 1847 antecknades i kyrkboken att hon var ”rørende i sit hele væsen”. Hon var antagligen en ovanligt intagande person.

Hennes far hade visserligen gått i personlig konkurs 1848 efter de stora omvälvningarna i Europa då, men hade före det varit Porsgrunns kanske mest aktade och mest inflytelserike köpman med allt från sågverk, fastigheter, segelfartygsrederi till båtvarv i sin ägo. Det var före ångmaskinernas segertåg. Några pengar fanns inte kvar, allt försvann i konkursen, men han gjorde rätt för sig till sista kronan och lite av den forna upphöjdheten fanns nog trots allt kvar.

Än märkligare var Anne Maries mamma Louise, Philippine de Coninck, som var oäkta dotter till danske kungen Fredrik VI. Denne var visserligen en notorisk horbock med många lyckliggjorda meträsser och hovdamer i sitt kölvatten ända ner till Wienkongressen efter Napoleonkrigen. Men kungligt blod var alltid en slags säkerhet och kunde aldrig vara annat än till nytta för de närmast inblandade undersåtarna.

De skriftliga beläggen för att Anne Maries mamma verkligen hade ihop det med Fredrik VI är svaga. Men det är klart belagt att hon var hovdam just den tid som omspänner det kalkylerade konseptionsögonblicket och det är noterat i den hovliga födelsejournalen att fadern var ”okänd”. Om det nu var som jag (och flera andra) påstår så tillhörde dock inte Louise Philippine de mest gynnade slottshororna, eftersom något morganatiskt förhållande inte reglerades juridiskt. Att hon skulle kunna ha gjort skandal genom att offentligt bekantgöra att hon var mor till ett av kungens barn är knappast troligt. Det fanns många i den kön och det gällde för alla att få ut mesta möjliga av kungens snedsprång. Hon fick därför nöja sig med ett gott parti (en prelat i danske kungens tjänst vid namn Jean Monand) och den präktiga tulltjänstemannafamiljen Torkildsens i Köpenhamn som familj för den lilla flickan. Lite av all denna glans fanns säkert också hos Anne Marie.

På midsommarafton 1857 gifte sig Anne Marie och Niels Julius Hessler, båda 24 år. Niels Julius var son till traktens främste skomakare John Johansen Hessler och hans maka Dorthea Marie Nielsdatter, alltså inte heller fy skam. Anne Marie var gravid i fjärde månaden och födde sitt första barn 23 oktober, en flicka som dör efter bara två veckor. Men hon hann bli döpt till Dorothy Marie. Det var möjligen ett sorts nödbröllop, eller så höll de skenet uppe och ställde till så stort kalas som det anstod så väl ansedda familjer.

Dock, den 12 juli, mindre än en månad efter bröllopet, fick maken Niels Julius ännu ett barn (Julie Marie) med Maren Andrea Larsdatter (från staden Tjølling några mil från Porsgrunn). Inte nog med det, 1861 när Niels Julius ännu var gift med Anne Marie och hade två små barn hemma (Jacob och Charlotte) blir han också far till gossebarnet Herman med Anne Larsdatter i Kristiania som mor. På fyra år blev Niels Julius far till fem barn med tre olika kvinnor.

Niels Julius var uppenbarligen av den där sorten som inte kan passera ett kjoltyg utan att dras in i nya äventyr. Han hade otvivelaktigt ett brett register, kallade sig skomakare, artist, dekorationsmålare och konstnär. Han spelade säkert fiol också, men det finns det inga belägg för. Han hade i alla fall många strängar på sin lyra.

I folkräkningen 1864 bodde Anne Marie i Skien nära Porsgrunn med Jacob, Charlotte och en tjänsteflicka. Men Niels Julius tillhörde inte längre hushållet. Han hade mitt under brinnande inbördeskrig dragit till USA, närmare bestämt till guldgrävarhålan Mariposa i Kalifornien – mitt i Vilda västern. Där hade brodern Jonas (John) Hessler etablerat sig sedan en tid såsom skomakare.

För det finns det belägg. Vidstående annons fanns i tidningen Mariposa Gazette 1862. Niels Julius fanns alltså i Mariposa redan 1862. Att han hade goda skäl att sticka hemifrån står utom allt tvivel. Han lär ha rest via Hartlepool för att ta farväl av sina två stora barn Jacob och Charlotte. Han gjorde visst en avstickare till Skottland, där det också lär finnas släktingar med namnet Hessler.

För en ensam man på 1860-talet med lite pengar var det relativt lätt att ta sig till New York. Det var bara att köpa en biljett. Från New York till Kalifornien, över hela kontinenten mitt under brinnande inbördeskrig, var däremot ett betydligt större äventyr. Hur många fler barn han avlade under denna resa vet man förstås ingenting om.

Anne Marie gifte om sig den 7 november 1870 med ännu en hustrubedragare; bokhållaren, kyrkosångaren och läraren Hans Christian Olay Kolstad. I september 1872 födde hon i Kristiania Anna Henriette, alltså en liten halvsyster till Charlotte (12 år) och Jacob (13). 1875 bodde de fortfarande tillsammans med tre barn och en tjänsteflicka på Bjerregaardsg. 6 i Kristiania, men äktenskapet knakade. Hans C:s yrke var då ”stud. Philos”. De hade det ekonomiskt knapert. Tonårsbarnen Jacob och Charlotte måste snarast knuffas ur boet för att klara sig själva och för att få lite mer mat på bordet åt resten.

Anne Marie hade en gift men barnlös bror Charles (Herman Louis) Müller som etablerat sig i West Hartlepool i nordöstra England som fartygsman i den expanderande kolfraktarbranschen. Till honom och hans engelska fru skickades därför Jacob och Charlotte strax efter 1875. Men det är en annan historia.

Av anteckningar i sjukhusjournaler från ”Oslo Hospirtals menighet” framgår att en ”uægte” flicka, Clara Sofie döptes den 22 mars 1891. Fadern var bokhållaren Hans Christian Olai Kolstad (46 år och med en annan adress än Anne Maries) och modern är kontoristen Karen Halvorsen (34 år), som är kvar på sjukhuset för att ”ligge i Barsel” (återhämta sig efter förlossningen). Med detta inträdde den definitiva separationen mellan Anne Marie och Hans Christian.

Anne Marie var nu ekonomiskt strandsatt, men klarade sig tack vare att Anna Henriette 1892 hade gift sig med en relativt välbeställd tulltjänsteman Oluf Johan Löschbrandt i Kristiania. Anne Marie dog 1896, 62 år gammal.

Vad som hände Hans Christian Kolstad faller egentligen utanför min släkthistoria, men jag berättar ändå, för att historien är så bedrövlig. Samma år som Anne Marie dog gifte han om sig med Karen Halvorsen. Clara Sofie var då fem år. Hans Christian blev bokhållare vid universitetet i Oslo och levde tills han blev 80, ända till 1925. I ”Dødsfallsprotokollen” framkommer: ”Bokhållaren Hans Christian Olai Kolstad … änkan Karen Halvorsen Kolstad upplystes om att Hans Christian Kolstad hade gjort konkurs 1897 och att konkursboet fortfarande var oavslutat.” Han blåste alltså även Karen på det mesta.

Som fotnot i Anne Maries historia kan också tilläggas att hennes mor (kungaavkomman) Louise Philippine och prelaten Jean Monod (född 1865) först bosatte sig i Schweiz, kom tillbaka till København 1794 och senare bosatte sig i Paris, där Monod blev präst i den reformerta församlingen. De fick 12 barn, varav 8 uppnådde vuxen ålder. Bingo!

_______________
Denna text har blivit möjlig tack vare en nyfunnen släkting Steve Heimerle i Iowa (USA), som gjort mycket grundliga efterforskningar om släkten från sin utsiktspunkt på andra sidan Atlanten.

_______________

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , ,...

  8 kommentarer for “Anne Marie – bedragen av två män

  1. 2012-01-29 kl. 15:09

    Var Christian månne släkt med den norske statsministern Peder Kolstad, http://no.wikipedia.org/wiki/Peder_Kolstad?

    • Knut Lindelöf
      2012-01-29 kl. 15:13

      Det återstår att forska i. Just denne Kolstad har jag inte intresserat mig vidare för. Men det finns säkert nya intressanta kopplingar att finna.

  2. Nina Hermodsson
    2012-01-29 kl. 18:00

    Så duktig du är Knut, jätte roligt att läsa om allt detta. TACK!

  3. Barbara & Preben
    2012-01-29 kl. 22:24

    Tusind tak for det meget interessante manuskript. Vi har trykt det ud, så vi kan læse det i ro og mag.

  4. Kristoffer
    2012-01-30 kl. 13:25

    Jag är imponerad över hur mycket information du lyckats leta fram över dina förfäder. Själv vet jag i princip ingenting om mina. Jag förmodar att det kanske är något som växer fram med åren när man själv blir äldre (inget illa menat!).

    • Knut Lindelöf
      2012-01-30 kl. 14:53

      Intresset växer med åren. Men det stora grovjobbet i det här fallet är gjort av min nyfunne amerikanske ”distant cousin”.

  5. 2012-01-30 kl. 20:53

    Det är kul med förfäder. Jag blev t.ex. riktigt i gasen när jag upptäckte att en förfader till min mormor – nåja, bror till en – blev avrättad som ledare för det sista dalaupproret 1743. Det var kul att se att det fanns så mycket stake i släkten!

    • Knut Lindelöf
      2012-01-31 kl. 8:24

      Det finns gott om hjältar och hjältinnor, samt antidito, i alla släkter. Kul att tänka på det kulturella arvet som sipprar vidare genom generationerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *