Något så ovanligt som en rolig vänsterskribent

den-blomstertid

Det blir minnesstund för Gunnar Ohrlander den 23 april på Södra teatern i Stockholm. Jag vet inte om jag åker dit, men jag vill gärna. Jag blev mycket bedrövad av meddelandet om hans död.

Inte kände jag honom mycket, men ändå lite. Han var den typiske SKP-aren på något sätt; vänlig, intresserad och inkluderande. Så fjärran från de plakatrevolutionära uttryck som andra vänstergrupper så ymnigt förmedlade på 70- och 80-talen.

Han kontaktade mig första gången 1979 efter uppropet om kunskap i skolan, där jag var en av initiativtagarna. Han var djupt engagerad i skolfrågan. Han och två andra SKP:are reste hela vägen till Östhammar för att tala med mig om hur ett skolprogram skulle kunna utformas för det lilla partiet, trots att jag redan lämnat. Det blev inget av det där programmet, men 1980 kom pjäsen Den blomstertid nu kommer, som spelades av Fria proteatern. 1981 kom hans viktiga bok Kunskap i skolan. Där lyfte han fram den dolda folkskollärartraditionen och sammankopplade den med folkbildningsrörelsen och arbetarrörelsen. En annan liten bok i sammanhanget som han skrev, som jag aldrig glömmer, är Hoppets här, som kopplade ihop arbetarrörelsen och den frikyrkliga läsarrörelsen. Det här var betydelsefullt för mig och många andra.

Han var gränslös och modig i sitt skrivande. Han skrev debattböcker, kriminalromaner, vanliga romaner, om kampen för sin utvecklingsstörda dotter och mängder av satiriska krönikor i sin roll som Doktor Gormander. Han var något så ovanligt som en rolig vänsterskribent.

Jag har sett mycket få kommentarer i pressen om hans bortgång. Jämfört med Kerstin Thorvall som också dog häromdan har det varit mycket tyst, utan några jämförelser i övrigt. Många i medieetablissemanget ser nedlåtande Gunnar Ohrlander som en skrivande vänsteraktivist, inte som den seriöse författaren, den vasse satirikern eller betydelsefulle kulturdebattör han verkligen var. Det är så typiskt för just detta medieetablissemang.

Jag är tacksam att han hann slutföra sitt sista stora skoljobb Den gudarna älskar, som kom i juni 2009. Han gjorde det ingen annan skulle klarat. Ingen annan besatt hans stora kunskap i kombination med hans djärva överblick på skolan. Våra akademiker är alldeles för smalspåriga för att kunna åstadkomma en lika lättillgänglig översikt.

Medan han skrev den ville han träffa mig och höra mina skolerfarenheter. Vi satt ett par timmar och samtalade på ett litet kafé på Bondegatan. Jag frågade hur det var med hans rygg, han hade haft problem med den för ett antal år sedan samtidigt som jag hade en period med ryggskott. Han mindes det knappt och sa att det var inga problem. Att han var svårt sjuk nu berättade han förstås inte. Han såg lite äldre och smalare ut än sist, men det gör vi ju alla.

Jag tror jag ska anmäla mig till minnesstunden i alla fall.

___________
Några andra artiklar om GO: Mats Gellerfelt i SvD, Bo Högrelius blogg, Stefan Lindgren blogg

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

  6 kommentarer for “Något så ovanligt som en rolig vänsterskribent

  1. 2010-04-12 kl. 10:37

    Skrev också om GOs bortgång för några dagar sedan http://blogg.passagen.se/millimetervagor/. Du skriver att det inte blev nåt av SKPs skolpolitiska program. Det är väl både rätt och fel. Programmet gjordes klart och tittar man på det idag, så kan man se att det var 25 år före sin tid. Idag har major Björklund tagit över programmet, fast i perverterad nyliberal form.

    • Knut Lindelöf
      2010-04-12 kl. 17:53

      Har du det där gamla skolprogrammet? Kan du kanske skicka det till mig? Programmet fanns alltså, men partiet försvann.

  2. Bo Persson, Piteå
    2010-04-12 kl. 15:03

    Minnesstunden bara för inbjudna? Hittar inte någonting om den på Södra teaterns hemsida.

    • Knut Lindelöf
      2010-04-12 kl. 17:50

      Jag fann dödsannonsen i DN-papperstidningen, den finns inte på nätet. Jag citerar:

      ”Minnesstund på Södra teatern fredagen den 23 april kl. 13.00. Osa till Fonus tel 08-709 84 20 eller farsta@fonus.se senast 16/4. Istället för blommor tänk gärna på Cancerfonden tel 020-59 59 59.”

  3. 2010-04-14 kl. 17:43

    Hej Knut, fin text om Gunnar Ohrlander du skrivit!
    Varma hälsningar från Ulla

  4. Olof Öberg
    2010-04-20 kl. 8:22

    Väldigt tyst har det varit i pressen, ja. Jag visste inget förrän jag såg dödsannonsen i SvD nån vecka efter hans död. Webbsökningar har inte gett särskilt mycket mer.

    Min första ”kontakt” med Gunnar Ohrlander var nog ”När barnen gick i strejk”, som jag fick i julklapp nån gång tidigt 70-tal. Senare i livet har jag läst framför allt hans Gormander-samlingar, som tyvärr inte är så många. Nog måste det finnas massor kvar att ge ut i bokform av denne stillsamt vasse, stilistiskt drivne och mycket rolige krönikör?

    Håller just på att läsa ”Den gudarna älskar”; arbetar inte själv i skolans värld, men min sambo är lärare så jag har (liksom förmodligen rätt många andra i min situation) viss inblick… även ”Så minns jag framtiden” ligger på mitt nattygsbord, också en intressant bok. En mycket mångsidig skribent.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *