vegga-samling-runt-matbord_

Bilden är tagen 1904 av min morfar. Den är alltså 105 år gammal. Morfar var då 20 år och hade fotograferat sedan han var 17. Man ser morfar mellan flaggorna med sina två yngsta syskon på var sin sida. Morfars mamma skymtar på hans högra sida till vänster om den svenska flaggan. Hon födde åtta barn, varav fyra nådde vuxen ålder. Den suddige mannen till vänster är morfars pappa och hitom honom sitter morfars äldste lillebror. Närmast i bilden är morfars jämnåriga kusin från England. Hon har fått uppgiften att sköta kamerans självutlösare. Till höger om äldsta kusinen sitter dennes yngre syster. Egentligen sitter morfar mellan sina kusiner, men för att alla ska komma med på bilden har han flyttat ner och hjälper till att hålla reda på sina småsyskon.

På bordet står en svensk och en norsk flagga. Morfars mamma kom nämligen från Norge, men flyttade med sin familj till Westhartlepool i England. Morfar var ett par år hos sin uncle i Westhartlepool för att arbeta i dennes inte obetydliga rederi Hessler & Co, som också hade ett filialkontor i Göteborg. Morfar fick förresten sin första kamera av denne sin uncle. Där blev han mycket nära vän med kusinen som här med förtroende alltså får sköta kamerans självutlösare.

Det är en lyckad familj. Morfars far kom från en lotsfamilj i Karlshamn och har avancerat från sjökapten till skeppsredare och byggt ett stort stenhus i Limhamn med utsikt över sundet. Det är i det huset dom nu sitter vid middagsbordet.

Mannen till höger om yngsta kusinen har morfars far träffat på sina sjöresor till Westhartlepool. Han är betydligt yngre än morfars far, har ett olyckligt äktenskap och bor därför långa tider med morfars familj i stenhuset i Limhamn. På sina resor till Westhartlepool träffade han för övrigt även sin blivande 20 år yngre fru.

Ytligt sett är det här vad vi ser på bilden. Mycket spännande döljer sig emellertid bakom den prydliga uppställningen. Alla på bilden är förstås sedan länge döda. Men minnena och historierna om dem lever vidare och rymmer både dramatiska, tragiska, lyckliga och oväntade inslag. Jag vågar påstå att de var ovanliga och för sin tid moderna och fördomsfria. De levde mitt i sin tids omvälvande och radikala tankeströmmar utan att någonsin ens komma i närheten av folkrörelser eller riktig fattigdom. De tillhör nu en burgen samhällsklass som kommit sig upp och intagit positioner i samhället. De ser sig själva som framtidsmänniskor och som föredömen för andra. De är fulla av idéer, upptåg och livsglädje.

En ros i mannens knapphål och en bukett med nyponkvistar på bordet pekar mot sensommar. Bland annat talade de säkert om den hemska fartygsolyckan som inträffade den 28 juni. 700 nordiska utvandrare på väg till Amerika drunknade då ångaren Norge sjönk i hårt väder utanför Skottland. En dåtida Estoniakatastrof alltså. Titanic var ännu inte byggd. På nätet fann jag en berättelse av Gerda Ek och hennes fästman Carl, som var en bland de få överlevande. Gerda var dotter till en lotsförman utanför Karlshamn. Kanske morfars far till och med kände till dessa personer. Han kom ju från en lotsfamilj i Karlshamnstrakten.

Jag har kommit nära dem den senaste tiden genom en djupdykning i min morfars negativsamling på över 7000 negativ, omspännande drygt 60 år. I prydlig nummerordning finns allt dokumenterat med datum, platser, personer och händelser i tre tätskrivna vaxukspärmade skrivböcker. Med lite fantasi finns här underlag för romaner.

Det är hälften av mina modersrötter skulle man kunna säga, själva navelsträngen. I materialet finns alltså delar av förklaringen till varför jag blev den jag blev. Jag ska försöka ge en och annan glimt med hjälp av intressanta bilder jag träffar på under denna resa tillbaka i blodomloppet.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Föregående artikelMeningslöst att ”lagstadga barns rätt att utvecklas i lust och trygghet”
Nästa artikelAnförande vid mötet på Forumtorget i Uppsala 4 april – om jag varit där
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

1 KOMMENTAR

  1. Jag hoppas verkligen du lyckas göra mycket mer av detta material du har om din släkt.
    Jag och min bror håller på med en bok ”En mun måste mättas” utifrån min släkthistoria, som dock inte innehåller så mycket dåtia fotografier p.g.a. andra klassförhållanden.

Lämna ett svar till Bror KajsajunttiAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.