Optimisten och pessimisten

enander-fogelback

Jan Fogelbäck och Crister Enander 1994.
Foto: Fredrik Gleisner

En något långsökt rubrik men samtidigt en liten blinkning åt Crister Enanders och Jan Fogelbäcks breda bildning. För hur många bryr sig idag om att skaffa sig en bred bildningsbas. Från Ludde Gentzels och Eric Abrahamssons lättviktiga radiounderhållning på 1930-talet till en betydande del av den tungviktiga kunskapen från gångna sekel.

Boken UppbrottsTider med Enanders och Fogelbäcks brevväxling under åren 1993 och 1994 pendlar från det mest personliga, över alla litterära erfarenheter, till det mest allmänna i samhällets politiska liv och utveckling. Hela tiden en hisnande läsupplevelse.

Där finns givetvis de skarpa angreppen på olika kulturpersonligheter och kotterier. De får mina tankar att gå till den amerikanske författaren Washington Irving (1783 – 1859) som vore förtjänt av ett antal nyöversättningar. Mina två böcker av honom, Alhambra och En resandes berättelser, är tryckta på 1800-talet.

Irving tillbringade 17 år i Europa och det är under den tiden dessa två böcker skrevs. I den senare lotsas Irving under rubriken ”Litterärt lif” in i den litterära världen i London av en viss Buckthorne som ger honom några nyttiga upplysningar som visar att mänskliga relationer är sig lika genom århundradena:

”Den litterära verlden består av små brödraskap, af hvilka hvart och ett anser sina egna medlemmar som verldens ljus, men betraktar alla andra som flyktiga meteorer, hvilka förr eller sednare skola falla och glömmas, under det deras egna ljusklot oaflåtet skola lysa framåt till odödlighet.”

Flera av resonemangen i UppbrottsTider anknyter till Jan Fogelbäcks Boken om Ivar som skildrar hans vänskap med Ivar Lo-Johansson och just har kommit ut. De ger ytterligare infallsvinklar på Ivar Lo som författare och person och lockar till att söka upp min dryga hyllmeter med hans böcker. Plocka ut någon av dem och börja läsa. Men bäst att vara försiktig. Fastnar jag där blir jag upptagen mycket lång tid framåt.

Som undertitel har Enanders och Fogelbäcks bok En brevväxling om det rämnande folkhemmet. Carl Bildt har som regeringschef börjat nedrustningen av folkhemmet. Det får svåra konsekvenser för många och Enander beskriver de drabbade så här:

”Utan jobb. Utan dräglig eller fast bostad.Utan framtid. Stämplade som mindervärdiga medborgare av det övriga samhället, ja som en tärande sorts sämre B-människor skymtar de som hastigast förbi vid rusningstid.”

Det är fascinerande att följa diskussionen om samhällsutvecklingen mellan de två. Optimisten Enander som menar att nu har svenska folket fått nog. Nu kommer man att organisera motståndet. Socialdemokratin kommer att radikaliseras. Snart vänds utvecklingen och förlorade positioner kommer att återerövras. Och pessimisten Fogelbäck som inte låter sig övertygas. Möjligen kan en viss radikalisering ske inom fackföreningsrörelsen men …

Breven är skrivna år 1993 till 1994. Alltså för tjugo år sedan och i dag har vi svaren.

Om framtiden är det omöjligt att sia heter det ju och det visar sig i huvudsak
vara den beläste Crister Enander som gissar fel och pessimisten Jan Fogelbäck som får rätt.

Så kan det gå.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , ,

  7 kommentarer for “Optimisten och pessimisten

  1. 2013-12-16 kl. 10:49

    En intressant uppföljare idag är brevväxlingen Hat & Bläck, en dialog om klasshat, litteratur och människans värde av Kristian Lundberg och Crister Enander, Bokförlaget h:ström – Text & Kultur 2013.

  2. Bo Zackrisson
    2013-12-16 kl. 11:06

    Jo, jag minns att jag gillade deras brevväxlingsbok väldigt mycket. Skrev en uppskattande recension av den i LO-tidningen eller i Transportarbetaren, minns i skrivande stund inte vilken tidning det var.

  3. Bo Persson, Piteå
    2013-12-16 kl. 16:14

    Många Crister Enander-tips här på Knuts blogg den senaste tiden. Och jag bidrar gärna med ytterligare ett och det är ”Le grand tour – vägen ner” med Lotta Nylander (foto).

    Min hustru och jag hade stor glädje av den när vi bilade i nordöstra Tyskland tidigare i höst. Men än har bara ”Vägen ner” kommit (2008). Har dagens ljumma bildningsintresse, som Henrik är inne på, satt stopp för de två resterande och planerade delarna?

  4. DZ
    2013-12-19 kl. 0:05

    Det kan vara värre än så, Bo P! Crister är en av kroppsliga åkommor plågad man, vilket måhända skärper hans sinnen och intellektuella kapacitet men något begränsar hans litterära produktivitet. För övrigt ytterligare en beröringspunkt med Jan Fogelbäck.

    Samtidigt måste vi tacka Henrik för att han riktar sökljuset på gamla böcker från tiden då kampen för en folkets kultur var levande och inte bara föremål för missriktade och trötta programtexter.

  5. Tommy Sjöberg
    2013-12-19 kl. 20:27

    Och 2013 ser vi inga stora demonstrationer om eller av dom 100.000-tals människor som tvingas leva under förnedrande omständigheter, 3-000 kr efter hyran är betald,
    för dom med socialbidrag. Politikerna, våra representanter har 47 gånger mer enligt Stefan Lindgrens faktagranskning.

    Läser för tillfället Pockettidningen R nr. 2 1993, där man radar upp alla farhågor med ”köp och svälj” – den nya svenska modellen. Tack Margareta Norlin!

    Med andra ord, det fanns dom som såg vad som skulle komma. Finns det någon som vill göra en systemförändring, riva upp och skapa en ny kommunallag?

  6. Janne Bjernfeldt
    2013-12-20 kl. 1:05

    Tommy Sjöberg pekar återigen på den springande punkten i det nya klassamhället.

    Jag vill bara påpeka att 3000 kr efter att hyran är betald, faktiskt är mer än vad många med a-kassa får ut. De flesta drar sig fortfarande för att gå till socialen och lever hellre på luft i sin tysta förnedring.

    Räknar man ihop alla utanförställda med fattigpensionärerna har vi säkert en halv miljon medborgare som ingen bryr sig om.

    Dock; de har fortfarande sin rösträtt och utgör en enorm väljarbas för ett populistiskt parti, ty sveket från SAP och V är monumentalt.

    Några demonstrationer mot denna förnedring synes ej. Med tanke på dagens demonstrationer mot ”rasismen” tycker jag nog det vore en bättre idé att demonstrera mot den politik som kan leda till rasism.

    Om SAP och V hade stått på folkets sida hade SD varit en sekt.

  7. Tommy Sjöberg
    2013-12-22 kl. 14:33

    Hittade just en artikel i Aftonbladet 4/12-2013 av Peter Kadhammar. Riksdagens arbetsmarknadsutskott har ställt in 8 av höstens sammanträden, inget att prata om!
    Oktober 2013 var det 401.930 människor arbetslösa inskrivna på Arbetsförmedlingen. Och här meddelar Nils Funcke om nedläggningen av tidskriften Riksdag & Departement.

    Förnedringen av människor når nya nivåer och fortfarande inga stora demonstrationer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *