Pedagogik och undervisning

80-talets skolpolitik

Begreppen pedagogik och undervisning är mycket lösa i kanten. Vi vet förstås vad de betyder, men för de flesta i skolan betyder de olika saker. Börjar man diskutera förstår man att nästan vad som helst ändå verkar kunna rymmas. Framför allt har en del samtida skolförståsigpåare gjort begreppen skygglappsmässigt trånga. De båda svenska orden pedagogik och undervisning översätts med education på engelska.

I DN 2011-03-13 hade Jan Björklund en närmast infantil artikel för att återkalla något han kallar ”katederundervisning”. Han anspelar på den ”flumpedagogik” som var förhärskande under många år i svensk skola (ömt omhuldad även av DN och Folkpartiet förresten), som ville göra rent hus med majorens talartribun.

Efter att Björklund & Co nu slagit sönder grundskolans hela fundament – där närmaste skola dög åt alla och där man slapp segregeringssystemet – har den pedagogiska debatten förlorat mycket av sin politiska betydelse. Man gör ändå som man vill. Grundskolan kan ju varken nationellt styras eller kontrolleras längre. Björklund diskuterar ”katederundervisning” för att slippa diskutera den nu etablerade segregerande ofriskolan.

För dem som jobbar i skolorna är ändå pedagogiken viktig. Man kan välja metoder helt fritt idag, vilket gör att kriget om ”rätta” metoden ständigt pågår i skolvardagen. Vad man sällan pratar om är att en framgångsrik metod idag kan vara mycket dålig imorgon. Eller att en metod som passar på en plats kan vara obrukbar på en annan. Eller att en metod som passar en typ av elever inte passar andra och så vidare.

Den mycket stridbare skolledaren i Haninge, Johan Kant, går till storms mot Jan Björklund i ett blogginlägg, men har ändå svårt att förklara vad det egentligen är för fel på det Björklund säger. Kant preciserar ”katederundervisning” till ”lärarledd undervisning” och visar därmed effektivt på den begreppsförvirring som Björklund nu underblåser.

Pedagogisk forskning är torts allt intressant. Amerikanska idéer har dominerat svensk skola sedan andra världskriget och kulminerade i 80-talets ”flummiga” läroplan Lgr 80. Det här håller nu på att ersättas av en mer realistisk akademisk pedagogisk tradition, som tillämpas på bred front i Haninge och blivit till kommunal skolpolitik. Johan Kant är en del av detta mycket efterförjansvärda exempel. När ska till exempel Uppsala börja intressera sig för Haninges erfarenheter?

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , ,

  12 kommentarer for “Pedagogik och undervisning

  1. Bo Persson, Piteå
    2011-03-30 kl. 19:18

    När jag hör ordet ”katederundervisning”, så kommer jag att tänka på Arne Helldéns bok ”Platon eller soptippen?”

    Det vill säga om jag som lärare har några timmar över och funderar på om vi skall använda dem för att bekanta oss lite med Platon. Eller om kanske den kommunala soptippen vore ett bättre studieobjekt. Med Platon blir det förstås en del katederundervisning. Det går inte att komma ifrån. Medan jag, om jag väljer soptippen, kan köra med grupparbete rakt av.

    Om min rektor i denna situation svarar, att det är självklart att jag skall satsa på soptippen. Och att jag som lärare på hans skola borde känna till, att det på den inte får förekomma någon katederundervisning. Ja, då är min rektor en riktig flumskolerektor.

    Alltså i flumskolan bestämmer formen innehållet. Medan det i en kunskapsskola är tvärtom. Eller uttryckt på ett annat sätt: I kunskapsskolan är det vad som skall produceras som är det primära. Medan det i flumskolan är hur det skall produceras.

  2. Knut Lindelöf
    2011-03-30 kl. 21:12

    Arne Helldén var en framstående pedagog, idéhistoriker och skoldebattör. Han fick oss att se att utan kunskapen i centrum faller skolan isär.

    Men vi vad mycket få som anade att den allmänna och likvärdiga skolan kunde raseras på ett helt annat sätt än att sätta formen före innehållet. Nämligen med fritt skolval och friskolor. Vi befinner oss nu i en post-Helldénsk epok. Det här borde utvecklas. Borde skriva om kunskapsrörelsen t ex.

  3. 2011-04-02 kl. 6:26

    Jag har för närvarande en visstidsanställning vid en friskola 15 mil hemifrån och veckopendlar. Jag inskolas i den nya läroplanen m.m. som jag ännu inte vill kommentera. Däremot undrar jag över bilden till artikeln, som jag antar kommer från Knuts torp. Jag förstår att du (?) bytt ut en del av golvet för att brädorna ”murknat”, men du kollade väl, att det inte var ”hussvamp” för då behövs mer omfattande renoveringar, vet jag av egen erfarenhet.

  4. Knut Lindelöf
    2011-04-02 kl. 20:35

    Nej, den är från en gammal skolsal där man avskaffat katederundervisningen genom att riva bort det lilla podiet där katedern stod för att läraren skulle synas och höras bra.

    Mitt torp hoppas jag inte hade hussvamp, men säker kan man inte vara.

  5. Anders
    2011-04-15 kl. 11:45

    Hej!

    En (nåja två) frågor.

    Du skriver: ”grundskolans hela fundament – där närmaste skola dög åt alla”.

    Jag vet inte om jag misstolkar dig, men det ser ut som du anser, att undervisningens kvalitet är rel. ointressant – ”grundskolans hela fundament” utgörs av uppfattningen, att oavsett hur undermålig en skola är, så ”duger” den.

    Det primära för dig verkar inte vara att undervisningen är bra – det primära (för dig) är, att undervisningen är lika dålig för alla barn.

    Om man inte kan förbättra undervisningens kvalitet i alla skolor – så är det olämpligt att undervisningens kvalitet förbättras i några få skolor. Anser du det?


    Mitt intryck är, att friskolereformen infördes som ett slags nödlösning.

    Det ansågs bättre att åtminstone somliga barn fick chansen till en bättre undervisning än att undervisningen var lika dålig för alla.

    Kommentera gärna om friskolereformen kan ha varit en nödlösning. Det är ju (givetvis) ingenting som sägs öppet.

  6. Knut Lindelöf
    2011-04-15 kl. 21:38

    Den bästa skolan är god nog åt alla. Så tänker jag, möjligen något naivt. Men denna min tanke menar jag kan leda till bästa möjliga resultat på största möjliga bredd. Topp förutsätter bredd. Vad som får dig att tänka att jag hävdar att jämnheten är viktigare än kvalité förstår jag inte.

    Grundskolan föll sönder för att den till slut blev för dålig. De ambitiösaste kunde till slut inte uthärda förfallet, vilket formades till en massrörelse, som blev en väg till friskolesystemet.

    Fullt begripligt, men ur mitt perspektiv ändå lika sorgligt.

  7. 2011-04-15 kl. 22:27

    Knut – du har nog hittat den förklaring som jag ibland brukar hävda när du skriver att ”Grundskolan föll sönder för att den till slut blev för dålig”. Det gäller det mesta i ett samhälle som monteras ned och befinner sig i utförsbacke. De sociala skyddsnäten faller sönder för att de fungerade för dåligt osv…

    Lösningen blir friskolor och privata försäkringar för dem som är aktiva och har en bra slant i plånboken. Det hänger liksom ihop.

  8. Knut Lindelöf
    2011-04-16 kl. 7:15

    ”blev för dålig” är kanske lite otydligt. ”Förstördes” är nog bättre. Zarembas slutsats, i gårdagens DN, att ”den sociala ingenjörskonsten” ledde till sönderfallet, ska jag återkomma till så fort jag hinner.

    Utveckling av byråkratstyrda system är en stor fråga. Är de alltid dömda till elefantsjuka och kollaps? Är ”lärande organisationer” bara en illussion?

  9. Anders
    2011-04-16 kl. 16:25

    Tack för ett intressant svar!

    Du undrar, varför jag trodde att du ansåg, att ”jämnheten är viktigare än kvalité”. Det berodde på ditt ordval.

    När man talar om att något duger åt alla (eller duger åt Pelle), så ligger det underförstått att alla (eller Pelle) får nöja sig med det som bjuds (även om det inte är så bra).

  10. Knut Lindelöf
    2011-04-16 kl. 16:45

    Ja, språket är förunderligt. Det man skriver uppfattas inte alltid som man avser. Man får tänka sig för. Tack för en bra fråga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *