Proletärer i alla länder!

Karl-Marx

Bilden hämtad från bloggen foreningensocialisten.wordpress.com.

Men anledning av att det igår var 130 år sedan Karl Marx dog … [KL]

”Ynglingen från Trier var en kraftfull existens på 24, vars tjocka svarta hår sprang fram från hans kinder, armar, näsa och öron. Han var tyrannisk, impulsiv, lidelsefull och hade ett gränslöst självförtroende.”

Dessa ord nedtecknades 1842 av en köpman från Köln, och den som karakteriserades på det här träffsäkra viset hette Karl Heinrich Marx och hade en imponerande lejonman. Vid sidan av Morianen, som han kallades, gjorde och gör broder Esau och de flesta med honom en ovanligt slät figur.

Alla kommunister är självfallet antikapitalister, men alla antikapitalister är sannerligen inte kommunister. Marx var både och. Dock är antikapitalismen kärnan i hans livsgärning. I nästan alla sina verk – fr. a i de tre delarna av Das Kapital – analyserade han kapitalismen sönder och samman, men om kommunismen skrev han nästan inte ett smack. Det ansåg han varken möjligt eller önskvärt, en uppfattning som låg helt i linje med de vetenskapliga anspråk som, bedrägligt nog, var hans. Till och med Kommunistiska Manifestet handlar väsentligen om kapitalismen, i varje fall om vi tillåter oss att bortse från polemiken mot allsköns ”utopisk socialism” i Manifestets senare del.

Schematiskt kan man säga att Marx var en antikapitalistisk teoretiker och Lenin den kommunistiske praktikern. Värst mycket gemensamt hade inte de två herrarna. Begreppet marxism-leninism lanserades av Josef Stalin och har länge klingat falskt i mina öron. Man kan naturligtvis korsa, låt oss säga, Yrsa Stenius ideologiska universum med Annie Lööfs och kalla häxbrygden för ”yrsism-annism”. Men då har man bara mixtrat till en politisk hybrid, en rätt motbjudande sådan, samtidigt som man å det grövsta har chikanerat Stenius.

”Betrakta Pariskommunen!” sade Friedrich Engels. ”Den är proletariatets diktatur.” Med proletariatets diktatur avsåg han (och Karl M) – med tidstypisk språkdräkt – det genuint demokratiska styre som utmärkte kommunen under de 72 dygnens folkmakt våren 1871. (Att nödvändiga och tillräckliga ”proletära diktaturkriterier” listades av de bägge skäggprydda gentlemännen behöver jag nog inte särskilt understryka.) Men vad kom proletariatets diktatur att betyda i Sovjetunionen under Lenin och Stalin och sedermera i Maos Kina o s v, o s v? Jo, oinskränkt klickstyre av en självutnämnd elit, ett avantgarde, till yttermera visso ett tidvis utomordentligt grymt klickvälde.

Jag har ingenting emot proletariatets diktatur i dess ursprungliga mening, tvärtom. Men skulle jag antyda något åt det hållet i dag, skulle jag anses rubbad och i behov av snar vård – så belastad har termen blivit.

Alla vet vi att religionen är ”opium för folket” enligt vad Karl Marx proklamerade. Hans religionsfientlighet är ju väldokumenterad, inte sant? Nja, fakta i målet är att ”opium för folket”-tesen adopterades av partikoryféerna i Kreml, som påstod att religionen var den djävulska drog som de härskande skikten i västvärlden använde för att hålla folket nere och massorna i schack. Religionen var alltså prästalist och något som uppifrån prackats på kreti och pleti, kort sagt ett opium för folket, allt enligt uttolkarna i Moskva.

Marx uppfattning var en annan och betydligt mer subtil. I Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin (1844) skrev han att religionen samtidigt är ett uttryck för och en protest mot ”det verkliga eländet” (varmed han förstod de ytterst kärva omständigheter under vilka de flesta levde). ”Religionen är”, fortsatte han med sina notoriska riff, ”de betryckta kreaturens suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd – den är folkets opium” (kursiv i originaltexten).

Folkets opium: det är således inte Gud som har skapat människorna utan människor som har skapat sina gudar. ”Hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd” … inte kan jag urskilja något religionsförakt i uttryck av det slaget, däremot humanism och klarsyn. ”Opium för folket” betyder alltså något annat än ”folkets opium” – och vad själva drogen beträffar, så utkämpade Kina och England det s. k opiumkriget 1839-42. Ordval är sällan tillfälliga.

Blott 18-årig förlovade sig Marx med den fyra år äldre Jenny v. Westphalen sommaren 1836. Hans intellektuella brådmogenhet fällde utslaget i Jennys ögon. Först sju år senare, nästan exakt etthundra år före min ankomst till världen, gifte de sig. I äktenskapet föddes sex barn av vilka fyra dog före sin far – fembarnsmodern och 38-åriga dottern Jenny (”Jennychen”) bara två månader före Karl.

Till familjen räknades också Helene Demuth (”Lenchen”), kvinnan som i nästan hela sitt liv var hushållerska och alltiallo hos paret Marx. ”Lenchens” betydelse kan inte överskattas. Hon är en av historiens många bortglömda hjältinnor, den mest uppoffrande av alla dess marxister och ligger mycket riktigt nedgrävd i Marx familjegrav på Highgate-kyrkogården i norra London.

Den 23 juni 1851 nedkom Helene D med en välskapt pyssling, som döptes till Frederick Lewis, övertog sin mors efternamn och levde ända till 1929, då han 77-årig avled i hjärtsvikt i östra London. Fadern var Karl Marx – men om detta hade ”Freddy” aldrig minsta susning under sin levnad. Den alltid lika tillmötesgående Generalen, dvs. Friedrich Engels, tog på sig faderskapet och förhindrade på så vis den skandal som var under uppsegling.

Marx var en arbetande intellektuell. Under exilen i London tillbringade han oftast sina dagar på British Museum från morgon till kväll, och vid hemkomsten tog han plats vid skrivpulpeten. Från den bröt han sällan upp före kl. 01-02 med ljummet öl, usla cigarrer och ofantliga boktravar som enda sällskap. Shakespeare, Aischylos, Goethe och Diderot sysselsatte honom för jämnan. Spartacus och Johannes Kepler uppfattade han som typiska heroer, i sitt slag historiens mest beundransvärda. ”Att kämpa” var Marx föreställning om den mänskliga lyckan, medan ”underkastelse” var hans idé om mänsklig olycka i koncentrat.

Av de sex barnen var döttrarna Eleanor (”Tussy”) och Laura de enda som överlevde sin far. Båda valde fähundar till män, ”Tussy” i synnerhet. Hennes sambo, en viss Edward Aveling, gifte sig i lönndom på sitt livs middagshöjd med en 22-årig skådespelerska, vilket efter en rad förvecklingar ledde till att Edward och ”Tussy” beslöt att lösa sina mellanhavanden genom att ingå ett slags självmordspakt: de skulle ta sina liv med hjälp av blåsyra. ”Tussy” höll sin del av avtalet, skrev ömma avskedsbrev och tömde giftbägaren i botten. Luspudeln E. Aveling, däremot, bara tog sin hatt och gick. Eleanor Marx blev helt enkelt röjd ur vägen – mördad för att tala klarspråk.

Också Laura tog sig själv av daga, och hennes äkta hälft – Paul Lafargue – gjorde sammalunda i november 1911. Vid makarna Lafargues begravning talade en landsflyktig bolsjevik, som ett par år senare köpte sig en ytterrock på NK i Stockholm: Vladimir Iljitj Uljanov, mera känd som Lenin.

Året före sin död lämnade Karl Marx Europa för första och enda gången och tillbringade några månader i Alger, detta av strikta hälsoskäl. I april 1882 gjorde han sig dessutom av med hela lejonmanen och var både flintskallig och renrakad på själva upploppssträckan – men han lät sig aldrig fotograferas i det tillståndet.

Om jag är marxist? Nej, inte alls, låt vara att jag trodde så för åtskilliga decennier sedan. Benämningen ´marxist´ tycks mig pretentiös och i vissa stycken otidsenlig. Den 14 mars, är det precis 130 år sedan Marx gick bort.

Dock bör påpekas att hans livsgärning var en imponerande och respektabel livsgärning. Kanske är det så att han tog fel – i all den utsträckning som han tog fel – på ett intressant och konstruktivt sätt. Hans många efterföljare har i regel bara tagit fel. Nog för att en revolution var både önskvärd och nödvändig i det gamla Ryssland 1917. Men inte den revolutionen väl föreställer jag mig.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , ,

  5 kommentarer for “Proletärer i alla länder!

  1. Ulla-Britt Niklasson Göteborgska (77 vårar)
    2013-03-15 kl. 19:55

    Kanske är denne Parner i min ålder, född 1936? Min far föddes 1904 i Göteborg och upplevde två världskrig. Jag har socialismen som ledstjärna. Det stämmer som Marx sa att religionen är opium för folket! Jag gjorde tidigt som min far – gick ur Svenska Kyrkan! Jag har tron på socialismen som ledstjärna! Fanns det en Jesus var han den förste socialisten! När har Marx fel? Förändra världen medan du lever i den – det var ju det socialismen gjorde i Ryssland 1917 – tog makten från förtryckaren Tsaren!

    Se världen idag under kapitalismens förfall! Fascismen är på frammarsch även i Sverige. Var står Socialdemokratin idag? De nya arbetstillfällena skall bli vapenförsäljning till diktaturer som Saudiarabien och andra. Åter hör man Bildt o. Co ropa akta er för ryssen!

    Godsägarna och EU-lobbyisterna Persson, Bodström och han som inte vet om han befinner sig på en Porrklubb i Bryssel på vår bekostnad eller i sin våning på Östermalm – Rosengren – är förrädarna som låtit vårt fina samhälle krackelera! Palme vänder sig i sin grav! Kalla hem Pierre Schori som liksom Palme fortfarande håller den ideologiska kompassen riktad mot rött!

    Kolonialmakterna biter sig fast i länder över hela världen. ”Herrarna” skäms inte! Rika länder kallas fattiga! Frihetskämparna Mandela och Mugabe kallades Terrorister! Varför ställs inte Kolonisatörerna inför rätta i Haag?

    Dagens Europa ser ut som på 30-talet, klockan är fem i tolv, snart har vi en liten man med svart mustasch som knackar på dörren! HÖGERFASCHISTER MOT KOMMUNISTER, ELLER OM DU VILL KALLA DEM SOCIALISTER! Rött mot Blått! Vakna ni slumrande som genom er tystnad är medskyldiga!

    LEVE MARX, LEVE LENIN, LEVE ALLA SOCIALISTER I HELA VÄRLDEN! Öppna domstolen i Haag för de värsta terroristerna; KOLONIALMAKTERNA!

  2. Mats Parner
    2013-03-16 kl. 17:43

    Marx har INTE sagt – eller skrivit – att ”religionen är opium för folket”. Det var en av de saker jag påpekade i min text, utförligt dessutom.

    En renässans för Karl Marx är önskvärd, dock ingalunda för den Marx som av vissa alltjämt anses och i årtionden ansetts ofelbar. Då blir det katekestugg av allting, och vi går mot nya nederlag, säkert som amen i kyrkan.

  3. Ulla-Britt Niklasson Göteborgska
    2013-03-16 kl. 18:46

    Opium för folket eller inte – bibeln är skriven av den tidens överhet för att hålla massorna i schack – om det fanns en Jesus var han en sann socialist som ville föra ut budskapet att dela lika! Att dela lika passade naturligtvis inte fariseér och skriftlärde som tolkade Jesu ord på det sätt som gav dem själva privilegier! – som att är du född fattig skall du förbliva fattig! Eller, som en del tolkar bibeln än idag – Israel tillhör Israels folk! Eller står det Palestina? Kvinnan tillhör boskapen och skall stå vid spisen och föda barn! Vad gäller bibeln har jag konfirmerats och gått i söndagsskola, men inte lärt mig någon sanning! Marx har för oss varit ledstjärnan! Se hur världen ser ut idag tack vare människor som läst mer bibeln än Marx!

    Var finns professorn i Straffrätt Ove Bring? Att med hjälp av drönare mörda oliktänkande oskyldiga människor är emot Folkrätten! Varför tiger Bring med att ställa USA till svars i Haag?

    Ondskans axelmakter är de som styr idag, revolutioner som inte passar fascisterna stoppas som i Jemen och Baherein! Svensk Teleutrustning har möjliggjort avlyssning av oliktänkande som mördas av t ex Saudiarabien! Vem är anfallaren i Syrien? Syrien var en fristat för Hamas och Palestinska flyktingar – vem ville åt dessa läger? Samma ondskans makter som har hållit på i sextio år att förinta Palestinier?

    ALLT ALLT ALLT ont i världen kommer från KOLONIALMAKTERNA som fortfarande klamrar sig fast och vill påtvinga människor sin religion! Finns det mer ondska än vad dessa Kristna har förmedlat? Engelsmännen klänger sig fast i t ex Zimbabwe för att återinföra demokrati! Arabiska slaganfall är nära, brukar vi säga i Göteborg!

  4. Evert Larsson
    2013-03-16 kl. 22:27

    Mats Parner!
    ”En renässans för Karl Marx är önskvärd, dock ingalunda för den Marx som av vissa alltjämt anses och i årtionden ansetts ofelbar” Så säger du.

    Och det är ju lika farligt insmickrande som din hyllningsartikel i genren personkult i övrigt. Marx är nästintill ointressant som person, speciellt i en tid av politiskt och demokratiskt sönderfall. Att syssla med denna personfixering är kanske mest ohederligt mot Marx själv. Det blir ett sätt att undandra sig det självkritiska arbete vi har att göra, som en gång gjorde politik i namn av ”proletariatets diktatur”.

    Förespråkare för Marx politiska idéer gör mycket lite av analys av den reellt existerande kapitalismen. För att förstå den måste man enligt mitt sätt att se titta närmare på den skuldkris som hela västvärlden förlamas av idag. Den låter sig inte förklaras med överproduktionsteorier eller idéer om profitkvotens fallande tendens. Det går inte eftersom dessa teorier håller till i ekonomins reala delar. Det mönster av skuldsättning och gigantiska mängder spekulativt kapital som behärskar och förlamar HELA ekonomin måste finna andra strukturer och begrepp för att kunna förklaras.

    Det spekulativa kapitalet finns inte hos industrikapitalisterna, det har under årtionden håvats in av det finansiella systemet vars ryggrad är bankerna och deras kontroll av penningsystemet.

    Den förlamande skuld som kännetecknar krisen både privat och offentlig är om möjligt än svårare att förklara med profitkvotens fallande tendens och överproduktionskris. Jo jag har sett mycket långsökta teorier i genren med de imponerar inte, de är teorier utan verklighetsförankring.

    Varför denna gigantiska skuld i en ekonomi med en produktivitet som ständigt ökar. En ekonomi som trimmas upp med gigantiska mängder olja motsvarande flera slavarbetare per capita.

    Svensk vänster har valt att låta P Krugman bli deras försvarsadvokat i ekonomiska teorier. Av de diskussioner som pågått här tidigare vet vi att den stackars karln är en kejsare utan kläder.

    Vet man däremot hur banksystemet fungerar så faller alla bitar på plats. Vi behöver inte snurra omkring i teorier, det handlar om en beskrivning hur faktiskt banksystemet skapar skuld som de lägger på privatpersoner, företag och stat. Genom statistik på senaste 40 årens skulduppbyggnad kan vi se hur detta skett exponentiellt. Alla som något känner till vad exponentiella förlopp betyder vet att det alltid slutar med katastrof. Det är cancer i biologin och det är ränte-system i ekonomin.

    Marxister har ju alltid letat efter den teori som skulle visa på att kapitalismen går under av sig självt på grundval av sina egna inre motsättningar. Här finns ju en mycket robust förklaring som visar på hur kaptialismen kommer att brytas sönder av detta banksystem.

    Men marxister vill inte befatta sig med denna teori för de vill avskaffa varuproduktionen, äganderätten och kanske också religionen. Och till dessa ambitioner räcker naturligtvis denna förklaring inte.

  5. Manfred
    2013-04-18 kl. 23:26

    Nej, kapitalismen går inte under av sig själv – inte heller om man lyckas förklara banksystemet: Finansbranschen låter de betalningsmedel, som den själv har skapat med sin kredit, cirkulera. Dessa representerar förfogandemakt som beräknas i pengar. Däri urskiljer den sig inte från de pengar, som det produktiva kapitalet skapar och förmerar, genom att det tillverkar produkter för utbytet och i försäljningsakten skiljer egendomen som sådan från sitt föremål och försjälvständigar den i pengar.

    Pengar, den ena sorten som den andra, är ett rättsförhållande mellan ägare: Ett rättsförhållande – uteslutande och åtkomstmakt; den av Marx föraktade irrationala ”fetischistiska” skepnad, som ger egendomens förfoganderätt ett kvantitativt mått. Det är inte två olika sorters värde, utan en och densamma abstrakta rikedom; den vänds på olika sätt, men har samma kapitalistiska mission, att frambringa värdetillväxt.

    Makten till det fungerar i båda fallen av samma orsak, nämligen för att egendomens regim, en gång statligt inrättad, behärskar hela samhällets livsprocess. Ty även däri särskiljer sig inte produktivt kapital och finanskapital: Båda använder pengar som källa till mer pengar och därmed gör de hela samhället till en manövermassa för egendomens makt att växa och låter samhället ansvara för att deras beräkningar går ihop.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *