Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap har beviljat finansiering till Mångkulturellt centrum (MKC) i Fittja för att starta ett forskarnätverk som ska ägna sig åt svenska kritiska ras- och vithetsstudier. De har dessutom fått 180 000 kronor av regeringens för att kartlägga afrofobin i Sverige.
Ledande person i sammanhanget är filosofie doktor (koreanologi) och docent (interkulturell pedagogik) Tobias Hübinette, som förvisso inte är riktigt vilken forskare som helst. Han gjorde sig på 90-talet känd som AFA-aktivist och senare i den trotskistiskt dominerade organisationen ”Stoppa rasismen”. Dessa organisationer uppträdde maskerade och ansåg det rätt att ta till våld mot sina politiska motståndare – och gjorde det också. Han har också ett förflutet i kretsen kring tidningen Expo, som startades 1995.
På Avpixlat och andra ”Expo”-kritiska sajter går det vilda rykten om hans brottsregister. Vad som är sant av detta har jag förstås ingen aning, men i dessa kretsar är han i alla fall ett veritabelt hatobjekt. Nu har han under alla omständigheter klivit in i finrummet. Ras- och vithetsstudierna räknas som en del av forskningsfältet Internationell migration och etniska relationer. Professorn och tidigare föreståndaren för Centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer vid Stockholms universitet heter Charles Westin. Denne är för närvarande ordförande i Stiftelsen Expo. Kopplingen är ganska tydlig.
Det finns mycket att berätta om Tobias Hübinettes forskning. Bland annat har han gjort mjukdatastudier av adoptivbarns integration i Sverige. Han betraktar dem som första generationens invandrare. Eftersom de har i relativt hög grad får problem av olika slag senare i livet, trots att de växt upp i helsvenska ofta välbärgade hem, måste där finnas något kopplat till deras utseende (raskaraktär) som stänger dem ute från ”svenskheten”. Men det lämnar jag nu. Läs istället detta.
Hübinettes senaste påhitt – som väl är en konsekvens av tidigare erfarenheter – är att man åter måste börja tala om ras och rastillhörighet, ungefär av samma skäl som man talar om klass och klasstillhörighet. Utan ras – ingen rasism, resonerar han. Utan klasser ingen klasskamp. Alltså, raser finns – åtminstone i människors föreställningar.
Om detta skrev Per Wirtén uppskattande i Dagens Arena den 16/12. Han skriver bl a:
”Raser finns inte. Men sammanflätade variationer på rastanken – kultur, religion, hudfärg, biologisk rasism – håller fortfarande samhället i hårt grepp. Det färgblinda samhället är ett givet mål, men att deklarera färgblindhet 2013 är en verklighetsflykt.”
Vadå färgblindhet? Människor har olika hudfärg, ögonfärg, hårfärg mm, men varför kalla olikheterna för rasdrag? Vad blir bättre och klarare av det? Dessutom är till exempel hudfärg inte det första barn ser när två olikfärgade möts. De kollar på väsentligheter. Först söker de likheterna, att båda är barn. Så börjar de kommunicera. Så fungerar de såvida inte någon vuxen tutat i dem att människor med annan hudfärg är annorlunda och något man ska akta sig för. Barn är helt naturligt hudfärgblinda.
Läs också kommentarerna på Wirténs artikel. De flesta tycker det är rena stollerier och framhåller det självklara att rasbegreppet spelat ut sin roll i alla förnuftiga och vetenskapliga sammanhang. Inga-Lisa Sangregorio skrev t ex:
Nu har jag läst Pers artikel tre gånger men är fortfarande inte säker på vad han vill säga. Vad exakt är det Hübinette föreslår? Varför är ”ras” – något som Per själv förklarar inte existerar – relevant för förståelsen av dagens Sverige?
Att rasbegreppet numera ofta kopplas till kultur och religion gör inte saken bättre. Det är bara nya försök att framställa skillnader mellan grupper av människor som orubbliga och oöverstigliga. På så sätt tar den klassiska rasbiologiska varianten (Rasbiologiska institutet i Uppsala t ex) sig in i samhällsdebatten igen.
Den Hübinetteska varianten är alltså inte ett skvatt bättre, snarare ännu värre, genom att maskera stollerierna till vetenskap, precis som Rasbiologiska Institutet i Uppsala gjorde på sin tid.
Men, värst av allt är ändå att Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och regeringen beviljat pengar till dylikt.
Läs också: Ivar Arpi i SvD 2013-12-13, Intervju men Hübinette SvD 2005-06-17
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Expo, MKC, Mångkulturellt centrum, ras- och vithetsstudier, Per Wirtén, Dagens Arena, Tobias Hübinette