Recension i Krattan

Fick idag ett mejl från Bror Kajsajuntti med följande recension av min bok. Den är jag tacksam för. Bror är mannen som aldrig ger upp trots arbetslöshet och knackig ekonomi. Nej, han startade istället kulturtidskriftenKrattan och flög en drake i närheten av Natos övning i Norrbotten i somras. För det är han nu åtalad. Men han ger sig inte. Läs Porträtt i webbtidningen Kultutren.

_____________
De stal mitt jobb, de stal mitt yrke
en recension av Knut Lindelöfs nya bok
Tack för idag, slut för idag

År 2005 kastades Knut Lindelöf ut från den svenska grundskolan. Då tänkte han skriva om grundskolans historia från SIA-reformen till de individuella utvecklingsplanerna, sammanvävd med sin egen historia. Men det blev en mer eller mindre hopplös uppgift eftersom det ena gav det andra och samtidigt kom det ut två viktiga och läsvärda böcker om den svenska skolan: Lärarna av Hans Lagerberg (2007) och Den gudarna älskar – om konsten att överleva som lärare av Gunnar Ohrlander (2009).

Jag har under många år följt delar av Knut Lindelöfs skrivande. Vi möttes tidigt i arbetet med Folket i Bild/Kulturfront och han blev lärare många år före mig. Och även jag har blivit bortsorterad som lärare ur den svenska skolan.

1986 gav Knut Lindelöf ut boken Grundskola på grund – Scener ur en mellanstadielärares vardag (Prisma 1986). Jag beställde den som recensionsexemplar, men minns ej om det blev någon recension. Istället blev det en inspirationskälla för mig i undervisningen, med konkreta förslag över hur man kunde lägga upp undervisningen.

Anteckningarna har jag kvar. Knut hade i den boken prövat de flesta av de då senaste tio årens rekommenderade metoder och övergått till att spåra den välbegravda “folkskollärartraditionen” i en kritisk kärlek till skolan.

Även jag drabbades av allt det nya och mötte lärare som var kritiska, som bar på en beprövad erfarenhet. När jag ögnar igenom understrykningarna påminns jag och förstår mitt eget haveri. Något jag tror många andra lärare känner igen sig i. Sök boken på bibliotek, på antikvariat eller på www.bokborsen.se [Eller beställ från författaren knut@lindelof.nu] Läs den!

I somras gav Knut Lindelöf ut sin andra bok: Tack för idag, slut för idagKortmemoar om ett skolarbetarliv (Förlaget Tintomara 2010).
Boken känns som ett sorgearbete, en berättelse om vägen till skolan och vägen därifrån. Han skriver om en grundskola som havererat, om mobbing och trakasserier mot oliktänkande. Jag känner igen mig, även om jag aldrig hamnade i en “rektorskarriär”, som verkar vara den enda vägen för en lärare som vill ha högre lön. Men jag vet också att det finns många bra skolledare, som haft ambitionen, att utveckla skolan, men som sedan lurats ned i träsket av en havererad skolpolitik.

Boken blir spännande genom att Knut Lindelöf varvar katastrofen när han kastas ut som obekväm, med korta kapitel ur sin egen livsberättelse från det han blir till, ändrad livssituation, läsupplevelser av t.ex. Bo Beskows:Eskimåtrollet Figge och annat mer dramatiskt.

Det självbiografiska från barndomen ger en känsla för barnen, de vi båda var satta till för att undervisa.

Även Knut Lindelöf mötte svårigheter, som han försökte lösa utan att få stöd från sina arbetskamrater. Allt detta är viktigt för igenkännandet varför jag rekommenderar boken för alla läsare av Krattan.

Knut Lindelöf erbjöds ett avgångsvederlag på tolv månader 350 000 kr, utan pensionsinbetalningar för att försvinna och lova att avstå från alla vidare krav på Uppsala kommun.

Han tillfogade följande till förhandlingsprotokollet:
“Till protokollet: Undertecknad anser att arbetet han anvisats inte är skolledaruppgifter. Han ser det istället som ett hastigt hoprafsat paket åt en för kommunen obekväm person, som ska sättas under strängt regemente för att inte åstadkomma någon skolpolitisk skada. Uppsala 27/1 2006 Knut Lindelöf”

Jag citerar också de avslutande raderna:
“De stal alltså mitt jobb. Men det var inte det värsta, de stal också mitt yrke. Jag vågade inte gå tillbaka till ett lärarjobb och riskera att åter bli nertrampad av den skola jag givit så stor del av mitt liv. Det tog flera år att förstå att det var så. Länge stod jag på vikarielistor, men fann alltid en anledning att tacka nej till olika anbud. Att gå in genom en klassrumsdörr och möta en klass blev till slut omöjligt. Min yrkesidentitet blev mosad.”

Bror Kajsajuntti
i Krattan nummer 5/2010

Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *