Resan till Tärna (1)

oltoken

Mitt i byn Oltokken, som består av en lång bitvis mycket vacker väg och lite hus förstås.

Percy Lundwall, som var min morfar, lämnade ett arkiv med foton och annat efter sig. Av det gjorde jag en bok – Ett liv en tid, 1884-1973 genom kameraögat – som jag skrivit om flera gånger här på bloggen.

I sista kapitlet beskriver jag mötet och vänskapen mellan Percy Lundwall och Axel Nilsson Vinka i Tärna. Långt uppe i Storfjällsmassivet vid nedre Ältsvattnet fiskade de varje sommar mellan 1932 och 1956. Han, min morfar alltså, fick även Länsstyrelsens tillstånd att bygga en fiskestuga på villkor att Länsstyrelsen skulle få överta stugan när han själv inte längre kunde utnyttja den.

I våras fick jag ett mejl från en annan Vinka, vars morfar var Axel Nilsson Vinka. Han hade av en slump hittat boken och mig i en googlesökning efter sin kusin i Ammarnäs, som också heter Vinka. Det var alltså våra morfäder som byggde den ovanliga vänskapen mellan Sameland och storsamhället.

Resultatet av den meilkontakten blev ett besök i Tärnaby nu den 13-18 september. I litet propellerplan flyger man t o r Arlanda – Hemavan/Tärnaby airport mitt i fjällvärlden på bara drygt tre timmar, inklusive en mellanlandning i Vilhelmina. Allt för drygt 3000 kr.

Min nye Vinkavän hämtade mig och körde mig till sin stuga i Oltokken (Norra Fjällnäs – norr om Tärnaby), där hans mor tog emot oss och där vi tre sedan bodde tillsammans fem dygn och lärde känna varandra. Vi berättade om våra för varandra helt okända liv, skrattade, pratade minnen, erfarenheter och politik, åt mat, styckade två nyslaktade renar, besökte grannar, tog fjällpromenader och gjorde bilturer till ståtliga utsiktspunkter. Vädret skiftade från några solglimtar till mörkgrått duggregn och hård vind, som slet bort de de sista av fjällbjörkarnas gula löv.

Jag fick höra mycket om samernas kultur, språk och levnadsförhållanden och om minnen som lever kvar efter den ovanlige göteborgaren som fiskade med Axel Nilsson Vinka, han som dök upp i Tärnaby bara några år efter att Gustav VI låtit bygga sig en stuga vid Forsavan strax norr om Oltokken. Men detta och mycket annat återkommer jag till.

Som kronan på verket dessa dagar arrangerade sameföreningen (på Vinkavännens initiativ) ett riktigt samkväm i Tärnabys församlingshem, där jag berättade om Lundwalls Lapplandsresor och visade 82 gamla fotografier. Över 60 personer mötte upp.

Jag fick sälja de böcker jag hade med mig, bland annat till bibliotekarien/fritidsledaren på Tärnaby bibliotek/fritidshem – en hisnande, men trots allt ganska funktionell lösning i dessa kristider – och knöt nya kontakter för framtida utbyten och äventyr.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , ,

  3 kommentarer for “Resan till Tärna (1)

  1. 2013-09-20 kl. 4:31

    Redan när du första gången nämnde din resa förstod jag att den skulle bli en intressant livsresa. Jag har tidigt sett delar av dina bilder och uppmuntrat ditt bokprojekt. När gamla bilder återkommer till platser de en gång tagits på, slår det gnistor. Jag antar att det redan blivit ett lyft för ditt författarskap. Det är, som om du skapat en vänort med Tärnaby.

    En fråga jag tänker på när du besökt sameland är om det blev några diskussioner om t.ex Kallak och exploateringen.

  2. Knut Lindelöf
    2013-09-20 kl. 9:38

    Bror!
    Jag återkommer till det där med gruvexploateringarna. Det gäller både Jokkmokk och Tärna.

  3. Stig
    2014-01-05 kl. 1:18

    Är det denne Vinka som tillverkar en speciell typ av vintermössa av renskinn?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *